Vårt behov av tröst

Läser Vårt behov av tröst är omättligt av Stig Dagerman och upptäcker att jag håller andan...

"Jag kan erkänna att havet och vinden visserligen kommer att överleva mig och att evigheten är obekymrad om mig. Men vem ber mig bekymra mig om evigheten? Mitt liv är kort endast om jag placerar det på tideräkningens stupstock. Mina livsmöjligheter är begränsade endast om jag räknar antalet ord eller antalet böcker jag kommer att hinna prestera innan jag dör. Men vem ber mig räkna? Tid är ett falskt mått för liv. Tid är ett i grunden värdelöst mätinstrument, ty det når bara mitt livs utanverk." (sid 10)