Mot ljuset

Mot ljuset av Elin Boardy, utgiven av Wahlström & Widstrand, 2011

Året är 1947, det långdragna kriget i Europa är slut. Den unga Elly följer med sin syster Annie och hennes nyblivne make Laurids på bröllopsresa till Malaysia. Laurids vill kombinera nytta med nöje, även under bröllopsresan, och har tänkt sig att praktisera som läkare under vistelsen i djungeln. Med på resan är också Laurids barndomsvän Niels, en ung man med en stark känsla för rättvisa och klasskamp, och plantageägaren Thomsen. Till vardags arbetar Elly som kartriterska, men hon drömmer i hemlighet om att bli konstnär. Under vistelsen i Malaysia kommer hon att omvärdera sin kvinnoroll, uppleva en kärleksaffär och skapa en ny identitet.

Porträttet av Elly är mycket nyanserat, författarens gestaltning av hennes yttre och inre förändring fängslar läsaren. Långsamt omformas Ellys personlighet i mötet med den nya miljön och de nya människorna. Elly nöjer sig inte längre med att exakt återge kartans gränser, hon vill spränga gränserna, klä sig i praktiska byxor och lära sig hantera ett gevär.

Att författaren väver samman den unga kvinnans kamp för frigörelse med lokalbefolkningens uppror mot kolonisatörerna ger berättelsen extra krydda. Boardy skapar en oerhört laddad situation genom att låta de fem huvudpersonerna få ikläda sig så tydliga roller. Här finns plantageägaren som tycker att det är självklart att landet ska styras av de vita engelsmännen, revolutionären Niels som anser att malajerna har rätt till självstyre, den medlande, lite menlöse läkaren Laurids, systern Annie som undviker alla konflikter genom att få migrän och Elly som försöker förstå och skapa sig en egen världsbild. Och samtidigt som malajerna gör uppror, bryter sig Elly fri från konvenansens bojor.

Som tändvätska för Ellys frigörelse fungerar den förbjudna relationen till Niels, för första gången ger sig Elly hän åt den fysiska kärleken. Relationen till Niels är dock allt annat än enkel, Elly får många gånger orsak att fundera över om saker och ting verkligen är som de på ytan ger sken av att vara.

Jag är mycket förtjust i Boardys sätt att långsamt berätta sin historia. På avskalad prosa skapar författaren en drömlik, suggestiv stämning. Berättarstilen är återhållsam, lågmäld och detaljerad. Läsaren lockas in i en bedrägligt händelsefattig berättelse, men luften vibrerar av hetta, under den polerade ytan pyr starka känslor.

Sammantaget är Mot ljuset en nyanserad skildring av en kvinnas (och ett lands) väg mot frihet och självbestämmande. Det är en roman som definitivt kandiderar till en plats på min årsbästalista.

Fler som läst Mot ljuset är Fiktiviteter, Violen, Enligt O, Bernur, SvD.