Omedelbar hänförelse

Ja, faktiskt duger det inte med andra ord än hänförelse när jag ska beskriva mitt första intryck av Under lejonets blick av Maaza Mengiste. Berättelsen utspelar sig i Etiopien, under Haile Selassies sista dagar som kejsare och det påföljande kaoset, i slutet av 70-talet. Platsen och tiden borgar i sig för en intressant bakgrund. I romanen får vi följa en familj, vars medlemmar ser på konflikten på olika sätt. Fadern arbetar som läkare och förespråkar försiktighet. Hans inställning är att en kejsare med 3000 år av tradition bakom sig (Selassie sägs ha härstammat från Bibelns kung Salomo) inte kan avsättas. Den yngste sonen är en upprorisk student, som vill kämpa för rättvisa och mot korruption. Samtidigt svälter folket på landsbygden då svår torka breder ut sig. Jag blev, som sagt, omedelbart fängslad av av berättelsen, huvudpersonerna är nyanserat gestaltade, språket är poetiskt vackert, men ändå lättläst. När det gäller afrikansk litteratur är denna roman hittills - d v s efter de inledande 75 sidorna - i klass med En halv gul sol, bättre betyg kan man knappast ge.

Så här lite utanför ämnet fascineras jag över hur jag väljer böcker. Nyss har jag läst serien om Narnia, om lejonet Aslan, nu väljer jag en annan lejon-roman.