Sammanfattning - Mellanöstern

Även denna månad gick fort och jag är i kväll alldeles för trött att leta länkar. Här är stommen, innehållet kommer i morgon. Ni får gärna underlätta för mig genom att posta länkarna i det här inlägget. Hoppas ni haft ett bra resstopp, ser fram emot att ta del av allas upplevelser. Glöm inte att besöka, läsa och kommentera hos varandra.

Om Järngräshoppan har följande resenärer skrivit:
Lyrans Noblesser
Mimmimaries böcker och annat
Mikaelas läs- och skrivblogg
Tekla Maräng en livsnjutarblogg
och dagarna går
Havsdjupens sal

Om Huset vid moskén har följande resenärer skrivit:
Lyrans Noblesser
Mikaelas läs- och skrivblogg
och dagarna går
Eva-Cecilia
Paulas bokblog
Tankar från mitt fönster

Om Sju stenar till den otrogna hustrun har följande resenärer skrivit:
Lyrans Noblesser
Mikaelas läs- och skrivblogg
Tekla Maräng en livsnjutarblogg
Tankar från mitt fönster
och dagarna går
Violens boksida

Sammanfattningar om resstoppet har skrivits av:
Camillas blogg

Om andra intressanta böcker från området:
Mikaelas läs- och skrivblogg
Mikaelas läs- och skrivblogg
Tekla Maräng en livsnjutarblogg
Tekla Maräng en livsnjutarblogg
och dagarna går
och dagarna går
och dagarna går
Tankar från mitt fönster


Vänligen puffa på mig om jag missat någon.

Huset vid moskén

Huset vid moskén av Kader Abdolah

Huset vid moskén är ett familjeepos, som utspelar sig i Iran under slutskedet av shahens styre och under den islamistiska revolutionen. Centrum för berättelsen är huset med alla dess olika invånare. Här bor tre kusiner: köpmannen Agha Jan, imamen Alsaberi, böneutroparen Agha Shoja och deras familjer. Under många generationer har familjen styrt det mesta i staden Senejan. I samband med att de nya religiösa ledarna vinner anhängare förlorar familjen sin tidigare ställning, krav ställs på människorna att anpassa sig till de nya mycket strikta religiösa lagarna, makten ligger nu i fanatikernas händer.

Huset vid moskén är framför allt en intressant berättelse om svunna tider, fanatismens fula tryne och mänskliga reaktioner i kristider. Paula beskriver boken "mer som en historiebok än en roman, men i så fall en historiebok avsett för ungdomar" och det är en träffande iakttagelse. Vi får följa familjens liv utifrån och vi får i boken en genomgång av historiska skeenden.

Huset vid moskén är en roman jag sannolikt hade alltför högt ställda förväntningar på. Det här är en perfekt "första-bok" att läsa om man vill ta del av Irans fascinerande historia. Efter att ha läst Persepolis och Att läsa Lolita i Teheran förväntade jag mig fördjupad, nyanserad förståelse och en berättelse som skulle beröra mig. Tyvärr blev det inte riktigt så, trots att romanen har många förtjänster. Romanens styrka är dess skildring av vardagslivet i huset, det är utmanande och givande att försöka förstå de outtalade förväntningar som styr familjemedlemmarna. Framför allt är det kvinnornas liv i huset som engagerar mig. Min besvikelse orsakas främst av tämligen ytliga, platta personteckningar, man kommer inte människorna inpå livet. Berättelsen skulle också vunnit på att berättas mindre linjärt och med fler berättarröster. Dessutom innehåller boken en hel del språkliga brister, sannolikt beror en del på översättningsmissar.

Matchande nykomlingar

Jag har länge letat efter nya svenska författare att göra bekantskap med, nu har jag hittat några. Naturligtvis var det hos mina medbokbloggare jag fann det jag sökte.

Enligt O, Fiktiviteter och Violen lockade mig att vilja läsa Elin Boardy och W&W bidrog med en recensionsbok. Fiktiviteter och Butter gjorde mig uppmärksam på Larsmo, Bokus bidrog med boken (mot betalning dock :). Visst matchar böckerna varandra fint.

Fallet

Fallet, av Albert Camus, utgiven av Brombergs Förlag, 2007

Jean-Baptiste Clamence är en berömd advokat i Paris, han rör sig i de fina kretsarna, han lever ett till synes lyckligt liv. Dock lever han ensam i en värld som cirklar runt den egna personen. En natt blir Clamence vittne till hur en flicka försöker dränka sig i Seine. I stället för att försöka rädda henne, vänder han om och går sin väg. Clamence förföljs av erfarenheten, för att på något sätt sona blir han de fattigas försvarare. För detta beundras han, samtidigt som han själv ser att allt är en chimär. Clamence flyr och hamnar till slut på en hamnkrog i Amsterdam, där han väntar på någon att tala med.

Fallet har formen av en lång monolog och texten kräver en läsare som söker förståelse. Ty, det riktigt utmanade med läsningen av denna bok är att inte distansera sig från Clamence, utan att våga se hur allmänmänskliga en del av hans tankar och känslor är. Vi bär alla drag av Clamence inom oss, tack och lov är dock sällan dessa egnskaper våra enda. Men, de styr oss i högre grad om vi inte vågar konfrontera dem.

"Jag har kort sagt aldrig bekymrat mig om de stora problemen annat än under pauserna mellan mina små utsvävningar." (sid 46)

"Jag hade alltså vunnit och i dubbel måtto, eftersom jag inte bara tillfredsställde min åtrå till dem utan också den kärlek jag hyste till mig själv genom att jag var gång fick bekräftelse på min märkliga makt." (Sid 47)

"Kort sagt, för att jag skulle vara lycklig krävdes det att de människor jag utvalde inte skulle få leva. De skulle bara få leva då och då av min blotta nåd." (Sid 51)

Från ett psykologiskt perspektiv är gestaltningen av huvudpersonen mycket intressant. På ett sätt kan hans litanior beskrivas som en bikt, dilemmat är dock att det inte finns någon annat viktig person för Clamence än Clamence. Och utan "den andre" blir inte bikten möjlig, i stället för ett sökande efter förlåtelse blir även bekännelsen av synden ett förhärligande av jaget, då jaget är den enda betydelsefulla existensen. Sida upp och sida ner utgjuter Clamence sitt innersta för lyssnaren (läsaren) (sig själv?), han dissekerar mänskligt beteende och finner inget gott, han beskriver cyniskt själviska motiv bakom till synes goda handlingar och han förhärligar upplevelsen av makt - makt över andra människor. Utan någon annan blir ingen försoning möjlig; Clamences bittra öde är att han är sin egen försvarare, sin egen domare, sin egen bödel.

Enligt Horace Engdahl är Fallet författarens "verkliga testamente". Jag har tidigare läst Pesten och Främlingen och håller med Engdahl i så måtto att Fallet tvingar mig att relatera texten till mig själv på ett annat sätt.

Fallet är dock en roman man kan behöva läsa flera gånger och diskutera för att förstå. Jag vill därför (återigen) tipsa er om litteratursamtalet om denna bok, som äger rum på Nobelmuseet onsdag 30 mars, kl. 18.30-19.30. Dorotea Bromberg, Nobelmuseets bibliotekarie Karl Berglund samt Elise Karlsson leder samtalet, tanken är att besökarna ska ha läst boken och vara delaktiga. Inträdet är fritt, men antalet platser begränsat och måste förbokas enligt principen först till kvarn. Anmälan görs per e-post: karl.berglund@nobel.se eller per telefon: 08 - 534 818 02.

Tematrio - Historiska romaner

Den sista delen i Jean M Auels serie om stenåldersflickan Ayla kommer snart att ges ut. Jag har läst de tre första, men avstår nu resten. Men, även om jag inte har lust att läsa just de här böckerna inspirerades jag att välja historiska romaner som denna veckas tema. Berätta om tre historiska romaner du gärna vill tipsa om!

1. Mina absoluta favoriter här är Vibeke Olssons romaner om slavinnan Callistrate och hennes efterkommande. Hedningarnas förgård, Kvarnen och korset, Sabina, Sabina och Alexander, Krigarens sköld, En plats att vila innehåller intressanta, detaljerade skildringar från 200-talets Rom samtidigt som vi får ta del av människornas försök att hantera slaveri, kärlek och religion.

2. Jag är också mycket förtjust i Jan Guillous serie om tempelriddaren Arn, Vägen till Jerusalem, Tempelriddaren, Riket vid vägens slut, Arvet efter Arn. Ofta tycks diskussion handla om huruvida Guillous skildring är "sann" eller inte. Det bryr jag mig inte om, det här är underhållning på hög nivå.

3. Kristin Lavransdotter, av Sigrid Undset, är en historisk romantrilogi, bestående av Kransen, Husfrun, Korset. Denna trilogi bidrog till att Undset erhöll Nobelpriset 1928. Berättelsen utspelar sig under 1300-talet i Norge. Intressant och läsvärd om än inte så lättläst.


"Instruktioner"

Låna gärna bilden om ni vill, men ladda upp den på egen eller er bloggvärds server. Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Min egen Bästa-lista

Mutter, det var ju rätt svårt det här...

• Bästa bilderboken
: Vem bestämmer? av Stina Wirsén, i hård konkurrens med Mamma Mu får ett sår.
• Bästa kapitelboken
: Momo eller kampen om tiden av Michael Ende, utmanad av den nyligen lästa Agnes Cecilia.
• Bästa ungdomsboken
: Jag läser inget som är typiskt för genren, drar därför till med favoriten Harry Potter.
• Bästa deckaren
: Läser numer sparsamt med deckare, favoriter är Karin Fossums böcker om Konrad Sejer, utmanar gör Håkan Nesser med böckerna om Barbarotti.
• Bästa skräck/spänningsromanen
: A sight for sore eyes (En lisa för ögat) av Ruth Rendell är ruskigt bra.
• Bästa dystopin
: Velar mellan flera av de klassiska, men väljer till slut den postapokalyptiska Vägen av Cormac McCarthy.
• Bästa självbiografin
: Bränt barn söker sig till elden av Cordelia Edvardson - om en ung judisk flicka vid tiden för andra världskriget.
• Bästa kärleksromanen
: Hmmmm, kärlek finns det ju in någon form i de flesta romaner. Men, nu tänker jag chansa och säga Kärlekens historia av Nicole Krauss, trots att jag ännu inte läst ut boken.
• Bästa arbetarskildringen
: Kvinnor och äppelträd av Moa Martinson. En roman om upproriska kvinnors vänskap och kvinnors livsvillkor.
• Bästa uppväxtskildringen
: Här finns hur många som helst att välja mellan, utser slutligen Människornas jord av Pramoedya Ananta Toer till den bästa, i stark konkurrens med Margaret Atwoods Kattöga.
• Bästa svenska samtida
: Svårt, svårt, svårt att välja; till slut bestämmer jag mig för en underbar liten berättelse om människans bästa vän - Hunden av Kerstin Ekman. Vemodig och vacker. (Kerstin Thorvall är ju tyvärr inte längre samtida.)
• Bästa svenska klassikern
: Trots hård konkurrens blir valet som vanligt Barabbas av Pär Lagerkvist.
• Bästa klassikern
: Kafkas Förvandlingen är faktiskt något i särklass.
• Bästa romanserien
: Det finns mycket som är bra, men inget som är bättre än Per Anders Fogelströms serie om Stockholm, med inledningsromanen Mina drömmars stad.
• Bästa chick litten
: Vattenmelonen av Marian Keyes är nog den bästa av de mycket få jag läst.
• Bästa nobelpristagaren
: Trots att det känns lite förutsägbart väljer jag Selma. Min favorit bland hennes romaner är Jerusalem.
• Bästa vampyrboken
: Kan inte hitta en enda liten blodsugare i mina böcker.
• Bästa grafiska romanen
: Äntligen en lätt; Persepolis av Marjane Satrapi tycker jag är fantastisk.
• Bästa poesisamlingen
: Jag äger bara två, en liten av Szymborska och en stor som innehåller rubbet av Fröding. Den här matchen vinner Fröding lätt.
• Bästa novellsamlingen
: En spik, en ros av Madeleine Bourdouxhe är i mitt tycke fantastisk. Hon får med allt som behöver sägas i det korta formatet på ett unikt sätt.
• Bästa dramat
: Drama har jag inte läst sedan gymnasietiden, gillade Vildanden av Ibsen med temat om livslögnen då och skulle sannolikt göra det nu också.

Lyrans Bästa-lista

Så här en soligt lördagsförmiddag i slutet av mars tycker jag att det passar utmärkt att hålla sig inne och besvara enkäter på nätet ;-) Nej, det tycker jag kanske inte. Men när ni kommer in efter utevistelsen denna strålande vårdag, kan det vara lämligt att slå sig ner med en kopp varm choklad (eller vad ni nu föredrar) och fundera över vad ni tycker är absolut Bäst. Så håll tillgodo med min nya Bästa-lista.

• Bästa bilderboken
• Bästa kapitelboken
• Bästa ungdomsboken
• Bästa deckaren
• Bästa skräck/spänningsromanen
• Bästa dystopin
• Bästa självbiografin
• Bästa kärleksromanen
• Bästa arbetarskildringen
• Bästa uppväxtskildringen
• Bästa svenska samtida
• Bästa svenska klassikern
• Bästa klassikern
• Bästa romanserien
• Bästa chick litten
• Bästa nobelpristagaren
• Bästa vampyrboken
• Bästa grafiska romanen
• Bästa poesisamlingen
• Bästa novellsamlingen
• Bästa dramat

Gilles kvinna

Gilles kvinna av Madeleine Bourdouxhe, utgiven av Elisabeth Grate Bokförlag, 2004 (från 1937)

Elisa lever med sin make Gilles och deras tvillingdöttrar i utkanten av gruvstaden Liège i Belgien. Elisa lever dessutom helt för sin man och sina barn, kärleken till mannen är passionerad, närmast uppslukande. Dagarna består av hushållsbestyr och väntan på att mannen ska komma hem från arbetet. Elisa är en mycket lycklig kvinna, ända tills den dag katastrofen är ett faktum. Gilles blir förälskad i en annan kvinna, i Elisas vackra, yngre syster Victorine.

Gilles kvinna utspelar sig i arbetarmiljö, i en slitfylld vardag som utgör kuliss till den förtärande passion som innehar huvudrollen i denna roman. Det är passionen som styr huvudpersonernas handlingar, passionen som ursäktar alla svek och passionen som berättigar till allt.

Gilles kvinna är framför allt ett oerhört intressant porträtt av en kvinna, vars förmåga att älska och kämpa för sin kärlek är i det närmaste obegränsad. Madeleine Bourdouxhe var god vän med Simone de Beavoir, som såg Gilles kvinna som en viktig skildring av kvinnlig sexualitet. I Det andra könet använder De Beavoir romanfiguren Elisa som ett exempel på kvinnors överdrivna beroende av och uppgående i sina män.

Till sin struktur påminner Gilles kvinna om ett grekiskt drama, i vilken händelserna obevekligt leder fram till den stora upplösningen. Eftersom jag inte vill förstöra er läsupplevelse genom att avslöja slutet lämnar jag bokens handling därhän och övergår till att beskriva min läsupplevelse i stället.

Gilles kvinna är en roman som påverkar mig starkt under läsningen. Jag blir upprörd, arg, ledsen och irriterad. Elisa lever sitt liv på ett helt annat sätt än jag, vilket emellanåt gör mig rejält frustrerad. Släng ut karln! vill jag ropa till henne. Men Elisa har en helt annan inställning, hon vill försöka rädda äktenskapet, försöka hålla kärleken levande.

Jag har tidigare läst och recenserat en novellsamling av författaren - En spik, en ros - och jag föll handlöst redan då för hennes underbart vackra prosa. Med Gilles kvinna intar Madeleine Bourdouxhe en plats som en av mina favoritförfattare. Jag hoppas att Elisabeth Grate Bokförlag kommer att ge ut resten av hennes produktion, jag står redan i kö att läsa.

Hockey och Babel

Hockey och Babel - samtidigt? Nej, nej, nej, det funkar ju inte. Därför blev det idag först lite hockey, och sedan lite Babel. Med tanke på matchbilden och innehållet i dagens Babel hade det helt klart varit vettigare att fullt ut satsa på Babel.

Som det nu var kom jag in i programmet mitt under en författarintervju med temat kärlek. Just nu kan jag inte minnas författarens namn eller hans romantitel - det var något om kärlek - (Och allt skall vara kärlek av Kristian Lundberg har jag nu tagit reda på) men jag blev berörd av författarens sätt att berätta. Hans roman måste jag leta upp. Därefter följde en helt underbar diskussion med Lena Andersson, Jan Guillou och ??? (ja det måste jag också kolla upp) som gjorde en underbar ny programförklaring för Socialdemokraterna. Deras synpunkter på hur partiet borde gestalta sin ideologi var underbar. Att betona solidaritet och fråga svenska medelklassen om de nu har det så bra att man kan tänkas försöka hjälpa dem som har det sämre är precis i min smak. Hoppas Juholt lyssnade.

Jean M Auel sista bok om stenåldersflickan Ayla kommer snart. Jag kommer inte att läsa den. Jag läste naturligtvis de tre första på 80-talet, men tröttnade redan då.

Summa summarum; Färjestad har precis vänt och vann!!! och Babel är ett helt fantastiskt program. Nu ska jag leta upp det på SVTPlay.

Junior börjar förskolan

Junior börjar förskolan, text av Anette Skåhlberg, illustrationer av Katarina Dahlquist, utgiven av Sagolikt Bokförlag, 2011

I Jösta och Johan fick vi lära känna giraffparet som längtade efter barn. De gav sig ut på stäppen för att leta och hittade till slut ett ägg som de tog hand om. Ur detta ägg kläcktes så småningom den lilla söta krokodilflickan, som får namnet Junior. I Junior börjar skolan får vi åter träffa den lilla familjen, nu är det dags för Junior att börja förskolan. Hon ser fram emot att börja förskolan, men samtidigt lite rädd. När dagen väl är inne är allt roligt till att börja med, men efter en stund känns det jobbigt för Junior att alla frågar om hennes föräldrar och verkar vara rädda för dem. När papporna kommer för att hämta Junior får barnen en överraskning, papporna är inga farliga krokodiler utan roliga lekfulla giraffer.

Det här är en fin berättelse om hur det är att börja förskolan. Lite extra besvärligt blir det för Junior eftersom de andra barnen tycks ha förutfattade meningar om hennes pappor. Härligt nog, och typiskt för alla Sagolikts böcker, visar det sig att barnen inte alls fokuserar på det vuxna kanske skulle göra. Här finns inga funderingar kring kön, barnens tankar kretsar kring andra saker, saker som är relevanta för barn. Är papporna farliga eller är de snälla?

Junior börjar förskolan är en ganska kort berättelse, den är lättläst och på rim. Med boken följer en CD där författaren själv läser boken, detta gillar vi verkligen i vår familj. På skivan finns dessutom två versioner; en "vanlig" och en långsammare som passar att lyssna på vid läggdags. Illustrationerna är som vanligt helt ljuvliga. De är lustiga, färgglada, uttrycksfulla och värmande. Berättelsen passar barn i förskoleåldern och kan läsas från c:a 2 års ålder.

Akademibokhandeln och jag

Den senaste veckan har jag varit på Akademibokhandeln i stan hela tre gånger. Första gången gällde besöket att införskaffa något för det presentkort jag fått av arbetsgivaren. Med tanke på givaren kändes det lämpligt att välja något yrkesrelaterat, samtidigt som jag självklart ville ha en roman. Denna kompromiss ledde mig till Betae Grimsruds En dåre fri. För två veckor sedan tilldelades författaren Sveriges Radios Romanpris priset för romanen med motiveringen: "För en skarp och drabbande läsupplevelse vars röster dröjer sig kvar." Efter att ha läst Bokmanias recension kändes valet självklart.

Men tyvärr fanns inte boken hemma så jag fock komma tillbaks några dagar senare. Då hade det dessutom blivit halva reapriset! Fast det fanns tyvärr inte så mycket böcker kvar. Men hem följde, förutom Grimsrud så klart, Människor helt utan betydelse av Johan Kling, Hennes döda kropp om Victoria Benedictsson av Lisbeth Larsson samt Tillbaka till sjumilaskolen av David Benedictus (äntligen något nytt om Nalle Puh!).

Idag gjordes det tredje besöket, men nu fick inga texter följa med hem. I stället införskaffade jag en mycket fin anteckningsbok att skriva i tillsammans med dotterns lärare i kinesiska och ett bokmärke i present till en arbetskamrat.

Kärlekens historia

Jag läser just nu en roman som sannolikt kommer att finnas med bland årets absoluta favoriter. Kärlekens historia är helt vidunderlig (vilket jag inte tyckte att Den vidunderliga kärlekens historia var), den får mig att fnissa och gråta om vartannat. Jag är så tagen, så betagen, så överväldigad. Visst trodde jag att romanen var bra efter det att jag läst Bokmanias recension, men jag hade ingen aning om hur påverkad jag skulle bli av den. Jag vågar nästan inte fortsätta läsa, jag vill inte att boken ska ta slut. Samtidigt kan jag naturligtvis inte lägga undan den. Vi är fler som förälskat oss i Nicole Krauss, Karin är inte överdrivet nyanserad i sina beskrivningar, hon heller. En ny roman av Nicole Krauss, Det stora huset, ges ut av Brombergs i april, det ser vi fram emot.

Bloggtips - Nobelprisprojektet

Jag har hittat en ny rolig bokblogg - klicka på bildlänken ovan för att spana in den. Josefin planerar att läsa en bok av varje Nobelpristagare - på två år. Hittills har hon läst två. Jag vill så klart önska Josefin lycka till med detta nåbla projekt och passa på att varna henne för att läsa andra bokbloggar. Jag vet alltför väl hur det kan gå med målsättningen att läsa Nobelpristagare när man ohjälpligt och oskyldigt dras in i bokbloggosfären ;-)

Järngräshoppan

Järngräshoppan av Salim Barakat, utgiven av Tranan, 2000.

Järngräshoppan är självbiografisk berättelse som skildrar författarens uppväxt på stäppen längs gränsen mellan Syrien och Turkiet. Romanen är skriven på ett underbart, vackert, poetiskt språk, ett språk som kolliderar och kontrasterar mot innehållet i berättelsen. Jag läser ofta om svåra uppväxtvillkor, grymma livssituationer och jag uppskattar realism. Men, i Järngräshoppan blir det faktiskt för mycket för mig. Detaljerade beskrivningar av djurplågeri, ohyggligt våld människor emellan, ofta med kvinnor som offer, sida upp och sida ner. Nej, jag klarar faktiskt inte ta till mig detta. Författaren beskriver en barndom som bara får mig att vilja gråta, han skildrar en uppväxt med total avsaknad av värme och nära relationer. Det hade varit lättare att läsa de ohyggliga skildringarna om det funnits något ljus i bokens mörker, som det är nu tvingas jag skumma delar av texten. Därmed missar jag kanske viktiga saker som kunde ökat min förståelse av texten.

Violen hade liknande problem, hon delar här med sig av en länk som ger en fördjupad förståelse av författaren och hans verk. Jag ska ge mig i kast med något annat av författaren så småningom.

Forma Books Bloggpris

Det kan ju möjligen ha undgått er läsare, men jag kan lova att det inte undgått oss bokbloggare att ett helt nytt pris instiftats. För det är ett pris till oss! Eller i alla fall till en av oss. Det är Forma Books som instiftat priset och det är ett årligt pris som tilldelas "den bokblogg som på bästa sätt uppmärksammar litteraturen och skapar ett alldeles eget rum för den bokintresserade att vistas i". Visst är det en fin formulering. Ett alldeles eget rum -- jag hoppas att man också kan tänka sig en egen eller delad hytt, kupé eller plats på en flygande matta. Visst kan väl våra Jorden Runt-resor räknas som "ett rum" för oss som är intresserade av litteratur från jordens alla hörn.

Prisutdelningen sker i Forma Books monter på Bok- och Biblioteksmässan i Göteborg. Prissumman består av 25.000:- (för den summan kan man ju köpa en ny bokhylla OCH fylla den!) samt en digital logga – "Årets bokblogg 2011".

Tävlingen är öppen för alla och som bokbloggare får man nominera sin egen blogg. Men, i ärlighetens namn är det ju mycket roligare om man blir nominerad av sina läsare, därför vill jag berätta för er att jag mycket gärna vill bli nominerad. Efter nomineringstidens slut (15 maj) sammanträder en jury som utser tre kandidater till priset. Därefter vidtar en allmän omröstning där tävlingen avgörs.

Juryn består av följande personer:

Sophie Bråland, marknadschef och innehållsansvarig på Blogg.se
Cecilia Gustavsson, redaktör och reporter på Aftonbladets boksidor
Dominika Peczynski, bloggare och vd för PR-byrån Mafioso
Per Sjödell, vd för Pocket Shop
Sophie Strömqvist, webbansvarig på Forma Books
Tiina Nevala, PR- och informationsansvarig på Forma Books

Som ensambloggare har man sällan någon möjlighet att vinna priser som utses genom omröstning, men jag skulle bli väldigt glad om jag blev nominerad.

Världspoesidagen

Idag firas Världspoesidagen och jag tänkte överraska er genom att INTE bjuda på något av Fröding. Jag läste Här av Wisława Szymborska under vår resa i Östeuropa och fastnade för några av hennes dikter. Den som känns mest angelägen är Icke-läsning, det är en dikt som tyvärr gestaltar vår samtid. Jag hoppas att denna dikt kan få läsaren att slå av på takten och uppleva livet.

Icke-läsning

Köper man Prousts verk
får man ingen fjärrkontroll med sig från bokhandeln
man kan inte zappa
över till en fotbollsmatch
eller en frågesport och vinna en Volvo

Vi lever längre,
men mindre exakt,
i kortare meningar.

Vi reser fortare, oftare, längre bort,
fast i stället för minnen kommer vi hem med foton.
Här står jag med någon kille.
Det är visst mitt ex.
Här är alla nakna,
så det är väl på någon strand.

Sju band - gud bevare.
Kunde de inte ha sammanfattat, kortat,
eller visat det hela i bilder.
Det gick en TV-serie med Dockan
fast min svägerska säger att det var någon annan på P.

Och förresten, vad var han för en?
Han låg visst till sängs och skrev, år efter år,
papper efter papper
med hastighetsbegränsning.
Men vi kör på högsta växeln
och är – ta i trä - friska.


Fler som idag firar Världspoesidagen är Hermia och Ingrid.

Bokbabbel firar också - födelsedag - Grattis!

Tematrio - Grisiga gubbar

Litteraturen tycks vara full av otrevliga, själviska, cyniska, rent av elaka gubbar. Har nyligen läst om två för mig själv och om en för dottern (fast han är i alla fall inte huvudperson). Berätta om tre böcker som befolkas av grisiga gubbar!

1. Den senaste roman jag läste om en riktigt grisig gubbe är Fallet av Albert Camus. I romanen berättar den f d framgångsrike advokaten Jean-Baptiste Clamence om sitt liv. Det är inte så ofta man möter så extremt cyniska individer som Clamence, jag har inte lyckats finna några försonande drag hos honom. Han lever helt för att tillfredsställa sina egna begär och önskar fullkomlig makt.

2. Den f d Nobelpristagaren i fysik Michael Beard, i Ian McEwans Hetta, är inte ett skvatt trevligare än ovan nämnda Clamence. Men han har några försonande drag, eller han framställs i alla fall så av författaren. Dessutom är han ibland lik den klantige Mr Bean, vilket gör att man inte helt avskyr honom.

3. Den tredje gubben är kanske inte riktigt av samma kaliber som de två första. Men skomakare Snäll i Barnen i Bullerbyn är verkligen inte snäll. Dottern upprörs över hur otäck han är, han skriker åt barnen och är inte ens snäll mot sin hund. Jag avskyr mest hur han lismar för de vuxna.


"Instruktioner"

Låna gärna bilden om ni vill, men ladda upp den på egen eller er bloggvärds server. Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Bloggar, Twitter, Facebook mm

Gårdagen ägnade jag åt att försöka få ordning på lite saker på bloggen. Bland annat fixade jag till länkar, en massa länkar faktiskt. Om jag räknat rätt, inte mindre än 88 länkar till intressanta bokbloggar. Tyvärr har jag säkert missat en del, men nu finns det i alla fall mycket spännande att upptäcka.

Lyrans Noblesser

Marknadsför din sida också

Lite nya widgets har jag också lagt till, en som visar inlägg från Twitter och en som visar inlägg från Facebook. Jag twittrar ganska oregelbundet, men skriver faktiskt en hel del på bloggens egen Facebooksida. Det jag gillar mest med Facebook är att det är lätt att prata med varandra där. Om ni har lust att vara med är det bara att följa bloggens Facebooksida genom att gilla den.

Ett bra sätt att snabbt få koll på bloggars uppdateringar är att följa dem med Bloglovin'. Klicka här nedan för att lägga till Lyrans Noblesser!



Nu är jag nog klar med vårstädningen på bloggen, men det är klart att lite pynt kan tänkas dyka upp framemot påsk. Vårstädningen av huset har jag tyvärr ännu inte ens påbörjat.

Rätt rad och vinnare

Camustipset

1. I vilket land föddes Albert Camus?
X. Algeriet

2. Vilken fara hotar staden Oran?
X. Pest

3. Vilket känslotillstånd kännetecknar Mersault?
2. Likgiltighet

4. I vilken av Camus romaner lär vi känna Bernard Rieux?
2. Pesten

5. På en hamnkrog i en stad berättar Clamence om sitt liv för lyssnaren/läsaren. Vilken stad?
1. Amsterdam

6. Hur gammal var Camus då han tilldelades Nobelpriset?
1. 44 år

7. Hur avled Albert Camus?
2. Bilolycka

Flera rätta svar har inkommit och med slumpens hjälp blev Anna-Karin N. tävlingens vinnare. Grattis! Jag mailar dig för att få din adress.

Missa inte tävlingen!

Ni missar väl inte tävlingen!? Senast vid midnatt ikväll ska tipsraden vara inskickad om ni vill ha en cans att vinna Fallet av Albert Camus. Jag läser romanen för närvarande och kan garantera att den är fantastisk! Orsaken till att boken lottas ut just nu kan ni läsa om här nedanför.

Nobelmuseet och Brombergs Bokförlag inleder under våren litteratursamtal tillsammans. Utifrån Brombergs serie Nobelklassiker väljs böcker för diskussion under de vackra valven i Nobelmuseets bibliotek. Dorotea Bromberg, Nobelmuseets bibliotekarie Karl Berglund samt en specialinbjuden gäst leder samtalen, och tanken är att besökarna ska ha läst boken och vara delaktiga i diskussionen.

Första samtalet äger rum onsdag 30 mars, kl. 18.30-19.30. Man kommer då att diskutera Fallet av Albert Camus. Gäst är Elise Karlsson. Inträdet är fritt, men antalet platser begränsat och måste förbokas enligt principen först till kvarn. Anmälan görs per e-post: karl.berglund@nobel.se eller per telefon: 08 - 534 818 02.

Fina tillskott

Har senaste veckan fått fina recensionsböcker från några av mina absoluta favoritförlag. I paketet från Elisabeth Grate fanns Gilles kvinna av Madeleine Bourdouxhe (redan läst och älskar), Montedido av Erri De Luca och Kullen av Jean Giono. Från Thorén och Lindskog kom en nya roman av Siegfried Lenz, Vilken teater! (jag tyckte mycket om hans förra, En tyst minut. Från SEKWA kom en bok jag kikat på ganska länge, Ru av vietnamesiska Kim Thúy. Jag bara råkade läsa några sidor i den, om boken som helhet håller samma kvalitet är det en fullpoängare.

Samtida svenskor

När jag kikar i förlagens kataloger ser jag mängder av romaner skrivna av relativt unga (eller åtminstone ännu levande) svenskor. Och jag ser att det bloggas om Elin Boardy, Kristina Sandberg, Aino Trosell, Beate Grimsrud, Sigrid Combüchen m fl. Mycket verkar vara intressant och nu vill jag gärna ha lite skräddarsydda tips av er som känner mig. Jag tycker mer om romaner som utspelar sig i dåtid när det gäller svensk litteratur och jag tycker absolut inte om samtida diskbänksrealism. Problem med att få till städningen och bråk med maken om vem som ska vabba intresserar mig inte. Ge mig nu lite tips på samtida svenskor som skriver fint om sådant ni tror jag skulle vara intresserad av!

Konstsilkesflickan

Konstsilkesflickan av Irmgard Keun

Kontorsflickan Doris är trött på att arbeta. Hon drömmer om att bli stjärna på teatern eller om att finna den stora Kärleken. Eller åtminstone om en rik karl som kan försörja henne. Med en i all hast stulen päls rymmer hon hemifrån för att finna sin lycka i storstaden, Berlin. Hennes drömmar om att finna kärlek, framgång, lycka och rikedom krossas dock av den hårda verkligheten.

Det här är en fantastisk roman, skriven i dagboksform i ett raskt tempo. Här finns både galghumor och den mörkaste svärta. Doris är på något sätt både cynisk och naiv, hon är en flicka som korsar många moraliska gränser, samtidigt som hon är mycket noga med att följa sitt eget rättesnöre. Hon är så ung, så ung och hon väcker hos mig en önskan att ta hand om henne.

Konstsilkesflickan kom ut 1932, när Keun var 22 år, och den brändes på bål av nazisterna för att den var så omoralisk. Romanen skildrar stämningen under en dekadent tid, en tid som snart bara var minne blott. Irmgard Keun är en av många bortglömda författare, tyvärr. Hennes romaner förtjänar att åter uppmärksammas, de skildrar en intresssant tidsperiod utifrån ett kvinnligt perspektiv.

"När en ung kvinna med pengar gifter sig med en gammal karl för pengar och ingenting annat och ligger med honom i timmar och bara tittar skenheligt, då är hon en tysk mor med barn och en anständig kvinna. Men om en ung kvinna utan pengar ligger med en karl utan pengar, för att han har så fin hy och för att hon tycker om honom, då är hon en hora och ett fnask."

Hetta

Hetta av Ian McEwan, utgiven av Brombergs förlag, 2010.

Nobelpristagaren i fysik, Michael Beard, lever flott på sitt namn och gamla meriter. Han föreläser emellanåt och ger med sitt forna pris status till olika tillställningar. Det är dock ganska länge sedan han verkligen uträttade något av betydelse inom sitt område. Beard är en kvinnokarl, han lever nu tillsammans med sin femte hustru, en kvinna han mer eller mindre regelbundet bedrar. När hustrun får veta detta reagerar hon dock inte som de tidigare, i stället för att ställa till med scener tycks hon själv se sig om efter en ny partner. När familjelivet ser ut att vara på upphällningen ägnar sig Beard med förnyad kraft åt forskningen, han hoppas att ånyo vinna ära genom att utveckla en teknik som utvinner energi ut vatten och på detta sätt även rädda jorden från den globala uppvärmningen. Kommer han att lyckas eller kommer hans livslögner att hinna ifatt honom?

Hetta är en oerhört underhållande, satirik berättelse om en arrogant, osympatisk man som totalt saknar självinsikt. Beard är fullständigt skrupelfri, han anser sig stå över de lagar och regler som gäller vanliga människor. Han är helt enkelt en typ som kan reta gallfeber på en spik, även de gånger han möjligen har rätt. Samtidigt är Beard oerhört mån om hur han uppfattas, vilket emellanåt leder till katastrofala situationer. Han tycks även ha oerhört svårt att inse att hans kropp har vissa begränsningar. Beard påminner emellanåt om Mr Bean, han klantar till det och man blir oerhört frustrerad över att karln inte ens kan se till att kissa innan han ger sig ut på en scooterfärd i sträng kyla. Porträttet av Beard är komplext och mycket intressant. Förvisso är han i någon mån en karikatyr, men det där behovet av självhävdelse i kombination med bristfällig självkänsla kan nog ganska många känna igen hos sig själva. Och vem har inte emellanåt förlorat kampen mot sitt bättre jag när det gäller att köpa den där efterlängtade chipspåsen?

Författarens språk är som vanligt detaljerat, exakt och lite kyligt distanserat. Det passar osedvanligt bra ihop med en berättelse av den här typen. Insprängt i berättelsen finns, som alltid i McEwans böcker, en del teoretiska resonemang. Ofta brukar jag tröttna när författare skriver på detta sätt, men aldrig när jag läser McEwan, han kan få mig att tycka att nästan vad som helst är intressant.

Sammantaget är det här en av de roligaste böcker jag läst, flera gånger fick jag avbryta läsningen för att maken/dottern kom och undrade vad jag skrattade så åt. Att författaren raljerar både med den seriösa vetenskapen och de entusiastiska världsförbättrarna gör berättelsen extra underhållande. Naturligtvis finns det även en allvarlig underton i romanen, på många sätt är Beard är en sorglig figur. Jag undrar om McEwans möjligheter att själv tilldelas Nobelpriset minskat eller ökat genom hans raljerande, jag hoppas på det senare.

Tematrio - Barn/Ungdomsböcker

Det senaste halvåret har jag läst en del böcker för lite större barn/ungdomar. Jag har hittills hållt mig till klassiker och har blivit både besviken och positivt överraskad. Berätta om tre barn/ungdomsböcker!

1. Alldeles nyligen läste jag Agnes Cecilia: en sällsam historia. Detta var mitt första möte med Maria Gripe, en möte som gav mersmak. Efter en tragisk bilolycka, där Noras föräldrar omkommer, växer hon upp hos släktingar. När familjen flyttar till en ny lägenhet börjar märkliga saker hända. Författarens styrka är att förstå och gestalta subtila känslor hos barn/ungdomar och en förmåga att skriva en lagom spännande blandning av realism och magi.

2. Godnatt Mister Tom av Michelle Magorian läste jag också i vintras. Under andra världskriget evakueras Willie från London till landsbygden. Han hamnar hos enstöringen Tom och ett mycket starkt band utvecklas mellan dem. En dag måste dock Willie återvända till modern. Det här är en stark, gripande berättelse, som kanske var lite väl sentimental för mig som vuxen. Som tonåring hade jag älskat den här boken.

3. Berättelsen om Narnia av C S Lewis, ja alla sju böckerna, läste jag runt jul. Jag hade höga förväntningar på serien, men de infriades faktiskt inte. Visst finns här spänning och magi, men i lika hög grad gammaldags värderingar när det gäller kön och moral. Dessutom tyckte jag att det var tråkigt att huvudpersonerna varierade i böckerna, jag blev aldrig riktigt bekant med dem alla. Den kristna allegorin blir på slutet tyvärr övertydlig.


"Instruktioner"

Låna gärna bilden om ni vill, men ladda upp den på egen eller er bloggvärds server. Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Litteratursamtal om Camus + Tipstävling

Nobelmuseet och Brombergs Bokförlag inleder under våren litteratursamtal tillsammans. Utifrån Brombergs serie Nobelklassiker väljs böcker för diskussion under de vackra valven i Nobelmuseets bibliotek. Dorotea Bromberg, Nobelmuseets bibliotekarie Karl Berglund samt en specialinbjuden gäst leder samtalen, och tanken är att besökarna ska ha läst boken och vara delaktiga i diskussionen.

Första samtalet äger rum onsdag 30 mars, kl. 18.30-19.30. Man kommer då att diskutera Fallet av Albert Camus. Gäst är Elise Karlsson. Inträdet är fritt, men antalet platser begränsat och måste förbokas enligt principen först till kvarn. Anmälan görs per e-post: karl.berglund@nobel.se eller per telefon: 08 - 534 818 02.

I Fallet, av Albert Camus, blir Jean-Baptiste Clamence, en framgångsrik advokat i Paris, vittne till hur en flicka försöker dränka sig i Seine. Men i stället för att försöka rädda hennes liv vänder han sig bort och går sin väg. Så en kväll hör han ett skratt stiga upp ur Seines mörka vatten. Det får hans trygga värld att rasa samman. Han ger upp sin karriär och flyr, förföljd av skrattet och sitt nederlag som människa. Författarens "verkliga testamente", enligt Horace Engdahl.

Läsare av denna blogg kan säkert räkna ut att jag vid tillfällen som detta grämer mig över att bo långt från huvudstaden. (I vanliga fall är jag dock mycket nöjd med min bostadsort, vi har ju t ex alltid sol och Sveriges bästa hockeylag.) Att det är just Nobelklassikerna man ska samtala om är särskilt intressant, jag "samlar" ju på dem och har läst ett antal. Jag tänker också passa på att läsa Fallet nu och tack vare Brombergs kommer någon annan också att få möjlighet att göra så. Ty (åh, detta vackra lilla ord) jag har fått ett extra exemplar att lotta ut.

Som vanligt sker utlottningen i form av en tipsrad. I slutet av detta inlägg finner ni sju tipsfrågor, som ska besvaras. Svaren ska vara inskickade till mig före midnatt fredag 18/3. Pristagarna kommer att presenteras under lördag 19/3. Maila in era svar till lyran18[at]gmail.com (ni fattar nog hur man fixar till adressen). Skriv Camustipset i ämnesraden så att jag lätt hittar tipsmailen. Om fler får samma antal rätt blir det lottning om vem som får det fina priset.

För att få delta vill jag att ni som har bloggar gör lite reklam för tävlingen i ett inlägg på er blogg, där ni helt enkelt länkar hit. För er som inte har någon blogg gäller så klart inte det kravet, ni är välkomna att delta i alla fall. Ni behöver inte i tipsmailet ange er adress, jag kontaktar den som vunnit för att få adressen i stället.

Lycka till!

Camustipset

1. I vilket land föddes Albert Camus?

1. Frankrike
X. Algeriet
2. Belgien

2. Vilken fara hotar staden Oran?

1. Vulkanutbrott
X. Pest
2. Krig

3. Vilket känslotillstånd kännetecknar Mersault?

1. Glädje
X. Raseri
2. Likgiltighet

4. I vilken av Camus romaner lär vi känna Bernard Rieux?

1. Fallet
X. En lycklig död
2. Pesten

5. På en hamnkrog i en stad berättar Clamence om sitt liv för lyssnaren/läsaren. Vilken stad?

1. Amsterdam
X. Paris
2. Marseille

6. Hur gammal var Camus då han tilldelades Nobelpriset?

1. 44 år
X. 55 år
2. 66 år

7. Hur avled Albert Camus?

1. Tuberkulos
X. Självmord
2. Bilolycka

SNAFU

Jag borde ju ha vett att inse att svenska folket mycket sällan röstar som jag tycker att de borde, vare sig det gäller politiska val eller melodifestivalen. Ändå blir jag varje gång förvånad. För första gången på rätt många år har jag idag tittat på Melodifestivalen och det fanns ju faktiskt en helt solklar vinnarlåt med. Ändå röstar inte folk på den, utan på diverse andra popnissar som inte ens kan dra på sig byxorna (hörs det att jag är medelålders?). Dottern på 5½ är dock överlycklig, hennes favorit vann! I fjol lyckades hon se Manboy och därefter har Eric Saaaaaade varit hennes stora favorit. Är det kanske mestadels hennes åldersgrupp som röstar? Nåväl, jag ska sluta klaga och bjuda på den låt som för mig är årets solklara vinnare: Leaving home med Nicke Borg.

Välkommen sjuhundrade

Husets boksamling växer med oroväckande fart, men jag har absolut ingen förmåga (eller lust) att dra i bromsen. Jag ökar snarare takten, handlar begagnat, på rea och får recensionsböcker. Under veckan ramlade den sjuhundrade boken in, det var Kärlekens historia av Nicole Krauss, inköpt på Bokbörsen eftersom Bokmania hyllat den så.

Dessutom står det en kasse med olästa pocket i garderoben, böcker som jag låtsas inte är mina. Jag har faktiskt för avsikt att byta bort dem på Stora Bokbytardagen, men kanske kan det anses något udda att jag redan nu bestämt mig för att de inte existerar.

Nu ser jag det ju absolut inte som något problem, utan som en stor glädje att ha många böcker i sitt hus. Men det börjar definitivt bli dags att på allvar fundera över var och hur böckerna ska förvaras. Vi har en "lillstuga" på tomten som vi håller på att renovera. Den är tänkt att användas som gäststuga, men visst skulle man väl dessutom kunna ha den som bibliotek?

Hafia

Lagom till Internationella Kvinnodagen publicerade förlag Elisabeth Grate sin första novell i en planerad serie. Vid första ögonkastet såg den lilla boken rar och lättläst ut, men det visade sig snart att innehållet var allt annat än lättsamt.

Hafia av libanonfödda Vénus Khoury-Ghata handlar om den unga fattiga byflickan Hafia (Barfota) som kommer till Beirut för att arbeta och bo hos författaren. Hafias traditionella levnadssätt gör det omöjligt för henne att lära känna andra ungdomar, men en dag lyckas författaren övertala henne att låna en röd klänning och gå ut i denna. Något inträffar under denna kväll som får katastrofala konsekvenser.

Hafia är en liten, men tyvärr mycket angelägen berättelse om kvinnors livssituation i vissa delar av världen. Boken är en smärtsam påminnelse om att kvinnor i vissa delar av världen inte är annat än mäns leksaker och ägodelar.

Den grymma handlingen i berättelsen kontrasteras effektfullt mot författarens underbart vackra prosa. I inledningen skapas omedelbart högra förväntningar både på innehåll och språk, förväntningar som infrias med råge:

"HAFIA, "Barfota" på arabiska, kom från en by i södern som var så fattig att till och med gräshopporna vände om när de fick se den."

Förutom novellen Hafia har jag av författaren läst Sju stenar till den otrogna hustrun. I en liten, avlägsen by vid öknens rand väntar den gravida trebarnsmamman Noor på sitt straff, hon är skyldig till äktenskapsbrott och dömd att stenas till döds. En dag kommer en fransk kvinna, en hjälparbetare till byn och engagerar sig i Noors öde. Kvinnornas liv sammanflätas på ett oväntat sätt. Läsning av denna författare rekommenderas.

Agnes Cecilia

Agnes Cecilia: en sällsam historia av Maria Gripe, (ny)utgiven av Bonnierförlaget Repris, 2011.

Efter en tragisk bilolycka, där Noras föräldrar omkommer, växer hon upp hos släktingar. I ett försök att skona Nora undviker man i familjen att tala om hennes föräldrar eller om olyckan, Nora lämnas därmed själv att försöka förstå vad som hänt. Detta leder till att hon känner sig övergiven och oälskad. När familjen flyttar till en ny lägenhet börjar märkliga saker hända. Fotsteg hörs utanför Noras dörr, trots att ingen kan ses i närheten och en gammal klocka börjar plötsligt gå baklänges. Familjens hund börjar bete sig underligt och Nora får ett mystiskt telefonsamtal om att hon ska bege sig till en adress i Stockholm och fråga efter Agnes Cecilia.

När Maria Gripes böcker gavs ut var jag redan vuxen, därför har jag sorgligt nog inte tagit del av hennes berättelser under min barndom. Men det näst bästa är väl då att läsa böckerna i vuxen ålder. Nu när jag läst Agnes Cecilia förstår jag varför Maria Gripes namn nämns med nästan samma beundran som brukar användas när man talar om Astrid Lindgren. För Agnes Cecilia är verkligen fantastiskt bra.

Det jag framför allt faller handlöst för är författarens förmåga att förstå och gestalta subtila känslor hos barn/ungdomar. Att läsa om huvudpersonens sorg över förlusten av föräldrarna och hennes känsla av utanförskap berör mig till den grad att jag faktiskt gråter. Det är tyvärr alltför vanligt att barn lämnas ensamma att försöka hantera svåra känslor då omgivningen inte vet hur de ska tackla situationen. Skildringen av de känslor omgivningens tystnad väcker hos Nora är så nyanserad och inkännande att man som läsare blir starkt berörd.

Som psykolog skulle man naturligtvis kunna analysera och förklara mycket av berättelsens magi i termer av obearbetad sorg, försvarsmekanismer o s v. Men böcker som Agnes Cecilia ska inte analyseras, de ska läsas hängivet med ett öppet sinne för att allt kanske inte går att förklara rationellt.

Sammantaget är Agnes Cecilia en oerhört inkännande berättelse om en ung flickas sorg, en härlig blandning av realism och magi. Agnes Cecilia ingår en en vacker klassikerbox som även innehåller Pappa Långben av Jean Webster, Unga kvinnor av Louis M Alcott, Alice i underlandet av Lewis Carrol och Den hemliga trädgården av Francis Hodgson Burnett.

Och 8 män

Även om de flesta kvinnoskildringar jag läst är skrivna av kvinnor, finns det en hel del att läsa om kvinnor som är skrivet av män. Här är mina 8 favoriter:

Isslottet av Tarjei Vesaas. En underbar liten berättelse om den gryende vänskapen mellan två elvaåriga flickor, Siss och Unn. Vackert, nyanserat och vemodigt.

Utvandrarna av Vilhelm Moberg. Ömsinta skildringar av Kristina och Ulrika, två mycket olika kvinnor som till slut lyckas överbrygga sina olikheter i en varm vänskap.

Easter Parade av Richard Yates. En inkännande gestaltning av två systrars liv från barndomen till ålderdomen.

Min mamma av Tahar Ben Jelloun. En mycket vacker, vemodig skildring av en kvinnas livsvillkor, i en värld där hennes ord väger mycket lätt.

Adams revben av Nuruddin Farah. Trots brist på utbildning kämpar den unga Ebla för sin värdighet och rätten att skapa sitt eget liv. Ett fängslande kvinnoporträtt i en främmande värld.

Det går an av Carl Jonas Love Almqvist. Albert och Sara är förälskade, men för att gifta sig kräver Sara att de skall leva i ett jämlikt äktenskap. Tidig feministisk litteratur.

Tant Theodora av Patrick White. Ett fantastiskt porträtt av en kvinna som aldrig lyckas passa in i samhället eller nå fram till andra människor.

Mina drömmars stad av Per Anders Fogelström. Denna serie om den stora omvandlingens tid innehåller fina kvinnoporträtt, bl a av Lotten och hennes äldsta dotter Emelie.

* Anna Karenina och Madame Bovary skulle kanske hamnat på listan om jag lyckats läsa ut dem *

Lite till tösen med

Ett litet bokreapaket blev det till dottern, fast faktiskt var bara en av böckerna med på rean. Kommissarie Tax samlade mysterier känns som en bra ingång i detektivvärlden, vi får väl se vad dottern tycker om denna genre. Den klassiska Sagan om den lilla farbrorn kommer nog både mamma och dotter att gilla, kanske mest mamma. Faktaboksåldern är redan här, dottern önskade sig en bok om rymden som belöning när hon fått sin 5½-årsspruta utan att ställa till med kalabalik på BVC. Då sköterskan kommenterade denna nya inställning förklarade dottern kavat att hon ju nu är 5½!

Mina åtta

Jag har slitit mitt hår i förtvivlan i försöken att välja ut endast 8 kvinnor att tipsa om idag. Bokmania, En bokcirkel för alla och Bai har också tipsat om fantastiska skrivande kvinnor idag. Här är de 8 jag till slut valt, det här är böcker skrivna om kvinnor av kvinnor.

Sultanbrudens skugga av Assia Djebar. Om de båda brudarna Isma och Hajila samt mödrar och döttrar. En fantastisk roman om kvinnors relationer, som skildrar en grym värld på poetisk prosa.

Stjärnans ögonblick av Clarice Lispector. Om skapandet av den fattiga unga kvinnan Macabéa, som lever ett intetsägande, torftigt liv i Rio de Janeiro. Unik berättarstil.

Kvinnor och äppelträd av Moa Martinson. En roman om upproriska kvinnors vänskap och kvinnors livsvillkor.

Utrensning av Sofi Oksanen. Om den unga kvinnan Zara, som har lockats till Europa och tvingats till prostitution och drogmissbruk. Och om den gamla estniska kvinnan Aliide, en kvinna med en smärtsam och brutal historia.

Darling River av Sara Stridsberg. En genialiskt komponerad berättelse om tillfångatagna honor, skriven på ett glasklart språk. Uppskakade bra!

När man skjuter arbetare av Kerstin Thorvall. Om kärlek, äktenskap, sinnessjukdom och klassamhälle. En oerhört vacker, gripande berättelse och ett dokument över den tid då arbetare sköts.

En spik, en ros av Madeleine Bourdouxhe. Noveller som innehåller upplysta ögonblicksbilder, där varken historia eller framtid spelar någon roll. Unika kvinnoporträtt och poetiskt språk.

Den röda soffan av Michèle Lesbre. En roman om vänskap, kärlek, hoppet om en bättre värld och livets resor.

100 kvinnor, men vilka?

Läsningen av kvinnorna på min 100-lista framskrider, sakta men säkert. Fast jag känner verkligen för att uppdatera listan. En del författare behöver läggas till (gårdagens vinnare av Sveriges Radios Romanpris till exempel) och en del kan jag allt klara mig utan på min lista. Jag ska klura lite på detta under dagen. Kommentera gärna med tips på saknade kvinnor.

Fetstila tiel + författare om du läst boken
Om du inte läst just den boken men annat av författaren - fetstila författaren
Kursivera de titlar du vill läsa
Stryk över de du inte vill läsa, eller markera dem med rött
* efter boken betyder att du aldrig hört talas om boken/författaren
+ efter boken betyder att du äger den
x efter boken betyder att du påbörjat men inte läst ut den

1. Adichie, Chimamanda Ngozi - En halv gul sol +
2. Alfvén, Inger - Ur kackerlackors levnad +
3. Allende, Isabel - Andarnas hus +
4. Angelou, Maya - Jag vet varför burfågeln sjunger
5. Aronsson, Stina - Hitom himlen +
6. Atwood, Margaret - Penelopiaden +
7. Axelsson, Majgull - Aprilhäxan +
8. Austen, Jane - Stolthet och fördom +
9. Barbery, Muriel - Igelkottens elegans +
10. Beecher Stowe, Harriet - Onkel Toms stuga
11. Benedictson, Victoria - Pengar +
12. Blixen, Karen - Min afrikanska farm
13. Boye, Karin - Kallocain +
14. Brantenberg, Gerd - Egalias döttrar +
15. Brontë, Anne - Agnes Grey +
16. Brontë, Charlotte - Jane Eyre
17. Brontë, Emily - Svindlande höjder
18. Buck, Pearl - Den goda jorden +
19. Christie, Agatha - Tio små negerpojkar
20. Condé, Maryse - Desirada +
21. Djebar, Assia - Sultanbrudens skugga +
22. Duras, Marguerite - Älskaren
23. Edelfeldt - Kamalas bok +
24. Ekman, Kerstin - Hunden
25. Eliot, George (Mary Ann Evans) - Middlemarch
26. Emecheta, Buchi - Andra klassens medborgare
27. Fagerholm, Monika - Underbara kvinnor vid vatten
28. Flygare-Carlén, Emilie - Rosen på Tistelön +
29. Fossum, Karin - Älskade Poona +
30. Frame, Janet - En ängel vid mitt bord
31. Frank, Anne - Anne Franks dagbok
32. Fredriksson, Marianne - Simon och ekarna +
33. French, Marilyn - Kvinnorummet
34. Gaskell, Elizabeth - Cranford
35. Gordimer, Nadine - Min sons historia +
36. Gripe, Maria - Tordyveln flyger i skymningen
37. Highsmith, Patricia - En man med många talanger
38. Hodgson Burnett, Frances - En liten prinsessa +
39. Holst, Hanne-Vibeke - Min mosters migrän +
40. Hustvedt, Siri - Vad jag älskade +
41. Isaksson, Ulla - De två saliga +
42. Jansson, Tove - Pappan och havet +
43. Jelinek, Elfriede - Älskarinnorna +
44. Johansson, Elsie - Glasfåglarna
45. Jones, Sadie - Den utstötte +
46. Jong, Erica - Rädd att flyga +
47. Kandre, Mare - Aliide, Aliide +
48. Kincaid, Jamaica - Annie John +
49. Kleve, Stella (Malling, Mathilda) - Bertha Funke
50. von Krusenstjerna, Agnes - Den blå rullgardinen +
51. Lagerlöf, Selma - Kejsarn av Portugallien +
52. Lahiri, Jhumpa - Främmande jord +
53. Lessing, Doris - Den femte sanningen
54. Lidman, Sara - Lifsens rot
55. Linderborg, Åsa - Mig äger ingen +
56. Lindgren, Astrid - Mio min Mio +
57. Lispector, Clarice - Stjärnans ögonblick +
58. Lugn, Kristina - Stulna juveler +
59. Magorian, Michelle - Godnatt Mister Tom +
60. Malmsten, Bodil - Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån
61. Martinson, Moa - Kvinnor och äppelträd +
62. McCullough, Colleen - Törnfåglarna +
63. Mernissi, Fatima - Drömmar om frihet +
64. Mitchell, Margaret - Borta med vinden +
65. Montgomery, L M - Anne på Grönkulla +
66. Morante, Elsa - Historien +
67. Morrison, Toni - Älskade +
68. Müller, Herta - Hjärtdjur +
69. Munro, Alice - Kärlek, vänskap, hat +
70. Oates, Joyce Carol - Blonde
71. Oksanen, Sofi - Stalins kossor +
72. Olsson, Vibeke - Molnfri bombnatt +
73. Plath, Sylvia - Glaskupan +
74. Robinson, Marilynne - Gilead +
75. Rowling, J K - Harry Potter-serien +
76. Roy, Arudhati - De små tingens gud +
77. Sagan, Françoise - Ett moln på min himmel +
78. Sandel, Cora - Alberte-serien +
79. Sapfo - Sapfo : dikter och fragment
80. Sundström, Gun-Britt - Maken +
81. Szymborska, Wisława - Dikter 1945-2002
82. Shelley, Mary - Frankenstein
83. Shriver, Lionel - Vi måste prata om Kevin +
84. Sittenfeld, Curtis - Presidentens hustru +
85. Smith, Zadie - Om skönhet +
86. Stenberg, Birgitta - Alla Vilda
87. Stridsberg, Sara - Drömfakulteten +
88. Tan, Amy - Joy Luck Club +
89. Tartt, Donna - Den hemliga historien +
90. Thorvall, Kerstin - När man skjuter arbetare +
91. Trotzig, Birgitta - Dykungens dotter
92. Tyler, Anne - Ett amatöräktenskap +
93. Ulitskaja, Ljudmila - En munter begravning +
94. Undset, Sigrid - Kristin Lavransdotter +
95. Wassmo, Herbjörg - Huset med den blinda glasverandan +
96. Waters, Sarah - Främlingen i huset +
97. Wells, Rebecca - Yaya flickornas gudomliga hemligheter +
98. Winterson, Jeanette - Det finns annan frukt än apelsiner +
99. Woolf, Virginia - Mot fyren +
100. Wägner, Elin - Pennskaftet +

Lästa böcker/bokserier: 65%
Lästa författare: 77%

Sveriges Radios Romanpris

Vem får Sveriges Radios Romanpris ikväll, måntro? De nominerade är:

•Kristina Sandberg - Att föda ett barn
•Magnus Florin - Ränderna
•Aino Trosell - Hjärtblad
•Beate Grimsrud - En dåre fri
•Peter Törnqvist - Kioskvridning 140 grader
•Oline Stig - Jupiters öga

Tre av de nominerade är romaner jag har lust att läsa: En dåre fri, Att föda ett barn och Hjärtblad. Idag fick jag ett presentkort på Akademibokhandeln, för att jag utförde en sällsynt rolig arbetsuppgift, sannolikt kommer detta att leda till ett inköp av en av böckerna. Vi får väl se vem som vinner...

UPPDATERING


Beate Grimsrud tilldelades priset för sin roman En dåre fri med motiveringen: "För en skarp och drabbande läsupplevelse vars röster dröjer sig kvar." Utifrån de recensioner jag läst verkar boken vara fantastisk, min enda tvekan inför att läsa den är att det känns lite mycket som jobb för mig. Och när jag läser som psykolog blir inte nöjet detsamma. Nåja, vi får se om jag köper En dåre fri eller någon annan av mina favoriter.

Tematrio - Noveller/Novellsamlingar

Under lång tid har jag sagt att jag inte är så förtjust i noveller. Men kanske börjar jag faktiskt bli det i alla fall. (Och då har jag inte ens läst Båten ännu.) Berätta om tre noveller/novellsamlingar du tycker om!

1. Det där som nästan kväver dig av nigerianska Chimamanda Ngozi Adichie är min senast lästa novellsamling. Adichie fokuserar på kvinnors situation, kvinnor i nutid och kvinnor från förr. Hälften av berättelserna utspelar sig i Nigeria, resten i USA. Här skildras den politiska oron i hemlandet, utbrotten av våld och förtryck, den tidiga kolonisationen av landet, det godtyckliga systemet när det gäller möjligheten att få asyl samt svårigheterna att anpassa sig i en exiltillvaro. Adichie styrkor är hennes förmåga att med små medel teckna personligheter som känns trovärdiga och som berör samt att det i berättelserna ofta inträder en vändning som tvingar både huvudpersonerna och läsaren att omvärdera tidigare förhållningssätt.

2. En spik, en ros av belgiska Madeleine Bourdouxhe är min favorit bland novellsamlingar. Novellerna innehåller upplysta ögonblicksbilder, där varken historia eller framtid spelar någon roll. På något närmast magiskt sätt uttrycker författaren allt som är värt att veta om livet, i några korta rader. Som läsare blir man andlöst betagen av de här unika kvinnoporträtten och den poetiska texten. Novellerna i En spik, en ros innehåller en blandning av vardaglighet och omvälvande händelser. Här finns kvinnorna när de stökar i köket, när de älskar passionerat och när de begår mord.

3. Främmande jord av indiska Jhumpa Lahiri påminner tematiskt delvis om Adichies noveller. Berättelserna skildrar lågmält och nyanserat hur exilproblematiken gestaltar sig under olika perioder i livet. Huvudpersonerna brottas på olika sätt med ett främlingskap och en kulturell rotlöshet. Här finns dock inte den invandrarmisär man ofta möter i litteraturen, exilproblematiken är nedtonad, men ändå ständigt närvarande i skildringarna av familjerelationerna. Lahiri berättar sina historier på ett lågmält sätt och hon har förmåga att berätta om det vardagliga utan att det upplevs som trivialt.


"Instruktioner"

Låna gärna bilden om ni vill, men ladda upp den på egen eller er bloggvärds server. Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Topplistor

Enligt O har börjat planera för årets Topplista, det tycker jag var en smart idé. Mot slutet av året är det ju ofta svårt att komma ihåg exakt hur bra böckerna från första delen av året verkligen var. Enligt O kör melodifestivalstuket med en finalist och två bubblare, jag härmar glatt. Hur många som slutligen hamnar på topplistan låter jag dock vara osagt, ibland läser jag ju oerhört många bra böcker i ett sjok. Och någon inbördes ordning tror jag inte att jag kommer att klara, jag brukar vara nöjd med att kunna utse en vinnare.

Till final
Den ovillige fundamentalisten - Mohsin Hamid (januari)
Anils skugga - Michael Ondaatje (februari)

Till andra chansen
En gåtfull vänskap - Yoko Ogawa (januari)
Under lejonets blick - Maaza Mengiste (januari)
Agnes Cecilia - Maria Gripe (februari)
Det där som nästan kväver dig - Chimamanda Ngozi Adichie (februari)


TOPPLISTA 2010
I fjol lyckades jag få till en lista, men den blev faktiskt aldrig publicerad på bloggen. Utan inbördes ordning är detta 2010 års 15 bästa böcker:

Lolita - Vladimir Nabokov
Darling River - Sara Stridsberg
Utvandrarna - Vilhelm Moberg
En tyst minut - Siegfried Lenz
Vägen - Cormac McCarthy
Den store Gatsby - F Scott Fitzgerald
Lark & Termite - Jayne Anne Phillips
Andarnas hus - Isabel Allende (bäst!)
Himlen i Bay City - Catherine Mavrikakis
Utrensning - Sofi Oksanen
Sultanbrudens skugga - Assia Djebar
Easter Parade - Richard Yates
Mot ännu en sommar - Janet Frame
Människornas jord - Pramoedya Ananata Toer
Ringens brödraskap - J R R Tolkien


TOPPLISTA 2009
Utan inbördes ordning och konstruerad utifrån de "betyg" jag satt på böckerna samt mina minnen av dem är detta 2009 års 15 bästa böcker:

Bränt barn söker sig till elden - Cordelia Edvardson
Kvinnor och äppelträd - Moa Martinson
På Chesil Beach - Ian McEwan
Siddharta - Hermann Hesse
När man skjuter arbetare - Kerstin Thorvall
Förvandlingen - Franz Kafka
Brott och straff - Fjodor Dostojevskij
Mig äger ingen - Åsa Linderborg
Om natten i Chile - Roberto Bolaño (bäst!)
Ut och stjäla hästar - Per Petterson
Allt går sönder - Chinua Achebe
En halv gul sol - Chimamanda Ngozi Adichie
Blindheten - José Saramago
Jenny - Sigrid Undset
Ormens väg på hälleberget - Torgny Lindgren


TOPPLISTA 2008
Utan inbördes ordning och konstruerad utifrån de "betyg" jag satt på böckerna samt mina minnen av dem är detta 2008 års 15 bästa böcker:

Mannen utan öde - Imre Kertész
Molnfri bombnatt - Vibeke Olsson
Den gamle och havet - Ernest Hemingway
Onåd - J M Coetzee
Jerusalem - Selma Lagerlöf
Barabbas - Pär Lagerkvist (bäst!)
Öster om Eden - John Steinbeck
Mina drömmars stad - Per Anders Fogelström
Den allvarsamma leken - Hjalmar Söderberg
Stjärnans ögonblick - Clarice Lispector
Gregorius - Bengt Ohlsson
Nässlorna blomma - Harry Martinson
Serien om Sabina - Vibeke Olsson
Midnattsbarnen - Salman Rushdie
Kallocain - Karin Boye

Det där som nästan kväver dig

Det där som nästa kväver dig av Chimamanda Ngozi Adichie, utgiven av Albert Bonniers förlag, 2011.

Det där som nästa kväver dig är en samling av tolv noveller med lite olika teman och längd. Berättelserna känns alla som ganska typiska för författaren, hon tar upp teman man känner igen om man läst hennes tidigare romaner. Adichie fokuserar på kvinnors situation, kvinnor i nutid och kvinnor från förr. Hälften av berättelserna utspelar sig i Nigeria, resten i USA. Här skildras den politiska oron i hemlandet, utbrotten av våld och förtryck, den tidiga kolonisationen av landet, det godtyckliga systemet när det gäller möjligheten att få asyl samt svårigheterna att anpassa sig i en exiltillvaro.

Även om den här novellsamlingens titel rent språkligt känns otymplig, beskriver den perfekt stämningen i novellerna. Sällan har jag läst något som får mig att reagera så klaustrofobiskt. Jag kippar efter andan, känner mig yr och får hjärtklappning när jag lever mig in i Adichies gestaltning av "fångade" kvinnor. Trots att språket och stilen skiljer sig mycket åt, finns det element i Adichies berättelser som påminner om Sara Stridsbergs gestaltning av "tillfångatagna honor" i Darling River.

Adichies texter är lätta att läsa, språket är kryddat med "nigerianska" ord (på igbo-språket, tror jag), handlingen fängslar omedelbart och berättelserna innehåller ett element av oförutsägbarhet. Man kan inte "slöläsa" Adichie, i berättelserna inträder ofta en vändning som tvingar både huvudpersonerna och läsaren att omvärdera tidigare förhållningssätt, detta är en av författarens styrkor. En annan styrka är hennes förmåga att med små medel teckna personligheter som känns trovärdiga och som berör.

Som jag hoppas framgår, är jag förtjust i den här novellsamlingen. Flera av kvinnorna har etsat sig fast i mitt minne: jag undrar hur det går för Nkem som vill flytta tillbaks till sin otrogne make i Nigeria, jag tänker på mötet mellan den kristna och den muslimska kvinnan under det våldsamma upploppet och jag sörjer med kvinnan som står i kö utanför den amerikanska ambassaden i Lagos, hon som tänker söka asyl i USA. Den allra sista novellen - Den hårdnackade historikern - berör mig mest. Här får vi möta människorna som försöker handskas med den vite mannens ankomst, här kolliderar två världar med varandra och leder nästan till den enes undergång. Den här berättelsen har många beröringspunkter med Allt går sönder av Chinua Achebe, den stora klassikern inom den moderna afrikanska litteraturen.

Sammantaget är Det där som nästan kväver dig en fantastisk novellsamling av en författare som verkligen har något att förmedla. Ibland får Adichie kritik för att hon skriver på ett lättillgängligt, "västerländskt" sätt, denna kritik upfattar jag som omdömeslös och nedlåtande. Det kanske snart är dags att inse att inte "vi" har rätt att definiera "dem" och diktera hur "de" ska leva/skriva. Läs den här novellsamlingen och allt annat av Adichie också.

Sju stenar till den otrogna hustrun (repris)

Sju stenar till den otrogna hustrun av Vénus Khoury-Ghata, utgiven av Elisabeth Grate förlag, 2009.

I en liten, avlägsen by vid öknens rand väntar den gravida trebarnsmamman Noor på sitt straff, hon är skyldig till äktenskapsbrott och dömd att stenas till döds. Hela byn har vänt Noor ryggen, maken har lämnat henne och tagit de tre sönerna med sig. I byn arbetar dock en fransk hjälporganisation och dit kommer en dag en kvinna, främlingskan. Främlingskan har i all hast flytt från sitt liv efter det att hennes älskare återvänt till sin hustru och hennes katt avlidit. Främlingskan blir mycket upprörd över Noors situation och gör allt hon kan för att få mullor, shejker och ministern för bekämpande av syndigt leverne att ändra domslutet. Till slut lyckas hon utverka att Noor ska få föda sitt barn innan hon stenas. En udda vänskap växer fram mellan Noor, den galna profetiska Amina och främlingskan.

Den här romanen handlar om en främmande kultur, om vår egen kultur och om våra reaktioner då vi inte längre kan använda vår inre kompass för att styra rätt och undvika faror. Inget i främlingskans tidigare liv har förberett henne på möten med kvinnor som inte alls fungerar på det individuerade, differentierade västerländska sättet. Kvinnorna främlingskan möter tycks vara utbytbara, både i männens och deras egna ögon. En kvinna ska straffas; vem spelar inte så stor roll. Främlingskan har stora svårigheter att anpassa sitt beteende till det förväntade i ett samhälle som bygger på olikhet och åtskillnad mellan könen.

Det är också mycket svårt för främlingskan att förstå att Noor själv accepterar sharialagen och anser att hon bör straffas. Det främlingskan uppfattar som en regelrätt våldtäkt beskriver Noor som ett kärleksmöte. Hon anser själv att hon varit otrogen. Varför gör hon det, undrar vi, som ser henne som ett offer? För att hon, i lika hög grad som vi, är en del av sin kultur. Kanske är det ett sätt att bevara ansiktet, kanske handlar det helt enkelt om att man har en helt annan definition av samtycke och våldtäkt än vi har. Det är intressant att författaren beskriver främlingskans svårigheter att förstå, samtidigt som hon låter båda kvinnorna dela erfarenheten att vara inblandade i otrohetsaffärer. Jag får intrycket att författaren arbetar med egna upplevelser av att vara lika, olika, delaktig, utanför, individ, kvinna.

De lagar och det synsätt författaren beskriver är ohyggliga vantolkningar av Koranens budskap. Det är viktigt att vara medveten om att romanen skildrar fundamentalism och de värsta avarter av Islam som står till buds. Den värld som här beskrivs handlar mer om uråldriga traditioner än om religion, här har "fromma" män anammat och iklätt gamla sedvänjor nya religiösa ord. Kvinnoförtryck varken börjar eller slutar med Islam.

Det poetiska, sagobetonade språket lyfter den här romanen till höga höjder. Texten är smärtsamt vacker och kontrasten mellan skönheten i det måleriska språket och den trista, fula verklighet som skildras är hjärtskärande. Berättelsen förs framåt ur olika perspektiv, ibland är den allvetande berättarrösten tydlig, ibland tycks Noor själv föra ordet och ibland är det Amina, ingens dotter, som framför sina tankar. Främlingskan, fransyskan tilltalas med du. Jag brukar inte vara förtjust i du-tilltalet, men i den här romanen är det perfekt. Det finns inget kvinnligt jag i den här boken, inte ett jag i vår vanliga västerländska mening. Här finns mer eller mindre differentierade kvinnor och ett vittne, en biståndsarbetare, ett Du, en läsare.

Sammantaget är det här en mycket bra, mycket läsvärd roman som skildrar ett vidrigt kvinnoförtryck.

Passagerarlista

Boklesebloggen min
Camillas blogg
Ciccis bokblogg
Enligt O
Eva-Cecilia
Havsdjupens sal
Helena S (utan blogg)
Mikaelas läs- och skrivblogg
Mimmimaries böcker och annat
och dagarna går
Paulas Bokblog
Pocketprinsessan
Tankar från mitt fönster
Tekla Maräng en livsnjutarblogg
Theresans
Violens boksida

Kanske är ni fler som kommer att hänga med på Jorden Runt-resan, hojta till så vi inte missar er!

Två + en

Två Nobelpristagare och en blivande har ramlat in i husets recensionslåda. Faktum är att Camus kom i två exemplar och det är väl ändå inte nödvändigt? Nej, så klart inte, om några dagar kommer ni att förstå varför det kom en extra :-)

Hug a Librarian

Ni har väl inte missat att det är internationella "Hug a Librarian Day" idag? Jag hann tyvärr inte till bibblan idag, men jag ska smita in och krama någon på lunchen i morgon. Fick ni bibliotekarier några kramar idag?

Jorden Runt 3 - Mellanöstern

Dags att hoppa på bussen, tåget, båten, flyget eller den flygande mattan för nu far vi än längre österut. Resstoppen gör vi i Kurdistan/Syrien, Libanon och Iran. Hoppas att ni hittar en bok/böcker som passar er smak. Nedan finns korta beskrivningar av böckerna, de är som vanligt lånade från förlagen och bokhandeln.

Huset vid moskén av Kader Abdolah (Iran)

"Det var en gång ett hus, ett gammalt hus, som hette 'huset vid moskén'". Så inleds Kader Abdolahs familjeepos som utspelar sig under flera viktiga skeden i Irans dramatiska historia. I mittpunken står just huset vid moskén, där tre kusiners familjer bor: köpmannen Agha Jan, imamen Alsaberi och böneutroparen Agha Shoja. Familjen har under åttahundra år, generation efter generation, styrt det mesta i staden Senejan. Basaren är stadens ekonomiska centrum - och där härskar matthandlaren Agha Jan i kraft av sina hundra anställda. Dessutom nedtecknar han allt som rör familjen, staden och huset med svärmödrar, barn, matthandlare och halvgudar. I huset finns hela tiden berättelserna närvarande: berättelser om kärlek och svek, kvinnor med slöja och kvinnor med nylonstrumpor, om pengar och förbjudna tv-program. Huset vid moskén är ett vindlande familjedrama som utspelas i skuggan av islamska traditioner, fundamentalism och motrörelser.

Kader Abdolah är född i Iran 1954. Han tillhörde den underjordiska vänsteroppositionen under Shahens regim och senare under ayatollornas, tills han 1988 tvingades fly. Samma år kom han till Holland, där han alltjämt bor. Sedan 1993 skriver han sina böcker på holländska.



Sju stenar till den otrogna hustrun av Vénus Khoury-Ghata (Libanon)

I en by vid öknens rand väntar den unga gravida trebarnsmamman Noor på sitt straff: skyldig till äktenskapsbrott är hon dömd att stenas. Sliten mellan respekt för uråldriga traditioner och sin strävan efter frihet inväntar hon sitt oundvikliga öde.

Vénus Khoury-Ghata, född i Libanon, är sedan drygt 30 år bosatt i Paris. I sina flerfaldigt prisbelönta romaner och diktsamlingar förenar hon sin kärlek till den arabiska kulturen med en rik och personlig behandling av det franska språket. Av Khoury-Ghata har förlaget tidigare utgivit La Maestra (2003) samt Ett hus på randen till tårar (2006).


Järngräshoppan av Salim Barakat (Kurdistan/Syrien)

Järngräshoppan är en magisk barndomsskildring från stäppen längs gränsen mellan Syrien och Turkiet. Här möts ett myller av fantastiska, besynnerliga och sällsamma människor. Huvudpersonen, en pojke, är likt gräshoppan ständigt på språng. Tiden är 1900-talets mitt men människorna här följer sin egen tideräkning byggd på fantasi och myt.

Salim Barakat hör till den samtida arabiska litteraturens stora namn. På hypnotiserande prosa utforskar han egensinnigt och originellt de existentiella frågorna i en värld där saga och verklighet smälter samman.

Järngräshoppan är en självbiografisk berättelse, som ursprungligen publicerats i två delar. Den är översatt till flera språk. Sedan 1999 befinner sig Salim Bakarat i Stockholm, som stadens förste "fristadsförfattare" på initiativ av Svenska PEN och International Parliament of Writers.