Sammanfattning - Afrika

Här kommer länksamlingen från Afrika. Som vanligt får ni gärna underlätta för mig genom att posta länkarna till era inlägg i kommentarerna till det här inlägget. Hoppas ni haft ett bra resstopp, jag ser fram emot att ta del av allas upplevelser. Glöm inte att besöka, läsa och kommentera hos varandra.

Om Minaret har följande resenärer skrivit:
och dagarna går
Violens boksida
Lyrans Noblesser

Om Aké har följande resenärer skrivit:
och dagarna går

Om Under lejonets blick har följande resenärer skrivit:
Lyrans Noblesser
och dagarna går
Violens boksida

Sammanfattning av alla böckerna har skrivits av:
Tankar från mitt mönster

Vänligen puffa på mig om jag missat någon.

Mario, Zelda och Sims under granen

Man skulle ju kunna tro att de hårda, platta paketen som brukar ligga under vår gran är böcker, men så är inte fallet. Eller visst, en del är böcker, men många är spel. Jag spelar av och till Sims (PC) alla i familjen spelar Nintendo Wii och dottern spelar i princip allt (PC, WII, Nintendo DS). Därför kommer spel högt upp på önskelistan.

Till dottern har jag i år köpt Supermario Galaxy till Wii och New Supermario till DS. Jag överväger starkt att önska mig Sims Husdjur, det har aldrig tidigare funnits hästar till simmarna!

Jag är också nyfiken på The Legend of Zelda: Skyward Sword till Wii, ett nytt spel som fått bra recensioner. Jag har aldrig spelat Zelda, det vore väl på tiden. Jag undrar om ni vet hur man tänkt kring åldersgränsen på 12 år? De trailers jag sett verkar inte vara mer våldsamma än Supermario, är Zelda mycket svårare? Jag skulle gärna vilja att tösen också ska kunna spela och vet ju att åldersgränser ibland sätts utifrån rätt absurda kriterier, med svenska ögon sett.

Sjukläsning

Det blev en rätt udda läsdag igår. Jag är kanonförkyld och tillbringade hela dagen halvslumrandes i soffan framför TVn. När jag var vaken tittade jag mestadels på fåniga filmer om fd yrkesmördare, men emellanåt läste jag några sidor i olika böcker. Dagen till ära började jag nämligen läsa två nya böcker (inte så smart när man inte är frisk). Jag började lite lätt med Det blåser på månen av Eric Linklater, klassisk barnbok jag missade som barn. Och det var synd för lite av charmen har nog försvunnit med åren. Därefter följde jag upp med lite Mats kamp, en bok som verligen bara blir bättre och bättre. Av Mats blev jag inspirerad att även läsa om en annan kämpande farsa, Karl-Ove Knausgård. Dags således att påbörja Min kamp 2. Språket medförde inga problem, läser på norska (bokmål), handlingen kröp under skinnet omedelbart. Det här blir bra det.

Mats kämpar på

Under en hostande, nysande helg har jag bekantat mig med Mats kamp. Hittills har jag kommit halvvägs och intrycken är delade. Jag måste erkänna att trots intelligent humor och träffande iakttagelser blev jag inte ett dugg intresserad av Stockholms uteliv och Mats och Victorias "ungparsliv". Mitt ointresse förbyttes dock till uppskattning när Victoria blev gravid, och nu när Ellen är född är jag mycket förtjust i gestaltningen. Mats beskriver pappablivandet och relationen till tösen på ett mycket nyanserat sätt och ärligt sätt, jag ser fram emot att läsa mer.

Norden Runt - Cancelled

Apropå det där med en Nordisk läsutmaning, jag lägger ner den idén. Det finns ju redan en som är igång i bokbloggosfären och det känns därför fånigt att starta en till. Därmot kommer jag naturligtvis att läsa en hel del nordiskt det kommande året, jag har ju dessutom lagt ner arbete på att skapa en litteraturlista. Jag kommer att läsa en del från listan, om ni gör det vore det kul om ni hojtade till hos mig så jag kan läsa om era intryck.

Proms

Kvällen går i hostans och musikens tecken. Har varit utslagen av en elak bacill idag, inget har blivit läst men TVn har gått varm. Gillade som vanligt Så mycket bättre och upptäckte därefter att det just nu är Last Night of The Proms på TV2. Snart brakar det loss... Jag är glad att jag fick se Lang Lang spela Liszts Consolation No.3, såååååå fantastiskt vackert.

Mirakel

Gästbloggat av Tess på P o c k e t l o v e r

Mirakel av Renate Nedregård, utgiven av Gilla böcker, 2011

En krock mellan ett kristet, lugnt småstadsliv och ett popstjärneliv med droger, sex och alkohol. Så skulle man kort och gott kunna beskriva Renate Nedregårds debutroman Mirakel. Det är en crossover roman som är extremt snabbläst utan att för den skull bli banal eller trist. Den handlar om Rakel som över en natt blir Idol-Mi-Rakel med hela Norge och spås gå en strålande framtid till mötes. När vi träffar henne är hon den blott 22 år gamla popstjärnan Miracle och det är fem år sedan hon var med i Idol. Genom återblickar får vi ta del av hennes enastående resa. I delarna som utspelar sig nu får vi följa henne och hennes tankar kring den jubileumskonsert som hon ska vara med i tillsammas med sin gamla kör. Samma kör som hon sjöng i den där dagen hon blev headhuntad till Idol. Rakel är för mig en ganska osäker ung kvinna som har lite svårt att hitta rätt. Och även när hon i boken gör det så är jag inte övertygad. Det känns mest som om hon intalar sig själv allt är bra, att hon är bra. Men jag vill gärna tro.

Jag gillar boken, det gör jag. Jag tycker att den tar upp många känslor och händelser som kan vara aktuella även om man inte sitter i samma situation som Rakel. Som till exempel att bli tvungen att göra svåra val som kanske sårar någon. Att våga göra saker för sin egen skull, att man inte alltid kan tänka på alla andra. Sånt kan ju vara nog så känsligt i den åldern. Eller kanske till och med i alla åldrar. Eftersom Rakel inte själv anmält sig till Idol kan jag ju tycka att hon har all rätt att vara med. Även om det var det som gjorde att kompisen Stine, som övat övat övat, inte kom med fast hon var en av de bästa. Taskigt? Kanske men inget som Rakel kunde veta om eller råda över.

Det mest intressanta med boken är kontrasterna mellan Rakel nu och då. Nu lever hon ju Livet och har allt man kan önska. Med det livet kommer också ett handbagage med alkohol, one night stands och till och med droger. Och jämför man med pre-Idol Rakel så finner man en ganska blyg och timid kristen flicka som sjunger i kör och är hemligt kär i sin körledare. Sån enorm skillnad. I boken finns också ett gäng blogginlägg från Miracles blogg. Jag måste bara få ur mig en tanke angående dem. Det känns som om det inte är Rakel som skriver inläggen på sin blogg. Eller ja iallafall känns det någon annan som till viss del dikterar vad hon skall skriva. De är fulla av produktplacering, ursäkter och gulligull. Det osar PR lång väg. Och om det skulle vara så och att det inte bara är jag som upplever det så. Ja då skulle jag vilja påstå att det är ett briljant drag av Nedregård!

Jag gillar och den är absolut läsvärd! Och jag måste säga att Gilla böcker har lyckats igen!

Gästbloggare

Bloggen kommer att ha en gästbloggare som skriver här då och då och gästbloggaren är ingen mindre än Tess på Pocketlover. Jag har länge önskat tid att läsa och skriva mer om böcker för ungdomar och unga vuxna, men det är nog bara att inse att jag aldrig kommer att hinna läsa allt jag har lust med. Med en gästbloggare som Tess blir kommer bloggen att täcka in mer av den litteratur jag vill belysa på bloggen. Man kommer att enkelt kunna se vilka inlägg Tess skrivit på bloggen, jag har bara inte bestämt hur ännu ;-)

Missa nu inte att kolla in Pocketlover, Tess är en av nästa års bloggambassadörer för Bokmässan så ni kommer att hitta mycket intressant att läsa på hennes blogg.

Den stulna romanen - favorit i repris

Den stulna romanen av Nawal El Saadawi, utgiven av Ordfront, 2010.

Bodour lever ett privilegierat liv i Kairos moderna kvarter. Ändå är hon långt från lycklig. Hennes korrumperade make bedrar henne, hon har ett arbete som inte intresserar henne och hon kan inte glömma att hon en gång lämnat ifrån sig en dotter. I ungdomen lät sig Bodour svepas med av sina känslor, hon förälskade sig i en ung man som inte tillhörde hennes egen samhällsklass och hon blev med barn. Den unge mannen deltog i uppror mot regimen och torterades till döds, Bodour övergav sin nyfödda dotter Zina. Bodours enda andningshål är den roman hon skriver, en roman vars kvinnliga huvudperson Badriya har ett eget liv. Bodours dotter inom äktenskapet, Magiida tycks vara dömd till ett lika intetsägande liv som modern, medan Zina växer upp till en fri, stark kvinna. En sådan frihet kan dock inte tolereras i ett land vars religiösa fanatism ökar.

Den stulna romanen är på många sätt en roman om kvinnor (vilket inte nödvändigtvis innebär att den är en roman för kvinnor). Författaren är en galjonsfigur för kvinnorörelsen i arabvärlden och hon har även suttit fängslad på grund av sitt författarskap. I Den stulna romanen möter vi kvinnor i alla dess skepnader, starka, förtryckta, upproriska. Gemensamt för dem är att de existerar på männens villkor, patriarkatet styr vare sig det är den välbärgade överklassen eller de religiösa fanatikerna som har makten.

Berättelsen vindlar sig fram på krokiga vägar, för att kunna följa med gäller det för läsaren att släppa sina hämningar och ge sig hän. För El Saadawis text bär, den bär oss med till miljöer som påminner om Tusen och en natt och den bär oss med till smutsiga tortyrkammare och vidriga övergrepp. Berättelsen byter fokus och tidsperspektiv samt interfolieras av upprepande, drömliknande sekvenser. Språket är vackert, poetiskt, uttrycksfullt, en njutning att läsa. Kanske är det den dramatiska diskrepansen mellan den vackra, lyriska prosan och den vidriga verklighet som skildras, som gör boken så oerhört fascinerande.

Den stulna romanen är långt ifrån en enkel, lättläst roman. Både texten och innehållet kräver medveten läsning och vissa inslag är oerhört upprörande. Trots, eller snarare på grund av, detta är Den stulna romanen verkligen en roman i min smak. Kanske är El Saadawis texter för starka, upproriska och emellanåt groteska för att passa alla, men jag hoppas att de aderton läser och begrundar framtida prisutdelningar.

Bannerheds tacktal

Det gläder även mig att denna vackra, vemodiga roman kommer att få fler läsare!

Årets Augustvinnare Korparna

Korparna av Tomas Bannerhed, utgiven av Weyler förlag, 2011

Repriserar förra veckans recension för att fira att min favorit Korparna fick Augustpriset. Grattis till Tomas och till förlaget!

En del berättelser kryper under huden på läsaren, bosätter sig för alltid i minnet och gör sig påminda då och då. Korparna är en sådan berättelse, jag kommer att bära med mig den under resten av mitt liv. Det är en vacker, djupt smärtsam berättelse, som berör mitt innersta och får mig att gråta. Just idag på Fars Dag har jag läst ut boken och jag minns min egen pappa, en pappa som också hade det svårt. "Till Lyran med önskan om goda lässtunder" har författaren skrivit på försättsbladet till min bok, jag önskar jag hade möjlighet att berätta för honom hur mycket jag helt enkelt älskar hans bok.

Klas växer upp i en liten bondby i Småland på 70-talet. Fadern sliter i sitt anletes svett på åkrarna, de magra åkrarna som trots generationers kamp inte vill foga sig och ge nog med gröda. Oron driver fadern allt närmare galenskapens rand. Modern försöker hålla samman familjen, trots makens tilltagande vansinne. Klas kissar på sig under nätterna och flyr till fåglarnas värld. Men även där är livet hårt och skoningslöst. En dag dyker en ny flicka upp i byn, Veronica som kommer från stan. Medan Klas liv tycks vara förutbestämt och tungt, gestaltar Veronica friheten och lusten.

Det är Klas som delger oss sin berättelse i boken, han ser världen med barnets blick, men han är ett barn som sett för mycket. Ibland får vi ta del av pojkens dagdrömmar och fantasier, som läsare följer vi Klas nära och delar hans känslor. Berättarrösten känns hela tiden äkta och trovärdig.

Det som är så unikt med Korparna är författarens underbara språk. Han berättar sin historia på en glasklar, poetisk prosa, han berättar om fåglarna och naturen så att läsaren hör fågelsången, skrien, känner dofterna från myren och förnimmer fågelvingarnas flaxande. Det finns en nerv i texten som hela tiden pockar på läsarens uppmärksamhet.

Corvus corax corax.
Sårens hök.
Ödemarkens olycksbringare.
Den småländska gamen.
Pockers kolfärgade kurir.
Skördemannens sändebud.
Liktågens väktare.
Den ramsvarta fågeln från helvetet.
Hrafn!

Sammantaget är Korparna en helt unik text som berättar en trovärdig historia på ett sätt som berör. En av årets allra bästa läsupplevelser!

Tematrio - Vampyrer

Vampyrromaner är otroligt populära just nu. Och jag blir alltid avundsjuk när andra får ut något av saker jag inte begriper. Så nu ska jag försöka mig på det här med vampyrer och behöver tips. Berätta om tre böcker som handlar om vampyrer eller andra övernaturliga varelser!

1. I Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist mördas en pojke på ett otäckt, brutalt sätt i en förort till Stockholm. I en annan förort bor Oskar med sin mamma. Oskar är en mycket ensam pojke som mobbas så gott som dagligen i skolan. Han fantiserar om hämnd och läser skräcknoveller. En dag flyttar en flicka, Eli, in i lägenheten bredvid Oskar, en underlig spännande flicka som blir Oskars vän. Ett nyanserat porträtt av en utsatt pojke blandat med mycket otäckt realistiskt skildrat våld.

2. Cirkeln av av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren har jag ännu inte läst, men den har jag beställt på bibblan. Boken handlar om sex tonårstjejer som visar sig vara häxor. Eftersom det här är en bok som riktar sig till ungdomar hoppas jag att den är spännande, men inte lika otäck som Låt den rätte komma in.

3. Jag har faktiskt läst en del skräck, men det var länge sedan, d v s på 80-talet. Då läste jag framför allt Stephen Kings romaner. En av favoriterna var Det, en berättelse om några barn som kämpar mot övernaturlig ondska. Jag läste även den mindre bra Christine, om en galen bil (nåja alla idéer kan inte lyckas).

"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Barnkonventionens dag

Den 20 november 1989 antogs FN:s konvention om barnets rättigheter och i många länder världen över firas därför 20 november som den stora barndagen. För att fira detta kommer här lite tips på riktigt bra barnböcker.

 Grodan och kärleken av Max Velthuijs.

Det här är en alldeles bedårande kärlekshistoria om en grön groda, som blir kär i en vit anka. Andra har synpunkter på att de inte har samma färg, men det bryr sig inte grodan om. Däremot har han svårt att ta mod till sig och berätta för ankan att han älskar henne. Till slut väljer han en drastisk metod för att imponera på henne. En viktig bok med färgglada och lustfyllda bilder.


Mamma Mu får ett sår av Jujja Wieslander/Sven Nordqvist.

Den här Mamma Mu-boken innehåller stor dramatik; olyckor, blod och omplåstring. Berättelsen handlar om att ställa upp för andra och försaka det man själv vill ha och om det svåra i att erkänna att man gjort fel. Det bästa med Wieslanders böcker är att de är mer än bara roliga, utan att de blir pekpinnar. Viktiga ämnen behandlas i böckerna på ett lustfyllt sätt. Underbara, uttrycksfulla illustrationer.


Boken om Stina av Lena Anderson.

På somrarna bor Stina hos sin morfar på en skärgårdsö. Tillvaron på ön är idyllisk och handlingen kretsar kring vardagen. Skildringen av den nyfikna och kreativa Stina och den varma relationen mellan henne och morfadern är mycket fin. Stina är precis lagom kavat, lagom rädd och lagom företagsam. Sidorna innehåller relativt lite text och generöst med härliga akvarellbilder.


Tyranno av Murray Brodin/Bettina Johansson.

En alldeles vanlig morgon när Sarah vaknar ligger det en Tyrannosaurus rex bredvid henne i sängen. Han följer Sarah hela dagen och ställer till med en hel del ofog. Hela boken präglas av genus- och mångfaldsperspektiv, utan att detta skrivs oss på näsan. Sarah är en rolig förebild för många barn, hon är busig och uppfinningsrik. Att skapa en dinosaurie att skylla på är klokt i en värld fylld av krav. Text på rim och fantastiska illustrationer.


 Mormor & Morfar av Cecilia Rihs/Pia Niemi.

Mormor & Morfar handlar om ett äldre par, som varje dag ger sig ut på nya äventyr. Boken är fylld av fart, bus och roliga episoder. Detta är en mycket bra bok att börja med vid övergången till kapitelböcker. Här finns mycket bilder och en lättläst, rytmisk textmassa, som är precis lagom för ett barn på 4-5 år. Detaljerade, färgglada och hysteriskt roliga illustrationer.


Kalle som lucia av Skåhlberg/Dahlquist.

Kalle drömmer om att få vara Lucia. Och det ser ut som om Kalle ska kunna få sin önskan uppfylld, ända tills rektorn beslutar att man inte får ändra på traditionerna. Kalles föräldrar stöttar honom och går till rektorn för att protestera. Men i slutändan blir det Kalles egen list och en hjälpsam kamrat som kommer att styra över skolans Luciafirande... Härlig berättelse, som handlar om att man måste få vara sig själv, och uttrycksfulla bilder.


Gittan och gråvargarna av Pija Lindenbaum.

Detta är en spännande, magisk berättelse om den ängsliga Gittan, som tappar bort barnen och fröknarna i skogen då dagis är på utflykt. Ställd inför det otäcka finner Gittan sitt mod och förmår övervinna sin rädsla. Detta tidlösa tema gör att boken uppskattas av både barn och vuxna. Texten är barns-lik, kaxig, rolig, illustrationerna är moderna, expressiva, suggestiva.


Jordbarn, himmelsbarn av Choi Sukhee.

I bilderboken Jordbarn, himmelsbarn får vi lära känna en liten flicka som älskar det mesta här i livet. I början av boken berättar flickan om sin kärlek till solen, månen och stjärnorna, i slutet har turen kommit till jorden, pappa och mamma. Texten är kort, poetisk med rytmiska upprepningar, illustrationerna av de kinesiska tecknen är mycket vackra.


Kraken av Boel Werner.

När Boel bara är en liten plutt får hon en krake. Krakar brukar kunna flyga och spruta eld, men Boels krake gillar mest att äta kakor. Ofta krigar Boel och kraken på en sten - kraken vinner alltid. När våren kommer har Boel blivit starkare, hon kan nu dra med sig kraken. Men Kraken lyckas rymma för att leva ett liv i frihet. Underbar symbolik och färgglada, uttrycksfulla och underhållande illustrationer.


Vem ska trösta knyttet? av Tove Jansson.

Knyttet är en liten varelse, som är så rädd för ensamheten att han en dag beslutar sig för att ge sig ut i världen. Han möter många varelser, men är för blyg att ta kontakt med dem. Vid havet får han syn på en flaskpost och brevet inuti är från ett ensamt, övergivet litet skrutt som längtar efter att bli tröstat. Knyttet börjar känna sig modig, han har fått en uppgift att fylla. Vemodigt, varmt och spännande.


Den magiska penseln av Donaldson/Stewart.

En dag får flickan Shen en magisk pensel. Med den ska hon måla åt de fattiga, men inte åt de rika och mäktiga. Allt Shen målar blir verkligt, hon målar mat och kläder de behövande. För detta blir Shen berömd. En dag kommer kejsaren och begär att hon ska måla ett guldmyntsträd åt honom. Då Shen vägrar sätts hon i fängelse. En poetisk saga på rim om barnets list och skapandets inneboende styrka.


Pricken av Margret Rey/ H.A. Rey.

Pricken är en liten brunprickig kanin som föds i en stor kaninfamilj där alla andra är helvita. Mamma Kanin tycker lika mycket om alla sina ungar, men oroar sig för vad Morfar ska tycka om Pricken. När Morfar ska ha kalas, måste Pricken stanna hemma. Han försöker ta bort sina fläckar, misslyckas och rymmer hemifrån. Det här är en oerhört klok och enkel berättelse om utanförskap och olikhet.


Vem bestämmer? av Stina Wirsén.

I Vem bestämmer? är en liten och en stor på kollisionskurs hela tiden. Stor vardagsdramatik och sprutande tårar. På ett otroligt träffsäkert sätt och med enkla medel beskriver författaren både barns och vuxnas upplevelser. Illustrationerna är enkla, men fångar exakt den känslomässiga tonen i berättelsen.

Låt den rätte komma in

Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist, utgiven av Storyside, 2008

Vintern 1981 går en rysk u-båt på grund i Blekinges skärgård och en pojke mördas på ett otäckt, brutalt sätt i en förort till Stockholm. I en annan förort, Blackeberg, bor Oskar med sin mamma. Oskar är en mycket ensam pojke som mobbas så gott som dagligen i skolan. Plågoandarna är uppfinningsrika och ingen vuxen kommer till hjälp. Oskar fantiserar om hämnd och läser skräcknoveller. En dag flyttar en flicka, Eli, in i lägenheten bredvid Oskar, en underlig spännande flicka som blir Oskars vän. Något är konstigt med Eli, men inte kan hon väl ha något med det hemska mordet att göra?

Jag har lyssnat på en författaruppläsning av boken och själva uppläsningen fungerade utmärkt. JAL lyckas förmedla både spänning och känslomässiga nyanser, utan att gå till överdrift.

Jag har helt klart blandade känslor inför den här romanen. Jag visste ju från början att det var en vampyrbok så jag var förberedd på övernaturliga inslag. Det jag var mindre förberedd på var berättelsens svärta och alla otäcka detaljer.

Låt den rätte komma in gestaltar på ett ohyggligt sätt ensamheten och utsattheten hos en mobbad pojke. Vuxenvärlden lyser med sin frånvaro, ingen tycks varken se eller göra något för att hjälpa pojken. Det är framför allt i skildringen av pojkens inre författaren briljerar. Gestaltningen är trovärdig, nyanserad och smärtsamt naken. Det finns även många andra ensamma, utstötta, ledsna människor i den här berättelsen; grannpojken som ägnar sig åt droger och stölder, områdets alkisar och de ensamma mammorna. En grå, trist vardag skildras inlevelsefullt.

Som kontrast till all grå tristess framträder blodröda våldsamma episoder. I början av berättelsen väcker dessa starka reaktioner hos mig, jag tycker att detaljerna är alltför vidriga. Mot slutet blir det tyvärr så att jag upplever våldsscenerna som transportsträckor, jag skulle vilja ha mer fokus på huvudpersonen och hans närmaste. Men egentligen är det bra att författaren skildrar alla vidriga detaljer, detta gör att man inte okritiskt kan hänge sig åt hämndfantasier å huvudpersonens vägnar. Författaren förenklar inte, det här är inte en historia med ensidigt onda och goda figurer.

Sammantaget är detta ett nyanserat porträtt av en utsatt pojke med mycket starka våldsinslag och otäcka händelser. Det är en klart läsvärd bok, men den innehåller mycket obehagliga scener.

Lättläst om Sudan och Allah

Minaret av Leila Aboulela väcker omedelbart mitt intresse. Det är en lättläst roman som berättar om ett land - Sudan - jag inte vet mycket om. Huvudpersonen Najwa tillhörde de privilegierade i landet ända tills en kupp vände upp och ner på allt och familjen tvingades fly till London. Familjen förlorar sina tillgångar och de drabbas av flera svårigheter. I det nya landet förlorar Najwa sin gamla identitet och hon vänder sig till Gud för att förstå vem hon är. Det här är en intressant berättelse om postkoloniala svårigheter och om hur dessa drabbar på individivå.

Allt går sönder - favorit i repris

Allt går sönder av Chinua Achebe, utgiven av Bokförlaget Tranan

"Okonkwos namn var känt i alla nio byarna och vida däromkring." Så inleds berättelsen om en afrikansk man, berättad utifrån ett afrikanskt perspektiv. Okonkwo är en stor man, en hyllad krigare i sin by. Han växer upp med en far som är lat och lever på lånade pengar. Detta gör Okonkwo närmast besatt av att arbeta hårt och lyckas såväl materiellt, som statusmässigt. Och han lyckas, han blir en av byns rikaste män, han har tre hustrur och ett fint hem. Okonkwo har även erövrat flera hederstitlar, vilket är det finaste man kan göra hos igbofolket. Men, Okonkwo har också otur, han råkar döda en stamfrände i en olyckshändelse och tvingas leva sju år i exil.

Under åren i exil lever Okonkwo i sin mors by, och där stöter han för första gången på de vita männen. Till Okonkwos stora sorg bekänner sig en av hans söner till kristendomen. När Okonkwo, efter åren i exil, återkommer till hembyn har denna förändrats. Missionärerna har etablerat sig även där och en brittisk domstol har fått mandat att döma efter de vitas lagar. Okonkwo manar sitt folk till uppror.

En av romanens styrkor är dess osentimentala, icke-idealiserande beskrivning av stamkulturen. Det sägs att Allt går sönder var den första romanen som gestaltade afrikanerna inifrån, till skillnad från romaner som i hög grad exotifierade och demoniserade de svarta (t ex Mörkrets hjärta av Joseph Conrad). I den här romanen finns ingen enkel uppdelning av goda och onda. Både igbokulturen och kolonisationen beskrivs utifrån många olika aspekter. Den traditionella livsstilen främjade ett liv i harmoni med naturen, men den hade också starka utstötningsmekanismer som ansågs vara heliga. Kvinnans roll var underordnad, barnen tillhörde fadern och tvillingar ansågs vara drabbade av trolldom och dödades. Kolonisationen slog sönder de gamla traditionerna och de vita lade beslag på stora delar av landets tillgångar. Samtidigt innebar kolonisationen att människor som tidigare varit utstötta fick en ny plats i tillvaron och de positiva aspekterna av de vitas civilisation, som medicinsk kunskap och skriftspråket, kom stamfolken till godo.

Beskrivningen av Okonkwo är mycket nyanserad och psykologiskt och kulturellt trovärdig (såvitt jag kan bedöma). Man kan lätt föreställa sig hur det var för honom att växa upp med en far som ansågs löjeväckande och man kan förstå hans behov av att revanschera sig. Men porträttet av Okonkwo är inte särskilt smickrande. Han är även mycket brutal och högmodig. Dessutom är han oerhört rigid, vilket visar sig vara den egenskap som för honom i fördärvet. På samma sätt som de deterministiska, grekiska tragedierna skildrar hur hybris leder till undergång, gestaltar Achebe det öde som oundvikligen drabbar män som Okonkwo.

Berättelsen om Okonkwo är fängslande, språket är enkelt och boken är därmed lättläst. Men, en mer noggrann läsning krävs om man vill ta till sig allt som döljer sig under ytan. Här finns så många av de stora frågorna om skuld, straff, försoning, liv och död invävda i berättelsen att man kan läsa texten om och om igen. Framför allt tycker jag att beskrivningarna att igbofolkets myter och traditioner ger romanen en extra dimension.

Allt går sönder är en unik bok för den som önskar förstå mer om afrikansk, traditionell livsstil och om européernas kolonisation. Boken väckte starka känslor av sorg hos mig, samtidigt som jag ofta läste Achebes satiriska kommentarer med ett småleende på läpparna.

Låt den rätte...

Jag har börjat lyssna på en författaruppläsning av Låt den rätte komma in och här går det minsann undan. Boken börjar med en mycket realistisk skildring av en tolvårig pojke som mobbas, man känner snabbt med honom och skulle vilja bestraffa hans plågoandar. Men jag får en känsla av att någon annan kanske kommer att göra det, någon vars existens ännu endast anas. Jag hoppas att det inte blir för otäckt, jag ligger ju och lyssnar på kvällarna.

Tematrio - Fars Dag

Det var ju som bekant Fars Dag under helgen och det firar bloggen med en något försenad tematrio. Det fiins ganska mycket bra litteratur som fokuserar på pappor och det var inte så lätt att välja bara tre. Berätta om tre böcker som handlar om pappor!

1. I Ut och stjäla hästar av Per Petterson skildras hur Trond, som 15-åring, tillbringar den sista sommaren tillsammans med fadern. Pojken beundrar sin far och vill efterlikna honom; bl a är det viktigt att arbeta hårt och inte ömka sig. Efter sommaren försvinner fadern utan någon förklaring, vilket påverkar Trond under resten av livet. Vackert språk, lågmäld, dröjande stämning.

2. Mig äger ingen av Åsa Linderborg är Åsas berättelse om hennes uppväxt med en ensamstående pappa, en ensamstående pappa med alkoholproblem. Romanen är en osentimental skildring av en torftig barndom och en kärleksförklaring till en pappa som gjorde sitt bästa, trots begränsningar i föräldraförmågan. Värd att läsas både för dess innehåll och dess litterära kvalitéer.

3. I Afrikanen berättar Le Clézio om hur han som åttaåring reser till Nigeria för att träffa den far han inte sett sedan han var liten. Fadern har under krigsåren arbetat under oerhört påfrestande villkor i Afrika, vilket skapat en stram, auktoritär hållning. Detta är en mycket fin, nyanserad beskrivning av en komplicerad far-sonrelation. Vackert språk.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Korparna

Korparna av Tomas Bannerhed, utgiven av Weyler förlag, 2011

En del berättelser kryper under huden på läsaren, bosätter sig för alltid i minnet och gör sig påminda då och då. Korparna är en sådan berättelse, jag kommer att bära med mig den under resten av mitt liv. Det är en vacker, djupt smärtsam berättelse, som berör mitt innersta och får mig att gråta. Just idag på Fars Dag har jag läst ut boken och jag minns min egen pappa, en pappa som också hade det svårt. "Till Lyran med önskan om goda lässtunder" har författaren skrivit på försättsbladet till min bok, jag önskar jag hade möjlighet att berätta för honom hur mycket jag helt enkelt älskar hans bok.

Klas växer upp i en liten bondby i Småland på 70-talet. Fadern sliter i sitt anletes svett på åkrarna, de magra åkrarna som trots generationers kamp inte vill foga sig och ge nog med gröda. Oron driver fadern allt närmare galenskapens rand. Modern försöker hålla samman familjen, trots makens tilltagande vansinne. Klas kissar på sig under nätterna och flyr till fåglarnas värld. Men även där är livet hårt och skoningslöst. En dag dyker en ny flicka upp i byn, Veronica som kommer från stan. Medan Klas liv tycks vara förutbestämt och tungt, gestaltar Veronica friheten och lusten.

Det är Klas som delger oss sin berättelse i boken, han ser världen med barnets blick, men han är ett barn som sett för mycket. Ibland får vi ta del av pojkens dagdrömmar och fantasier, som läsare följer vi Klas nära och delar hans känslor. Berättarrösten känns hela tiden äkta och trovärdig.

Det som är så unikt med Korparna är författarens underbara språk. Han berättar sin historia på en glasklar, poetisk prosa, han berättar om fåglarna och naturen så att läsaren hör fågelsången, skrien, känner dofterna från myren och förnimmer fågelvingarnas flaxande. Det finns en nerv i texten som hela tiden pockar på läsarens uppmärksamhet.

Corvus corax corax.
Sårens hök.
Ödemarkens olycksbringare.
Den småländska gamen.
Pockers kolfärgade kurir.
Skördemannens sändebud.
Liktågens väktare.
Den ramsvarta fågeln från helvetet.
Hrafn!

Sammantaget är Korparna en helt unik text som berättar en trovärdig historia på ett sätt som berör. En av årets allra bästa läsupplevelser!

Pappor på Fars Dag

Idag är det alla pappors dag och det vill jag uppmärksamma med lite tips om fäder i litteraturens värld. Det finns mycket skrivet om pappor och mycket har skrivits de senaste åren. Här kommer några tips på bra böcker med pappor i centrum. En del av dem handlar om att vara pappa, en del handlar om den pappa man växt upp med.

Afrikanen av J-M G Le Clézio

Min kamp av Karl-Ove Knausgård

Mats kamp av Mats Jonsson

Korparna av Tomas Bannerhed

Lila hibiskus av Chimamanda Ngozi Adichie

Min sons historia av Nadine Gordimer

Markurells i Wadköping av Hjalmar Bergman

Kejsarn av Portugallien av Selma Lagerlöf

Husfrid av Alison Bechdel

Ut och stjäla hästar av Per Petterson

Mig äger ingen av Åsa Linderborg

Babel med Knausgård

Jaja, jag klarade inte alls låta bli att titta på Knausgård på Babel, men jag satt beredd att stänga av ifall man skulle avslöja för mycket om de kommande böckerna. Och jag var nervös att jag skulle få en bild av honom som motsäger min inre bild av författaren/huvudpersonen i böckerna. Men förutom att Karl-Ove verkar må lite bättre stämmer bilderna överens. Och i ärlighetens namn var han inte alltför prydlig. Det han pratade om, som jag framför allt gillar, är hur han som 40-åring fortfarande står så nära sin inre 10-åring. Jag hoppas att han kommer att ha alla delar av sig själv så levande även i fortsättningen.

Resten av programmet var en positiv överraskning. Så intressant om ungdomslitteratur. Dessutom blev jag riktigt sugen på att läsa Cirkeln och det var väl kanske på tiden.

Siffertitlar

Inspirerad av Anna vill jag också nörda loss denna siffermagiska dag och prata om boktitlar som innehåller siffror. Jag trodde att jag skulle hitta något om alla ental i bokhyllan, men hittade inget på åtta och nio. Kanske ni lyckas bättre?

En spik, en ros, underbar novellsamling av Madeleine Bourdouxhe
De två saliga, osunda relationer av Ulla Isaksson
Tre män i en båt, brittisk underfundig humor av Jerome K Jerome
Den fjärde handen, underhållande satir av John Irving
Den femte kvinnan, otäckt bra Wallanderdeckare av Henning Mankell
Sex, inlevelsefullt om barns behov av fantasi och flykt av Sara Villius
Sju stenar till den otrogna hustrun, poetiskt om kvinnoförtryck av Vénus Khoury-Ghata
8?
9?

Äkta om en svår sjukdom

Jag lyssnar just nu på En dåre fri av Beate Grimsrud och måste säga att den är värd alla priser och lovord. Romanen handlar om flickan Eli, som har en trasslig uppväxt, tidigt börjar missbruka och utvecklar schizofreni. Berättelsen är oerhört fängslande, författaren är så äkta och beskriver med stor närvaro psykosgenombrottet och den oerhörda rädsla, ensamhet och kluvenhet som präglar denna plågsamma sjukdom. Julia Dufvenius gör en bra uppläsning förutom att hon envisas med att säga fottboll, vilket irriterar mig oerhört. Jag har boken som "läsebok" också och ska läsa lite med ögonen för att uppleva språket mer tydligt. Jag har läst en hel del böcker om psykiska sjukdomar, detta är en jag verkligen rekommenderar.

En liten skär och alla tvärtemotiga brokiga

Dottern har läst ut sin första bok! Sakta men säkert har hon nu läst hela En liten skär och alla tvärtemotiga brokiga av Carin Wirsén. Hon har egentligen relativt lätt att läsa orden, men uthållighet och uppmärksamhet är det allt lite si och så med. Hon tröttnar helt enkelt snabbt, är inte van att behöva anstränga sig för att lära sig.

Boken är lika rolig och pedagogisk som alla Stina Wirséns böcker. Här får man lära sig att gurkan är smal, att limpan är bred, att spagettin är rak, medan tårtan är sned. Texten är underfundig, ibland lite överraskande och mycket rolig. Illustrationerna är också oerhört underhållande, för alla åldrar.

Dottern är nöjd över sin prestation och hon vill gärna tipsa alla kompisar om den här boken. Det här är en rolig bok att läsa själv, en del ord är rejält svåra, men barnet får lite hjälp genom att texten är på rim.

Kullen

Kullen av Jean Giono, utgiven av Elisabeth Grate förlag, 2011

Kullen är första delen i en trilogi om guden Pan, berättelser som hyllar naturen. I en liten by på den provensalska landsbygden bor fyra familjer nedanför en kulle. Den gamle gubben Janet ligger för sitt yttersta och yrar om olyckor och den magiska katten. Hittills har människorna lyckats kuva naturen, men en dag slår den tillbaks. Vattnet sinar i brunnarna, en ung kvinna insjuknar i en underlig sjukdom och missämja sprider sig mellan grannarna. En förbannelse tycks vila över byn. Så attackerar elden från alla håll, hela byn är hotad.

Kullen kan ses som en allegori som tar upp moraliska frågor om mellanmänskliga relationer och om människans försök att kuva naturen. Hur långt kan vi egentligen gå? Stilen i berättelsen påminner om folksagans, här ryms magi, skräck och utveckling.

Språket i Kullen är mycket enkelt och sparsmakat, samtidigt som det skapar tydliga bilder av händelserna hos läsaren.

"I ett slag greps jorden av raseri. Svärjande försvarade sig buskarna en stund, sedan reste sig elden mot dem och krossade dem under sina blå fötter." (sidan 122)

Sammantaget är Kullen en originell berättelse skriven på ett vackert, poetiskt, unikt språk. Läs!

IMPAC

Långlistan för The International IMPAC Dublin Literary Award 2012 har presenterats och den innehåller inte mindre än 147 titlar. Här finns en hel del författare jag känner igen och här finns även några böcker jag läst. Intressanta bland författarna är bland annat Leila Aboulela, Isabel Allende, Jenny Erpenbeck, Carsten Jensen, Nicole Krauss, Ian McEwan, Sofi Oksanen och Per Petterson.

Jag läste en roman av Jenny Erpenbeck, Historien om det gamla barnet, tidigare i år och det var en fantastisk upplevese. Det är dock inte med denna roman hon är nominerad,utan med Hemsökelse. Per Petterssons Ut och stjäla hästar är också en favorit hos mig, den bok som är nominerad är dock Jag förbannar tidens flod.

De nominerade böcker jag läst är Hetta av Ian McEwan, Utrensning av Sofi Oksanen och Det stora huset av Nicole Krauss. Jag gillade Hetta, men tyckte ännu mer om både Utrensning och Det stora rummet. Jag kan inte välja mellan dem och håller därför en tumme var för dem.

Gömslet

Gömslet av Miral al-Tahawi, utgiven av Tranan, 2011

Fatima är en prinsessa, en beduinprinsessa som omgärdas av murar. De andra i hushållet får röra sig fritt, men Fatima lever instängd i ständig väntan. Hon tar i stället sin tillflykt till magins och sagornas värld, till brunnens botten och trädens toppar. Här lär hon känna djinnen, falken med brutna vingar och ihopsydda ögon och den lilla gasellen. I den verkliga världen ligger modern sjuk efter ett av många missfall, den älskade fadern är borta på långa resor, den tyranniska farmodern tar över styret av hushållet, systrarna gifts bort och Fatima blir alltmer ensam.

Gömslet är en bok som berör och upprör. Den unga huvudpersonens liv är oerhört begränsat, hon far så illa i en värld som centreras runt mannen. Svårast är att läsa om hur kvinnor förtrycker varandra. I familjen har farmodern en särställning, men i stället för att stötta flickorna är hon den pådrivande när det gäller att bestraffa dem, gifta bort den och omskära/stympa dem. I Gömslet gestaltas även mannens våld, en man har rätt att göra sig av med en hustru som inte kan föda honom söner.

Texten är poetisk och smärtsamt vacker. Den slingrar sig fram och berättar varsamt om en ung flickas sorg, ensamhet och längtan efter frihet. På ett förtrollande sätt blandas magi, drömmar och verklighet till en underbar, men mycket grym berättelse.

Gömslet är dessutom en ovanligt vacker bok. Varje kapitel inleds med en egyptisk hieroglyf och några diktrader. Omslaget är helt fantastiskt, med en bild av ett kvinnoöga och vackra detaljer.

Långa sömnlösa nätter
Med stridande tankar
Fick mitt hjärta att vissna
Var snäll och visa det förbarmande

Sammantaget är Gömslet en oerhört vacker, grym berättelse om en ung flickas uppväxt i en beduinstam. Den rekommenderas varmt.

Andra som recenserat Gömslet är och dagarna går.

Kärlek till Korparna

Läser debutromanen Korparna av Tomas Bannerhed och förvånas, fascineras och förtvivlar. Det är svårt att tro att detta är en debutroman, allt är så helgjutet, språket är så unikt, vackert, moget. Berättelsen handlar om en bondpojkes uppväxt under 70-talet. Fadern drivs sakta men säkert mot ett sammanbrott, tiderna är hårda, marken vill inte samarbeta eller kuvas. För att hantera familjesvårigheterna söker sig pojken till fåglarnas värld. Men även där är livet hårt och skoningslöst. Korparna är hittills årets finaste överraskning, den är så underbar att jag fullkomligt saknar ord att beskriva hur mycket jag tycker om den. Jag hoppas verkligen att den tilldelas Augustpriset.

80 grader från Varmvattnet

80 grader från Varmvattnet av Karin Alfredsson, utgiven a A Nice Noise, 2011

80 grader från varmvattnet är första romanen i en serie om läkaren Ellen Elg, en kvinna som engagerar sig mot orättvisor och förtryck. I den här boken arbetar Ellen under cover som forskare i Zambia. Men egentligen ägnar hon sin tid åt att upplysa och undervisa om sexuell smittspridning, kondomanvändning och familjeplanering. I Sverige finns en grupp aktivister som samlar ihop läkemedel och utrustning, som Ellen smugglar in in Zambia. Men något går snett, en ung flicka förblöder och byborna vänder sig emot den lokala barnmorskan och Ellen. Samtidigt avlider en domare i USAs högsta domstol under mystiska omständighter. Kan de här händelserna hänga samman?

Jag har lyssnat på en uppläsning av författaren och tycker att det fungerade bra att lyssna till henne. I början tyckte jag att hon läste i lite för högt tempo, men det vande jag mig snabbt vid.

"Deckarintrigen" i 80 grader fram Varmvattnet fungerar fint, även om det alltid är lite vanskligt när läsaren vet mer än huvudpersonen. Det gör ju lätt att man uppfattar huvudpersonen som lite osmart. Ellen klarar sig undan detta epitet dock, även om jag nog skulle vilja snacka med henne lite om hennes svårigheter att ta faror på allvar. Spänningsmomenten i boken fungerar således bra. Handlingen som helhet är fängslande, skrämmande och realistisk, utan att vara utstuderat spekulativ (vilket jag tycker att en hel del andra deckare är).

Karin Alfredsson verkar dock ha en annan mission än att skriva deckare, hon tycks ägna sig åt att försöka upplysa läsaren om orättvisor som drabbar kvinnor i tredje världen. Och det lyckas hon verkligen med. Hon skildrar en cynisk verklighet som upprör, skrämmer och väcker avsky. Därför vill jag gärna rekommendera Karin Alfredssons böcker om Ellen Elg, de har ett värde utöver det att de engagerar för stunden.

Välansad Knausgård

Så här ser Karl-Ove Knausgård ut nuförtiden. Prydlig och framgångsrik. Kanske befriad? Han kommer att vara med i Babel på torsdag. Då kommer jag inte att titta. Jag har ju fortfarande bara läst första delen av Min kamp och jag vill läsa dem alla utan att få min upplevelse störd av andra intryck av författaren. Men svårt är det att avstå från att titta på sånt som lockar så starkt...

Litteratursamtal om Mitt Europa

Dags för ett nytt boksamtal i anordnat av Nobelmuseet och Brombergs Bokförlag. Denna gång handlar samtalet om Milosz essäsamling Mitt Europa och samtalet leds av Nobelmuseets tidigare bibliotekarie Karl Berglund och kvällens gäst Stefan Ingvarsson. Besökarna får gärna ha bekantat sig med boken och vara delaktiga i diskussionen, men det är absolut inget krav. I en vacker miljö med intim atmosfär eftersträvas en blandning av litteratursamtal och bokcirkel, där allas röster ska få ta plats.

Bokamtalet äger rum Tisdag 8 november, kl. 18-19 och platsen är som vanligt Nobelmuseets bibliotek. Inträdet är fritt men antalet platser begränsat. Vill man försäkra sig om en plats rekommenderas förbokning. För platsreservation och mer information, kontakta Karl Berglund:

E-post: karl.berglund@nobelmuseum.se
Telefon: 08 - 534 818 02

År 2011 är det hundra år sedan den polske författaren och 1980 års nobelpristagare i litteratur, Czeslaw Milosz, föddes. Detta uppmärksammas under året på en rad olika sätt världen över, bland annat med litteraturfestivaler och nyutgivningar av hans verk.

Som en del i detta ger Brombergs i Nobelklassikerserien ut essäsamlingen Mitt Europa som för första gången utkom på svenska 1981, nu med ett nyskrivet förord av Richard Swartz.

Tematrio - Serier

Det pratas en hel del om serier just nu. Tintin filmatiseras och Liv Strömquist briljerar. Det känns därför passande att som tema denna vecka ha just serier. Berätta om tre serier/grafiska noveller eller romaner som du gillar!

1. Liv Strömquist som sagt var, jag har under helgen läst hennes Ja till Liv och skrattat mig sanslös. Hon är så vanvettigt rolig, bitsk, ironisk och träffsäker. Jag tror aldrig jag skrattat så mycket som åt de utdöda moderaternas förkärlek till sin religion arbetslinjen.

2. Persepolis av Marjane Satrapi var min första bok i genren. Jag blev oerhört imponerad över hur små medel författaren använde för att skapa inre bilder hos mig. I korthet handlar Persepolis om en ung kvinnas sökande efter en identitet och ett land som går från kaos till förtryck.

3. I Husfrid av Alison Bechdel växer en ung kvinna upp i en akademisk och excentrisk familj och då hon under collegetiden inser hon att hon är homosexuell får hon veta att så är även hennes far. Några veckor senare avlider fadern under oklara omständigheter. Det här är en intressant skildring av en mycket komplicerad far-dotterrelation.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Babelquiz om dystopier

Missa inte Babels roliga quiz om dystopier. Jag är mäkta stolt över mina 9 rätt :-)

Nya lärdomar

Tänk så mycket nytt jag fått lära mig sedan dottern började förskoleklass! Idag har jag för första gången i mitt liv fingervirkat, det blev en låååååång fin halssak till dottern.

Häromdagen kom maken hem och berättade skrattande om en sång han fått höra av fröken att dottern framfört när hon var kassvärd. (Jag blir så imponerad av att hon utan att tveka ställer sig och sjunger inför hela klassen). Den sång hon valde var dock en nyare variant av en gammal barnklassiker. Texten lyder så här:

Bä, bä vita lamm
gick på restaurang
Vet du vad han gjorde
kissa under borde'
Då kom polisen
och släppte värsta fisen.

Jag blir mycket nöjd med dotterns bus, jag tycker att det är så skönt att hon inte är en alltför mycket "duktig flicka".

Något nytt i dagens skola är matematiken. När jag lärde mig siffror fick jag en känsla av att de var statiska och egentligen lite tråkiga. En 8 var liksom bara alltid en 8. Nuförtiden ser matten helt annorlunda ut (bl a tack vare min kusin Elisabet Doverborg. Nu kan en 8 vara nästan vad som helst. En 8 kan vara 5+3 eller 9-1 eller 4+4! Plötsligt blir ju matte något dynamiskt och intressant. I förskoleklassen använder barnen en våg och väger olika siffror, siffror som är så finurligt konstruerade att en 4 väger hälften så mycket som en 8. Barnen tycker såklart att detta är roligt och hela idéen är ju fantastiskt pedagogisk och åskådliggörande. Uppgiften är t ex att lägga en 8 i ena vågskålen och sedan leta upp två andra siffror (som ju då så klart ska bli 8) och lägga i andra skålen. Jag blev imponerad av dottern som lätt fixade detta. På det här sättet blir ju matte kul! För den som gillar matte i romanform vill jag tipsa om en fin roman En gåtfull vänskap. Här kan man läsa om matematikens betydelse för att skapa relationer och överleva i en värld man inte riktigt bemästrar.

Under lejonets blick - repris

Under lejonets blick av Maaza Mengiste, utgiven av Forum, 2010.

I Addis Abeba, huvudstad i Etiopien, har revolutionen just inletts, året är 1974. Kejsare Haile Selassie har sedan många år styrt landet med fast hand, de senaste åren har dock nöd och svält brett ut sig, till synes utan att kejsaren reagerar. Studenterna protesterar, en vänsterrörelse bildas för att störta kejsaren. I samband oroligheterna gör militären en statskupp och tar över makten. Ett mångårigt skräckvälde med tusentals torterade och avrättade tar sin början. Läkaren Hailu försöker att in i det längsta hålla sig och familjen utanför konflikten. Den äldste sonen Yonas resonerar ungefär som fadern, hans målsättning är att i första han skydda hustrun och dottern. Den yngre sonen Dawit är dock tidigt engagerad i studentupproret och han väljer senare att ta en mycket aktiv roll i motståndsrörelsen.

Detta är en klassik episk berättelse om en familj, vars medlemmar väljer olika strategier för att bestå i en värld som håller på att gå under. Centralgestalter i romanen är Hailu och hans familj, men vi får även ta del av den unge soldaten Mickeys första möte med det brutala våldet och vi får följa kejsare Haile Selassies tankar och upplevelser under de sista dagarna i hans liv. Förutom att detta är en roman man sträckläser för dess fängslande handling väcker den hos mig nyfikenhet att lära mig mer om Etiopiens fascinerande historia, framför allt utifrån Selassies perspektiv.

Under lejonets blick innehåller skrämmande läsning om en verklighet många av oss är helt förskonade från. Romanen skildrar realistiskt och detaljerat hur militären tvingar fångar att tala och hur rädsla, samt en uniform att gömma sig i, får människor att tappa all sin mänsklighet, sin godhet, sitt omdöme. Ondskan får fritt spelrum. Samtidigt skildras även människornas hoppfullhet, tilltro till en tyst Gud och kraft att gå vidare.

Under lejonets blick är en känslomässigt konsekvent, nyanserad och psykologiskt trovärdig roman. Författarens gestaltning av hur våldet bryter ner och förändrar vissa, samtidigt som mod, integritet och kärlek kvarstår som drivkrafter hos andra, är helt enkelt lysande. Textmässigt är romanen emellanåt kärv och kortfattad, emellanåt vacker och poetisk. Under en del våldsamma scener låter författaren handlingen tala för sig själv, medan texten ges större utrymme när hon berättar om kärlek och gudstro.

Sammantaget är detta en osentimental, fängslande skildring av en familjs liv under ett intressant historiskt skede. Den historiska bakgrunden är, såvitt jag kan bedöma, korrekt medan berättelsens huvudpersoner snarare får ses som en slags förtätning; de spelar en oproportionerligt stor roll i landets historia. Att läsa om ett historiskt skede i en romanform som denna är ett fantastiskt sätt att få kunskap. Det enda jag skulle önska mig är helt enkelt mer, jag skulle gärna velat lära känna fler av bokens personer lite närmare. Det här är en roman jag verkligen vill rekommendera, den är angelägen, lärorik och fängslande.

Liv och Laleh

Det blev mycket starka känslor idag, känslor som utlöstes både av läsning och av TV-tittande. Garvet kom som ett brev på posten då jag läste Ja till Liv av Liv Strömquist. Hennes serie om moderaterna med deras religion arbetslinjen fick mig att fullständigt förlora fattningen, dottern trodde att mamma blivit tokig.

I andra delen av Så mycket bättre var det Eva Dahlgrens tur att bli uppmärksammad. Då vi fick se scener från hennes uppträdande i samband med Anna Linds begravning överfölls jag igen av starka känslor. Det är så fruktansvärt sorgligt för vårt land att vi förlorat personer som kanske kunde styrt vårt samhälle mot ett något bättre. Jag grät floder. Som tur är kunde jag pausa programmet för jag är mycket glad att jag inte missade Lalehs tolkning av Ängeln i rummet.

Sammanhang

Jag förstår inte hur man recenserar dikter, jag antar att man kan prata om versmått och sådana saker. Om man nu kan sådana saker. Man kan väl också försöka förklara vad författaren egentligen syftar på, men hur ska jag kunna veta vad Tomas Tranströmer tänkt. Man kan säkert också hitta teman som kommer igen och kommentera kring hur författaren satt ihop sina ord. Men jag kan som sagt inte mycket om lyrik. Jag har bara börjat läsa det och upptäckt att jag ofta läser om vissa dikter och tänker Wow! Här kommer en sådan Wow-dikt!

Sammanhang

Se det gråa trädet. Himlen runnit
genom dess fibrer ner i jorden -
bara en skrumpen sky är kvar när
jorden druckit. Stulen rymd
vrides i flätverket av rötter, tvinnas
till glömska. - De korta ögonblicken
av frihet stiger ur oss, virvlar
genom parcernas blod och vidare.

ur 17 dikter

Reaktorn

Reaktorn av Élisabeth Filhol, utgiven av SEKWA, 2011

Berättaren i Reaktorn är en man som, via olika bemanningsföretag, arbetar på franska kärnkraftverk. Hans berättelse skildrar en vardag inte många av oss har någon kunskap om. Och om vi någon gång tänker på människorna som arbetar på kärnkraftverken tror vi väl att de arbetar under skrikta regler, som syftar till att säkerställa säkerheten. Verkligheten är dock en annan, en del av dem som arbetar på kärnkraftverken är helt enkelt äventyrare som lockas av spänningen, men de flesta arbetar där för att de inte har något val. Inget annat val än arbetslöshet.

Huvudpersonen i Reaktorn berättar med ett lakoniskt tonfall om sin arbetssituation. Likt många av arbetarna på kärnkraftverken lever han ett nomadliv och flyttar runt mellan de olika anläggningarna, beroende på var det för tillfället finns arbete. Männen (nästan bara män arbetar i kärnkraftsindustrin) bor ofta tillsammans i baracker, de arbetar skift och vill inte betala för fler sängplatser än nödvändigt. Nomadlivet och den manliga gemenskapen bildar på sikt en livsstil som är svår att bryta.

En dag gör huvudpersonen ett misstag och blir kontaminerad. Även detta tillhör dock vardagen. Berättaren gör inte heller något väsen av att tre kamrater från kärnkraftverket den senaste tiden begått självmord. För arbetarna är det enda viktiga att inte överstiga den tillåtna stråldosen, för då har de inte längre något arbete.

"... man har ständig koll på dosimetern, klagar rentav på de nya reglerna som gjort att dosen halverats och glömmer de långsiktiga konsekvenserna. Mänskliga neutronmåltavlor. Reaktormat." (sid 15)

Texten är mycket återhållsam, distanserad och sval. Samtidigt finns här poetiska stråk som på ett fantastiskt sätt kontrasterar mot den teknologiska verklighet som beskrivs.

Sammantaget är Reaktorn en unik roman som beskriver en verklighet jag inte riktigt vågar ta till mig. Således angelägen läsning!

Samlingsnamn för SF, Dystopier, Fantasy

Jag har googlat och läst och nu tröttnat. Kan någon av mina läsare klargöra hur man ska använda begrepp som SF, fantasy, dystopier, fantastik osv? Är det så att olika "skolor" använder begreppen olika? Finns något samlingsnamn för hela genren?

Niceville och Yarden

Jag hade ju tänkt läsa klassikern Dödssynden/To Kill a Mockingbird av Harper Lee under "vistelsen" i USA. Dödssynden är författarens enda bok och den utkom 1960. Boken handlar om den svarta befolkningens situation i amerikanska södern, den belyser teman som moral, orättvisor, fördomar. När jag skulle börja läsa mitt exemplar av boken visade det sig tyvärr att texten var så liten att boken inte var läsbar för mig.

Jag läste således i stället den nyutkomna, populära Niceville av Kathryn Stockett. Även i denna roman skildras de svartas situation i Mississippi under 60-talet. Niceville är en varm, engagerande, lättläst berättelse om orättvisor, segregation, mod och vänskap. Handlingen berättas rätt upp och ner, texten är lättläst och läsaren dras snabbt in i de svarta hembiträdenas vardag. På många sätt håller jag således med dem som öst beröm över boken. Men, i ärlighetens namn är allt karaktärerna i boken tämligen platta och ensidiga och på något sätt fäster inte de tragiska händelserna riktigt hos läsaren, boken blir helt enkelt lite för varm och (läs)vänlig.

Efter att jag läst ut Niceville börjar jag störa mig på saker som inte har med själva boken att göra, jag stör mig helt enkelt på dess popularitet. Det är så himla okontroversiellt och enkelt att uppröras över orättvisor som ägde rum på andra sidan jorden för 50 år sedan. Nu menar jag inte att man inte ska uppröras över dåtidens händelser, men det räcker inte. Det finns saker att uppröras över idag, men böcker som handlar om detta blir aldrig så populära. Jag tänker bland annat på Kristian Lundbergs två självbiografiska romaner Yarden och Och allt skall vara kärlek, berättelser som skildrar en samtida verklighet i Sverige som inte är mycket bättre än den i dåtidens USA (även om vi inte har någon uttalad plan att särskilja och förtrycka utifrån "rastillhörighet").

I Yarden berättar Lundberg om dagens utstötta människor. Här finns exempel som verkligen påminner om dem i Niceville. Bland annat berättar han om hur arbetarna som står och vaktar de nyproducerade bilarna i hamnen absolut inte får sitta i bilarna, oavsett väderlek. Den som bryter mot dessa regler riskerar att bli utan arbete i fortsättningen. För på Yarden arbetar de som inte lyder under våra vanliga arbetslagar, här är man timanställd på bemanningsföretag och helt utlämnad åt arbetsgivarens godtycklighet. Man äter i olika matsalar beroende på vilken anställning man har och jag är tämligen säker på att man även på Yarden har separata toaletter för de "färgade".

Sammantaget tycker jag således att Niceville är läsvärd, men den bör kombineras med att man faktiskt funderar över hur situationen ser ut i vårt land idag. Därför tycker jag verkligen att man dessutom ska läsa Yarden/Och allt skall vara kärlek.

Jorden Runt 3 - Afrika

Släng er genast på bussen, tåget, båten, flyget, vi är försenade till Afrika. När vi väl kommer fram gör vi resstopp i Sudan, Nigeria och Etiopien. Hoppas att ni hittar en bok/böcker som passar er smak. Nedan finns korta beskrivningar av böckerna, de är lånade från förlagen, bokhandeln och Macondo.

Minaret av Leila Aboulela (Sudan)

Med sin slöja och nedslagna blick är Najwa osynlig för andra, inte minst för de välbärgade Londonfamiljer vars barn och hem hon tar hand om. Tjugo år tidigare hade allting varit annorlunda. Då tillhörde hon själv en rik sekulariserad familj i Sudan. Hon studerade på universitetet i Khartoum. Hennes framtid såg ljus ut. Men så en dag vänds allt uppochned. Najwa tvingas fly landet. Hon kommer till London och där fortsätter hennes fall - ett fall som inte slutar förrän hon hamnat på samhällets botten. Till sin egen förvåning börjar hon då känna en dragning till de människor som besöker den lokala moskén, människor som hon i sitt tidigare liv sett ner på. Här finner Najwa sig tillrätta och skapar sig ett nytt liv och en ny trygghet - tills hon en dag blir mer än synlig för den unge sonen hos sin nya arbetsgivare.

De senaste åren har en rad muslimska författare i England skapat något av en ny genre. Dessa författare känner inget behov av att förklara eller göra satir av islam. Inte heller har de den insmickrande ton som karaktäriserar många berättelser om identitet och kulturkollisioner. De skriver från insidan om hur det är att vara troende muslim i dagens västerländska samhälle. Leila Aboulela är en av de mest framträdande av dessa nya röster.


Aké av Wole Soyinka (Nigeria)

Aké är en lättillgänglig och kärleksfull skildring av de tolv första åren i Soyinkas liv i staden Aké, en centralort för engelsmännens mission och handel i västra Nigeria. Hans föräldrar, som är kristna, talar såväl engelska som yoruba med sina barn. Värme och närhet präglar den gästfria, intellektuella och stökiga storfamilj där han växer upp, men tillvaron är alls inte okomplicerad. Modern, som bär öknamnet Vilda Kristna, har butik, ett hetsigt humör och en fallenhet för örfilar och spöstraff, också för mycket små förseelser. Egna barn eller inflyttade yngre släktingar ? alla tuktas lika snabbt och grundligt. Fadern, som är överlärare för S:t Peters anglikanska skola i Aké och förtjust i att lägga ut texten, kallas för Essay. Han tycks som en mild man, men när någon ger sig på hans rosenbuskar blir han som ett rasande lejon.

Soyinkas barndomsskildring är skriven på en konstfull och tät prosa, men den blir aldrig svårtillgänglig. Det är en blixtrande berättelse, rasande intelligent, varm, humoristisk och utan ett uns av sentimentalitet.


Under lejonets blick av Maaza Mengiste (Etiopien)

Addis Abeba, Etiopien, 1974. Revolutionen har just inletts, kejsaren Haile Sellassie avsätts och folket drömmer om en bättre framtid. Men hoppet vänds till förtvivlan när gerillan inför sitt skräckvälde. Läkaren Hailu väljer till en början att blunda för orättvisorna. Sedan hans älskade hustru gått bort värnar han än mer om familjen. Hans äldste son Yonas resonerar som fadern. Han sätter sin lit till Gud och vill inte riskera hustruns och dotterns säkerhet. Yngste sonen Dawit vägrar däremot att ge upp drömmen om ett fritt Etiopien och går med i den hemliga motståndsrörelsen. Hailu blir ursinnig eftersom han sätter hela familjens liv på spel. Riskerna är för stora. Men en dag får Hailu en patient som tvingar honom att själv ta ställning. Priset han får betala är högre än han någonsin kunnat föreställa sig.

Under lejonets blick är en både poetisk och smärtsam berättelse om en tid och en plats som sällan har skildrats i skönlitterär form. En episk roman om en far och två söner, om mod och svek, om kärlek och vänskap, om en helt vanlig familj som hamnar i krigets vansinne.

Sammanfattning - Nordamerika

Något försenat kommer här länksamlingen från Nordamerika. Som vanligt får ni gärna underlätta för mig genom att posta länkarna till era inlägg i kommentarerna till det här inlägget. Hoppas ni haft ett bra resstopp, jag ser fram emot att ta del av allas upplevelser. Glöm inte att besöka, läsa och kommentera hos varandra.

Om Dödssynden/To Kill a Mockingbird har följande resenärer skrivit:
och dagarna går

Om Lark & Termite har följande resenärer skrivit:
Lyrans Noblesser
och dagarna går

Om Himlen i Bay City har följande resenärer skrivit:
Lyrans Noblesser
Mimmimaries böcker och annat
och dagarna går
Violens boksida

Sammanfattning av alla böckerna har skrivits av:
Tankar från mitt fönster

Vänligen puffa på mig om jag missat någon.

Reashopping

CDON har rea på böcker lite då och då, fick nyligen hem ett fint paket. Nåja, det var inte rea på De hemlösa, men jag hade en 50-kronors rabattkupong att använda till den. Guillous nya är jag nyfiken på, den har fått lite blandad kritik verkar det som. Lysande kritik fick väl däremot Jag skulle vara din hund... och det är nog dags att jag börjar bekanta mig med biografi-genren. Mannen utan minne följde med i paketet helt enkelt för att jag hittills älskat allt jag läst av Nicole Krauss. Två bilderböcker hoppade också in i paketet, Händiga Hanna lagar pappa passar bra inför lite provtagningar och sprutor.

Tranströmerkväll

Ikväll var jag på en mycket trevlig tillställning, Tranströmerkväll på biblioteket med litteraturvetarna Erik Bergqvist och Torsten Rönnerstrand. Den senare har tidigare varit verksam vid Karlstad Universitet, han är en erkänd kännare av Tranströmersk poesi och han är dessutom nära vän med TT (åtminstone enligt egen utsago). Det var mycket intressant att höra honom tala om mötet mellan Visionerna ("det andliga") och det verklighetsnära i TTs dikter. Uttolkare har genom åren diskuterat huruvida man ska tolka TTs dikter som religiösa/andliga eller ej. Utifrån sin personliga vänskap med TT berättade Rönnerstrand att TT vid något tillfälle bekräftat en kristen tro, samtidigt menade dock båda föreläsarna att TTs dikter kan tolkas på många sätt. TT har även varit verksam som psykolog och enligt Rönnerstrand skulle han snarast beskrivas som psykoanalytiskt intresserad, mer specifikt som jungian. Utifrån detta perspektiv kan naturligtvis det "andliga" i dikterna tolkas både som något som kommer från en utomstående Gud och något som är sprunget ut människans inre gudomlighet. Erik Bergqvist berättade om och gav exempel på hur intresset för musik avspeglas i TTs diktning. Vidare talade Rönnerstrand en del om TTs underfundiga humor. Sammantaget var kvällen mycket lyckad.

Jag läste dessutom lite i min nya bok Dikter och prosa 1954-2004 som förberedelse och jag måste säga att inledningsdikten, som TT skrev som tonåring (!) är underbar. Här kommer ett par av mina favoritrader:

Preludium

Uppvaknandet är ett fallskärmshopp från drömmen.

I dagens första timmar kan medvetandet omfatta världen
som handen griper en solvarm sten.

Välkända rader, men de tål att upprepas - igen och igen.

Dax för nya serier

Motståndet mot att läsa serier försvann i ett nafs när jag läste den helt fantastiska Persepolis av Marianne Satrapi. Jag följde upp med Husfrid av Alison Bechdel, ytterligare en riktigt bra grafisk roman. Men sedan har det inte blivit så mycket - förrän nu. För igår låg det ett fint bokpaket från Galago/ordfront i min brevlåda, två nya böcker att recensera.

Ja till Liv av Liv Strömquist är mycket ombloggad och mycket omtyckt. Politisk satir uppskattas särskilt när den kombinerar intelligens, analysförmåga och dräpande formuleringar. Jag har tidigare "läst" och garvat åt Månadens manshora. Ja till Liv beskrivs som: en ABC-bok som ser ut som en LSD-karta. Från A till Ö diskuterar hon olika ämnen, allt från kristdemokratiska barn och nazisttjejer, till nördar och queerposörer i en skruvad skolbok, fylld med politisk satir, pedagogisk plakatpolitik och svaret på frågor som: Hur dog moderaterna ut? Varför är varje hallåa på TV4 förbunden att bli ihop med Niklas Strömstedt? Och vad tillför Robert Gustafsson till evolutionsteorin?

Mats kamp av Mats Jonsson är också den uppskattad i bokbloggosfären. Jag har inte tidigare stött på författaren, men jag faller pladask redan för titeln. Jag läser och avgudar ju som bekant även Min kamp. Båda kampböckerna skildrar: föräldraskapet, mansrollen och problemen med att få vardagen som småbarnsförälder att gå ihop på ett ... smärtsamt självutlämnande vis. Men jag skulle tro att Mats kamp möjligen är något mer samhällskritisk och humoristisk. I vilket fall ser jag mycket fram emot att läsa den här romanen.