Jag var nära att skriva att jag just nu läser
Sultanbrudens skugga, men det är närmare sanningen att säga att jag avnjuter den. De två kvinnornas berättelser väcker min nyfikenhet, jag får lov att tvinga mig att läsa långsamt. För språket förtjänar att läsas långsamt, att avnjutas. Det är poetiskt, vackert, sensuellt, ja helt underbart. Romanen handlar om att vara kvinna i ett samhälle där friheten är mycket begränsad och tillvaron kontrollerad. En kvinna måste vara mycket uppfinningsrik för att erövra frihet och självbestämmande, hur högt blir priset?
En fantastisk bok med ett vackert språk som definitivt kräver sin tid. Vill läsa mer Djebar!
SvaraRaderaDu har fått ytterligare en körsbärsaward av mig:
SvaraRaderahttp://etthemutanbocker.blogspot.com/2010/11/pretty-please.html
Ju mer jag läser desto mer förundrad blir jag. Varför har hon ännu inte fått Nobelpriset? Inget är bättre än detta!
SvaraRaderaTack Martina :-)