söndag 11 september 2011

Elfte september i mitt minne

För tio är sedan satt jag, vilket jag i princip alltid gjorde, framför datorn och snackade med Sims-vänner från jordens alla hörn. Plötsligt fick jag ett meddelande om att något konstigt hänt i New York, en flygplansolycka. Jag satte på TVn och vad jag där såg finns inpräntat i mitt minne. Flygpan, explosioner, eld och människor som hoppade/föll. För att försöka göra något konstruktivt fortsatte jag att prata med upprörda människor på nätet, via ett stort internationellt forum. Jag glömmer aldrig Monica, som chockad försökte berätta att hon varit ute med hunden och trampat i något på vägen hem. Min uppgift blev snabbt att prata med traumatiserade föräldrar om hur de på bästa sätt skulle skydda sina barn i den kaotiska situationen. Det var just då, för tio år sedan, världen krympte för mig och jag upplevde delaktighet i något som skedde på andra sidan jordklotet.

Den senaste veckan har varit fylld av minnesprogram på TV och jag blir fortfarande lika berörd av bilderna som visar fallande människor. I veckans Babel och i dagens Aftonbladet kommer man till slutsatsen att den Stora Romanen om terrorattacken ännu inte skrivits, kanske p g a att händelsen ännu är alltför nyligen inträffad. Jag har under veckan påbörjat läsning av Nederland av Joseph O'Neill, en roman som handlar om en familj som drabbas av yttre och inre kaos i samband med terrorattackerna. Tidigare har jag läst romanen Lördag av Ian McEwan, en berättelse som speglar förändringen i väst efter elfte september och den påföljande terroristjakten. Den bästa roman jag läst om attentaten är dock skriven utifrån ett annan perspektiv, den misstänkte terroristens. Den ovillige fundamentalisten av Mohsin Hamid handlar om en ung pakistansk man, vars lojalitet och identitet ställs på sin spets i samband med terrorattackerna. Fiktiva Helena har tidigare läst och hyllat Extremely Loud and Incredibly Close av Jonathan Safran Foer, en bok jag verkligen vill läsa och idag recenserar Bokmania Falling Man av Don DeLillo. Vi får väl se om den Stora Amerikanska Romanen om terrrorhändelserna kommer att skrivas under nästa årtionde, eller om man kommer att omvärdera de som redan skrivits.

2 kommentarer:

  1. Jag tror att nästan alla kommer ihåg vaar vi befann oss den dagen. Själv var jag på jobbet och oroade mig för bror och kusin som jobbar/jobbade i Washington. Kusinen har Pentagon som utsikt från kontorsfönstret...Har läst Falling man, men tyckte inte alls om...

    SvaraRadera
  2. Nederland var en bok helt i min smak - 11 september som fond, traumat som drabbar hela familjen så hårt och som lindras en aning av cricket. Sport som en väg ut ur sorgen - inte helt vanlig twist...
    http://joanna-ochdagarnagar.blogspot.com/2010/12/nederland.html

    SvaraRadera