Ja, vi elsker Norge

Det är syttende mai och dagen till ära utmanar oss Böcker, böcker, böcker att skriva om norsk litteratur. Och något ska jag väl kunna knåpa ihop om vårt fina grannland.

Nobelpristagare

Norge har fått Nobelpriset vid tre tillfällen, senaste gången var 1928. Kanske är det snart deras tur igen?

1903 gick priset till Bjørnstjerne Bjørnson med motiveringen "såsom en gärd av erkännande åt hans ädla, storartade och mångsidiga skaldeverksamhet, som alltid varit utmärkt på en gång av ingivelsens friskhet och av en sällsynt själsrenhet"

1920 gick priset till Knut Hamsun "för hans monumentala verk Markens grøde"

1928 gick priset till Sigrid Undset med motiveringen "förnämligast för hennes mäktiga skildringar ur Nordens medeltida liv"


Svält av Knut Hamsum

Romanen består av en lång inre monolog, möjligen med vissa självbiografiska element. Den handlar om en ung man, som kämpar för att överleva och etablera sig som författare. Bristen på mat är stor, huvudpersonen svälter och får hungersdelirium. Han raglar omkring på gatorna, pendlar mellan djup melankoli, aggressiva utbrott och storhetsvansinne.


Jenny av Sigrid Undset

Jenny publicerades redan år 1911. Trots detta känns den emellanåt oerhört aktuell. Boken handlar om den moderna, unga konstnärinnan, som försöker skapa sig ett liv som konstnär samtidigt som hon drömmer om den Stora Kärleken. I stället blir hon indragen i flera relationer, som inte är sunda. Jenny är en oerhört läsvärd, gripande kvinnoskildring.


Klassiker

Amalie Skrams romaner finns på min läslista, bl a kritiserade hon de psykiatriska behandlingsmodeller som erbjöds under slutet av 1800-talet. Läs gärna mer om denna författarinna hos Tekoppen.

Alberte och Jakob av Cora Sandel

Detta är del ett i trilogin om den unga Alberte. Här är fokus på den försiktiga Alberte och hennes oförvägne bror Jakob i en instängd, borgerlig miljö i Nordnorge vid sekelskiftet. På ett mycket stillsamt sätt skildrar författaren en ung kvinnas livsvillkor, längtan, drömmar och frihetskamp. Fantastiska miljö- och personbeskrivningar.


Isslottet av Tarjei Vesaas.

Denna underbara lilla roman berättar om den gryende vänskapen mellan två elvaåriga flickor, Siss och Unn. De har precis börjat lära känna varandra när Unn försvinner på isen, och Siss blir som frusen inuti. Kamrater och familjen försöker förgäves få henne att leva upp igen. En vemodig, finstämd skildring av det sköra i en ny vänskap.


Samtida romaner

Gerd Brantenberg, Lars Saabye Christensen, Karl Ove Knausgård, Anne B. Ragde, Herbjørg Wassmo, Hanne Ørstavik, Jan Kjærstad och Per Petterson är exempel på norska samtida författare. Att Gerd Brantenberg är från Norge visste jag faktiskt inte, jag har glatt trott att hon är svenska. Hennes mest kända roman är den oerhört underhållande, satiriska Egalias döttrar, som beskriver en värld där män är underställda kvinnor. Knausgårds Min kamp har rekommenderats av så många att den nu är på väg hem till mig i ett Bokuspaket. Kjærstads Tecken till kärlek står oläst i min bokhylla, det borde nog snart åtgärdas.


Ut och stjäla hästar av Per Petterson

67-årige Trond har dragit sig undan från omvärlden och bosatt sig i en lite stuga i skogen. I byn träffar han dock en man från barndomen och minnena från en mycket speciell sommar gör sig påminda. Romanen gestaltar människans ensamhet, barndomens obevekliga påverkan och kärleken till en far. Vackert språk, lågmäld stämning.


Deckare

Norge är väl (snart?) lika känt som Sverige för sina deckare. Unni Lindell, Jo Nesbø och Anne Holt är exempel på populära deckarförfattare. Själv har jag bara läst Karin Fossum, hon är dessutom min absoluta favoritdeckarförfattare.

Döden skall du tåla av Karin Fossum

En liten flicka ligger och sover i sin barnvagn, medan mamman fixar i hemmet. Men något lurar där ute, något som inte vill väl. Förutom att skapa nyanserade personbeskrivningar ligger författarens styrka i att kunna försätta läsaren i ett tillstånd att bävan inför det oundvikliga. En rafflande historia med poliserna Sejer och Skarre.


Humor

Humor är inte min favoritgenre, men det finns väl ingen som kan låta bli att skratta när de läser Loes dråpliga berättelser.

Doppler av Erlend Loe

Doppler har fått nog av all duktighet och konsumtionshysteri. Han lämnar sitt trygga familjeliv och flyttar till skogs. Där blir han sambo med en älgkalv och idkar byteshandel (och en del tjuvnad). Men snart förstörs friden även i skogen... Hejdlöst rolig, men med mycken klokskap gömd under skratten. Årets bästa Norgehistoria.