Häromkvällen hyrde jag en film för jag tyckte att jag på något sätt kände igen titeln - Allt är upplyst. Så fort jag började se filmen förstod jag att den var baserad på boken med samma titel av Jonathan Safran Foer. Så här i efterhand önskar jag att jag inte sett filmen. Inte för att den var dålig - jag tyckte faktiskt mycket om den - utan för att jag förstår att jag nog skulle älska boken.
Allt är upplyst är en berättelse om en ung amerikansk judisk samlare, som ger sig ut för att hitta den kvinna som räddade hans farfars liv under andra världskriget. Sökandet leder honom till en liten ukrainsk by och hans vägvisare är en grinig gammal gubbe och hans popälskande sonson. Resan för med sig att de alla tvingas konfronteras med sitt ursprung.
Jag har nyss läst Det stora huset av Foers hustru Nicole Krauss, en roman som även denna handlar om att samla saker/minnen och sökandet efter det förflutna. På något sätt förstärker de båda berättelserna varandra och jag blir helt betagen.
Huvudrollen i Allt är upplyst spelar av min favorit Elijah Wood, såväl han som de övriga skådespelarna gör lysande rolltolkningar.
Summa summarum - detta var en fantastisk film - läs boken :-)
Jag tyckte jättemycket om boken! Men jag visste faktiskt inte att den har filmatiserats. Man kanske borde se filmen!
SvaraRaderaDen alltid lika svårkomighågna titeln på boken jag läste är "Extremt högt och otroligt nära". "Allt är upplyst" har jag inte läst än men det ska jag definitivt göra :)
SvaraRaderaJa, filmen var verkligen sevärd, Linnea.
SvaraRaderaJag ska läsa den där "Extremely osv..." :-)