Läslistor

onsdag 6 juli 2011

Jag tror jag älskar dig

Jag tror jag älskar dig av Allison Pearson

Första delen av denna berättelse utspelar sig under 70-talet, då David Cassidy orsakar rabalder med sina sammetsmjuka ögon och ett leende i mungipan. I en småstad i Wales drömmer många flickor om att bli den framtida Mrs Cassidy, bland dem finns Petra och hennes kompisar. Petra växer upp med en mycket krävande tysk mor, en mor som inte tillåter popbilder på väggarna. Bland tjejkompisarna är grupptrycket hårt, det gäller att försöka passa in och inte reta upp någon. I en annan del av världen har journalisten Bill motvilligt fått jobb på David Cassidy Magazine. Det fansen tror är Davids egna ord, kommer i verkligheten från Bill. Andra delen av romanen handlar om Petra som vuxen, hennes mor har nyligen avlidit och något oväntat händer som återigen gör att Petras intresse för David Cassidy väcks.

Jag tror jag älskar dig är en romantisk komedi som passar utmärkt som sommarläsning. Första delen fokuserar på Petras tonårsupplevelser och detta är den del av romanen jag tycker mest om. Författaren lyckas gestalta tonårens plågor på ett sätt jag själv minns och känner igen med en rysning. Jag var själv tonåring på 70-talet och romanens nostalgiska ansats träffar därför mitt i prick hos mig. Det som skiljde mig från Petra var en mindre monogam inställning, på mina väggar delade David Cassidy och Donny Osmond på utrymmet.

Bokens andra del är för mig något mindre intressant. Det har hänt mycket i Petras liv som författaren ganska snabbt sveper över. Bills liv lyckas inte heller engagera mig i särskilt hög grad. Däremot uppskattar jag den humoristiska tonen i del två och visst tycker jag att romantiken skildras på ett läsvänligt, trivsamt sätt, utan att det blir alltför smörigt.

Både vad gäller text och innehåll är detta en lättsmält roman, utan att därför sakna kvaliteér. 70-talsnostalgin passar mig perfekt och författarens förmåga att gestalta de plågsamma tonåren gör att boken blir något mer än "bara" en romantisk komedi. Ett extra plus vill jag ge för den intressanta intervjun med "real David" i slutet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar