Halvvägs in i
Himlen i Bay City av Catherine Mavrikakos är jag förstummad, andlös och utmattad. Texten rör upp starka känslor och minnen från min egen uppväxt. Författaren skildrar en ung flickas liv i en liten amerikansk håla, mest känd för att ha gett namn åt töntbandet Bay City Rollers. Amys liv präglas av lögner, familjens ursprung hålls hemlig tills Amy närmar sig sin 18-årsdag. Men, naturligtvis har Amy ändå snappat upp saker här och där och i drömmarnas värld är hon mycket medveten om allt som hände hennes familj i krigets Europa och i Auschwitz. Tematiken i
Himlen i Bay City påminner om den i
Stalins kossor av Sofi Oksanen. Båda författarna skildrar på ett lyhört sätt vad som händer unga flickor, som växer upp i en omgivning som förnekar deras ursprung och identitet. Mavrikakis tar dock det hela ytterligare ett steg genom att skildra huvudpersonens psykotiska sammanbrott. Berättelsen präglas av tonårens besinningslösa vrede och en kompromisslös tolkning av omvärlden, texten är fylld av både bitsk humor och svärta.
Märkligt vad olika man reagerar på böcker, Just Himlen i Bay City lämnade mig totalt oberörd, när jag läser din text blir jag förundrad - det låter fantastiskt men jag kom inte alls in i den boken.
SvaraRaderaHimlen i Bay City är en av mina största läsupplevelser i år- Den var verkligen stark- tankeväckande- sorglig och vacker... allt på en gång.
SvaraRaderaJag fastnade också särskilt för vreden som verkligen sjuder i den här boken. Den har fastnat i mig (tillsammans med många andra känslor) och jag kommer fortfarande på mig själv med att tänka på boken med jämna mellanrum.
SvaraRaderaMan har väl helt enkelt olika beröringspunkter Eva, för mig påminde berättelsen en hel del om min uppväxt. Dessutom tangerade den ett område som intresserar mig i jobbet, hur trauma överförs på yngre generationer som inte själva upplevt de hemska händelserna.
SvaraRaderaJa Ingrid och Helena man blev verkligen överfull av starka känslor!