torsdag 10 mars 2011

Agnes Cecilia

Agnes Cecilia: en sällsam historia av Maria Gripe, (ny)utgiven av Bonnierförlaget Repris, 2011.

Efter en tragisk bilolycka, där Noras föräldrar omkommer, växer hon upp hos släktingar. I ett försök att skona Nora undviker man i familjen att tala om hennes föräldrar eller om olyckan, Nora lämnas därmed själv att försöka förstå vad som hänt. Detta leder till att hon känner sig övergiven och oälskad. När familjen flyttar till en ny lägenhet börjar märkliga saker hända. Fotsteg hörs utanför Noras dörr, trots att ingen kan ses i närheten och en gammal klocka börjar plötsligt gå baklänges. Familjens hund börjar bete sig underligt och Nora får ett mystiskt telefonsamtal om att hon ska bege sig till en adress i Stockholm och fråga efter Agnes Cecilia.

När Maria Gripes böcker gavs ut var jag redan vuxen, därför har jag sorgligt nog inte tagit del av hennes berättelser under min barndom. Men det näst bästa är väl då att läsa böckerna i vuxen ålder. Nu när jag läst Agnes Cecilia förstår jag varför Maria Gripes namn nämns med nästan samma beundran som brukar användas när man talar om Astrid Lindgren. För Agnes Cecilia är verkligen fantastiskt bra.

Det jag framför allt faller handlöst för är författarens förmåga att förstå och gestalta subtila känslor hos barn/ungdomar. Att läsa om huvudpersonens sorg över förlusten av föräldrarna och hennes känsla av utanförskap berör mig till den grad att jag faktiskt gråter. Det är tyvärr alltför vanligt att barn lämnas ensamma att försöka hantera svåra känslor då omgivningen inte vet hur de ska tackla situationen. Skildringen av de känslor omgivningens tystnad väcker hos Nora är så nyanserad och inkännande att man som läsare blir starkt berörd.

Som psykolog skulle man naturligtvis kunna analysera och förklara mycket av berättelsens magi i termer av obearbetad sorg, försvarsmekanismer o s v. Men böcker som Agnes Cecilia ska inte analyseras, de ska läsas hängivet med ett öppet sinne för att allt kanske inte går att förklara rationellt.

Sammantaget är Agnes Cecilia en oerhört inkännande berättelse om en ung flickas sorg, en härlig blandning av realism och magi. Agnes Cecilia ingår en en vacker klassikerbox som även innehåller Pappa Långben av Jean Webster, Unga kvinnor av Louis M Alcott, Alice i underlandet av Lewis Carrol och Den hemliga trädgården av Francis Hodgson Burnett.

4 kommentarer:

  1. Jag läste inte de här böckerna som liten, ska bli så kul att upplva det nu.

    SvaraRadera
  2. Ja, den här var i alla fall klart mer läsvärd för en vuxen är jag vågat hoppas på :-)

    SvaraRadera
  3. Den ingår i min Nostalgi-utmaning och jag håller just nu på att läsa den. Jag älskade Maria Gripes böcker när jag var yngre och jag tycker fortfarande att den är riktigt bra. :-)

    SvaraRadera
  4. Jag är så himla glad att du fick en stor läsupplevelse av den här! Jag kan ju läsa om den hur många gånger som helst som vuxen, men har svårt att värdera om det är en bok som man kan BÖRJA älska som vuxen, eller om det är en av de där böcker som man bara aldrig slutar älska, alltså att man återupplever en kärlek som uppväcktes i barndomen.

    Men om du inte har läst annat av Gripe, så rekommenderar jag verkligen Skuggserien! Den har många psykologiska djup där också, inte minst arbetar Gripe där med drömmar.

    SvaraRadera