Det där som nästan kväver dig

Det där som nästa kväver dig av Chimamanda Ngozi Adichie, utgiven av Albert Bonniers förlag, 2011.

Det där som nästa kväver dig är en samling av tolv noveller med lite olika teman och längd. Berättelserna känns alla som ganska typiska för författaren, hon tar upp teman man känner igen om man läst hennes tidigare romaner. Adichie fokuserar på kvinnors situation, kvinnor i nutid och kvinnor från förr. Hälften av berättelserna utspelar sig i Nigeria, resten i USA. Här skildras den politiska oron i hemlandet, utbrotten av våld och förtryck, den tidiga kolonisationen av landet, det godtyckliga systemet när det gäller möjligheten att få asyl samt svårigheterna att anpassa sig i en exiltillvaro.

Även om den här novellsamlingens titel rent språkligt känns otymplig, beskriver den perfekt stämningen i novellerna. Sällan har jag läst något som får mig att reagera så klaustrofobiskt. Jag kippar efter andan, känner mig yr och får hjärtklappning när jag lever mig in i Adichies gestaltning av "fångade" kvinnor. Trots att språket och stilen skiljer sig mycket åt, finns det element i Adichies berättelser som påminner om Sara Stridsbergs gestaltning av "tillfångatagna honor" i Darling River.

Adichies texter är lätta att läsa, språket är kryddat med "nigerianska" ord (på igbo-språket, tror jag), handlingen fängslar omedelbart och berättelserna innehåller ett element av oförutsägbarhet. Man kan inte "slöläsa" Adichie, i berättelserna inträder ofta en vändning som tvingar både huvudpersonerna och läsaren att omvärdera tidigare förhållningssätt, detta är en av författarens styrkor. En annan styrka är hennes förmåga att med små medel teckna personligheter som känns trovärdiga och som berör.

Som jag hoppas framgår, är jag förtjust i den här novellsamlingen. Flera av kvinnorna har etsat sig fast i mitt minne: jag undrar hur det går för Nkem som vill flytta tillbaks till sin otrogne make i Nigeria, jag tänker på mötet mellan den kristna och den muslimska kvinnan under det våldsamma upploppet och jag sörjer med kvinnan som står i kö utanför den amerikanska ambassaden i Lagos, hon som tänker söka asyl i USA. Den allra sista novellen - Den hårdnackade historikern - berör mig mest. Här får vi möta människorna som försöker handskas med den vite mannens ankomst, här kolliderar två världar med varandra och leder nästan till den enes undergång. Den här berättelsen har många beröringspunkter med Allt går sönder av Chinua Achebe, den stora klassikern inom den moderna afrikanska litteraturen.

Sammantaget är Det där som nästan kväver dig en fantastisk novellsamling av en författare som verkligen har något att förmedla. Ibland får Adichie kritik för att hon skriver på ett lättillgängligt, "västerländskt" sätt, denna kritik upfattar jag som omdömeslös och nedlåtande. Det kanske snart är dags att inse att inte "vi" har rätt att definiera "dem" och diktera hur "de" ska leva/skriva. Läs den här novellsamlingen och allt annat av Adichie också.