Kärlekens geografi

Kärlekens geografi av Nina Bouraoui, utgiven av Elisabeth Grate, 2010.

Berättaren i Kärlekens geografi är en medelålders kvinnlig författare. Vid en boksignering träffar hon en 16 år yngre man, P, som använt hennes Dagbok som inspiration för egna konstverk. Författaren blir mycket påverkad av mötet med den yngre mannen och hemma börjar hon följa honom via datorn. Så småningom inleds en intensiv mailkontakt som leder till "verkliga" möten. En passionerad kärlekshistoria växer fram.

Den här korta, intensiva romanen tar upp intressanta frågeställningar om den verkliga individen kontra den bild man projicerar på omvärlden. Än mer intressant blir detta fenomen i dataåldern, då man medvetet kan i hög grad kan styra hur man framställer sig, samtidigt som man kan "lära känna någon" man aldrig träffat.

Man hinner inte andas under läsningen, texten flyter fram utan avbrott, känslorna blir allt starkare. Det inre och det yttre smälter samman i beskrivningar som:

"Jag märkte inte hur ung han var den kvällen när vi träffades. Det snöade och jag fick en föreställning om att det snöade inuti mig."

I Kärlekens geografi dissekeras berättarens känslor ner till minsta molekyl, alla känslomässiga reaktioner analyseras, alla skeenden i förälskelsens olika stadier vrids och vänds på. Här framträder kärlek, passion och besatthet i blixtbelysning. Språket är detaljerat, poetiskt och mycket vackert. Texten presenteras i ett enda sjok, den flyter fram utan pauser och man tappar lätt andan under läsningen. Att texten inte har styckeindelningar förstärker upplevelsen av den febriga, hetsiga passion som drabbar berättarjaget.

Sammantaget är Kärlekens geografi en poetisk, vacker text som handlar om det människan förundras mest över - kärleken.