Midaqq-gränden - repris

Midaqq-gränden av Naguib Mahfouz, utgiven av Norstedts, 2009.

Staden Kairo sägs vara huvudperson i många av Naguib Mahfouz' romaner. Så är fallet i en av hans tidiga romaner; Midaqq-gränden. Denna gränd rymmer hela Kairo, kanske hela världen. Ty gränden är stadd i förändring, andra världskriget pågår och västs livsstil börjar göra sig gällande även i den lilla gränden. Kirshas kafé är grändens centrum, där männen träffas för att samtala om livet. Här möter vi den homosexuelle kaféägaren Kirsha, den tokige shejk Darwish, den självlärde tandläkaren doktor Boushi, den skriftlärde seyyid Radwan, godisbutikens ägare farbror Kamil och den förälskade barberaren Abbas. Bland de minnesvärda kvinnorna i romanen kan nämnas den unga vackra Hamida, hennes styvmor äktenskaps-mäklerskan och den förmögna sitta Sania, som på äldre dagar önskar ingå äktenskap.

Under det år vi får följa invånarna i Midaqq-gränden sker stora förändringar i deras liv, samtidigt som gränden i stort sett tycks fortsätta sitt liv oförändrat. Konflikter uppstår i familjerna, par förlovar sig, någon lämnar gränden för att söka lyckan på annat håll, någon hamnar i fängelse och någon dör. Men livet i gränden består. Författaren gestaltar på ett mycket intressant sätt den slutna lilla världen i en stor myllrande stad, i en avlägsen, närmast mytisk omvärld.

Midaqq-gränden är en mustig skröna, fylld av ett sammelsurium av udda karaktärer, livsavgörande handlingar och passionerade känslor. Här finns kärlek, hat, ömhet, svek, vänskap och död inbäddat i kryddiga dofter och uttryckt med ett slingrande detaljerat, religiöst smyckat språk. Romanen är lättläst och på sina ställen mycket rolig. Samtidigt är den realistisk i sin beskrivning av människornas fattigdom, smuts, sorg och elände.

En av författarens styrkor är fantastiska personporträtt, som ofta avslutas med en skenbart enkel utsaga om livets villkor:

"Farbror Kamil är ett enormt klot till människa, hans kläder står som spända läglar runt hans ben. Bakom honom skjuter rumpan ut som en kupol med sitt centrum på stolen och periferin i luften. Han har en mage som en tunna och bröst närmast som bollar. Nacken syns inte, mellan axlarna sticker ett runt, uppsvällt, blodsprängt ansikte fram. Uppsvälldheten döljer alla drag och på ytan kan man knappast se ett uttryck eller en linje och varken näsa eller ögon. Det hela kröns av en liten skallig skär hjässa. Farbror Kamil pustar och stånkar som om han just avslutat ett sprinterlopp och knappt har han sålt en sötsak förrän sömnigheten överväldigar honom. Man har många gånger sagt åt honom: Du kommer att dö plötsligt. Fettet som trycker mot ditt bröst kommer att döda dig. Och farbror Kamil håller med och instämmer. Men hur skulle döden kunna skada honom när hans liv är en ändlös sömn."

Under hela tiden jag läste Midaqq-gränden kände jag ett vagt igenkännande. Jag funderade kring detta eftersom jag aldrig varit i Kairo. På många sätt tyckte att romanen påminde om en av mina favoritfilmer Smoke i upplägget. Sedan slog det mig plötsligt, det är ju min barndoms lilla bruksort Mahfouz beskrivit. Precis så där sluten, stadd i förändring och samtidigt oerhört mån om att bevara sin särprägel, och fylld av sin egen förträfflighet var min barndoms omgivning. Världen må förändras, öst och väst må rymma en del olikheter, men många saker är ändå universella.

Detta var min första roman av Nobelpristagaren Mahfouz och jag blev glatt överraskad. Jag hade föreställt mig att hans böcker var tyngre och mer svårtillgängliga. Men, detta är en lättläst, underhållande roman som jag å det varmaste rekommenderar.