Tematrio - Halloween

Det blev inget rysligt läst denna helg och det blir det ju i ärlighetens namn ganska sällan. Men jag ska bättra mig och våga mig på att läsa Ajvide Lindqvist så småningom. Men ni kanske har läst något om monster, vampyrer, spöken, ond bråd död osv? Berätta om tre skrämmande bra romaner/noveller!

1. Dr Jekyll & Mr Hyde av Robert Louis Stevenson. Dr Jekylls liv präglas av slitningar mellan det goda och det onda. Till slut manifesteras ondskan i Mr Hyde, som alltmer tar makten över Dr Jekyll. Vännerna oroar sig, men kan inte ana hur fasansfull sanningen är... Läsning av denna välkända kortroman var en positiv överraskning, berättelsen har ett djup som inte kommer fram i filmatiseringarna.

2. Främlingen i huset av Sarah Waters. Vad har egentligen hänt med ägarna till Hundreds Hall, varför har godset fått förfalla så? Och vad kommer att ske med byns unge läkare när han blir indragen i familjen Ayres liv? Främlingen i huset är en spännande sträckläsare med genomtänkt intrig och nyanserade personbeskrivningar. Olycksbådande stämning och fantasieggande miljöbeskrivningar

3. Jurtjyrkogården av Stephen King. Familjen Creed flyttar till ett trevligt hus på landet. Enda nackdelen är den stora motorvägen, som ligger i närheten av huset. Snart, utkräver den sitt första offer; familjens katt. Bakom den vanliga djurkyrkogården ligger Mic-Macindianernas begravningsplats, där alla naturlagar upphör att gälla. Fadern faller för frestelsen att begrava katten där. Skrämmande!


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Författare jag inte läst, men nog skulle gilla I

Ord och inga visor har startat ett nytt roligt "tema", hon skriver om författare hon inte läst men nog skulle gilla. Enligt O har följt efter och det tänker jag också göra. Här kommer således första inlägget om en författare jag inte riktigt kan förklara varför jag ännu inte kommit mig för att läsa.

Sara Lidman har funnits med på min lista över författare jag vill läsa i åratal. Hon brukar berömmas för att hon lyckas kombinera samhällsengagemang och stilistisk medvetenhet, en "nydanade språkkonstnär" kallas hon av sitt förlag. Lidmans mest kända romaner är Jernbanesviten som omfattar fem romaner, Din tjänare hör, Vredens barn, Nabots sten, Den underbare mannen och Järnkronan (fristående fortsättningar är Lifsens rot och Oskuldens minut). Men det känns som ett stort företag att läsa hela den här sviten, kanske vore det bättre att börja med lite mindre omfattande? Har ni tips?

Maryse Condé i Babel

Gårdagens Babel var som vanligt fantastiskt bra och höjdpunkten var naturligtvis samtalet med Maryse Condé. Jag blev så nyfiken på hennes senaste bok, Tills vattnet stiger, men borde kanske först läsa ut de två olästa jag redan har i bokhyllan - Segu och Desirada. Jag har läst och fascinerats av en av hennes romaner, Färden genom mangroven, en repris av min recension kommer i slutet av inlägget.

Under intervjun i Babel uttrycker sig Maryse Condé så fint kring vikten av att infoga magi och hopp i berättelser:

"Det var ett sätt att få läsaren att drömma. De avsnitten är fulla av magi och fantasi. Om man berättar en historia utan vare sig magi eller fantasi är det en dålig historia. Man har ... en plikt att i samma berättelse blanda det som är mycket sorgligt och det hoppfulla, fantasin... Det tycker jag är nyckeln till en bra och intressant bok."

Tankeväckande är också Maryse Condés tankegångar kring identitet och hur man uppfattas av andra där hon menar att ingen annan kan definiera vem man är, men att det är positivt att man uppfattas olika av olika människor och i olika situationer. Som psykolog är jag naturligtvis mycket intresserad av diskussioner kring hur en individ skapar sin identitet och på vilket sätt andras uppfattningar påverkar självbilden. Jag skulle gärna vilja veta mer om hur en människa med Maryse Condés bakgrund ser på detta.

Färden genom mangroven

Främlingen Francis Sancher hittas en dag död, med ansiktet nertryckt i leran inne i regnskogen, strax utanför den lilla byn Rivière au Sel på Guadaloupe. Ingen är förvånad att han gått döden till mötes i förtid, han var avskydd av många. Och älskad av några. Francis Sancher hade "allt slags blod i kroppen", det sades i byn att han var rik, själv sade han att han var förbannad och han brukade förutspå att han skulle gå en tidig död till mötes. Romanens handling utspelar sig under en natt, när byborna samlas till likvaka. I tur och ordning får vi höra de olika byborna berätta om sina liv och om den roll Francis Sancher spelat för dem. När alla till slut berättat framstår främlingen dock fortfarande som en gåta.

I romanen får vi lära känna många av byns invånare och vi får följa en del av dem flera generationer bakåt i tiden. Fram träder ett samhälle med stor misstänksamhet och främlingsfientlighet, ett samhälle som präglas av tro på övernaturliga krafter och högst realistisk kolonisation. Berättelsen är mångfacetterad, dramatisk och fängslande. Kärlek och hat bor sida vid sida, hierarkierna är tydliga och de flesta är överens om att blod inte bör blandas.

Naturens dofter tränger ut ur texten och bladen i boken krullar sig av fukten i regnskogen. Naturelementen i miljön skildras detaljerat, vilket verkligen ger berättelsen en exotisk prägel; men den skulle lika gärna kunnat utspela sig i en liten svensk bruksort.

Bokens strukturella uppbyggnad är intressant och lyfter berättelsen lite extra. Varje kapitel är berättat av en av invånarna, utifrån dennes högst personliga perspektiv. Författarens språkliga briljans kommer till uttryck genom alla olika personer hon ger röst åt. Ibland är meningarna svindlande vackra och poetiska, ibland är språket korthugget och "obildat".

Maryse Condé nämns ofta som Nobelpriskandidat och jag skulle gärna vilja se henne motta detta pris. Det skulle vara högst välförtjänt.

Kulturlunch

Idag har vi för första gången "Kulturlunch" på jobbet. Planerna på detta väcktes när vi som vanligt satt och spånade kring olika böcker. Jag har blivit ombedd att hålla lite i det hela och har därför beslutat att dagens tema är nordisk litteratur och film. Jag tänkte prata lite om Per Petterson, Karl-Ove Knausgård, Hanne-Vibeke Holst, Sofi Oksanen och Jón Kalman Stefánsson. Det känns lite magert från Danmark, men kanske ändå kan bli en bra blandning. Håll tummarna!

Och allt skall vara kärlek

Och allt skall vara kärlek av Kristian Lundberg, utgiven av Ordfront, 2011

Jag "upptäckte" Kristian Lundberg då han var med i Babel och berättade om sin uppväxt. Något hos författaren gjorde mig omedelbart nyfiken och jag beslutade mig för att läsa både Yarden och Och allt ska vara kärlek. I den självbiografiska Yarden får vi följa författaren i hans omvända klassresa. På grund av att han råkat i ekonomisk knipa tvingas huvudpersonen ta anställning som timanställd på ett bemanningsbolag i Malmö hamn. Här arbetar de som inte längre tycks ha några rättigheter, här arbetar de som av olika skäl inte kunnat meritera sig på arbetsmarknaden, här arbetar flyktingar och andra som inte passar in i våra mallar. Läsning av Yarden gör mig urförbannad på att vi idag har ett samhällssystem som så ivrigt rensar bort de som är lite annorlunda, samtidigt som de sociala skyddsnäten krympt till intet.

Efter framgångarna med Yarden blev Kristian Lundberg osäker på om han verkligen berättat den historia han ville berätta. Därför skrev han en sorts fortsättning, eller snarare en parallellberättelse, Och allt skall vara kärlek. Som titeln antyder fokuserar här författaren på det viktigaste i livet, berättelsen om kärleken, den kärlek han utelämnade i sin första bok.

Och allt skall vara kärlek är en berättelse om kärlekens sanning, kamp, smärta och skuld. Det är inte någon enkel berättelse som växer fram, utan en mänsklig, ärlig historia om svårigheter, misstag och missförstånd. Genom hela boken brottas författaren med att vara sanningsenlig och med frågan om det han skriver egentligen betyder något. För min del kan jag definitivt svara ja på frågan om texten har någon betydelse, den hade djup betydelse för mig.

Hela boken är skriven på ett vackert, poetiskt språk, i min bok ligger lappar för att markera fina avsnitt på var och varannan sida.

Jag ska inte skriva så mycket mer, utan i stället lyfta fram författarens egna ord:

"Jag såg ett mörkt ljus spränga sig väg genom välfärdssamtiden och jag kunde med min kropp känna att vi var tillbaka vid 1900-talets början. Att det återigen var dags att tala om egendomslösa. Om trasproletariat. Om statare." (sid 106)

"Vad är väl kärlek? Ett slags ensamhet kanske, en ensamhet man delar med andra." (sidan 119)

"Det hela är mycket enkelt. Det jag berättar om förenar oss. Det skiljer oss också åt. En människa skall inte vara ägd. En människa är inte bara en ansamling muskler upphängda i en kropp. En människa är också sitt minne, den framtid som skall komma. Och nu är det vad som sker. Jag minns. Raderar. Återskapar. Och det som är bottensatsen i just denna berättelse är det enklaste av allt: att älska och bli älskad. Det är också det omöjliga." (sid 154)

Sammantaget är både Yarden och Och allt skall vara kärlek mycket angelägen läsning ur ett samhällsperspektiv och ren läsnjutning ur ett individuellt perspektiv.

Black Swan

Black Swan är inte den typ av film jag vanligen väljer att se, den är egentligen alldeles för otäck. Men barnpsykiatern på jobbet var så tagen av filmen och tyckte absolut att vi andra skulle se den så att hon fick någon att snacka med. Och efter att ha sett filmen känner jag igen behovet att samtala efteråt. För det finns faktiskt inget ljust, positivt, lättsamt som väger upp den tyngd man känner efter att ha sett filmen. Själv storgrät jag under vissa delar, samtidigt som jag tyckte att filmen var oerhört vacker. Varför är den då så engagerande? Den är helt enkelt sann. Berättelsen håller hela vägen, skådespeleriet är suveränt, framför allt av huvudrollsinnehavaren Natalie Portman, och handlingen är inte överförenklad. Man får inte alla svar, man får väga in olika aspekter för att förstå huvudpersonen.

Filmen handlar om en ung dansös, som strävar efter att få göra de stora, komplicerade rollerna. Så erbjuds hon till slut möjligheten att spela huvudrollen i Svansjön, en roll som kräver att hon har kontakt med både sina goda och onda sidor. Den unga Nina har tidigare levt ett skyddat liv, pressen att få kontakt med sin inre "svarta svan" bryter ner hennes identitet och verklighetsförankring. Vad händer egentligen?

Andra fantastiska aspekter av filmen är dansen och musiken. Det här är vackert, det är mäktigt, det är snudd på magiskt.

Sammantaget tycker jag således att detta är en helt fantastisk film, men det är inte en film man ska titta på utan att vara förberedd. Här skildras psykisk press, fysisk smärta och hallucinationer på ett mycket otäckt sätt.

Dagens bön

Gud, du har skapat oss olika
och samtidigt till din avbild.
Hjälp oss att se mångfaldens gåvor
och att leva med respekt för varandras egenart.
Vi ber för FN, för alla människor och organisationer
som arbetar för fred, rättvisa och förtroende.
Tack för visioner och uthållighet, för mod och fantasi.
Stärk all god vilja.
Hindra rädsla och maktbegär att växa sig starka.
Välsigna allt arbete för mänskliga rättigheter.
I Jesu Kristi namn
Amen.

Tematrio - utmanande läsning

Bokhoras senaste Fredagsfråga handlade om att utmana sitt läsmod och läsa utanför "den bekväma zonen". Vilka typer av böcker/texter utmanar er?


1. För mig är det inte bekvämt att läsa lyrik. Åtminstone inte av någon annan än min käre Gustaf. Men strax innan Tomas Tranströmer presenterades som Nobelpristagare läste jag - tack och lov - en diktsamling av honom och en av Ko Un. Jag upptäckte då att jag helt klart hade lättare att förstå Tranströmer, men jag log mer åt Ko Un. Och jag upptäckte att jag faktiskt gillade lyrik.

Närvaro av Gud.
I fågelsångens tunnel
öppnas en låst port.

2. Att läsa på andra språk än evenska är en utmaning för mig. Jag vet inte egentligen varför och det är lite fånigt, för jag har läst mängder av både skön- och facklitteratur på engelska tidigare. Men, nu har det blivit något av en häng-up (se jag övar mig genom att skriva lite svengelska glosor inimellanåt;). För att bryta motståndet att läsa på icke-svenska ska jag nu läsa Min kamp på norska.

3. Jag har också ett visst motstånd mot att läsa noveller. Eller egentligen är det nog novellsamlingar jag har lite svårt för. Det blir för många berättelser för att rymmas i en bok. Undantaget är den helt makalösa novellsamlingen En spik, en ros av Madeleine Bourdouxhe, som jag alltid försöker få er att läsa. Men, nu har jag även upptäcket Novellixerna. En jättebra idé att ge ut novellerna styckvis i ett litet, praktiskt format.

Hallå resenärer!

Hur går det för er i väst? Hoppas det går mer enligt planerna för er än det gör för mig. Nu när jag skulle börja läsa Dödssynden/To kill a mockingbird upptäckte jag att min utgåva har en pytteliten text. Jag klarar helt enkelt inte läsa den på ett bekvämt sätt. Nu råkar jag ju samtidigt läsa Nederland så den får väl fungera som ersättning. Är det någon av er som har Dödssynden i den nya pocketversionen? Hur är texten i denna? Det här är ju en bok jag verkligen vill läsa, även om det inte hinns med denna månad.

Vårt behov av tröst

Läser Vårt behov av tröst är omättligt av Stig Dagerman och upptäcker att jag håller andan...

"Jag kan erkänna att havet och vinden visserligen kommer att överleva mig och att evigheten är obekymrad om mig. Men vem ber mig bekymra mig om evigheten? Mitt liv är kort endast om jag placerar det på tideräkningens stupstock. Mina livsmöjligheter är begränsade endast om jag räknar antalet ord eller antalet böcker jag kommer att hinna prestera innan jag dör. Men vem ber mig räkna? Tid är ett falskt mått för liv. Tid är ett i grunden värdelöst mätinstrument, ty det når bara mitt livs utanverk." (sid 10)

Lark & Termite (repris)

Lark & Termite av Jayne Anne Phillips, utgiven av Forum, 2010.

Korpral Robert Leavitt dödas av de egna i krigets kaos i Korea. Han försöker lotsa civilbefolkningen i säkerhet och då han skadas tas han om hand av en ung flicka som bär sin blinde bror på ryggen. Samtidigt som Leavitt ligger och dör i en järnvägstunnel föds hans son Termite i USA. Pojken föds med en komplicerad funktionsnedsättning, ryggmärgsbråk och hydrocephalus. I skärningspunkten mellan liv och död får fadern och sonen kontakt. Termite växer upp hos sin moster Nonie på landsbygden i West Virginia. Nonie har även fostrat Termites halvsyster Lark, som nu tar stor del av ansvarat för Termite. När den lilla staden drabbas av en översvämning kommer många familjehemligheter fram i ljuset.

Lark & Termite är en svår roman att recensera. Att försöka beskriva handlingen låter sig inte riktigt göras, berättelsen innehåller så mycket mer än det som sker på ytan. Vi får ta del av handlingen genom flera olika röster och tidsperspektiv. Romanen inleds med ett avsnitt från krigsutbrottet i Korea, därefter växlar perspektivet mellan Larks, Nonies och Termites upplevelser i slutet av 1950-talet och insprängda avsnitt från Korea. Först i slutet möter vi Larks och Termites mor Lola och får ta del av hennes berättelse. Rent berättartekniskt är således Lark & Termite ett komplicerat bygge, som är ganska krävande att läsa.

Författaren skildrar krigets fasor på ett sätt som känns oerhört autentiskt. Här finns kaosartade sinnesintryck blandade med drömliknande sekvenser då Leavitt upplever sitt tidigare liv och sonens födelse. I romanens nu-tid berättar Lark om sin vardag på ett osentimentalt sätt, hennes liv handlar till stor del om att ta hand om brodern. Då Nonie berättar får vi se glimtar av hennes uppväxt och barnens mor, Lola. Här finns en mörk tyngd i berättandet. Termites upplevelse av världen skildras på ett mycket inkännande sätt, pojken förkärlek för blå fladdrande band dominerar och hans kommunikation ges en musikalisk prägel. Människorna säger att Termite inte förstår något, men Lark (och författaren) vet bättre. Huvudpersonerna i Lark & Termite kommer att följa mig under lång tid, framför allt den unga Larks berättelse berör läsaren.

Författaren använder sig av symboliska teman för att knyta ihop upplevelser genom tid och rum. En syster med en funktionshindrad bror finns både i Korea och USA, en far avlider i en järnvägstunnel samtidigt som en son färdas genom livets tunnel in i världen. Senare i romanen återkommer ett järnvägstema, en resa mot ett nytt liv. Berättartempot är ganska långsamt, samtidigt som man hela tiden färdas mot någon form av katastrof. Texten är tät, innehåller en del utvikningar och kräver uppmärksamhet.

Sammantaget är Lark & Termite en fantastisk berättelse, skriven på ett utmanande sätt. Romanen innehåller underbara personteckningar som är nyanserade och psykologiskt trovärdiga. Författarens osentimentala skildring av ett hårt vardagsliv, kombinerat med närmast magiska, symboliska inslag i gränslandet mellan liv och död, gör läsningen av denna bok till en av årets höjdpunkter. Missa inte!

Höstens öronläsning

Höstens öronläsning är nu inplanerad, jag har reserverat massor av CD-böcker på bibblan. Vad tycks om den här listan?

En dåre fri - Beate Grimsrud
Begravningsplatsen i Prag - Umberto Eco
Brobyggarna - Jan Guillou
Moderspassion - Majgull Axelsson
Outsider - Torbjörn Flygt
Niceville - Kathryn Stockett
Korparna - Tomas Bannerhed
Huset vid Flon - Kjell Johansson

Nåja, Korparna planerar jag att läsa med ögonen, men det kan ju vara bra att ha en ljudvariant ifall det skulle behövas vid någon bilresa.

Augustnominerade Vita

Vid en närmare titt på årets Augustprisnominerade upptäckte jag att jag ju visst känner till en av författarna! Sara Lundberg är nominerad med sin bilderbok Vita streck och Öjvind. Och Vita har vi läst om och verkligen gillat i vår familj. Här kommer därför i repris recensionen av den första boken om Vita, tjejen som målar de vita strecken på gatorna, ni vet.

Vita streck av Sara Lundberg, utgiven av Alfabeta Bokförlag, 2009.

Vet ni vem det är som målar alla de vita strecken på vägarna? Jo, det är en flicka som heter Vita. Hon målar alltid raka streck och emellanåt ett övergångsställe, eller två. Vita målar strecken på vägen för att bilarna ska kunna hålla reda på var de kör. Men ibland blir det problem ändå och då dyker gubben Grön och gubben Röd upp för att hjälpa till. Fast egentligen kanske de mest stökar till. Gubbarna bor i Vitas rosett och de gillar att sjunga sånger för bilar som inte kör som de ska.

Vita streck är dotterns senaste favoritbok. Berättelsen är fantasieggande, samtidigt som den förmedlar lite trafikkunskap. Vi har numer fullständig kontroll över var det finns vita streck och var man kan tänka sig att Vita snart ska måla. Dottern har utvecklat ett intresse för vägbyggen och håller noga uppsikt över trafiken när vi är ute och kör. Om man gör minsta lilla överträdelse får man sig en skopa ovett... Läsning av boken ger tillfällen till pedagogiska samtal om trafiken, men även fantasifulla funderingar kring vem det är som tänder lamporna längs vägen.

Texten är enkel och boken passar därmed även lite yngre förskolebarn. Illustrationerna är härligt färgsprakande, oerhört roliga och fyllda av spännande detaljer.

Sammantaget är detta en mycket bra bok som kombinerar pedagogik och fantasi på det bästa tänkbara sätt. Rekommenderas!

En sån läsare

En sån här läsare är jag, i alla fall om det gäller en riktigt bra bok:

snabb långsam

läser alla ord skummar en del

gillar långa beskrivningar hoppar över det som inte för historien framåt

kommer ihåg detaljer kommer ihåg i stora drag

undviker tjocka böcker läser gärna tegelstenar

tycker om tunna böcker tycker att tunna böcker ofta saknar något

idealboken är på mindre än 400 sidor idealboken är på mer än 400 sidor

tjuvkikar på slutet läser aldrig slutet förrän boken är just slut

väljer efter omslag skiter fullständigt i ytan

läser baksidetexter undviker baksidetexter

väljer boken efter rekommendation vill helst välja själv

rekommenderar ofta böcker till andra rekommenderar sällan böcker

hör det jag läser i huvudet hör aldrig det jag läser

gillar ljudböcker gillar inte ljudböcker

läser främst böcker i en genre gillar att variera min läsning (inom vissa gränser)

läser alltid på svenska läser på flera språk

är bra på att komma ihåg böcker jag läst glömmer lätt bort både titlar och författare

skriver upp det jag läser skriver inte upp det jag läser

läser varje dag läser mer sällan

tycker att läsning är avslappnande tycker att läsning är ansträngande

Det är Enligt O som är nyfiken på hurdana läsare vi är, testa du också.

Tematrio - Augustvinnare

Med tanke på gårdagens nomineringar kanske det kan passa bra med en liten trio ocm Augustprisvinnare. Berätta om tre böcker du läst eller har lust att läsa. Här kan ni hitta en lista över tidigare vinnare.

1. Berömda män som varit i Sunne av Göran Tunström fick priset 1998. Tunström är ju en av mina favoritförfattare, och Berömda män som varit i Sunne är en av hans böcker jag både läst och gillat. Händelserna utspelar sig i slutet av sextiotalet i Sunne då den lilla staden får besök från månen. Detta är en helt underbar berättelse om det storslagna och det lilla livet.

2. Gregorius av Bengt Ohlsson fick priset 2004. Det här är en parallellberättelse till Hjalmar Söderbergs Doktor Glas, skriven utifrån pastorns perspektiv. Här berättar pastorn om sin bardom, den skamliga förälskelsen i hustrun Helga, sin oerhörda längtan efter kärlek, sin ensamhet och sin stora förtvivlan då han upptäcker att hustrun är otrogen. En fantastisk, nyanserad gestaltning av en längtande människa.

3. Adjö, herr Muffin av Ulf Nilsson och Anna-Clara Tidholm fick barnpriset 2002. Det här är en närmast oumbärlig bok för alla barnfamiljer, en bok som på ett mycket pedagogiskt och lyhört sätt hjälper förskolebarnet att förstå döden. Kan inte rekommenderas nog mycket!

Augustnomineringar

Äsch det är bara att inse att jag faktiskt inte alls läser nog mycket nytt svenskt att ha en susning om vilka som kommer att nomineras till Augustpriset. Nu läser jag ju i o f s mycket lite ungdoms- och facklitteratur, men inte ens när det gäller skönlitteraturen hänger jag med. Jag har således inte läst någon av de nominerade böckerna, men jag har i alla fall i min ägo ett signerat exemplar av Tomas Bannerheds Korparna. I DN kan ni läsa mer om Jonas Thentes synpunkter på de nominerade, jag hållar allt en liten tumme för Bannerhed i alla fall. Den 21 november presenteras vinnarna, jag ska se till att ha läst Korparna tills dess. Som ni vet gillar jag ju att ha läst prisvinnare i förväg ;-) Men jag förstår inte varför inte Kristian Lundbergs Och allt ska vara kärlek blivit nominerad, den är ju underbar!

Ska se om jag hinner snickra ihop en Tematrio på temat ikväll. Har ägnat kvällen åt att ta hand om dottern som levde rövare efter att hon medicinerats för att ta ett blodprov.

Norden Runt på 8 månader - litteraturlista

Jag har filat på en Nordisk Litteraturlista i några veckor nu och är nyfiken på era synpunkter. Jag har försökt blanda spänningsromaner, klassiker, Nobelpristagare, lyrik, dramatik, noveller, humor och samtida romaner med förhoppningen att många ska kunna hitta något de får lust att läsa. Jag beslutade mig för att ha nio böcker från varje område och slå ihop Åland med Finland och Färöarna/Grönland med Danmark. Jag har valt att helt enkelt inte ha med Sverige i utmaningen eftersom många av oss sannolikt läser relativt mycket svenskt i vanliga fall. Det jag misslyckats med är att hitta samisk litteratur. Mer om hur utmaningen kommer att gå till presenteras senare, här är nu således litteraturlistan!

Norge
Jan Kjærstad - Tecken till kärlek
Per Petterson - Jag förbannar tidens flod
Hanne Ørstavik - Tiden det tar
Grimsrud, Beate - En dåre fri
Karin Fossum - Älskade Poona
Sigrid Undset - Jenny
Karl-Ove Knausgård - Min kamp
Henrik Ibsen - Vildanden
Tarjei Vesaas - Isslottet


Danmark/Grönland/Färöarna
Jens Christian Grøndahl - Fyra dagar i mars
Hanne-Vibeke Holst - Kronprinsessan
Peter Høeg - Elefantskötarnas barn
Carsten Jensen - Vi, de drunknade
Gretelise Holm - Krigsbarn
Martin Andersen Nexø - Ditte människobarn
Inger Christensen - Alfabet
Ole Korneliussen - Saltstoden (Grönland)
Oddvør Johansen - Livets sommar (Färöarna)


Finland/Åland
Monika Fagerholm - Den amerikanska flickan
Sofi Oksanen - Utrensning
Kjell Westö - Gå inte ensam ut i natten
Väinö Linna - Okänd soldat
Leena Lehtolainen - Vändpunkten
Arto Paasilinna - Kollektivt självmord
Johan Ludvig Runeberg - Fänrik Ståhls sägner
Märta Tikkanen - Emma & Uno: visst var det kärlek
Sanna Tahvanainen - Alltid skogen (Åland)


Island
Steinar Bragi - Kvinnor
Vigdis Grímsdóttir - Jag heter Isbjörg, jag är ett lejon
Jón Kalman Stefánsson - Himmel och helvete
Gyrdir Elíasson - Bland träden
Arnaldur Indriðason - Kvinna i grönt
Halldór Laxness - Fria män
Sjón - Skugga-Baldur
Hallgrímur Helgason - 101 Reykjavik
Snorre Sturlasson - Egil Skallagrimssons saga

Ellen Elg, första boken

Började lyssna på 80 grader från Varmvattnet, en författaruppläsning av Karin Alfredsson, utgiven a A Nice Noise, på tåget i morse. Först tyckte jag att uppläsningen höll ett alltför högt tempo, men mycket snart vande jag mig. Handlingen hittills är fängslande, otäck och realistisk utan att vara spekulativ. Det här kan nog vara en typ av deckare som passar mig.

Mörka strömmar

Jag var inte särskilt förtjust i den senaste boken av Arnaldur Indriðason, Frostnätter. Jag hade tröttnat på polisen Erlendur och jag tyckte att handlingen gick lite på tomgång. Tråkigt, eftersom de första böckerna om Erlendur Glasbruket, Kvinna i grönt och Änglarösten var så bra. Men i vilket fall lånade jag Mörka stömmar som ljudbok på biblioteket häromdagen. Och tyvärr fick jag bara bekräftat att jag skulle slutat tidigare, den här boken håller inte alls samma klass som de tidigare. Denna gång är Erlendur ute på egna äventyr och den kvinnliga kollegan Elínborg tar hand om utredningen. Tyvärr är det inte inspirerande att läsa vare sig om hennes spaningsarbete eller om hennes privatliv. Jag har slutet kvar att lyssna på och hoppas att det bjuder på en överraskning. Men jag tvivlar på det... Läsupplevelsen blir inte heller bättre av att uppläsaren Pale Olofsson inte tillhör mina favoriter.

Tematrio - Norden 2012

Det är inte så länge sedan vi hade en Nordisk Tematrio, men med tanke på att Norden är temat för nästa års Bokmässa (och med tanke på att jag behöver tips inför en kommande läsutmaning ;) är det läge för en Norden igen. Berätta om tre favoriter från Norden - författare eller böcker! (Håll er helst utanför Sveriges gränser!)

1. De lästa finska författarna är tyvärr fortfarande få till antalet och därför blir det som vanligt Sofi Oksanen jag lyfter fram. Fjolårets favorit Utrensning är dock värd all uppmärksamhet, det är en grym, angelägen historia, berättad på ett unikt språk.

2. Antalet lästa danskar är lika få som finnarna och den här gången väljer jag därför en roman jag inte läst, men är mycket nyfiken på. Carsten Jensens, Vi, de drunknade pratas så gott om att jag väl måste ta mig an den, trots tegelstensformatet.

3. Likt många andra har jag fallit pladask för Karl-Ove Knausgårds självbiografiska mastodontserie, Min kamp. Jag har hittills i o f s bara läst den första delen, men den fullkomligt uppslukades jag av. Del två är nu införskaffad och ska läsas snarast.

"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Sju år

Sju år av Peter Stamm, utgiven av Thorén & Lindskog, 2011

Alexander studerar arkitektur i München tillsammans med den vackra, begåvade Sonja. De tycks vara ämnade för varandra och passar bra ihop, utan att vara himlastormande förälskade. Alexander och Sonja gifter sig, de startar en arkitektbyrå tillsammans och lever ett stabilt och behagligt liv tillsammans. Trots detta till synes lyckliga liv, har Alexander svårt att glömma sin besatthet av det illegalt invandrade polskan Iwona, som han haft en flyktig förbindelse med innan han gifte sig. Något lockar och drar Alexander till Iwona, trots att han närmast föraktar hennes oföretagsamhet och hennes uppenbara kärlek till honom. När Alexanders och Sonjas gemensamma liv utsätts för påfrestningar kan inte Alexander längre stå emot sin lust att åter söka upp Iwona.

Läsaren får ta del av Alexanders historia då han berättar denna för Sonjas äldre väninna. Allt eftersom får läsaren vet mer och mer om vad som hänt tidigare samtidigt som livet går vidare med nya utmaningar. Berättelsen om Alexander, Sonja och Iwona känns mycket vardaglig och allmänmänsklig. Den handlar om komplicerad kärlek och människor som inte alltid gör kloka val. Språket är tämligen enkelt, precist och mycket lättläst. Texten och innehållet fångade omedelbart mitt intresse då jag öppnade boken "för att bara kika lite" och jag läste därefter ut boken på ett par dagar. Trots att det egentligen inte hände särskilt mycket i boken blev jag snabbt, och förblev jag hela tiden, mycket engagerad i Alexanders berättelse.

En av författarens styrkor är att han lyckas gestalta en man det inte är så lätt att tycka om, på ett sätt som gör att man som läsare ändå tar till sig honom och försöker förstå hur han tänker. Överlag är människorna i Sju år några ganska vanliga typer som gärna vill mer än de vågar när det gäller kärlek och passion. Förutom Iwona, som reservationslöst ger sig till den man hon älskar.

Ett tema av särskilt intresse för mig - adoption - dyker upp som ett sidotema i Sju år. Jag sprang ihop med Peter Stamm under Bokmässan och nämnde mitt intresse för detta tema och undrade lite över hur vissa av personerna i boken såg på adoption. Peter Stamm berättade då att han gjort omfattande efterforskningar kring adoption just för att visa på olika sätt att se på fenomenet. Som svensk adoptivförälder blir man både provocerad och bekymrad över vissa åsikter som framförs.

Utan att göra någon större affär av det gestaltar författaren orättvisor och en ojämlikhet man kan betrakta utifrån olika perspektiv. Här finns en man som utan att tveka tycker att han har rätt att utnyttja en kvinna på det sätt som bäst passar honom. Man kan också beskriva samma relation utifrån den västerländska medelklassens privilegierde livssituation och den immigrerade underklassens rättslöshet. Både ett feministiskt synsätt och en tolkning utifrån ett klassperspektiv tillför berättelsen nya dimensioner.

Sammantaget är Sju år en lättläst engagerande berättelse som speglar Europa i nutid. Människorna gestaltas på ett vardagligt, nyanserat sätt och handlingen både lockar och provocerar läsaren. Rekommenderas!

Gissa autografen!

Jag har inte många signerade böcker, men några har det blivit i alla fall. Och fler ska det bli! Gissa författare och bok till respektive bild!

Knausgård in da house

Nu har mitt fina paket anlänt, Knausgård på originalspråk, sista delen av Burukvartetten och något intressant av Edelfelt.

Himlen i Bay City - repris

Himlen i Bay City av Catherine Mavrikakis, utgiven av SEKWA, 2010.

Amy växer upp i den lilla staden Bay City i Michigan under 60- och 70-talet. Hon bor tillsammans med sin moster, morbror, kusin och mor i ett hus av blå korrugerad plåt under en dyster, grålila himmel. Amy är ett oönskat barn, hon lyckas aldrig ersätta den äldre systern Angie som dör i späd ålder. Amy är dessutom en flicka som saknar en stabil identitet och ett inre sammanhang. Moderns bakgrund hålls hemlig, men på något sätt förstår Amy i alla fall att något horribelt hänt. I drömmarna visar sig de äldre generationerna och så småningom får Amy bekräftelse på att alla hennes tidigare släktingar gasats i Auschwitz. Vi får, framför allt, följa Amy under några viktiga dagar i samband med hennes 18-årsdag och ta del av de ohyggliga händelser, som utspelar sig under denna korta tidsperiod. Familjens hus brinner och fler människor stiger till skyn i form av aska.

Det finns flera intressanta teman i romanen, själv berörs jag mig mest av de som rör Amys psykiska hälsa. Tematiken i Himlen i Bay City påminner om den i Stalins kossor av Sofi Oksanen. Båda författarna skildrar på ett lyhört sätt vad som händer unga flickor, som växer upp i en omgivning som förnekar deras ursprung och identitet. Mavrikakis tar dock det hela ytterligare ett steg genom att skildra huvudpersonens psykotiska sammanbrott. Amys ensamhet och sökande efter närhet skildras med tonåringens lite coola inställning, här finns inget gnäll och gny, bara en tuff tjej som tar droger och ligger runt. Det är alltid Amys egen röst vi hör och Amy berättar om sitt liv utan att vädja till läsaren om att bli förstådd, hon kräver bara att bli sedd. Detta ger ett mycket naket intryck som får mig att vilja hålla Amy i famnen (hon skulle dock bli skitarg om hon kunde läsa detta). Amy växer upp under samma tidsperiod som jag, referenserna till tidsspecifika händelser blir därmed extra betydelsefulla för mig. Amy har fått mig att börja lyssna på Alice Cooper - igen.

Vidare skildrar Mavrikakis på ett mästerligt sätt hur ett trauma överförs från en generation till nästa och hur man aldrig kan befria sig från historien. Det här är ett intressant tema för mig, som har arbetat som psykolog med traumatiserade flyktingar. Många gånger har jag erfarit att barn som "klarat sig undan" kriget ändå visar tecken på trauma, just för att deras föräldrar blivit traumatiserade.

"Invandrare av den andra generationen är fördömda. Det tar flera århundraden att hämta sig från sin familjehistoria." (sid 208)

Mycket påtaglig är även författarens gestaltning av den skam och skuld som de överlevande aldrig lyckas göra sig fria från.

"Det är vad åldrandet innebär: att bättre förstå skammen i att tillhöra de levande och att inte ha någon annan tröst än att döden som stadigt närmas sig ska utplåna det skändliga i att leva." (sid 217)

Det här är en roman som måste upplevas "på plats", inga recensioner i världen kan förmedla upplevelsen av att ta del av denna, bitvis smärtsamma, berättelse. Handlingen och språket präglas av tonårens besinningslösa vrede och en kompromisslös tolkning av omvärlden. Man blir som läsare både omskakad och utmattad av mötet med Amy. Texten är fylld av bitsk humor, våldsamma vredesutbrott och dyster melankoli.

"En hemlighet har äntligen blivit tagen med våld. Den himmelska mödomshinnan har spruckit och Guds inälvor har äntligen brustit. Det stinker." (sid 114)

"Vi är dömda till den himmel som vi i vår galenskap och löjliga inbilskhet påstår att vi inte tror på." (sid 146)

Sammantaget handlar Himlen i Bay City om människans behov av att vara någon och tillhöra ett sammanhang. Utan tillhörighet trasas människan samman. Romanen handlar också om de fruktansvärda brott mot mänskligheten som utfördes av nazisterna och visar oss hur de här händelserna lever vidare inom oss än idag. Texten i romanen är enkel, drastisk och fylld av vrede. Det går inte att undkomma denna berättelse när man väl börjat läsa. Himlen i Bay City är den bok som påverkat mig mest under det gångna läsåret, missa den inte!

Klassiker, Norden och Mamma Mu

Innan all den här yran med Bokmässa och Nobelpris tog fart gjorde jag faktiskt ett litet inköp - bara för att värma upp lite. Pocketklassikerna har jag köpt för att de är snygga, det hör inte till vanligheterna att jag väljer böcker utifrån det kriteriet. Men, de är ju bra dessutom. Steinar Bragi ska man nog ta och läsa inför det nordiska temat på närsta års Bokmässa och att alla bokälskare vill ha Mamma Mu läser är väl givet.

Allegro

Efter all den lyrik jag läst de senaste dagarna - Tranströmer och Ko Un - kan jag inte längre beskriva mig som varken ovan eller ointressad av lyrik. Jag har landat i upplevelsen att tycka om lyrik. En av de dikter jag hört flera gånger idag har blivit en favorit hos mig.

Allegro

Jag spelar Haydn efter en svart dag
och känner en enkel värme i händerna.

Tangenterna vill. Milda ­hammare slår.
Klangen är grön, livlig och stilla.

Klangen säger att friheten finns
och att någon inte ger kejsaren skatt.

Jag kör ner händerna i mina haydnfickor
och härmar en som ser lugnt på världen.

Jag hissar haydnflaggan - det betyder:
"Vi ger oss inte, men vill fred."

Musiken är ett glashus på sluttningen
där stenarna flyger, stenarna rullar.

Och stenarna rullar tvärs igenom
men varje ruta förbli hel.

Tomas Tranströmer - äntligen!!!

JAAAAAAAAAA, det kan ju inte bli mer underbart. Och mer kan jag nog inte säga nu för jag sitter på rummet och gråter av glädje. Igår satt jag här och lyssnade på Tranströmers dikter, men jag vågade inte riktigt hoppas.

Lunch med Herta och Bob

Är ni lika uppjagade som jag? Jag kan snart inte vänta längre! Som tur är har jag inget inbokat på jobbet kl 13.00, det får bli långlunch eller sen lunch idag. Jag kommer att spänt följa presentationen av den nya Nobelpristagaren via nätet.

Om ni som jag planerar att luncha ensam framför datorn kanske detta inslag om Herta Müller kan vara ett gott sällskap. Åh, så jag önskar en Nobelpristagare i år som känns lika rätt som Herta.



Enligt oddsen har nu Bob Dylan störst chans att erhålla priset. Nja, det känner jag mig allt tveksam till, men det skulle åtminstone vara ett förvånande val. Vi kan väl låta Bob hålla oss sällskap också under lunchen.

Som ni säkert förstår

Som ni säkert förstår av Claudio Magris, utgiven av Forum, 2010

I Som ni säkert förstår befinner sig en sjuk kvinna, en älskad kvinna, en författares musa på ett Vilohem, ett stort ställe fyllt av sömnlösa skugglika varelser. Kvinnan skriver ett brev till Vilohemmets Ordförande för att tacka för att hon fått den unika möjligheten att lämna Vilohemmet och återvända ut i världen. Hon berättar för Ordföranden om mannens behov av henne, hon berättar om deras kärlek och om deras liv.

Utan honom skulle jag inte vara någonting, liksom inte heller han utan mig; en obetydlig kvinna och en obetydlig man som förskräckta ser sig omkring och försöker göra gott intryck men inte ser liljorna på fälten. (sid 36)

Som ni säkert förstår är en av de vackraste kärleksskildringar jag läst. Ömsint skildras parets kärleksakter och människans svårighet att vara ensam. På ett mycket nyanserat och lyhört sätt ger en manlig författare röst åt sin kvinnliga huvudperson, en författare berättar utifrån sin musas perspektiv.

Kan Kärleken besegra Döden? Kan Kärleken beveka Guden? Kan Kärleken övervinna Människans Natur? Som ni säkert förstår är en kort berättelse, på knappt 50 sidor. Ändå innehåller den oerhört stora frågor och en omtumlande känslomässig och intellektuell läsupplevelse. För mig är detta den allra yppersta av litteratur, författaren gestaltar de frågor jag brottas med på ett sätt som leder till en liten förskjutning i min tankeverksamhet och därmed en ökad förståelse av världen. Det här är en författare som verkligen vore en värdig Nobelpristgare.

För att få den här lilla pärlan belyst på ett fackmannamässigt sätt rekommenderar jag att ni läser Björn Wimans recension i DN och Michel Ekmans i SvD. Men läs framför allt boken först för att skapa en egen upplevelse.

Även Enligt O har läst.

Dårskaper i Brooklyn

Jag är verkligen inte vare sig fanatisk eller enkelspårig. Att jag plötsligt fått ett akut behov av att läsa Paul Auster har inte alls något med att göra att det vore snöpligt om jag inte läst något av honom ifall nu han får det där priset i morgon. Det är faktiskt en ren slump att han kanske presenteras som Nobelpristagare i morgon. I vilket fall har jag just precis påbörjat läsning av Dårskaper i Brooklyn och det inledande kapitlet gav mersmak. Bokens stil påminner mycket om filmen Smoke som Auster skrivit manus till, en riktigt superbt bra film. Är hans böcker lika bra kan han väl gott få det där priset.

Ko Un och Tranströmer

En dagslända

En trehundrademiljondels sekund,
om detta är den tid en partikel består av,
betänk då hur ofantligt lång en dag är.
Tycker du att dagen är för kort?
Din giriga rackare!

ur Fråga månskenet om vägen av Ko Un


Döden lutar sig
över mig, ett schackproblem.
Och har lösningen.

ur Den stora gåtan av Tomas Tranströmer

Fotograferingens vackra historia

Fotograferingens vackra historia av Péter Nádas, utgiven av Rámus förlag, 2011

Den unga fotografen Kornélia tappar greppet om verkligheten och skickas på kurort tillsammans med sin sällskapsdam. På sanatoriet träffar hon en läkare och en patient, som på olika sätt berör henne. I bakgrunden finns också baronen Károly, som vill gifta sig med henne. Emellanåt blandas dock dessa män samman så att inte varken Kornélia eller läsaren vet vem som är vem. Även tidsbestämmelsen i boken är tvetydig; berättelsen tycks utspela sig i det tidiga 1900-talets Europa, dock byts emellanåt ballongfärder ut mot helikopterturer.

Drömlikt, illusoriskt, förvirrande, säreget, groteskt, lockande är ord som beskriver texten och min upplevelse av att läsa Fotograferingens vackra historia. Texten är fylld av betydelser och man kan ägna en avhandling åt att försöka förstå vad som händer på ytan och på ett symboliskt plan. Kanske handlar hela boken om vad som är verkligt och om vem som har makt att tolka verkligheten. Kanske kan verkligheten bara upplevas när man befinner sig i skydd bakom linsen.

Nackdelar för mig är att en del konversationen tidstypiskt sker på franska och tyska, där tappar jag helt sammanhanget. Å andra sidan är jag som psykolog inte främmande för andra verkligheter än den gängse, det var nog en fördel vid läsning av denna unika berättelse. Eller ja, berättelse känns inte som rätt ord att använda i sammanhanget, kanske en kakafoni av stillbilder beskriver stilen bättre.

Péter Nádas ligger bra till enligt oddsen för att erhålla Nobelpriset. Och det kan jag förstå efter att ha läst denna mycket speciella bok.

Nobelpristagaren enligt oddsen

Adonis 5.00
Tomas Tranströmer 7.00
Haruki Murakami 9.00
Peter Nadas 11.00
Assia Djebar 13.00
Ko Un 15.00
Les Murray 17.00
Thomas Pynchon 19.00
Nuruddin Farah 21.00
Mircea Cartarescu 26.00
Philip Roth 26.00
Cormac McCarthy 26.00
John Banville 26.00
Joyce Carol Oates 26.00
Don DeLillo 26.00

Så här ser toppnamnen ut på Ladbrokes lista över tänkbara Nobelpristagare. Trots att jag verkligen fokuserat på att försöka läsa de jag tror kan få priset, har jag bara läst knappt hälften av dem. Två av mina favoriter, Assia Djebar och Nuruddin Farah finns i alla fall med ganska högt upp.

På Unibet ser oddsen lite annorlunda ut och här finns en hel del författare som inte finns med på Ladbrokes lista. Och av dessa har jag bara läst två!

Vijaydan Detha 7.50
Chang-Rae Lee 8.00
Adam Zagajewski 12.00
Jonathan Franzen 12.50
Mo Yan 12.50
Gerald Murnane 15.00
Hanan Al-Shaykh 15.00
Ismail Kadaré 15.00
K Satchidanandan 15.00
Peter Carey 15.00
Rajendra Bhandari 15.00

Nåväl, vi får väl se på torsdag hur det går, min inställning och förhoppning har jag väl redan klargjort rätt tydligt.

Gästbloggare?

Det ges ut mängder av bra böcker för ungdomar och unga vuxna nuförtiden, det ser jag hos andra bloggare. Men jag hinner varken läsa eller skriva om allt. Skulle du vara intresserad av att skriva gästinlägg hos mig om andra typer av böcker än de jag läser och skriver om? Maila mig i så fall på lyran18[at]gmail.com.

Hej då Karl-Ove

Detta inlägg är det helt klart fjompigast hittills. Nostalgiskt och sentimentalt, dessutom. Men jag kommer verkligen att sakna Karl Ove nu när jag läst/lyssnat klart på Min kamp del 1.

Jag blir naturligtvis lätt påverkad av böcker, det har jag säkert gemensamt med alla bokslukare. Men så här till den milda grad brukar jag inte fästa mig vid författare/böcker. Nu är jag ju långt från den första som fallit pladask för Knausgårds självbiografiska roman, vilket känns ganska skönt. Det är svårt att definiera vad som är så fängslande med denna bok som ibland är filosofiskt svepande, ibland oerhört detaljerad. Jag borde bli uttråkad någon gång, men det blir jag inte.

Knausgårds berättelse blir en personlig angelägenhet för mig. Jag får en stark känsa av att jag känner författaren, jag befinner mig dessutom i hans böcker. Jag var ju också på de där festerna, jag hade också en krånglig relation till min far. Jag har även garanterat varit kär i den där Karl-Ove. Det är verkligen tur att jag inte ska recensera den här romanen för jag kan inte på något sätt distansera mig från den. Det här låter ju inte klokt, men det är på denna nivå jag upplever läsningen.

Det finns bara ett enda fel i texten och det är att den är på svenska. Jag hör ju att Karl Ove och hans kompisar pratar norska, ett språk som är mig nästan lika välbekant som svenska, ett språk jag levde med i min barn/ungdom. Därför har jag beslutat mig för att läsa resten av böckerna på norska och eftersom jag inte vill att avskedet ska bli för långvarigt har jag redan gjort en beställning på AdLibris.

Bokmässan - Nobelprissnack

Sista dagen på Bokmässan pratade jag lite med Dan Israel, grundaren av Leopard förlag. Han har tidigare haft heta diskussioner med Akademien kring deras fokus på västerländska män. Här kan ni läsa en spännande, tankeväckande dialog mellan Dan och Horace Engdahl, där ingen av dem skräder med orden. Naturligtvis var både Dan och jag rörande överens om att Assia Djebar borde få årets Nobelpris, men Dan verkade inte särskilt hoppfull. Jag tog också upp att Nawal El-Saadawi är en av mina favoriter och jag fick då höra lite skvaller om en middag där både Assia och Nawal var närvarande. De båda damerna tycks inte vara de såtaste vänner, Dan berättade att det slog gnistor om dem under en diskussion. Nåja, huvudsaken är att en av dem nämns av Peter Englund på torsdag.

Tematrio - Nobelpriset 2011

På torsdag är det (väl?) återigen dags för Peter Englund att presentera en ny Nobelpristagare. Jag hoppas verkligen att det i år blir någon jag kommer att glädjas åt. Det får mycket gärna bli en kvinna och hon får dessutom gärna vara från Afrika. Vem får Nobelpriset 2011?

Jag tycker verkligen att det är dags att uppmärksamma afrikanska författare, afrikanska kvinnoförfattare. Kvinnoförfattare och feminist kan man faktiskt dessutom vara oavsett könstillhörighet. För även om Nuruddin Farah är en man, är han feminist, en somalisk feminist.

Sultanbrudens skugga av Assia Djebar

Den välutbildade, emanciperade Isma önskar lämna sin make. För att bli fri agerar hon äktenskapsmäklerska och ordnar en ny hustru till honom. För den fattiga, unga Hajila innebär äktenskapet välstånd och instängdhet. Det här är en skildring av våld och förtryck, blandat med ett stråk av hopp - ett skimmer från sagans värld.


Den stulna romanen av Nawal El Saadawi

Här möter vi kvinnor i alla dess skepnader, starka, förtryckta, upproriska. Berättelsen skrider långsamt framåt, byter fokus, tidsperspektiv och interfolieras av drömliknande sekvenser. Språket är vackert, poetiskt, uttrycksfullt. Samtidigt rymmer romanen en intressant skildring av ett Egypten statt i förändring, av ett samhälle i kaos.


Adams revben av Nuruddin Farah

Långsamt och eftertänksamt presenteras en ung kvinna Ebla, som vid 18 års ålder flyr sitt nomadiska hem på landsbygden i Somalia för att slippa gifta sig. Indragen i slaveri, äktenskap, fattigdom och våldsamheter tvingas hon till en ofattbar kamp för att återfinna sin identitet i en värld där människor behandlas som boskap.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er! Lycka till!

Bloggnytt

Har ägnat dagen åt att kurera en revolterande gallblåsa och åt att rumstera om lite på bloggen. Blogglänkarna har fått en egen sida, jag hoppas att ni kommer att använda den i jakten efter nya bloggar. Jag kommer att försöka att lägga till bloggar allteftersom jag hittar dem.

Ett gäng favoritbloggar återfinns i en av kolumnerna till höger, nu kommer jag att ha lite lättare att hålla koll på uppdaterigarna. Är av den gammaldags sorten som inte gillar att läsa i reader, utan vill besöka bloggarna.

Jag har även lagt till några nya widgets, intressant att upptäcka att de mest populära inläggen handlar om Mamma Mu, Nobelpriset 2010,
Nässlorna blomma, Bokstöd och bokmässetemat Tre länder - ett språk. Jag misstänker att man recenserar Nässlorna blomma i skolan, många sökninar finns på detta... Dessutom har jag lagt till två widgets som ska visa senaste kommentaterna resp. pratgladaste gästerna. Skynda er nu och kommentera är ni snälla, så att jag kan se om allt fungerar som det ska :-)

Shopping på Bokmässan

Jo men självklart handlade jag en del på Bokmässan. Jag följde dock strikt regeln att bara köpa en bok per dag -- fram till söndagen. Och dessutom räknas inte barnböcker.

Tranan är ett av mina favoritförlag och jag gillar framför allt deras afrikanska utgivning. Fösta inköpet på mässan blev därför Allt gott ska komma dig till del av Sefi Atta, Nigeria. Dag två på mässan köpte jag Bläcktrilogin av Cornelia Funke, utgiven av finfina förlaget OPAL, men de böckerna räknas som sagt var inte, eftersom man kan kalla dem barn- och ungdomsböcker ;-) En vuxenbok köpte jag dock andra dagen, Jonathan Franzens Frihet, från Brombergs förlag. Jag missade tyvärr att lyssna på Franzen, men bloggkompisen Anna blev knäsvag när hon lyckades fånga honom på bild. Under lördagen köpte jag inte en enda bok! Jag tror att jag helt enkelt blivit lite mätt på alla bokintryck. Fjärde dagen, söndag, var det dags för lite shopping igen. Plötsligt var det ju sista dagen, sista chansen. Jag värmde upp med att köpa Herta Müllers debutbok Flackland, som nu för fösta gången ges ut i en ocensurerad version av Wahlström & Widstrand. På söndag eftermiddag kikade jag runt på mässgolvet för att se om förlagen börjat rea. Men där blev jag besviken. Jag hade planerat att storhandla hos Norstedts, men deras priser var alldeles för höga, 170 kr för en bokRegnmakarens barn av Aniceti Kitereza och Bränd jord av Elieshi Lema, båda från Tanzania coh Coconut av Kopano Matlwa, Sydafrika. Japp, visst blev det en del afrikanskt.
som på Bokus kostar 145, lockar inte särskilt mycket när ryggsäcken redan är tung. Istället blev det ett nytt besök hos Tranan som nu sålde tre betala för två. För 200 kr köpte jag därför

Förutom böcker köpte jag två bokstöd, ett med Selma och ett med Gustaf. Bokstöden ska dock inte fungera som bokstöd, i min bokhylla trängs redan böckerna med varandra. Däremot tror jag att min litterära bokstöd kommer att fungera fint som stöd för mina dataspel. Eller så får de helt enkelt stå som prydnad i något fönster.

Jorden Runt 3 - Nordamerika

Dags att bege sig norrut till USA och Kanada. Två av böckerna, Himlen i Bay City och Lark & Termite fanns med på min bästa-lista, 2010. Hoppas att ni också kommer att gilla. Tredje boken är en klassiker jag länge planerat att läsa, Dödssynden, nu ska det äntligen bli av. Nedan finns korta beskrivningar av böckerna, de är som vanligt lånade från förlagen och bokhandeln.



Dödssynden/To kill a mockingbird - Harper Lee (USA)

En barndomsskildring om rasism och fördomsfullhet i Alabama. Lilla nioåriga Scout växer upp i amerikanska Södern i en loj småstadsidyll, när ohyggliga och dramatiska händelser vänder upp och ner på livet och hennes föreställningar. En ung svart man blir anklagad för våldtäkt på en vit kvinna, och hans chans att få en rättvis rättegång är försvinnande liten. En vit advokat tar sig an försvaret, men hatet och indignationen i det lilla samhället växer som en lavin. Inför Scouts oskuldsfulla ögon omstörtas den sömniga lilla staden och hon blir seende: hennes berättelse blir till en anklagelse, som ingen av oss undslipper.

När Harper Lees Dödssynden (To Kill a Mockingbird) kom ut 1960 i USA var det en händelse som skapade rubriker från kust till kust. Hennes berättelse om rasism och fördomsfullhet är, dessvärre, aktuell på många håll i världen fortfarande idag.


Lark & Termite - Jayne Anne Phillips (USA)

I samma ögonblick som Termite föds dör hans far. Han blir ett av Koreakrigets första offer, och hans död kommer att påverka det fortsatta livet för alla i hans närhet. Termite växer upp hos sin moster Nonie, som även har uppfostrat hans äldre halvsyster Lark. En efter en kommer de till tals: Soldaten i Korea som av misstag beskjuts av de egna då han försöker rädda två koreanska barn. Döende ser han tillbaka på sitt korta liv och tänker på sin älskade hustru Lola hemma i USA. Den självuppoffrande mostern, som tar hand om sin systers barn men bär på en egen historia. Den gravt funktionshindrade Termite som uppfattar omvärlden på sitt eget vis, via lukt- och synintryck, och som kommunicerar med ordlösa läten. Och Lark, hans beskyddare och själsfrände. En ung kvinna som är på väg in i vuxenlivet och drömmer om framtiden för sig och brodern.

Rösterna blandas till en berättelse om en okonventionell familj i 1950-talets USA. Om de osynliga band som binder den samman, om kärlek och längtan, förlust och överlevnad. På en tät prosa, och med omedelbar närhet, skildrar Jayne Anne Phillips dessa människor under fyra julidagar 1959 i West Virginia och motsvarande fyra dagar nio år tidigare i Sydkorea. Medan deras liv speglas i varandra blir bilden av familjen och den mystiska, frånvarande Lola allt klarare.

 Himlen i Bay City - Catherine Mavrikakis (Kanada)

1960. Det året levereras ett färdigmonterat hus i korrugerad plåt längst ner på Veronica Lane i Bay City. En familj flyttar in. Två systrar, Denise och Babette, kommer i tur och ordning att föda små amerikaner. Systrarna har lämnat Europa och krigets förödelse för Amerika. På den tiden tycks framtiden tillhöra denna kontinent där allt är muntrare och nyare. Men historien låter sig inte läggas åt sidan. Denises dotter Amy hemsöks av de döda och kommer att göra en besynnerlig upptäckt i det lilla husets källare. Himlen i Bay City är en stark roman som genomsyras av en förtvivlad önskan att göra sig kvitt det förflutna och riktar en anklagelse mot himlen som är likgiltig inför vårt lidande.

Cathrine Mavrikakis föddes 1961 i Chicago av en fransk mor och en grekisk far. Hon undervisar i litteratur vid universitetet i Montréal. Himlen i Bay City är hennes fjärde roman men den första som publiceras i Europa.