Andarnas hus

Andarnas hus av Isabel Allende

Andarnas hus är en släktkrönika som spänner över flera generationer och utspelar sig i Chile, från 1900-talets början fram till militärkuppen 1973. Vi får höra flera personer berätta om familjen Trueba, urfadern Esteban, dotterdottern Alba och en allvetande berättarröst. Esteban är en maktfullkomlig, kolerisk, konservativ man som tillhör den chilenska överklassen, jordägarna. Han gifter sig med den klärvoajanta Clara och de får tre barn tillsammans. Estebans relation till Clara och barnen präglas av främlingsskap och konflikter, han kan inte acceptera barnens vänsterorientering och solidaritet med de egendomslösa. I samband med militärkuppen tvingas dock Esteban att omvärdera sin tidigare inställning.

Andarnas hus innehåller en härlig blandning av realism och magi, fantasirikedom och färgstarka personporträtt. Berättelsen böljar fram, handlingen fängslar omedelbart och kontrasten mellan burlesk humor och plågsamt realistiska beskrivningar gör denna roman till ett mästerverk. Man pendlar mellan skratt och gråt under läsningen och man önskar att boken aldrig ska ta slut. Själv upplever jag de magiska inslagen som mjuka, fluffiga moln, som gör att jag står ut med att läsa om tortyrkammare och övervåld. Om de magiska inslagen säger författaren själv:

"Det var på den tiden då den mänskliga naturens dolda krafter och den gudomliga humorn fungerade ohejdade och åstadkom ett tillstånd av kris och förskräckelse för fysikens och logikens lagar." (sidan 238)

Författaren målar med svepande penseldrag och välfyllda penslar personer, som var och en har en unik personlighet. Esteban, Clara, Blanca och Alba är karaktärer man inte glömmer i första taget. Om Estebans syster Férula kan man läsa denna underbara beskrivning:

"Hon hade inget utrymme för små bekymmer, obetydligt groll, förtäckt avund, barmhärtighetsgärningar, färglös tillgivenhet, älskvärd artighet eller vardagliga hänsyn. Hon var en av de varelser som är skapta för en enda stor kärlek, för överdrivet hat, för apokalyptisk hämnd och för den mest sublima heroism, men hon kunde inte förverkliga sin romantiska kallelse utan hennes liv förflöt banalt och grått, instängd i ett sjukrum, med besök i eländiga hyreskaserner och med sinnrika bikter där denna stora, yppiga kvinna med hett blod, skapad för moderskap, för överflöd, handling och glöd sakta gick förlorad." (sidan 101)

Att vi får höra flera röster berätta om familjens liv gör berättelsen nyansrik och mer realistisk. Som läsare får man emellanåt små vinkar om vad som kommer att hända i framtiden, vilken leder till att man blir än mer nyfiken. Språket är vackert, meningarna vindlar fram och kräver att man låter sig svepas med.

Trots att romanen uppenbarligen handlar verkliga händelser och personer, som president Allende och general Pinochet, nämns de aldrig vid namn. Det här gör berättelsen mer allmängiltig och tidlös. Samtidigt finns här detaljerade beskrivningar av händelser, som ägt rum; jordbävningen, militärkuppen och begravningen av poeten Pablo Neruda är några av dem.

Kort sagt är Andarnas hus en helt underbar latinamerikansk skröna, som utspelar sig mot bakgrund av landets våldsamma politiska situation. Här finns en lockande blandning av realism och magi, fantasirik berättarglädje och fängslande personporträtt. Andarnas hus är en av de bästa romaner jag läst - någonsin.