Judy är en föräldralös flicka som växer upp på ett barnhem. Tack vare att hon skrivit en uppsats, som uppmärksammats av en medlem i barnhemmets styrelse, får Judy möjlighet att studera vidare på college. Det enda krav som ställs, utöver att hon naturligtvis ska sköta studierna, är att Judy ska skriva brev till sin välgörare och hålla honom underrättad om sina framsteg. Under flera år skriver således Judy brev till den man hon kallar Pappa Långben, brev som till en början är är lustiga och som under åren blir alltmer slagfärdiga.
Det här är allt jag kommer att skriva om handlingen, men jag vill ändå varna för att den fortsatta texten innehåller spoilers!
Jag hade sannolikt älskat den här boken om jag läst den i de tidiga tonåren. Som vuxen förstagångsläsare har jag dock en hel del invändningar. Den största av dem handlar om assymetrin i förhållandet mellan flickan Judy och hennes välgörare. Även om tösen är frimodig och uttrycker sina åsikter är hennes välgörare en vuxen man, som på olika sätt försöker styra och kontrollera. Skuttet från denna typ av relation till en jämbördig kärleksrelation är lite väl långt. Synen på kvinnor/flickor gör också att boken idag känns förlegad:
"Jag är alldeles förälskad i pälsverket och halsbandet och scarfen och handskarna och böckerna och väskan - och mest av allt i er! Men Pappa Långben ni har faktiskt ingen rätt att skämma bort mig så här. Jag är inte mer än människa - och dessutom flicka. Hur ska jag kunna hålla mina tankar samlade kring min lärda framtid när ni skämmer bort mig med sådan världslig fåfänglighet?" (sid 117)
Romanens styrka är att den är humoristisk, välskriven och ett intressant tidsdokument. Dessutom finns här mängder av referenser till litteratur, något som alltid ger pluspoäng hos en bokälskare.
Sammantaget är detta en lättläst, underhållande berättelse om en fattig flickas livsvillkor under början av 1900-talet. Trots att boken på många sätt kan anses vara en ytlig bagatell finns här samhällskritiska inslag ger extra pluspoäng.
Pappa Långben ingår en en vacker klassikerbox som även innehåller Agnes Cecilia en sällsam historia av Maria Gripe, Unga kvinnor av Louis M Alcott, Alice i underlandet av Lewis Carrol och Den hemliga trädgården av Francis Hodgson Burnett.
Andra som läst Pappa Långben är Snowflakes in rain, En bok om dagen, En full bokhylla, Breakfast Book Club.
Jag älskar Lina Bodéns illustrationer!
SvaraRaderaJag läste den när jag var i yngre tonåren och fullkomligt älskade boken. Jag kommer dock inte ihåg så mycket av handlingen och tänkt att jag nu som vuxen ska läsa om den. Kanske nu när jag läst ditt inlägg.
SvaraRaderaDet här är en bok jag tycker mycket om. Den lite främmande och förlegade synen på relationer tillhör den tid och tidsanda boken skrevs i. Så för oss 2000tals-människor innnebär den inte bara underhållning och romantik utan också ett lärorikt tidsdokumenent. Trevligt att läsa din åsikt - och att boken fortfarande läses!
SvaraRaderaKära nån så snabb jag kan vara med tangenterna i bland! Den här gången ska jag lämna några fler bokstäver än ett E som presentation.
SvaraRaderaHej!