Montedidio

Montedidio av Erri De Luca, utgiven av Elisabeth Grate Förlag, 2011

"I dag gör jag de första anteckningarna för att hålla reda på de nya dagarna. Jag går inte i skolan längre. Jag har fyllt tretton och pappa har satt mig i arbete. Det är som det ska vara, det är dags." (sidan 9). Bokens 13-åriga huvudperson börjar arbeta som snickarlärling hos den vänlige, underfundige snickarmästaren Errico. Pojken bor i det fattiga kvarteret Montedidio i Neapel, tillsammans med sin far och en svårt sjuk mor. Det är 1950-tal, livet präglas av fattigdom och utsatthet. Hos Errico arbetar även den judiske, puckelryggige skomakaren Rafaniello, en god man som förvarar sina änglavingar i puckeln och drömmer om att flyga till Jerusalem. I hyreshuset hemma finns den brådmogna, jämnåriga Maria, som inviger pojken i kärlekens härligheter, och fadern som kämpar för att hålla ihop familjen och på kvällstid lära sig italienska. I present av fadern har pojken fått en bumerang, varje dag tränar han på taket sin arm så att han till slut ska kunna låta bumerangen flyga.

Det här är en roman som speglar olika brytpunkter; barndomen relativa oskuld övergår i vuxenvärldens kravfyllda tillvaro samtidigt som berättelsen gradvis får fler och fler magiska, sagobetonade inslag. Vad som "egentligen" händer kan man tolka på olika sätt, vilket är en av bokens styrkor. Texten är poetisk och rymmer mycket ömhet, drömmar och längtan, samtidigt som den präglas av att berättarjaget ännu är ett barn.

Montedidio är en osentimental, gripande skildring av människans längtan efter närhet och en vacker, ömsint berättelse om den första spirande kärleken. Författaren skriver på ett nyanserat, respektfullt och inkännande sätt om de ungas starka känslor och romanen som helhet ger läsaren en känsla av hopp. Jag hoppas på fler översättningar av författaren.