Jorden Runt 2 - Västeuropa

Vi far hemåt mot västra Europa igen där vi gör stopp i Italien, Frankrike och Tyskland. Hoppas ni hittar något som passar er smak. Nedan finns korta beskrivningar, de är som vanligt lånade från förlagen och bokhandeln.

Kärleken är dödens motsats av Roberto Saviano (Italien)

I Kärleken är dödens motsats berättar Roberto Saviano om den sjuttonåriga Maria som just mist sin pojkvän Enzo. Liksom många andra arbetslösa unga män i Syditalien hade han tagit värvning i armén. Det fredsbevarande uppdraget i Afghanistan skulle finansiera deras förestående bröllop och utgöra grundplåten för ett banklån. Men under uppdraget dör Enzo i ett sprängattentat. Maria beskriver sin sorg, ensamhet och vilsenhet. Trots sina unga år lever hon som en änka, oftast svartklädd. Hon vill inte riktigt förstå att Enzo är död.

Maria minns orden i en vacker sång Om kärleken är dödens motsats av Sergio Bruni och är övertygad om att hon kan hålla kvar Enzo, slita honom från döden genom att fortsätta älska honom. Det enda som hjärtat fortfarande lyssnar till och förstår: dödens motsats.



Ungdomens bröd av Heinrich Böll (Tyskland)

Ungdomens bröd är en kärleksroman som utspelar sig under tidigt femtiotal i Tyskland. Nödåren efter kriget är över, man blickar framåt och hyllar de värden produktionen och konsumtionen skapar. När bokens huvudperson, den unge Walter, träffar Hedwig och blir förälskad inser han att det tomrum han har inom sig endast kan fyllas av äkta och djupa känslor som kärlek och vänskap. En insikt som får honom att ompröva vad som är viktigt och värdefullt i livet.

Böll fick Nobelpriset 1972 med motiveringen:"för en diktning som genom sin förening av tidshistorisk vidsyn och ömsint gestaltningsförmåga verkat förnyande inom tysk litteratur".


Den röda soffan av Michèle Lesbre (Frankrike)

Anne har inte hört av sin gamla kärlek Gyl på veckor. Han har flyttat till en liten by vid Bajkalsjön för att leva enligt sin ungdoms ideal. När hans brev upphör att komma blir Anne orolig och tar transsibiriska järnvägen för att söka upp honom. Under resans gång återvänder hon ständigt i tanken till Clémence, den gamla damen i grannvåningen i Paris. Hon sitter nog i sin röda soffa och väntar otåligt på att få höra mer om kvinnorättskämpen Olympe de Gouges, stråtrövaren Marion du Faouët och framför allt om journalisten Milena Jesenská som simmade över floden Moldau för att träffa sin älskade. Anne brukar läsa högt för Clémence om dessa starka och rebelliska kvinnors livsöden och de har utvecklat en innerlig vänskap. Ju närmare Anne kommer Gyl, desto mindre viktigt blir det för henne att återse honom. Genom möten på tåget och på stationerna, landskapen som sveper förbi och böckerna hon läser släpps hennes tankar fria. Hon finner något annat än det som förde henne ut på resan: meningen med att fortsätta trots förlorad kärlek, misslyckade revolutioner och tidens gång.

Michèle Lesbre (f 1947) bor i Paris och arbetade tidigare som förskollärare. Hon debuterade som författare 1991. "Den röda soffan" släpptes 2007 och var hennes tionde bok. Den fanns med bland finalisterna till Goncourtpriset 2007.

"... ett litet, lågmält mästerverk."/Lyrans Noblesser (min blurb)