Den ovillige fundamentalisten

Den ovillige fundamentalisten av Mohsin Hamid, utgiven av Natur & Kultur

Den unge pakistaniern Changez kommer till USA för att studera. Efter examen från Princeton, som "bäst i klassen", erhåller han ett prestigefyllt arbete och gör raketkarriär. Under en semesterresa i Grekland träffar Changez en ung kvinna och blir förälskad. Framtiden ser mycket ljus ut, men allt förändras i ett slag i samband med attentaten den elfte september. Changez förvånas över sina egna reaktioner och han möts av en ökande misstro från det amerikanska samhället.

Den ovillige fundamentalisten är skriven i monologform, läsaren får ta del av huvudpersonens berättelse tillsammans med en anonym amerikansk man på en bar en kväll i Lahore. Texten är mycket precis och lättläst, berättelsen berör och fängslar. En kort tid efter att jag läst Den ovillige fundamentalisten läste jag Fallet av Albert Camus. Jag skulle tro att även Hamid läst Camus, gemensamt för huvudpersonerna i båda romanerna är deras insisterande tonfall. Samtidigt påminner Den ovillige fundamentalisten om den klassiska Tusen och en natt; så länge berättaren talar får han/hon leva.

Porträttet av Changez är mycket intressant och speglar det konstgjorda, ytliga samhälle vi idag lever i. Den unge Changez fyller sitt liv med konkurrens, prestige och lyxkonsumtion. Ändå är det så tydligt att han saknar en stabil identitet, nära relationer till familjen i hemlandet och en känslomässig förankring i det nya landet. I hemlandet är familjens situation osäker, man förlorar den status man tidigare haft och längtar tillbaks till det som varit. När Changez blir förälskad är den kvinna - Erica - han väljer fortfarande emotionellt bunden till en tidigare fästman, som tragiskt avlidit. I stället för att vänta och låta Erica få den tid hon behöver för att sörja försöker Changez ikläda sig rollen av den döde för att bli älskad, han går till och med så långt att han ber henne låtsas att han är den döde då de älskar med varandra.

Allt ställs dock på sin spets den elfte september när Changez inser att hans första, spontana reaktion är att bli glad över att amerikanerna tvingats på knä. Den därefter påföljande utstötningen från det amerikanska samhället, krisen i förhållandet till Erica och den ökande oron över krigshot i hemlandet driver sakta men säkert Changez mot en alltmer fundamentalistisk inställning. Alla fundamentalistiska rörelser erbjuder sina medlemmar gemenskap, identitet och ett gemensamt mål; allt människan behöver för att må bra. Så länge hon inte börjar tänka.

Changez berättar om sitt liv för en ganska orolig, ovillig lyssnare. Men vem är egentligen denne lyssnare? Är Changez verkligen den ende fundamentalisten i berättelsen? För mig är svaret självklart nej. Stora delar av det amerikanska samhället reagerade på attacken elfte september med fundamentalism. Den terroristjakt man bedriver och de medel man anser sig berättigade att använda (t ex i Guantanamo) är naturligtvis lika fundamentalistiska som talibanernas/islamisternas handlingar. Man kan inte utrota terror med terror.

För mig är den stora behållningen med romanen den komplexitet författaren väver in i berättelsen. Här finns en ung man som tycks ha en tämligen instabil identitet redan från början. Han "förförs" av västerlandets hyllningar och lyxkonsumtion och skapar ett liv som bygger på att tävla och vara bäst. Samtidigt ökar den inre oron p g a krigshot i hemlandet. Lägg därtill en svårhanterlig personlig kris, en tragisk kärlekshistoria som ytterligare förstärker identitetskrisen. Som kulmen på det hela exploderar hela världen i generaliserande fördömanden efter elfte september.

Sammantaget är detta en mycket angelägen läsvärd berättelse, där vi får höra någon berätta "inifrån" om hur en fundamentalistisk inställning växer fram och etableras.