En munter begravning

En munter begravning av Ljudmila Ulitskaja, utgiven av Bazar förlag, 2007.

Kan det verkligen finnas något muntert med en begravning? Ja, efter att ha läst En munter begravning av Ljudmila Ulitskaja är jag beredd att svara ja på den frågan. Det är augusti 1991. Den ryskjudiske immigranten och konstnären Alik ligger för döden i en ångande varm lägenhet på Manhattan. Han vänner och älskarinnor samlas runt honom för att dela hans sista tid i livet. Hustrun försöker förtvivlat finna bot för Alik hos olika läkare, genom magiska örter och hos Gud. Kanske skulle Aliks liv kunna räddas om han bara gick med på att bli döpt. Problemet är hans judiska härkomst och hans bristfälliga tro. Vid Aliks dödsbädd får vi träffa de kvinnor som följt honom genom livet. Här finns den alkoholiserade hustrun, den tokiga italienska grannen, cirkusakrobaten som blivit en framgångsrik jurist, tonåringen som tappat tron på vuxenvärlden och älskarinnan med de vackra brösten. Samtidigt som Alik närmar sig sin sista stund i livet kan besökarna på CNN följa ett uppblossande uppror i hemlandet, ett uppror som berör dem alla.

En munter begravnig är en humoristisk, varmhjärtad skröna som både roar och berör. I denna lilla bok finns alla viktiga teman; liv och död, ensamhet och gemenskap, kärlek och utanförskap. Lägg därtill en präst och en rabbi så är handen full. Romanens styrka är dess ömsinta kvinnoporträtt. Även om personerna på många sätt är både udda och extrema finns det något hos dem alla man kan känna igen och relatera till. Texten är lättläst och berättelsen präglas av rysk melankoli, en vemodig stämning man hela tiden kan förnimma under ytan.

Sammantaget är detta en munter, vemodig berättelse om kärlekens obetvingliga styrka, om livets oförutsägbarhet och dödens oundviklighet. Det här var mitt första möte med författaren, ett möte som definitivt väckte mitt intresse att läsa mer.