I skuggan av min bror

I skuggan av min bror av Uwe Timm, utgiven av Thorén & Lindskog, 2010.

I den här självbiografiska romanen berättar författaren om sin uppväxt, sin familj och framför allt om den äldre brodern Karl-Heinz. Karl-Heinz ansluter sig som 18-åring frivilligt till Waffen-SS, han skickas till östfronten, där han blir skadad och senare avlider. Kvar efter brodern finns några småsaker i en låda, några brev och en dagbok. Efter broderns död och tyska rikets fall förändras fadern till en skugga av sitt forna jag. Karl-Heinz var hans favorit, den som bar hoppet om en glansfull och ärorik seger. Hemmet i Hamburg har bombats och familjens körsnärs- och konserveringsfirma går allt sämre. Modern och barnen lämnas att försöka hantera sorgen, medan fadern i allt högre grad söker alkoholens lindring.

Med utgångspunkt från den egna familjen och broderns dagbok skapar författaren en mycket intressant, nyanserad skildring av människorna under andra världskriget. Genom hela berättelsen skymtar frågeställningar om hur alla övergrepp kunde ske, författaren utger sig dock inte alls för att ha några svar. Ändå tycks han vara något på spåret när han beskriver hur hela tillvaron präglades av våld, barn blev ordentligt agade både i hemmen och i skolan.

"Våldet i hemmet och på gatan hade sitt rättfärdigande i statens våld och politikens beredskap till våld. Krigsberedskapen." (sid 153)

En annan viktig faktor är synen på lydnad. Plikt och mod var nära förbundna med lydnad; att ge sitt liv för staten var mod, civil olydnad och ordervägran var dess motsats. Flera gånger under berättelsen återkommer författaren till det faktum att soldaterna i Babi Jar kunde vägra att avrätta judarna, utan att det kostade dem särskilt mycket. Ändå var det försvinnande få som vägrade.

"Och inget, det är den djupa, skrämmande insikten, inte bildning, inte kultur, inte det så kallat andliga, kunde skydda mördarna från att begå dessa illdåd." (sid 62)

Det finns uppenbara likheter mellan Uwe Timm, Le Clézio (Afrikanen) och Amos Oz (En berättelse om kärlek och mörker) i sättet att nyanserat och eftertänksamt porträttera sina fäder. De här författarna räds inte att se och beskriva sina fäders mindre aktningsvärda drag, samtidigt präglas texterna av nyfikenhet och värme. Det som karaktäriserar Timms gestaltning av fadern är frånvaro av sentimentalitet och nostalgi, här finns inga floskler, endast ärliga försök att minnas, förstå och beskriva.

"Försöket att återkalla och minnas ögonblick av riktig närhet, men att värja mig mot sånt som bara är ren och skär nostalgi, lyckas bara när jag tänker på tillfällen, där bara han och jag ensamma gjorde saker tillsammans." (sid 138)

Uwe Timm har en fantastisk förmåga att med små, till synes, enkla medel skapa närhet till läsaren. Läsningen ger mig upplevelsen att ha haft en förtroligt samtal med författaren, ett samtal vari han undersökande och ärligt försökt dela berättelsen om sitt liv med just mig. Det personliga i tilltalet gör boken lättläst, trots tyngden i det den avhandlar.

I skuggan av min bror är helt enkelt en enastående bok. Författaren tecknar en bild av krigstidens Tyskland, som känns trovärdig och nyanserad, samtidigt som han tydligt ger uttryck för sin egen (och vår allas) oförmåga att förstå vad som drev soldaterna att begå de fruktansvärda handlingarna. Hur svårt det varit för författaren att närma sig sin historia, visar sig då han drabbas av en mycket smärtsam hornhinneavlossning, i samband med att han läser texter från tidsperioden. Denna smärta gör det till slut omöjligt för författaren att hålla tillbaks tårarna. Och detta gör det omöjligt för läsaren att hålla tillbaks sina tårar.