Den unga fotografen Kornélia tappar greppet om verkligheten och skickas på kurort tillsammans med sin sällskapsdam. På sanatoriet träffar hon en läkare och en patient, som på olika sätt berör henne. I bakgrunden finns också baronen Károly, som vill gifta sig med henne. Emellanåt blandas dock dessa män samman så att inte varken Kornélia eller läsaren vet vem som är vem. Även tidsbestämmelsen i boken är tvetydig; berättelsen tycks utspela sig i det tidiga 1900-talets Europa, dock byts emellanåt ballongfärder ut mot helikopterturer.
Drömlikt, illusoriskt, förvirrande, säreget, groteskt, lockande är ord som beskriver texten och min upplevelse av att läsa Fotograferingens vackra historia. Texten är fylld av betydelser och man kan ägna en avhandling åt att försöka förstå vad som händer på ytan och på ett symboliskt plan. Kanske handlar hela boken om vad som är verkligt och om vem som har makt att tolka verkligheten. Kanske kan verkligheten bara upplevas när man befinner sig i skydd bakom linsen.
Nackdelar för mig är att en del konversationen tidstypiskt sker på franska och tyska, där tappar jag helt sammanhanget. Å andra sidan är jag som psykolog inte främmande för andra verkligheter än den gängse, det var nog en fördel vid läsning av denna unika berättelse. Eller ja, berättelse känns inte som rätt ord att använda i sammanhanget, kanske en kakafoni av stillbilder beskriver stilen bättre.
Péter Nádas ligger bra till enligt oddsen för att erhålla Nobelpriset. Och det kan jag förstå efter att ha läst denna mycket speciella bok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar