Sammanfattning - Östeuropa

Ojdå, jag missade att denna månad redan var slut. Får lägga till länkarna i morgon. I februari startade vi den tredje Jorden Runt-resan och anlände lite olika destinationer i Östeuropa. Hoppas ni haft en förnöjsam och utmanande start på årets resa. Här kommer (under morgondagen) direktlänkar till alla resenärers inlägg om böcker från resstoppet. Lämna gärna länkar till era inlägg i kommentarerna så blir det lättare för mig att hitta dem. Glöm inte att besöka, läsa och kommentera hos varandra.

Om Ingen konst har följande resenärer skrivit:
Lyrans Noblesser
Tekla Maräng en livsnjutarblogg

Om Här har följande resenärer skrivit:
Lyrans Noblesser
och dagarna går
Tekla Maräng en livsnjutarblogg
Enligt O
Havsdjupens sal
Violens boksida

Om En munter begravning har följande resenärer skrivit:
Eva-Cecilia
Lyrans Noblesser
Mikaelas läs- och skrivblogg
Mimmimaries böcker och annat
och dagarna går
Pocketprinsessan
Tankar från mitt fönster
Tekla Maräng en livsnjutarblogg
Violens boksida

Sammanfattningar om resstoppet har skrivits av:
Camillas blogg

Om andra intressanta böcker från området:
och dagarna går

Vänligen puffa på mig om jag missat någon.

Tematrio - Bokreafynd

Bokrean pågår för fullt och jag har fyndat. Jag byter gärna mina pocket mot fina inbundna versioner, när favoritböcker dyker upp på rean. Berätta om tre reafynd du gjort - under årets eller tidigare reor!

1. Stadserien av Per Anders Fogelström, från i fjol, är mycket fina, tycker jag.

2. Tolkiens serie om ringen och de underbara varelserna i Midgård köpte jag på en rea för många år sedan. De var och är ännu favoriter.

3. I år är nog Borta med vinden det bästa fyndet. Jag hade sedan tidigare en mycket sliten version och tycker att den nya är fin. Dessutom är jag sugen på att läsa den nya översättningen.


"Instruktioner"

Låna gärna bilden om ni vill, men ladda upp den på egen eller er bloggvärds server. Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Kan man skylla på tösen?

Kan man skylla på dottern när hennes bokhylla plötsligt blivit överfull? Nej, man kan ju inte det. Det är ju faktiskt bara jag som köper böcker till henne. Men trots att bokhyllan är dotterns och står i hennes rum är det inte riktigt rätt att säga att den är hennes. Hon har nämligen ingen möjlighet att tillgodogöra sig överflödet i bokhyllan. Det stora problemet är att barn inte kan välja när urvalet blir för stort, de har ingen möjlighet att mentalt skaffa en överblick. Som barnpsykolog är jag naturligtvis mycket medveten om barns begränsade förmåga att välja, som biblioman glömmer jag tyvärr detta så fort jag kommer hem. Dags att försöka sortera ordentligt i tösens bokhylla så att hon bara behöver välja ut en eller två hylldelar.

Detta inlägg har jag funderat över ett tag och idag visade det sig att ämnet är rykande aktuellt i bokbloggosfären. Läs mer om överflöd av böcker och bokprylar hos Breakfast Book Club, Den lilla bokhyllan och Barnens Bokklubb.

Anils skugga

Anils skugga av Michael Ondaatje, utgiven av Albert Bonniers förlag.

Efter tretton år i exil i väst återkommer den rättsmedicinska experten Anil till hemlandet Sri Lanka. Landet är sönderslitet av inbördeskrig mellan ett flertal parter, ingen vet vem fienden är. Anil har fått i uppdrag av FN:s människorättsorganisation att undersöka de senaste årens många försvinnanden och mord. Till sin hjälp får hon den ansedde arkeologen Sarath. Anil och Sarath hittar så småningom tecken på att regeringssidan varit inblandad i ett mord, viket försätter dem i fara.

Anils skugga är en inte helt lättläst roman. Vi får följa ett flertal viktiga personer och tidsmässigt rör sig handlingen fram och tillbaks. Detta gör att man som läsare måste vara alert och hålla ordning på ett ganska stort antal "sidospår". I slutändan är det dock denna bredd som gör romanen till en av de riktigt, riktigt bra. Anils skugga är en bok man bär med sig länge efter man läst ut den. Några av personerna, framför allt Saraths bror läkaren Gamini, dyker upp i mina tankar lite då och då. Hans liv präglas av den grymhet han hela tiden stöter på i arbetet, samtidigt som han är en man med förmåga att uppleva förtärande passion.

Skildringarna av krig, våld, övergrepp, tortyr är emellanåt smärtsamt realistiska. Som läsare vill man försöka värja sig från vetskapen om vad människor kan göra mot varandra. Tyvärr är det ju inte så att författaren överdriver. Berättelsen väcker många tankar kring våld och krig. De pacifistiska undertonerna i berättelsen väcker genklang hos mig och stärker mig i övertygelsen av man inte kan tillgripa våld och hävda att man fortfarande står på "den goda" sidan. Den här fiktiva berättelsen gestaltar människans inneboende grymhet när den är som allra värst; i inbördeskriget. Precis som i Rwanda, på Balkan, i Israel/Palestina är det bröder och grannar som strider mot varandra. Ena dagen är man vän, nästa fiende. Man kan aldrig vara trygg, fienden kan finnas överallt.

Texten i romanen är tät och poetisk. Kontrasten mellan den vackra texten och den grymhet som beskrivs förstärker läsupplevelsen och gör att man som läsare ibland tappar andran. Samtidigt präglas berättelsen av thrillerliknande spänning som byggs upp allteftersom.

Sammantaget är Anils skugga en av årets läshöjdpunkter, handlingen är spännande och författaren gestaltar en fruktansvärd verklighet; inbördeskrigets.

Finfin tävling

Jag deltar just nu i en rolig tävling med ett riktigt fint pris, som jag vill tipsa om. Fast det är ju inte nödvändigt att ni svarar rätt på alla kluriga frågor...

Matildas läshörna fyller (redan) 3 år och det firar hon med utmanande frågesport och ett presentkort på Bokus som toppenpris. Frågorna är lagom svåra och roliga, jag lärde mig jättemycket om nya böcker när jag letade efter svar. Grattis Matilda på 3-årsdagen!

I en aldrig sinande ström...

I en aldrig sinande ström anländer bokpaketen. Idag var det dags att hämta ett nytt paket med några intressanta romaner. En från Afrika, en tyskspråkig och en omtalad. Beskrivningarna är från förlagen.

Zatopek van Heerden, hjälten i Död i gryningen, har inte bara begåvats med ett knepigt förnamn, hans liv har varit lika knepigt och nu har han precis lämnat en katastrofal period bakom sig med avsked från polisen och spritproblem. Motvilligt tar han ändå på sig ett omöjligt uppdrag som privatdeckare. En antikhandlare har avrättats efter att först ha utsatts för tortyr. Det ovanliga mordvapnet brukade användas av legosoldater. Den dödes kassaskåp är tömt och van Heerden får i uppdrag att spåra ett försvunnet testamente. Spåren för honom tillbaka till Sydafrikas nära och mycket våldsamma förflutna. En av dem han stöter på och inleder en komplicerad vänskap med är den f d ANC-soldaten Thobela Mpayipheli, som sen kommer att spela en viktig roll i Meyers kommande romaner Jägarens hjärta och Devil’s Peak.

Meyer skildrar ett samhälle som plågas av sitt förflutna och av snabba förändringar. Våldet är inte ett resultat av någon märklig metafysisk »ondska« utan av apartheid och befrielsekrig. Det förlänar hans berättelser både trovärdighet och intensitet.

En natt hittar polisen en flicka på gatan. I handen har hon en tom hink. Kroppen är som vore den huggen i ett stycke. Hon påstår att hon är fjorton år, i övrigt minns hon ingenting. Polisens efterforskningar leder ingenstans, ingen vet vad hon heter, ingen vet varifrån hon kommer, ingen vet vilka hennes föräldrar är. Hon skickas till ett barnhem, där hon blir till ett lätt offer för andras hån och grymheter. Varje försök att nå kontakt med henne landar i tomma intet, den som försöker genomskåda hennes hemlighet blickar in i en blind spegel.

Jenny Erpenbeck, född 1967 i Östberlin, är bosatt i Österrike och arbetar som operaregissör. Hennes debutroman är en sällsam och fascinerande poetisk fuga om en flickas försök att gömma sig i barndom och oskuld och vägra vuxenblivandet.

Syskonen Erik och Inga Davidsen påträffar efter sin norskfödde fars död ett kryptiskt brev från en kvinna, skrivet när fadern arbetade i Minnesota under depressionen. När Erik återvänder till New York, där han arbetar som psykoanalytiker, ger han sig i kast med att läsa sin fars efterlämnade papper i hopp om att för första gången förstå hans handlingar och val. I dagböckerna ryms alltifrån kärleksbrev till fruktansvärda skildringar från andra världskriget. Under samma tid förälskar sig Erik i en kvinna, en jamaikanska som flyttat in i samma hus. Det visar sig att någon förföljer henne och hennes dotter - dessutom har Eriks syster Inga blivit uppsökt av en journalist som hotar att röja en hemlighet ur hennes förflutna (hon är änka efter en uppburen författare). Plötsligt finner sig Erik involverad i flera olika situationer där det förflutna gör sig påmint på ett omvälvande och skrämmande sätt.

Siri Hustvedt har med Sorgesång skrivit ännu en tankeväckande sträckläsningsbok som klingar långt efter det att läsaren lagt boken ifrån sig. Den är till vissa delar baserad på autentiska dagböcker efter hennes egen far, som strax före sin död gav sitt godkännande.

Pågående

Har läst ett 70-tal sidor in i Huset av moskén av Kader Abdolah, med lite blandad upplevelse. Handlingen är fängslande och miljön mycket intressant, men språket har allt en del brister. Jag undrar om det handlar om översättningsmissar eller om språket ursprungligen är lite haltande. Små saker jag irriterat mig på är t ex ordet "grejer" i en mening som annars innehåller ett tämligen ålderdomligt språk, beskrivningen att någon dog av en allvarlig sjukdom (ja, de brukar vara allvarliga när man dör av dem) och udda tempusbyten. Hoppas att jag snart slutar att lägga märke till de knepiga språkdetaljerna, förutom dessa verkar romanen mycket lovande. Berättelsen utspelar sig i Iran under shahens sista dagar och vi får här en nyanserad bild av islams olika inriktningar.

Sammanblandningar

Nej men det blev för rörigt. Nu får jag lov att tänka om. Igår påbörjade jag både ny "läsbok" och ny ljudbok. Boken jag läser är Huset vid moskén av Kader Abdolah och boken jag lyssnar på är Sirenerna i Bagdad av Yasmina Khadra. Nu utspelar sig den ena i Iran och den andra i Irak, men det blir ändå för rörigt för mig. Jag blandar samman namn och blir förvirrad.

Så vad ska jag då välja i stället? Jo, jag satsar nog på en tysk ljudbok, Högläsaren av Berhard Schlink kommer jag nog inte att röra ihop med Huset vid moskén. Dessutom "kan" jag ju redan handlingen i Högläsaren, jag har sett den underbara filmen som är baserad på romanen.

Hur gör ni, läser ni flera böcker samtidigt? Eller läser och lyssnar ni som jag gör? Hur gör ni för att inte blanda samman berättelserna?

Stora bokreapaketet

Idag anlände det stora bokreapaketet, jag får väl lov att vidgå att jag köpt en del böcker i år. När jag dessutom ser antalet tegelstenar inser jag att jag sannolikt inte alls kommer att ha färre olästa böcker i bokhyllan vid årsskiftet, än jag hade i fjol.

Två av böckerna har jag redan läst: jag köpte Borta med vinden för jag ville ha den nya översättningen och Hjärtdjur för att jag ville ha denna underbara roman inbunden.

För övrigt känner jag mig mycket nöjd över det blandade innehållet. Här finns både samtida berättelser från norden, en vittnesskildring från andra väldskriget, en berättelse från ett uppdiktat afrikanskt land och tegelstenen Blonde, som alla människor tycks hylla. Jag har en hel del att se fram emot.

Kritikerna rekommenderar

Herta Müller, Andningsgunga
Johan Kling, Människor helt utan betydelse
Karin Berglund, Med fingrarna i jorden
Lars Norén, En dramatikers dagbok
Carole Seymour-Jones En farlig förbindelse
Joan Didion Att lära sig själv att leva
Kerstin Ekman, Herrarna i skogen
Äventyrsklassiker
Axel Odelberg, Äventyr på riktigt. Berättelsen om upptäckaren Sven Hedin
Tage Erlander, Dagböcker
 Maryse Condé, Desirada
Nam Le, Båten

Det här är ett urval ut årets Bokrea, som rekommenderas av DNs kritiker. Här var en del jag inte uppmärksammat, mestadels i o f s för att jag fokuserar på skönlitteratur. Desirada och Båten äger jag sedan tidigare och Äventyrsklassikerna kom ju i paket igår. I DNs lista saknar jag dock t ex Utrensning och Spill, två oumbärliga böcker från 2010.

Reapaket 1

I eftermiddags anlände det första bokreapaketet till vårt utlämningsställe. Är det inte en dag för tidigt? Nåväl, jag protesterar inte. Paketet innehöll klassikerpaket nummer två, det paket som kallas äventyrsklassiker. Jag har sedan tidigare läst Jorden runt på 80 dagar, Robinson Crusoe och De tre musketörerna. Jag är osäker på om jag verkligen läst Skattkammarön och jag vet att jag inte läst Robin Hood. Ser definitivt fram emot detta.

En bok till utmaningen att läsa tyskspråkigt, Överkonstapel Studer av den schweiziske författaren Friedrich Glauser (1896-1938), fanns med i dagens härliga paket. Om denna kan man på AdLibris läsa: "Denna mellaneuropeiska Twin Peaks-miljö gestaltas som något lätt skruvat, drömaktigt eller surrealistiskt, som om en kallgrinande Jean Cocteau eller Kafka satt på Glausers axlar och dikterade berättelsen." Det låter väl spännande, spännande med udda förtecken.

Sista boken i paketet är en av mina 100 afrikanska, Slut på kritan av Alain Mabanckou, född 1966 i Kongo-Brazaville, numer bosatt i USA. Boken beskrivs som: "Ett tragikomiskt porträtt av ett land och ett folk." Jag får en känsla av att även denna roman kan tänkas vara rätt så skruvad. Hittills är jag mycket nöjd med årets bokrea, väntar nu med spänning på tre paket från Bokus. Hur går det med er reashopping?

Fler missar?

Efter chocken att inse hur nära det var att jag missade att läsa Bodil Malmsten har jag börjat bekymra mig över vilka fler jag kan tänkas ha missat.

En del är ju inte i egentlig mening missade, jag har bara inte hunnit till dem ännu. Här finns t ex författare som Sara Lidman, Ivar Lo-Johansson, Jan Fridegård m fl. Andra författare finns redan i min bokhylla, även om de ännu inte är lästa. Här finns bl a författarna i årets läsutmaning Boktolvan. Men det finns ju så många fler, ta t ex alla nya(re) svenska författare, det kryllar ju av dem. Och jag har ingen aning om vilka jag ska satsa på. Man kan ju inte bara läsa Augustprisvinnare, även om det nog är en bra start. Även bland de (lite) äldre författarna finns så många jag inte har läst. Märta Tikkanen till exempel, visst borde jag väl läsa något av henne? Och hur är det egentligen med den där norrmannen som skriver om sin kamp, borde man inte åtminstone kasta ett getöga i hans böcker?

Hjälp jag drunknar här bland alla olästa ord, hjälp mig att sortera, ge mig tips på författare jag verkligen inte borde missa. Och berätta gärna om dem ni missat.

Dagens andra biblioteksbesök

Dagens andra biblioteksbesök skedde i all hast på stadsbiblioteket. I Karlstad förstås. Här hade jag beställt en bok, Huset vid moskén av Kader Abdolah. Kunde inte hålla mig, utan läste ett par sidor i bilen på väg till dagis (maken körde). Den verkar lovande.

Jag ville gärna ha mer ljudböcker med hem, men hann inte riktigt gå genom utbudet. Hittade i alla fall Sirenerna från Bagdad av Yasmina Khadra. Jag har tidigare läst Efter attentatet av författaren. Även om jag inte var så förtjust i språket var handlingen både intressant och spännande. Hoppas att Sirenerna från Bagdad håller samma klass.

Dagens första biblioteksbesök

Dagens första biblioteksbesök gav rätt så bra utdelning. Slank in på sjukhusbiblioteket (det fina i Karlstad) på lunchen och kom ut med 5 CD-böcker. Den röda grevinnan av Yvonne Hirdman, vinnare av Augustpriset för årets svenska fackbok 2010, har jag höga förväntningar på. Ytterligare en författaruppläsning blev det: Mitt första liv av Bodil Malmsten. Jag måste ju läsa ikapp lite just när det gäller Bodil. Hoppas bara att uppläsningarna håller måttet. Jag måste erkänna att jag ibland tycker att det är synd att författare själva läser upp sina böcker, en del skådespelare gör det ju så fantastiskt bra.

Apropå bra skådespelaruppläsningar hittade jag två romaner med Krister Henriksson som uppläsare: Högläsaren av Berhard Schlink och Pianostämmaren av Daniel Mason. Högläsaren har jag sett filmatiserad, fantastiskt bra. Misstänker att boken är ännu bättre ser fram emot att läsa ytterligare en tyskspråkig roman. Pianostämmaren har jag aldrig hört talas om, men visst passar den titeln fint ihop med Högläsaren?

Bibliotekskatten Dewey av Vicky Myron och Bret Witter hoppade också glatt ner i min bokkasse. Det verkar mysig, men jag undrar om jag kommer att gilla Babben som uppläsare.

Tematrio - Läsande/bloggande

Den här veckan handlar temat om ert läsande och bloggande. För min del har läsandet förändrats i o m att jag börjat blogga och äntligen har jag andra att prata böcker med. Berätta tre saker om ditt läsande/bloggande!

1. En av mina livsmål är att läsa alla Nobelpristagare. Sedan jag började blogga har jag dock mer fokuserat på att försöka läsa tänkbara framtida Nobelpristagare.

2. Jag är en oförbätterlig "själv - och folkbildare". Jag vill försöka förstå världen och jag vill få andra att se saker på ett nytt sätt. Därför är något av det roligaste med bloggen Jorden Runt-utmaningarna, där vi alla läser lite utanför våra vanliga bekvämlighetssfärer.

3. Det allra roligaste med att blogga är att delta i det sociala sammanhanget i bokbloggosfären. Tänk att det finns så oerhört mycket trevligt folk där ute!


"Instruktioner"

Låna gärna bilden om ni vill, men ladda upp den på egen eller er bloggvärds server. Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Att missa Bodil Malmsten

De senaste veckorna har jag grubblat kring varför jag missat att läsa Bodil Malmsten. Eller om jag verkligen gjort det? Har jag verkligen inte läst Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån? Titeln förefaller mig så bekant, kanske läste jag den när den var ny. Eftersom jag är osäker tog jag ändå med Bodil i min Boktolva och det är jag glad över nu. Romanen jag nu (sträck)läst är Nästa som rör mig från 1996. Den handlar om f d modellen Johanna, en ung kvinna som lurats, bedragits, svikits. Johanna har inte längre något att förlora och hon är rasande. Ursinnig. Det här är en fantastisk roman, en roman som gjort mig ännu mer nyfiken på författaren. Bodil verkar vara så fylld av vrede och jag tycker att det är befriande med kvinnor som blir arga. I fredagens Skavlan bekräftade Bodil med råge min föreställning att hon är en kvinna med starka känslor och jag börjar nu förstå att jag måste läsa hennes andra böcker också. För den som är intresserad av att läsa mer om Bodil finns en kul intervju här.

Oväntade paket

Dottern har ensidigt valt Nalle Puh som kvällsläsning under en lång tid nu. Därför har jag skrivit mindre om barnböcker än tidigare och vi har inte heller bett att få några böcker att recensera. Men, nu tycks förlagen tycka att det är hög tid för dottern att bredda sin bokkonsumtion igen, inte mindre än tre paket har vi lite överraskande fått i brevlådan den senaste tiden.

Natur & Kultur har skickat oss ett gäng lättlästa böcker, som dottern ganska snart kan börja att läsa själv. Olika förlag har skickat några bilderböcker, bl a en som jag tror att jag kommer att gilla - Jag vill ha baklava. Ja, vem skulle inte vilja ha baklava, det är nästan det godaste jag vet. Sagolikt förlag har skickat oss härliga boken om Junior som börjar förskolan. Så roligt, vi har tidigare recenserat första boken om Junior, Jösta & Johan.

En munter begravning

En munter begravning av Ljudmila Ulitskaja, utgiven av Bazar förlag, 2007.

Kan det verkligen finnas något muntert med en begravning? Ja, efter att ha läst En munter begravning av Ljudmila Ulitskaja är jag beredd att svara ja på den frågan. Det är augusti 1991. Den ryskjudiske immigranten och konstnären Alik ligger för döden i en ångande varm lägenhet på Manhattan. Han vänner och älskarinnor samlas runt honom för att dela hans sista tid i livet. Hustrun försöker förtvivlat finna bot för Alik hos olika läkare, genom magiska örter och hos Gud. Kanske skulle Aliks liv kunna räddas om han bara gick med på att bli döpt. Problemet är hans judiska härkomst och hans bristfälliga tro. Vid Aliks dödsbädd får vi träffa de kvinnor som följt honom genom livet. Här finns den alkoholiserade hustrun, den tokiga italienska grannen, cirkusakrobaten som blivit en framgångsrik jurist, tonåringen som tappat tron på vuxenvärlden och älskarinnan med de vackra brösten. Samtidigt som Alik närmar sig sin sista stund i livet kan besökarna på CNN följa ett uppblossande uppror i hemlandet, ett uppror som berör dem alla.

En munter begravnig är en humoristisk, varmhjärtad skröna som både roar och berör. I denna lilla bok finns alla viktiga teman; liv och död, ensamhet och gemenskap, kärlek och utanförskap. Lägg därtill en präst och en rabbi så är handen full. Romanens styrka är dess ömsinta kvinnoporträtt. Även om personerna på många sätt är både udda och extrema finns det något hos dem alla man kan känna igen och relatera till. Texten är lättläst och berättelsen präglas av rysk melankoli, en vemodig stämning man hela tiden kan förnimma under ytan.

Sammantaget är detta en munter, vemodig berättelse om kärlekens obetvingliga styrka, om livets oförutsägbarhet och dödens oundviklighet. Det här var mitt första möte med författaren, ett möte som definitivt väckte mitt intresse att läsa mer.

Hallå resenärer!

Hej Jorden-Runt-resenärer! Jag hoppas att ni alla tryggt anlänt till era första destinationer. Själv har jag faktiskt denna etapp lyckats läsa alla tre böckerna, jag får väl erkänna att jag tjuvstartade lite med läsandet.

Att läsa Här av Wisława Szymborska var mer givande än jag vågat hoppas på. Jag är förvisso ännu ingen hängiven lyrikläsare, men motståndet börjar definitivt minska. Ingen konst av Péter Esterházy var i grunden en bok som var något för "svår" för mig. Delar av den uppskattade jag dock, det ömsinta porträttet av modern berörde mig. En munter begravning av Ljudmila Ulitskaja var en mycket positiv överraskning. Jag föll pladask för hennes enkla, men vackra språk, den humoristiska handlingen och den vemodiga stämningen.

Hur går det för er, har ni funnit er tillrätta och börjat läsa?

Tuppen och hönan i hasseldungen

Tuppen och hönan i hasseldungen av Peder Christen Asbjörnsen och Jörgen Moe. Illustrationer av Tord Nygren. Utgiven av OPAL, 2010.

En dag när tuppen och hönan plockade nötter i hasseldungen satte hönan ett nötskal i halsen. Tuppan sprang iväg till källan för att hämta lite vatten åt sin fru. Men källan ville inte ge tuppen något vatten förrän hon fått ett löv av honom. Tuppen sprang iväg till linden för att få ett löv, men linden ville inte ge tuppen något löv förrän hon fått röda gullband av honom. Tuppen sprang iväg till jungfru Maria för att få röda gullband, men Maria ville inte ge honom några gullband förrän hon fått skor av honom. Den stackars tuppen sprang än hit, än dit hela dagen för att försöka hitta någon som kunde och ville ge honom det han behövde. Till slut träffade han en kolare som gav honom en gåva utan att begära något först och då alla andra fått det de velat ha kunde tuppen till slut ge vatten till sin höna och rädda hennes liv.

Tuppen och hönan i hasseldungen är en klassisk upprepningssaga, en traditionell folksaga som under 1800-talet insamlades och nedtecknades av av den norska duon Peder Christen Asbjörnsen och Jörgen Moe. Upprepningarna ger texten en härlig rytm, det här är framför allt en saga som passar för högläsning. Boken är mycket rikt illustrerad och de fina färgbilderna väcker barnets (och den vuxnes) nyfikenhet och engagemang. Berättelsen är spännande, ända till slutet är det ovisst hur det ska gå för den döende hönan. Den 5-åriga dottern tycker att boken är rolig och lagom spännande. Vid läsningen tog hon upp en del funderingar kring att inte de andra var hjälpsamma och gav tuppen det han ville ha, det borde de enligt henne ha gjort.

Sammantaget är detta en rolig, spännande bok för äldre förskolebarn och en bra inledning till att diskutera ämnen som hjälpsamhet, egoism o s v.

Bokhandelsnytt

Läst i senaste numret av Svensk Bokhandel:

Akademibokhandeln tänker återgå till att vara en Bokhandel! Det ensidiga fokuset på bästsäljare och pris ska försvinna, man planerar att satsa mer på allmän facklitteratur och på en kommunikation med omvärlden som mer betonar läsningens betydelse. För att få till detta byter man reklambyrå och satsar på en kampanj under mottot "Vi kan böcker bäst av alla". Det här är oerhört glädjande nyheter! Vi har bara ett par bokhandlar i min mellanstora stad och ingen av dem har böcker jag är intresserad av. Därför handlar jag numer enbart på nätet. Men jag har länge saknat möjligheten att strosa omkring i en riktig bokhandel, titta, känna och lukta på böcker.

På nätsidan finns det en ny, fristående bokhandel, FritzStåhl. Ägarna Suzanne Fritz och Gunilla Ståhl vill med sina nya butik skapa en bokhandel som är mer personlig och upplevelsebetonad. Man fokuserar på mervärden som lästips och recensioner och på att göra bokköp på nätet till en mer lustfylld upplevelse. FritzStåhl har även ett välgörenhetstänkande som grundar sig i ägarnas engagemang för allas rätt till läsning: fem procent av omsättningen går till Compartir, ett läsprojekt med bokbussar och bibliotek i Honduras slumområden. Värt att stödja, eller hur?

Några slank med

Jag har ju som sagt gjort en del beställningar på Bokus och AdLibris den senaste veckan, fyra stycken för att vara exakt. Först gjorde jag en stor beställning på Bokus, därefter uppmärksammade jag några böcker på AdLibris, sedan gjorde mig Vixxan uppmärksam på Torgny Lindgrens trologi och till sist insåg jag att jag inte hade Sorgesång inbunden. Hittills är således fyra beställningar gjorda.

Man skulle ju kunna utgå från att jag åtminstone håller mig till reaböckerna när jag nu löper amok och storhandlar, men så är tyvärr inte fallet. Fast jag har varit återhållsam, mycket återhållsam.

Två icke-reade böcker till dottern slank dock hastigt och lustigt ner i kundvagnen. Tösen har kommit in i faktaboksåldern och önskade sig en bok om stjärnor och planeter. Jag hoppas att Blinka lilla supernova av Helen Rundgren och Maria Beskow kommer att passa bra. Den finaste boken i världen, Sagan om den lilla farbrorn av Barbro Lindgren gavs i fjol ut med nya illustrationer av Eva Eriksson. Detta är en bok vi helt enkelt måste ha i vårt hus. Om den egentligen är mest till mig eller till dottern är oklart.

En tyskspråkig bok slank också oförhappandes ner i kungvagnen. Jag kunde inte motså vare sig dess omslag eller beskrivning. Historien om det gamla barnet av österrikiska Jenny Erpenbeck beskrivs som en "sällsam och fascinerande poetisk fuga om en flickas försök att gömma sig i barndom och oskuld och vägra vuxenblivandet". Visst låter det intressant? Har någon läst den?

En gåtfull vänskap

En gåtfull vänskap av Yoko Ogawa, utgiven av Albert Bonniers, 2011.

En ung hushållerska får via sin förmedling en ny klient, en ensamstående man - doktorn - som redan missnöjt bytt ut ett flertal hushållerskor. Doktorn är en pensionerad matematiker, som lider av en mycket ovanlig minnesstörning. Han råkade 1975 ut för en bilolycka och drabbades då av en hjärnskada. Efter olyckan fungerar doktorns minne bara i 80 minuter åt gången, därefter startar allt om från början. För att försöka hantera sin svåra situation har doktorn klistrat en massa lappar på sina kläder, lappar han måste läsa varje gång han vaknar upp till en ny värld. Alla vardagliga situationer, som kräver att doktorn träffar människor, genererar stark oro och osäkerhet hos honom. Denna oro försöker doktorn neutralisera genom att välja samtalsämnen han känner sig trygg med, i mötet med människor frågar han om deras skonummer, födelsedag o s v. Trots doktorns minnesproblematik växer en vänskap fram mellan hushållerskan, hennes son Roten och doktorn, en vänskap där matematiken och intresset för baseball blir en brygga över svårigheterna.

Liksom matematiken är texten i En gåtfull vänskap precis och exakt. Berättelsen växer fram på ett förutsägbart, metodiskt sätt. I vanliga fall kanske detta skulle framstå som en negativ beskrivning, men i En gåtfull vänskap bildar berättelsens gång och textens enkelhet en harmonisk enhet. Berättelsen om vänskapen mellan professorn, hemhjälpen och pojken skulle i fel händer kunnat urarta i sentimentalitet och klyschor, i Ogawas strama tyglar skapas i stället en lågmäld, vardaglig, varm berättelse som präglas av japansk återhållsamhet.

Läsningen av En gåtfull vänskap har bekräftat något jag länge misstänkt - matematik fascinerar mig. I romanen berättar författaren om siffrornas dolda egenskaper och om de vänskapliga talparen. Framför allt tilltalas jag av siffrornas närmast magiska egenskaper och jag blir mycket förtjust i resonemangen kring siffrans nolls unika och revolutionerande betydelse. Förutom matematiken förenar intresset för baseball de tre huvudpersonerna. Dessutom ägnar Roten och hans mamma en hel del tid åt att försöka få tag på ett mycket speciellt baseballkort till doktorn. Eftersom jag delar doktorns udda intressen kanske jag fascineras mer av de här inslagen i romanen än den genomsnittlige läsaren.

Sammantaget är En gåtfull vänskap en oerhört charmig berättelse om en udda vänskap och en intelligent feel-good-roman jag gärna rekommenderar.

Borgen

Danska TV-serier har sedan lång tid haft en stor plats i mitt TV-hjärta. Absoluta favoriten är Matador, en serie jag sett i sin helhet flera gånger. Andra favoriter är Krönikan och Nikolaj och Julie. De senaste veckorna har jag tittat med stort nöje på den nya danska serien som visas på SVT - Borgen.

Borgen handlar om den unga kvinnliga politikern som verkligen vill förändra samhället. Naturligtvis motarbetas hon av män, i alla åldrar, som mestadels tycks vara intresserade av att tillskansa sig makt. Klyschigt? Javisst, men bra. Danskarna har en förmåga att mitt bland alla klyschor ändå få till nog många nyanser för att vidmakthålla mitt intresse. Borgen påminner en del om Hanne Vibeke Holsts romaner om dansk politik, hoppas att den håller hela vägen.

Gilla-sida

Som en löpeld genom bokbloggosfären har det på slutet spridit sig att varje blogg med självaktning bör ha en tillhörande gilla-sida på facebook. Efter att ha stått emot trycket någora månader har jag nu gett upp och ordnat med en liten sida till bloggen. Jag vill ju inte att min blogg ska känna sig utanför.

Vad tänker jag ha facebooksidan till då? Jo, på den tänker jag skriva lite kortare inlägg om läsande och bloggande, sådant som kan vara kul att dela, men som ändå inte riktigt passar på själva bloggen. På facebook kommer ni att kunna läsa lite mer om mina synpunkter på böcker under tiden jag läser, där kommer jag att dela mina tankar lite mer spontant.

Vill ni gilla min facebooksida? Så glad jag blir, då är det bara att klicka sig vidare här.

Bokreatips

Förutom de böcker jag själv förhandsbeställt på Bokrean, vill jag tipsa om några riktiga fynd. (Alla utom Utrensning finns på Bokus).

Ja, jag vet att jag själv beställt Borta med vinden av Margaret Mitchell, men den vill jag tipsa om en gång extra. Är ni sugna på en riktig tegelsten tycker jag att ni ska satsa på denna. Spänning, kärlek, krig och sorg, en riktig klassiker även om den inte räknas som "fin" litteratur.

Agnes Grey av Anne Brontë är en s k guvernantroman, en klassisk roman om den goda, fattiga flickan, som vinner kärleken. Romanens styrka är dess underbara språk och dess hejdlöst roliga (om än tendentiösa) personbeskrivningar.

Drottningen vänder blad av Alan Bennett är en charmerande liten berättelse om passionen för läsning. Boken handlar om hur den engelska drottningen upptäcker böckernas värld och de konsekvenser detta får för hovet och landet.

Ut och stjäla hästar (ljudbok) av Per Petterson var en av 2009 års läshöjdpunkter. Romanen handlar om en äldre man, som dragit sig undan från omvärlden och bosatt sig i en stuga i skogen. Berättelsen gestaltar människans ensamhet, barndomens obevekliga påverkan och kärleken till en far.

Kejsarn av Portugallien (ljudbok) är en av Selma Lagerlöfs allra bästa romaner. Sorgligt och gripande om en fars kärlek till sin dotter.

Utrensning av Sofi Oksanen (AdLibris) var en av förra årets bästa böcker. Det här är en grym, angelägen historia som skildrar kvinnors utsatthet och styrka, under olika tidsperioder.

Har ni några tips att ge mig?

Bokmässan Inspirationsträff - del två

Dag två inleddes med en underbar frukost på Heaven 23, restaurangen på tjugotredje våningen. Här hade jag kunnat sitta ända till lunchdags... Vi fick besök av hotellets försäljningschef som berättade om framtida planer. Framför allt finns tankar på att bygga ett tredje torn...

Efter frukosten knatade vi återigen till Bokmässans lokaler, där vi fick höra mer om organisationen bakom mässan och hur man arbetar med seminarierna, programmen, utställningen och mediebevakningen. Under förmiddagen träffade vi i rask takt vd Anna Falck, programchef Gunilla Sandin, informationschef Birgitta Jacobsson Ekblom och Tomas Belfrage, utställningsansvarig. Alla berättade engagerat om sitt arbete och alla delade de dessutom med sig av personliga anekdoter. Gunilla berättade bland annat om när hon blev uppringd av självaste Nadine Gordimer och om när Dario Fo lånade hennes stol. Denna stol var vi flera som sedan provsatt och förevigade oss i.

Efter ett kort avbrott för fika övergick vi till att diskutera upplägget av Bokmässans Community. Det finns en målsättning att skapa ett samtalsforum som både är lättillgängligt och enkelt, samtidigt som man kan fördjupa sig och delta i gruppdiskussioner. Som bloggare och nätnördar hade vi många förslag att komma med, det ska bli intressant att följa utvecklingen av Communityn under det närmaste året. Hoppas att ni alla vill delta i snacket med oss, det är enkelt att registrera sig här.

Alltför snabbt var det dags att bryta för lunch och därefter påbörja resan hem. Jag längtar redan till september, men hoppas att det kanske blir någon mer träff innan dess.

Förutom all trevlig samvaro fick vi med oss en fin goodiebag hem :-)

 

Stort tack till Hanna Johansson, Bokmässans webbredaktör, som ordnade med allt under vårt härliga besök! Här kan ni läsa mer om inspirationsträffen och framför allt fnissa åt bilden av ett gäng supernördiga bloggare med smartphone syndrome.

Kärleksfavorit i repris

Grodan och kärleken av Max Velthuijs.

En dag sitter grodan vid stranden och känner sig konstig. Han vet inte om han är ledsen eller glad och något i bröstet säger dunk-dunk. Grodan frågar sina vänner till råds och får veta att han är kär. Först vet han inte riktigt vem han var kär i, men så kommer han på att han är kär i den vita ankan. Grisen tycker inte att en grön groda kan vara kär i en vit anka, men det bryr sig inte grodan om. Nu gäller det bara att ha mod att berätta för ankan att han älskar henne. Till slut kommer grodan på en drastisk metod...

Det här är en alldeles bedårande kärlekshistoria med många bottnar. Ett tema berör naturligtvis frågan om relationer mellan individer av olika färg, men detta dilemma löses till synes enkelt, eftersom grodan faktiskt inte bryr sig om färgskillnaden. Kärleken är gränslös. Ett annat tema handlar om att våga uttrycka sina känslor och detta får grodan brottas en hel del med. Men den som vågar, han vinner. (Apropå min recension av På Chesil Beach hade det unga paret haft en del att lära av grodan i den här berättelsen.)

Texten är enkel och rakt på sak och illustrationerna är färgglade och lustfyllda. Den här boken rekommenderas till alla förskolebarn, för det är ju i den åldern den första kärleken spirar.

 

Tematrio - Hjärtedagen

Det är naturligtvis denna vecka dags för ytterligare en trio om kärlek, det är ju i alla fall Hjärtedagen idag. Berätta om tre favorittexter som handlar om kärlek!

1. Som vanligt inleder jag med min favoritdikt av min favoritskald. Det finns ingen vackrare dikt än den om Anna Lek, Nypenrosa, av Gustaf Fröding. Ur Räggler och paschaser från 1897.

Fin sôm nypenrosa står
tili, tili, når dä dagger
selverdrôp å blaa vagger
lent där môraväre går.

Int just lik e trägårsros
int så stôlt å mett i sola,
int så grann å stor i ola,
mer litt bly å mer te tros.

Tocken stog mi Anna Lek,
ljus i håre, rö i kläe,
"rosa stecker", sa di, näe,
Anna mi va utta svek.

Hennas tagg va lätt te se,
are roser, are flecker
gär sä lene, når di stecker,
Anna gjord sä allri te.

Harrgårsplan mä roser i
gjord mä itnô kälekshôga,
nypenrosa bål ve stôga
dä va rosa rosa mi.

2. Jag lyssnar alltför sällan på musik, när jag väl lyssnar är Roy Orbison en favorit. En av hans bästa låtar handlar om en mans rädsla att bli övergiven, ett tema som var mycket ovanligt och ansågs omanligt då det begav sig. Detta är dock en kärlekshistoria med ett lyckligt slut.



3. Utvandrarna kanske inte framför allt skulle beskrivas som en berättelse om kärlek, men det var just författarens ömsinta gestaltning av det fattiga, unga parets kärlek, som berörde mig mest när jag läste romansviten. Tillsammans med Fogelströms skildring av kärleken mellan Henning och Lotten är Mobergs skildring av kärleken mellan Karl-Oskar och Kristina något man absolut inte bör missa.


"Instruktioner"

Låna gärna bilden om ni vill, men ladda upp den på egen eller er bloggvärds server. Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Bokmässan Inspirationsträff - del 1

Förra helgen var ett gäng bokbloggare (Boktokig, En bokcirkel för alla, Bokmania, A fraction of the web, Fiktiviteter, Pocketblogg, Eli läser och skriver, Malin the Writer, Marias bokliv) ute på ett roligt äventyr, vi var inbjudna till Bokmässan, Bok & Bibliotek i Norden AB, för att få en inblick i hur arbetet med denna mastodontmässa är upplagt, för att diskutera bloggarnas roll på Bokmässan och för att planera hur vi tillsammans kan utveckla Bokmässans Community.

Vid ankomsten till hotell Gothia Towers fick jag ett fint rum med utsikt över Liseberg på 20:e våningen. Höjd- och hissrädslor göre sig icke besvär när man är ute på sådana här roliga äventyr. Hotellet bjöd på bubbeldricka och Toblerone (i Gothia Towers-omslag), därefter var det dags att träffas i lobbyn för att tillsammans ta oss till Bokmässans lokaler.

Under vandringen till Bokmässans lokaler passerade vi själva mässhallarna, där vi chockerat upptäckte att BÖCKERNA VAR BORTA! I stället var där nu en massa båtar. När vi väl kom till Bokmässans lokaler kände vi oss dock som hemma igen.

Bokbloggare tillsammans med Bokmässans grundare Bertil Falck och informationschef Birgitta Jacobsson Ekblom. Foto: Malin Johansson.

Efter lite mingel, mer bubbelvatten, tilltugg och fotografering började Bokmässans grundare Bertil Falck berätta om hur hela äventyret med Bokmässan startade. Framväxten av denna skapelse är en fantastisk framgångssaga, vars titel, med glimten i ögat, skulle kunna vara "från hembränt till Champagne". Det första idéerna och planerna föddes nämligen i samtal mellan vännerna Bertil Falck och Conny Jacobsson på en kräftskiva i Hagfors, 1984. De kom överens om att arrangera seminarier för dem som arbetade inom bibliotekssektorn. De här seminarierna har under åren utökats och idag är Bokmässan Nordens största mötesplats för bok- och biblioteksbranschen. 22-25 september, 2011 äger den 27:e mässan rum och, om någon har missat det, temat för årets mässa är tyskspråkig litteratur.

Efter Bertils framträdande var det dags att inmundiga en underbar buffé, därefter drog vi oss tillbaks till våra rum för att samla krafter inför andra dagens besök på Bokmässan (fortsättning följer).

Klassikerbox(ar)

På frågan om jag ville recensera någon av Bonniers nya klassikerboxar var svaret såklart ett glatt JA. Efter en del funderande valde jag att skriva om boxen, som tyvärr vid något tillfälle tydligen kallats "Flickrumsklassiker". Läs gärna mer om det ologiska i att definiera en av boxarna utifrån innehåll och en av dem utifrån könet på den tilltänkta läsaren hos En full bokhylla. Troligen har förlaget redan själva insett detta för begreppet "Flickrumsklassiker" finns inte med på hemsidan och benämningen finns inte heller med på boxen eller böckerna. Tyvärr används dock begreppen fortfarande i handeln.

Om ni funderar över varför jag valde den ena boxen framför den andra kan jag meddela att det gjorde jag egentligen inte. För den box jag inte valde att recensera har jag redan förhandsbeställt på Bokus. Jag vill så klart ha båda.

  Efter denna långa inledning är det väl äntligen dags att säga något om själva böckerna.

Den box jag valde att recensera innehåller:

Den hemliga trädgården av Frances Burnett
Agnes Cecilia av Maria Gripe
Unga kvinnor av Louisa Alcott
Pappa Långben av Jean Webster
Alice i underlandet av Lewis Carroll

 

Den hemliga trädgården och Alice i underlandet har jag läst sedan tidigare och Agnes Cecilia har jag precis börjat läsa. Pappa Långben känner jag faktiskt inte till, men Unga kvinnor har jag länge tänkt att jag ska läsa. Kanske kommer jag att bli lika upprörd av Joey (i Vänner) när jag kommer till de sorgliga delarna, då får jag väl lägga boken i frysen en stund.

Hittills har jag således bara bläddrat lite i böckerna, men jag har tittat på dem desto mer. För de här böckerna är verkliga skönheter. Omslagsillustrationerna är gjorda av Lina Bodén, som i mitt tycke skapat fantastiska bilder, som verkligen lockar till läsning.

Årets bokrea

Jag har fullständigt löpt amok och beställt massor av reaböcker från Bokus och Adlibris. Nu blir jag helt enkelt tvungen att göra mig av med en del av de där pocketböckerna jag inte kan läsa utan förstoringsglas.

• De fattiga i Lodz - Steve Sem-Sandberg
• Glitterscenen - Eva Fagerholm
• Jag förbannar tidens flod - Per Petterson
• Sex - Sara Villius
• Blonde - J C Oates
• No och jag - Delphine de Vigan
• Hjärtdjur - Herta Müller
• Nederland - Joseph O'Neill
• Den vita kungen - György Dragomán
• När förnuftet sover - Inger Alfvén
• Vattenplöjaren - Hoda Barakat
• Konturer av den dag som nalkas - Léonora Miano
• Blodets hetta - Irène Némirovsky
• Borta med vinden - Margaret Mitchell
• Oscar Waos korta förunderliga liv - Junot Diaz
• Nåden har ingen lag - Torgny Lindgren
• Död i gryningen - Deon Meyer
• Slut på kritan - Alain Mabanckou
• Överkonstapel Studer - Friedrich Glaser
• Äventyrsklassiker - Daniel Defoe m fl

Har ni shoppat något ännu eller vill ni hellre uppleva den mysiga trängseln på plats?

Lite ändringar har det blivit i listan, Förbländningen var slut, Nåden har ingen lag har beställts i stället.

Sjukling

För tredje gången den här vintern har en elak bacill slagit ut all min motståndskraft. Idag har jag legat i soffan och slötittat på TV hela dagen. Hoppas att jag i alla fall orkar läsa lite i morgon.

Jag vet att det jag nu tänker göra inte är smart eftersom jag inte är pigg, men jag ska ta och greja lite med bloggens layout. Får be om ursäkt ifall det kommer att vara lite stökigt ett tag.

Anils skugga - halvvägsrapport

Halvvägs in i Anils skugga av Michael Ondaatje inser jag att detta är en författare exakt i min smak. Den här romanen är precis så krävande jag vill att de ska vara. Här går inte an att slöläsa, man måste vara alert för att hänga med i diverse stickspår. Romanen handlar om den unga rättsläkaren Anil, som efter tretton år i exil i väst, återkommer till hemlandet Sri Lanka. Hon har fått i uppdrag av FN att undersöka de senaste årens många försvinnanden och mord, i ett land präglat av krig mellan tre parter. Berättelsen i sig föder många tankar kring våld och krig. De pacifistiska undertonerna i berättelsen väcker genklang hos mig och stärker mig i övertygelsen av man inte kan tillgripa våld och hävda att man fortfarande står på "den goda" sidan.

"Det var under den här tiden han slutade tro på människans överhöghet på jorden. Han vände ryggen åt alla som försvarade ett krig. Eller principen att äga mark, eller stolthet över ägarskap, eller till och med personliga rättigheter. Alla de där motiven slutade på något sätt i famnen på känslokall makt. Man var varken sämre eller bättre än fienden. Det enda han trodde på var mödrarna som sov intill sina barn, den starka driften att vårda, så att barnen skulle vara lugna och trygga på natten." (sidan 115)

Tematrio - Teman för Bokmässan

Under helgen har jag och ett gäng andra bokbloggare varit i Göteborg för att diskutera bloggarnas roll på Bokmässan, mycket mer kommer att komma om detta på bloggen inom kort. I denna veckas Tematrio vill jag att ni ska komma med förslag på tre intressanta teman för kommande bokmässor! Här kan ni se tidigare bokmässors teman.

1. Kina skulle jag vilja se som tema för Bokmässan. Landet har en outsinlig kulturskatt och det vore angeläget att uppmärksamma Kinas roll i världen i nuläget. Dessutom vore det roligt om mer kinesisk litteratur blev översatt!

2. Kärlek vore ett fint tema för en bokmässa. Att se kärleken gestaltad i alla dess dimensioner, på många olika språk, för alla åldrar vore fantastiskt!

3. Kvinnor och kvinnors livsvillkor genom historien och världen runt vore ett intressant tema. Man skulle kunna fokusera på de kvinnliga klassikerna, på kvinnors villkor i samtiden i olika delar av världen och kvinnor som författare.

Era förslag måste inte börja på K ;-)


"Instruktioner"

Låna gärna bilden om ni vill, men ladda upp den på egen eller er bloggvärds server. Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Boktolvaläsning

Apropå läsutmaningen Boktolvan 2011 är jag verkligen på hugget. (Utmaningen går ut på att läsa tolv nya författare under året och för min del krävs dessutom att böckerna redan finns i min väl fyllda bokhylla). På min lista över tänkbara författare/romaner finns Michael Ondaatje (Anils skugga) och Michelle Magorian (Godnatt mister Tom). Båda dessa har jag börjat läsa/lyssna på och hittills tycker jag oerhört mycket om Ondaatje, medan jag har lite svårt att ställa om till ungdomslitteratur när det gäller Magorian.

På resan till Göteborg har jag begränsat antalet medhavda böcker till två (!). Dessa är Christine Falkenland (Öde) och Bodil Malmsten (Nästa som rör mig). Om inget oförutsett inträffar kommer jag att ha läst fyra av de tolv böckerna redan innan februari månads slut. Raskt marcherat, tycker jag.

Visitkort - check

Snygga nya halsbandet - check
Böcker - check
Telefonen - check
Minilappen - check

o s v o s v o s v

I morgon bär det av till Götet, där jag ska träffa andra bokbloggare och representanter för Bokmässan. Det ska bli så kul!

Länklista - Tyskspråkig litteratur

Lämna gärna länkar så lägger jag till dem allteftersom. Enklaste sättet att senare hitta länklistan är att leta upp bilden till vänster i högermarginalen. Under denna finns en länk till vår länklista. Hoppas att vi tillsammans kan samla ihop en gedigen lista för alla som är intresserade av årets Bokmässetema.

Christa von Bernuth - Då blev du tyst
Snowflakes i rain

Christa von Bernuth - Rösterna
Enligt O
Theresans

Heinrich Böll - Ungdomens bröd
Lyrans Noblesser

Michael Ende - Momo
Lyrans Noblesser

Cornelia Funke - Reckless
Eli läser och skriver

Elfriede Jelinek - Älskarinnorna
Eli läser och skriver

Franz Kafka - Förvandlingen
Lyrans Noblesser

Wladimir Kaminer - Schönhauser Allee
Zachan - The Writer of my own Life

Ralf König - Den frigjorde mannen
Marias bokliv

Tanja Langer - Cap Esterel
Eli läser och skriver
Lyrans Noblesser
Två träd i en bokskog

Siegfried Lenz - En tyst minut
Lyrans Noblesser
Snowflakes i rain

Selma Mahlknecht - Ingen fara
Eli läser och skriver
Lyrans Noblesser

Herta Müller - Hjärtdjur
Ett hem utan böcker
Lyrans Noblesser
Snowflakes i rain

Ralf Rothmann - Mjölk och kol
Lyrans Noblesser

Andrea Maria Schenkel - Mordbyn
Agnes i Lund
Lyrans Noblesser
Snowflakes i rain

Silke Scheuermann - Timmen mellan hund och varg
Lyrans Noblesser
Snowflakes i rain

Bernhard Schlink - Der Vorleser (Högläsaren)
Zachan - The Writer of my own Life

Ingo Schulze - Adam och Evelyn
Snowflakes i rain

Patrick Süskind - Parfymen
Eli läser och skriver
Lyrans Noblesser
Mimmimaries böcker och annat

Uwe Timm - I skuggan av min bror
Eli läser och skriver
Lyrans Noblesser

Uwe Timm - Upptäckten av currywursten
Lyrans Noblesser
Snowflakes i rain

Günter Wallraff - Längst därnere
Mimmimaries böcker och annat

Juli Zeh - Corpus Delicti
Lyrans Noblesser
Snowflakes i rain

Juli Zeh - Fritt fall
Snowflakes i rain

Ingen konst

Ingen konst av Péter Esterházy, utgiven av Weyler förlag, 2010.

I Ingen konst berättar författaren om sin uppväxt i ett Ungern som präglas att kommunistdiktaturens skräckvälde och nationens stolthet - fotbollen. Péter Esterházy har tidigare skrivit biografier om fadern, denna gång är det dock modern som har huvudrollen. Författaren berättar om den mor han beundrade under uppväxten och den gamla, egensinniga kvinna som nu ligger på sin dödsbädd. Samtidigt som författaren uttalat skriver om sin egen familj är han dock öppen med att han tar sig många konstnärliga friheter då han berättar om sin barndom. Inte ens antalet syskon anges i enlighet med författarens verkliga familj. Förmodligen finns det även andra delar av berättelsen som är tillspetsade, vilket jag på inget sätt ser som något negativt.

Ingen konst är dock långt ifrån en lättläst roman, jag måste nog tyvärr erkänna att jag ofta inte hänger med i författarens vindlande långa meningar och abrupta associationskast. Likheterna mellan textens flyt och bollens rörelse under en match är uppenbar; för att spinna vidare på denna liknelse skulle jag dock säga att matchen störs av att domaren alltför ofta blåser av. De avbrott som uppstår då författaren plötsligt byter spår gör läsningen krävande och handlingen fragmentarisk. Dessutom refererar författaren ofta till personer och händelsen i berättelsens samtid, som jag har bristfällig kunskap om. Det jag kan tillgodogöra mig av berättelsen uppskattar jag dock.

Författaren beskriver sin mor på ett mycket ömsint, ibland närmast sensuellt sätt. I kapitlet Min mor och sexet uttrycker författaren sina tankar kring det avstånd, den slöja, den dimma som finns mellan honom och modern och relaterar detta på ett mycket freudiansk sätt till utrymmet mellan benen som föräldrarna delat. Modern porträtteras som en mycket vacker och ovanlig kvinna. Till skillnad från andra ungerska kvinnor blev hon vän med männen och hennes stora passion i livet var fotboll.

Som fotbollsälskare tycker jag mycket om alla referenser till spelare och matcher. Tyvärr utspelade sig dessa före min tid, men jag har roat mig med att söka lite på nätet efter bilder. Modern Lilikes favorit var Ferenc Puskás och efter att ha sett detta klipp kan man lätt föstå henne. Vilken bollkontroll och snabbhet! När jag läser om Lilikes kärlek till fotbollen önskar jag att jag fått träffa henne, vi skulle ha haft mycket roligt tillsammans under matcherna och vi skulle nog båda emellanåt ha sagt en del mindre väl valda ord till såväl domare, som motståndare. Att hon inte skulle ha förstått offsideregeln tror jag inte ett ögonblick på.



Sammantaget är detta en tämligen krävande text, en burlesk historia och ett ömsint porträtt av en mycket speciell kvinna.

Här - Wisława Szymborska

Här av Wisława Szymborska

Jag är ingen van lyrikläsare och jag har ganska snäv smak, jag håller mig till säkra kort som Gustaf Fröding och Pär Lagerkvist. Att läsa Här av Wisława Szymborska var därför att utforska något helt nytt. Och så här efteråt har jag ganska svårt att formulera några synpunkter på hela verket. Här är ett tunn diktsamling, den innehåller 19 dikter av olika längd. Ibland refererar författaren till "den stora konsten och litteraturen" ibland skriver hon om vardagens klimpsoppa med fläsksvål. Jag har emellanåt svårt att hänga med i tankegångarna, men då och då glimtar det till av förståelse även hos mig. Szymborskas dikter är lättlästa, men de innehåller en hel del livsvisdom, den sortens visdom som inte gör sig märkvärdig.

Dikten Tonåring, som berättar om den åldriga författarens möte med hennes tonårsjag, tycker jag mycket om. Tonåringen är impulsiv och utrymmeskrävande, så som tonåringar är. Den gamla försöker begränsa och korrigera, så som de äldre gärna gör. Men, trots att mötet inte blir helt konfliktfritt, kan de båda samsas kring kärleken till halsduken, den fina randiga halsduken som deras mamma virkat åt dem.

Dikten som tydligast gestaltar vår nutid kallas Icke-läsning. Den här dikten är fantastisk, man känner så tydligt igen sig i nutidens hets och stress. Kanske är det för att motverka denna tidsanda jag läser? För jag läser gärna långa meningar och till och med ganska långa böcker. Här är ett litet smakprov från diktens inledning:

Icke-läsning

Köper man Prousts verk
får man ingen fjärrkontroll med sig från bokhandeln
man kan inte zappa
över till en fotbollsmatch
eller en frågesport och vinna en Volvo

Vi lever längre,
men mindre exakt,
i kortare meningar.

Även den avslutande dikten, Vermeer, talar till mig. Den här dikten gör mig glad och skänker tröst.

Vermeer

Så länge kvinnan där på Rijksmuseum
samlad, i målad tystnad,
dag efter dag häller
mjölken ur kannan i bunken
förtjänar inte Världen
världens undergång.

Sammantaget var mötet med Wisława Szymborska en positiv överraskning. Jag är fortfarande ingen hängiven lyrikläsare, men en del små guldkorn hittade jag.

Jorden Runt 3 - Östeuropa

Nu är det dags att hoppa på bussen, tåget, båten, flyget eller den flygande mattan för nu far vi österut. Första resstoppet gör vi i Östeuropa, där vi läser författare från Ungern, Polen och Ryssland. Hoppas att ni hittar en bok/böcker som passar er smak. Nedan finns korta beskrivningar av böckerna, de är som vanligt lånade från förlagen och bokhandeln.

Ingen konst av Péter Esterházy (Ungern)

Efter att i den magnifika boken Harmonia Cælestis (sv 2004) ha berättat om sin far är det nu modern som Péter Esterházy vill återkalla till livet. I en berättarström, vars intensitet söker sin like, berättar han om sitt och moderns gemensamma femtiotal. Det var en tid då den ungerska kommunistdiktaturen var som hårdast och den ungerska fotbollen stod som högst, en paradox som Esterházy gör till ledmotiv i sin roman. På moderns dödsbädd tar tex berättaren/sonen sista chansen att förklara offsideregeln för henne men innan dess har hon berättat för honom att det bara var hennes unika kontakter med dåtidens fotbollsstjärnor Puskás! som familjen klarade sig undan deportation. Ingen konst fick när den kom ut i Tyskland i fjol utmärkelsen Årets fotbollsbok. Juryn bestod av sportjournalister.

Péter Esterházy är född 1950 i Budapest i en familj som varit inblandad i landets öden sen 500 år tillbaka men som efter andra världskriget förlorade allt, ägodelar och inflytande. Han har studerat matematik, själv spelat fotboll, och genom en rad romaner som alla karakteriseras av en otrolig språklig vitalitet intagit positionen som en av Europas främsta författare och given Nobelpriskandidat.

Här av Wisława Szymborska (Polen)

Wisława Szymborskas nya diktsamling har fått namnet Här. Adverbet är typiskt för Szymborska; hennes dikter är alltid närvarande i nuet, hon värjer sig mot nostalgin och betraktar inte självklart minnet som sin vän. Den nyktra distansen och milda, roade ironin passar henne bäst vare sig hon möter sig själv som ung, samtalar med inspirationen eller funderar över konstens och litteraturens roll i historien. Det finns tröst och hopp att hämta i att det är möjligt att flyga i drömmen och att det finns människor, händelser och ting som är här, på riktigt.

En munter begravning av Ljudmila Ulitskaja (Ryssland)

Augusti 1991. I en olidligt varm lägenhet i New York samlas en grupp ryska emigranter kring Aliks dödsbädd. Alik är en karismatisk man, älskad av dem alla, speciellt av kvinnorna som turas om att vårda honom medan hans livsandar efterhand lämnar honom. Deras tankar kring den döende mannen och minnena av deras liv i Ryssland avbryts av livliga debatter och småbråk: Vem älskade Alik mest? Ska han få ett kristet dop innan han dör, som hans alkoholiserade katolska fru Nina innerligt önskar, eller ska han försonas med sin barnatro och välsignas av en rabbi som råkar finnas till hands? Och vad innebär de stora omvälvningarna i deras älskade Moskva som via CNN utspelar sig framför ögonen på dem?

Ljudmila Ulitskajas rosade roman är samtidigt rolig och vemodig, språket är lyriskt i sin ryska sorgsenhet och författarinnan förödande träffsäker i sina detaljobservationer. En munter begravning är en roman som speglar komplexa tankar och känslor om liv och död, kärlek och saknad, hemland och exil.