Hälsans diktatur

När jag gick på gymnasiet skrev jag en uppsats med titeln En grund själ i en sund kropp, där jag kritiserade utseendefixering och ensidig strävan efter fysisk hälsa. Om jag hade haft extraordinär förmåga att skriva kanske min uppsats kunnat utmynna i en fantastisk dystopi, i likhet med Juli Zehs Corpus Delicti. Men, tyvärr är jag inte någon extraordinär skribent, jag får nöja mig med att vara en suverän läsare :-) Och nöjd, det blir jag när jag läser just Corpus Delicti, en framtidsskildring som gestaltar hur livet, eller rättare sagt existensen, ser ut i en värld som är en hälsodiktatur. Sjukdomar är utrotade, men så är även människans fria val av kärlekspartner och livsstil. Jag är hittills (halvvägs) mycket imponerad av författarens förmåga att med små medel skapa rappa dialoger och en värld som består av övervakning och kampen för att få vara sjuk.