Första intrycket av
Atlantens mage av Fatou Diome är av något annorlunda karaktär. Ofta känner jag ganska snabbt på mig om jag kommer att gilla en bok, eller inte. Här är det en helt annan frågeställning som stjäl fokus. Boken inleds nämligen med att de båda huvudpersonerna tittar på fotboll, närmare bestämt på semifinalen mellan Italien och Holland i EM 2000. Och de håller på Italien! Mitt hjärta nästan brister när jag läser detta, mitt älskade Holland förlorade nämligen denna match på straffsparkar. Detta vållade mig stor smärta. Att försöka förhålla sig till huvudpersoner som inte är "med i mitt lag" är inte det lättaste.
Som tur är beundrar huvudpersonen allra mest Paulo Maldini, och det kan jag lätt leva med. Maldini är en av min "idoler" också. Han spelar i världens bästa, och mest älskade klubblag, AC Milan och han är den trogna spelartypen (d v s han har inte tidigare spelat i det lägsta av lag, Inter). Möjligen kommer jag att kunna ta till mig huvudpersonerna trots att vi inte har samma favoritlag, men det blir inte så lätt ska ni veta. Och ja, jag vet att han (Maldini, alltså) är snygg, det är
inte därför jag gillar honom, det begriper alla som älskar fotboll.
Inter, det lägsta av klubblag. Underbar kommentar. Själv höll jag för första gången i mitt liv på Italien, annars brukar jag bli rätt irriterade på de många gråtpauserna efter filmfallen.
SvaraRaderaFotboll är lite utanför min horisont. Däremot kan jag konstatera att boken ligger i min läshög... Följer i dina (läs)spår :-)
SvaraRaderaHörde på P1 häromdagen om parallellen mellan att se på fotboll och drömmen om evig ungdom...Jag drömmer inte om det men gärna om Maldini. Kul att höra att det finns fler bokbloggare som också är sportfantaster och som dessutom håller på Holland!
SvaraRaderaJa, är man Milan-fan är ju Inter "fienden! :-)
SvaraRaderaKanske blir du betagen av sporten så småningom Hermia :-)
Kopplingen mellan fotboll och evig ungdom går mig tyvärr förbi, synd att jag missade programmet. Gillar du också Holland, Joanna?