Bort, bort

Bort, bort av Anjum Hasan, utgiven av Ordfront förlag, 2010

Tjugofemåriga Sophie har, liksom många andra ungdomar, flyttat från småstaden Shillong till storstaden Bangalore för att finna något nytt, meningen med livet och sig själv. Tillvaron kretsar kring arbetet som översättare, konserter, fester och den något motvilliga relationen till pojkvännen. Sofie vantrivs med den ytliga livsstilen, retar sig på pojkvännen, vars enda dröm är att köpa en bil, och känner sig främmande för sig själv. För att hitta något äkta beslutar sig Sophie för att resa hem igen. Hemma har dock situationen förändrats, föräldrarna tycks vara på väg mot en separation och den vilda lillasystern har hamnat i svårigheter. Inte heller i hemmet finns den trygghet Sophie söker. Vart Sophie än befinner sig längtar hon bort.

Jag har slitit länge med att försöka få ihop en recension av denna bok. Det stora problemet är att boken egentligen inte säger mig någonting. Jag har svårt att relatera till människorna i romanen och jag känner mig främmande i miljön. Nu brukar jag i och för sig tycka om främmande miljöer, men i Bort, bort hittar jag inte det som gör att jag tycker mig börja förstå hur människorna resonerar och relaterar till varandra.

Romanen har beskrivits som välskriven, underhållande, ungdomlig, träffsäker och varm. Jag är osäker på vad det är som gör att jag inte upplever mycket av detta när jag läser boken. Kanske skiljer sig Sophies livssituation alltför mycket från min egen och min fantasi och inlevelseförmåga räcker inte för att bry mig om Sophies sökande efter en identitet.

Sammantaget är detta således inte en roman som passar min smak, jag undrar om den kanske mer går hem hos yngre läsare.