Sammanfattning - Nordamerika

Under oktober månad har vi besökt USA och Kanada. Själv har jag haft svårt att hålla mig till de utvalda böckerna (trots eller kanske p g a att jag valt dem själv), men jag har sett i bloggosfären att en del av er läst troget :-) Här kommer (allteftersom) direktlänkar till alla resenärers inlägg om böcker från resstoppet. Lämna gärna länkar till era inlägg i kommentarerna så blir det lättare för mig att hitta dem. Glöm inte att besöka, läsa och diskutera hos varandra.

Om Och var hör du hemma? har följande resenärer skrivit:

Lyrans Noblesser
Och dagarna går
Tekla Maräng en livsnjutarblogg
Violens boksida


Om Kärlek, vänskap, hat har följande resenärer skrivit:

Lyrans Noblesser
Två träd i en bokskog
Violens boksida


Om Illusionernas bok har följande resenärer skrivit:

Bokstavelig talt
Tekla Maräng en livsnjutarblogg
Theresans


Sammanfattningar om resstoppet har skrivits av:

Camillas blogg
Enligt O
Lyrans Noblesser


Om andra intressanta böcker från området har följande resenärer skrivit:

Tekla Maräng en livsnjutarblogg

Vänligen puffa på mig om jag missat någon.

Mitt resstopp i Nordamerika

Resstoppet i Nordamerika präglades av en stark lust att läsa andra böcker än de jag själv valt ut. Och när det gäller bokval väljer jag ofta att följa lustprincipen. Därför valde jag bort Auster och läste i stället Mavrikakis och Jong.

Och var hör du hemma? av Anne Tyler (USA)

De två koreanska babyflickorna anländer sent på kvällen till flygplatsen i Baltimore, där de tas emot av de blivande föräldrarna. Trots att de båda familjerna inte har något gemensamt inleds här en långvarig vänskap. Och var hör du hemma? är en humoristisk, emellanåt satirisk, berättelse som belyser den amerikanska livsstilen och skildrar kulturkrockar. Författarens styrka är att skildra det vardagliga, hon är de små medlens mästare.


Kärlek, vänskap, hat av Alice Munro (Kanada)

Denna novellsamling innehåller nio noveller, som handlar om kvinnors liv, drömmar, förhoppningar och sorger. Relationer är i fokus och Munro gestaltar hur kvinnornas val påverkar livets gång. Tonfallet präglas av svårgripbar melankoli, närhet och realism. Tempot är lite dröjande och språket precist. Novellerna speglar det oförutsägbara, det mänskliga. Munro porträtterar sina huvudpersoner med sådan skärpa att man upplever dem som vänner.


Här är några fler nordamerikanska böcker jag läst under året, som jag gärna vill rekommendera.

Himlen i Bay City av Catherine Mavrikakis (Kanada)

Amy växer upp i en liten amerikansk håla, där hon kämpar för att skapa en identitet trots att hennes bakgrund hålls hemlig. I romanen skildras hur man aldrig kan befria sig från historien. Handlingen och språket präglas av tonårens besinningslösa vrede och en kompromisslös tolkning av omvärlden. Man blir både omskakad och utmattad av mötet med Amy. Kort sagt handlar Himlen i Bay City om människans behov av att vara någon och tillhöra ett sammanhang.


Penelopiaden av Margaret Atwood (Kanada)

I Penelopiaden återberättar författaren Homeros äventyrsfyllda myt om Odysseus, sedd utifrån ett kvinnligt perspektiv. Vi får lära känna hustrun Penelope redan i hennes ungdom, vi får följa hennes möte med den blivande maken och flytten till Ithaka. Penelopiaden är en skickligt vävd gestaltning av kvinnans situation både under antiken och i samtiden. Språket är enkelt och precist, berättelsen engagerande och temat intressant.


Vägen av Cormac McCarthy (USA)

En far och hans son vandrar genom ett svartbränt landskap, så gott som allt liv på jorden är utsläckt, mörker råder. I denna postapokalyptiska värld överlever den starke, här finns inte längre lagar och moral. Vägen är en oerhört gripande berättelse om en far och hans son och en fruktansvärd skildring av livet efter jordens undergång. Stämningen är suggestiv, närmast hypnotisk i sin tomhet, författaren har vävt en väv så tät att man blir helt instängd i den.


Vad jag älskade av Siri Hustvedt (USA)

Vad jag älskade handlar om vänskapen mellan två män - Leo och Bill - om deras äktenskap och deras söner. Inledningsvis ger boken ett rätt så pretentiöst intryck, men det kommer en vändning i handlingen och därefter är romanen helt lysande. Författarens styrka är framför allt att på ett lyhört sätt gestalta den vanliga människan med hennes rädslor, styrkor och brister. Det här är en oerhört fin skildring av livets svårigheter och glädjeämnen.


Påminnerskan av Anne Tyler (USA)

Anne Tyler är en av mina favoritförfattare och en mycket pålitlig sådan. Hennes romaner är skickligt komponerade, hon formar sina huvudpersoner med sympatisk värme och varsamhet. Texterna är lättlästa och innehåller mer klokheter än man i förstone inser. Berättelsen om pensionären Liam, med sin partiella minnesförlust, är underfundig och underhållande. Romanen kan beskrivas som en utvecklingsroman, som utspelar sig i pensionsåldern.


Den store Gatsby av F Scott Fitzgerald (USA)

"Gatsby" är en av den moderna litteraturens mest uppmärksammade romaner, känd för skildringen av den dekadenta tidsandan efter första världskrigets slut. Romanen innehåller också ett porträtt av en kompromisslös man som förtärs av kärlekslängtan. Detta är en läsvärd klassiker, som stannar kvar hos läsaren länge efter att de sista tonerna klingat ut. "Som båtar mot strömmen kämpar vi framåt och drivs ständigt tillbaka till det förflutna."


Easter Parade av Richard Yates (USA)

"Ingen av systrarna Grimes skulle få ett lyckligt liv, och i efterhand föreföll det alltid som om problemen började med föräldrarnas skilsmässa. Denna inträffade år 1930, då Sarah var nio och Emily fem." I romanen får vi följa systrarna Emily och Sarah från 1930- till 1970-tal. Skildringen av den amerikanska medelklassen och förändringen över tid är intressant. Författarens styrka är att gestalta kvinnor på ett mycket inkännande sätt.


Mörkt vatten av Joyce Carol Oates (USA)

På väg hem från en fest kör den berusade senatorn ner i vattnet. Medan han lyckas ta sig ur bilen, sitter hans unga följeslagerska fast. Rasande kritisk är författaren mot överhetens cyniska utnyttjande och den undergivnas lojalitet och offervilja. Omkvädet "det mörka vattnet fyllde hennes lungor och hon dog" väcker fasa, man värjer sig mot det man vet ska komma. Det här är en skrämmande bra roman, en roman man sträckläser med hjärtklappning.


Rädd att flyga av Erica Jong (USA)

Rädd att flyga kallas ofta feministbibel, den är en utvecklingsroman och en modern klassiker. Den neurotiska Isadora försöker hitta sig själv och sin (kvinno)roll genom att flacka runt i Europa, ha mycket sex och dricka sig berusad varje dag. Liksom alla klassiker rymmer den här romanen många bildande element, här refereras både till litteratur och psykoanalys. Romanens styrka är bland annat dess dräpande beskrivningar av männens domäner.


Lark & Termite av Jayne Anne Phillips (USA)

En ung man stupar i Korea, samtidigt som hans son föds med en omfattande funktionsnedsättning i USA. I skärningspunkten mellan liv och död får fadern och sonen kontakt. Romanen innehåller nyanserade och psykologiskt trovärdiga personteckningar. Författarens osentimentala skildring av ett hårt vardagsliv, kombinerat med närmast magiska, symboliska inslag i gränslandet mellan liv och död, gör läsningen av boken till en av årets höjdpunkter.

Rädd att flyga

Rädd att flyga av Erica Jong, utgiven av Norstedts, 2010.

Isadora reser med sin make Bennett till en psykoanalytikerkonferens i Europa. Resan är påfrestande, Isadora är flygrädd. Inte blir situationen bättre av att ett antal av hennes tidigare analytiker finns med på planet. På konferensen blir Isadora blixtförälskad i, närmast besatt av, en av föreläsarna, Adrian Goodlove. Efter mycket velande hit och dit lämnar Isadora sin man för att resa runt i Europa med Adrian. Kringflackandet i Europa präglas av Isadoras ambivalens, hennes depression och ett intensivt alkoholintag. Dessutom har paret sex på alla tänkbara sätt, sexet är dock inte så okomplicerat som Isadora hoppats på. Det "knapplösa knull" (det fulländade sexet, vars förutsättningar är att man inte egentligen känner varandra) hon fantiserat om kanske inte existerar...?

Rädd att flyga är i utvecklingsroman av ett lite annorlunda (åtminstone när det begav sig) slag. Romanen innehåller två tidsperspektiv, vi får följa Isadora i ett kaotiskt nu, samtidigt som hon berättar för sin älskare om sitt tidigare liv. Berättarrösten är mycket naken (på många plan) och självutlämnande. Att läsa Rädd att flyga är att lära känna Isadora på djupet.

Rädd att flyga är en modern klassiker och den förtjänar verkligen epitetet klassiker. Som i alla klassiker rymmer den här romanen många bildande element. Huvudpersonen Isadora är mycket begåvad och beläst och hon väljer gärna partners som briljerar med sin kunskap. Romanen innehåller därför mängder av litterära och psykoanalytiska referenser. Som psykolog roas jag kanske mer än genomsnittet av polemiken mellan en freudian och en laingian. Det är ju alltid roligt att känna att man är med på banan.

"Livet var en lång sjukdom som psykoanalysen skulle bota. Man kanske inte blev botad, men förr eller senare skulle man ju ändå dö." (sid 181)

Det som framför allt slår mig då jag läser Rädd att flyga är författarens underbara humor. Eftersom jag inte är någon varm anhängare av den sortens psykoanalytiska reduceringar som många av analytikerna i boken förespråkar (oidipuskomplex, penisavund o s v) fnissar jag ofta åt författarens dräpande kommentarer. Även hennes skildring av den misslyckade konstnären får mig att glatt fnissa:

"Det finns ingenting bittrare än en misslyckad konstnär. Energin finns kvar, men eftersom den inte får utlopp imploderar den som en brakfis av raseri och svärtar ner alla själens inre fönster." (sid 200)

Rädd att flyga utspelar sig under en tidsperiod då kvinnorna tröttnat på att deras livsvillkor totalt dikterades av männen. Det är en roman om kampen mellan könen, en kamp som till stor del utspelar sig i sänghalmen. Men trots att Isadora är sexuellt frigjord sitter hon tankemässigt fortfarande fast i kvinnofällorna. Kan man ha en nära relation och ändå uppleva frihet? Är det inte kvinnans lott att föda och göda barn? Måste man inte ha en man för att känna sig trygg?

"Man behöver inte slå en kvinna om man kan få henne att känna dåligt samvete." (sid 176)

Rädd att flyga är fylld av sexscener, som var chockerande då romanen först kom ut. Idag är de ingenting man höjer ögonbrynen för, dock kan jag tycka att de blir väl många och tämligen enformiga. På den sexuella revolutionsskalan ligger jag såpass mycket efter författaren i tid att jag aldrig upplevt samma behov av frigörelse. Redan under min tonårstid (sent 70-tal) gjorde flickorna mestadels som de själva ville. Vi skrev dessutom glatt mycket fantasifulla berättelser som vi skickade till dåtidens aktuella "herrtidningar". Jag kan dock se ett stort behov av en ny sexuell revolution. I mitt arbetet möter jag tyvärr ofta unga flickor/kvinnor med stora svårigheter att hantera den variant av (manligt) porrifierad "valfrihet" som nu står till buds.

Sammantaget är Rädd att flyga en klassiker värd att läsas i skenet av dess strävan efter jämlikhet mellan könen. Det är dessutom helt enkelt en mycket rolig roman.

Ett fotbollsligt dilemma

Första intrycket av Atlantens mage av Fatou Diome är av något annorlunda karaktär. Ofta känner jag ganska snabbt på mig om jag kommer att gilla en bok, eller inte. Här är det en helt annan frågeställning som stjäl fokus. Boken inleds nämligen med att de båda huvudpersonerna tittar på fotboll, närmare bestämt på semifinalen mellan Italien och Holland i EM 2000. Och de håller på Italien! Mitt hjärta nästan brister när jag läser detta, mitt älskade Holland förlorade nämligen denna match på straffsparkar. Detta vållade mig stor smärta. Att försöka förhålla sig till huvudpersoner som inte är "med i mitt lag" är inte det lättaste.

Som tur är beundrar huvudpersonen allra mest Paulo Maldini, och det kan jag lätt leva med. Maldini är en av min "idoler" också. Han spelar i världens bästa, och mest älskade klubblag, AC Milan och han är den trogna spelartypen (d v s han har inte tidigare spelat i det lägsta av lag, Inter). Möjligen kommer jag att kunna ta till mig huvudpersonerna trots att vi inte har samma favoritlag, men det blir inte så lätt ska ni veta. Och ja, jag vet att han (Maldini, alltså) är snygg, det är inte därför jag gillar honom, det begriper alla som älskar fotboll.

Bokgeografi - Finland

Mer Bokgeografi från Enligt O. Denna vecka vill O att vi besvara följande frågor/uppmaningar:

1. Berätta om en bok du läst som utspelar sig i Finland eller är skriven av en författare med anknytning dit.
Finsk-estniska Sofi Oksanen vinner välförtjänt fina priser för sina böcker. Stalins kossor handlar om tre generationer kvinnor och deras livssituation. Via tillbakablickar får vi lära känna Annas mor och mormor och ta del av familjens historia i det kommunistiska Estland med hot, repressalier och transporter till Sibirien. Anna växer upp i Finland och tvingas dölja sin bakgrund, vilket leder till att hon utvecklar ätstörningar och svårigheter med närhet. Osäkerhet, rädsla, vrede, underlägsenhet och sorg gestaltas nyanserat.

2. Berätta om en författare som på något sätt har anknytning till Finland. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.
Tove Jansson föddes i Helsingfors och växte upp i ett konstnärshem. Hon är framför allt känd för sina böcker och tecknade serier om mumintrollen. Huvudpersonen i muminberättelserna är ofta det nyfikna Mumintrollet. Andra viktiga figurer är den generösa muminmamman, den självupptagne muminpappan, den fåfänga Snorkfröken, den ilskna Lilla My och mumintrollets bästa vän Snusmumriken. Historierna handlar ofta om att hantera katastrofsituationer och de utspelar sig vid havet. Tove Jansson är en fantastisk skildrare av människans behov av att bli sedd och uppskattad.

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Finland, som du inte läst, men är nyfiken på.
Proletärförfattaren Väinö Linna är främst känd för sin roman Okänd soldat, och denna är ytterligare en i raden av olästa böcker i min bokhylla. Jag tycker om arbetarförfattare och skulle nog tro att detta är en bok i min smak.

Oemotståndligt

Trots den enorma mängden olästa böcker som trängs i bokhyllorna, förmår jag inte avstå från nya köp. Vissa böcker lockar mig så starkt att jag inte har en chans att stå emot. Som tur är finns det många skäl att göra slag i saken och klicka hem lite från Bokus. Här är de tre senaste tillskotten i boksamlingen, visst är de vackra :-)

Och var hör du hemma?

Och var hör du hemma? av Anne Tyler

De två koreanska babyflickorna anländer sent på kvällen till flygplatsen i Baltimore, där de tas emot av de blivande föräldrarna. De två adoptivfamiljerna har inget gemensamt, inget utom barnen. Familjen Yazdan är ett ungt par med rötter i Iran. Mamman Ziba börjar att arbeta tämligen snart efter att dottern kommit och farmor Maryam tar då hand om flickan. Maryam har bott i USA sedan lång tid, men hon känner sig ännu som en främling i landet. Familjen Donaldson är ett något äldre par, som har läst på om allt som är viktigt att tänka på vid en adoption. Mamman Bitsy är noga med att klä dottern i koreanska högtidskläder och man firar ankomstdagen med dunder och brak. Hon vet att anknytning är viktigt och planerar att stanna hemma med dottern under lång tid. De båda familjerna lär känna varandra och umgänget blir alltmer intensivt då döttrarna blir äldre.

Och var hör du hemma? är en humoristisk, emellanåt satirisk, berättelse som belyser den amerikanska livsstilen och skildrar kulturkrockar. Maryams liv står i fokus, vi får ta del av hur hennes äktenskap arrangerades och hur hennes liv sedan blev efter emigrationen till USA. I kontrast till den bullriga familjen Donaldson framstår Maryam som mycket kultiverad, försiktig och tillbakadragen.

Anne Tylers styrka är att skildra det vardagliga. I hennes romaner finns sällan några omvälvande händelser eller stora överraskningar. Hon är de små medlens mästare. Styrkan ligger i hennes förmåga att nyanserat porträttera lite udda människor, utan att de blir till karikatyrer. I Och var hör du hemma? är framför allt porträtten av Maryam och Bitsy intressanta. Maryam är något av en främmande fågel, men allteftersom man lära känna henne blir hon lättare att förstå och mindre "exotisk". Bitsy är en tämligen beskäftig kvinna. Bitsy arrangerar potträningsfester, hon lagar vegetarisk mat och vurmar för allt som kan kallas etniskt. Hon vill vara till hjälp, men råkar ofta uttrycka sig nedsättande och kränkande. Mötena mellan de båda kvinnorna blir intensivt laddade och ibland konfliktfyllda.

Anne Tyler är en av mina favoritförfattare, tidigare i år avnjöt jag hennes roman Påminnerskan. Men även om Och var hör du hemma? har många positiva egenskaper lämnar den mig ändå med en viss besvikelse. Jag saknar verkligen här en mer mångfacetterad skildring av hur Donaldsons tänker och funderar kring sitt val att låta dottern behålla sitt koreanska namn (medan Yazdans ger dottern ett iranskklingande namn), kring deras fokus på koreansk kultur o s v. Jag vet ju av erfarenhet att det ligger oerhört mycket tankar, och en hel del oro, bakom de här besluten för så gott som alla adoptivfamiljer och jag hade gärna velat få detta mer nyanserat belyst.

Sammantaget är detta således en skickligt komponerad berättelse om kulturkrockar, den amerikanska livsstilen och utanförskap. Den saknar dock en del dimensioner när det gäller adoptioner.

Neg i USA

Jag vill inte! Neej, jag vill inte alls! Det brukar, mestadels, vara dottern som uttalar meningar som dessa, men just nu är det jag. Och det jag inte vill, det är att läsa Paul Auster. Jag känner mig bara neg, neg, neg. Och då är det naturligtvis ganska dumt att börja läst just Paul Auster. Så han får finna sig i att bli oläst ännu ett tag, i stället läser jag Erica Jong. Sedan är det äntligen dags att resa tillbaks till Afrika, där känner jag mig litterärt så hemmastadd (trots att jag egentligen inte alls läst mycket från denna stora kontinent). Jag ser verkligen fram emot att läsa Ama Ata Aidoo, Nuruddin Farah, Assia Djebar och Fatou Diome.

Hur går det för er andra resenärer? Finner ni er tillrätta i Nordamerika?

Kärlek, vänskap, hat - repris

Kärlek, vänskap, hat av Alice Munro, utgiven av bokförlaget Atlas, 2009.

Denna novellsamling innehåller nio noveller som handlar om kvinnors liv, deras drömmar, förhoppningar och sorger. Novellerna sätter relationer i fokus och gestaltar hur kvinnornas val, men även slumpen påverkar livets gång. I somras erhöll Alice Munro Man Booker International Prize, med motiveringen: "Alice Munro är mest känd som novellförfattare, och hon fyller varje berättelse med mer djup, vishet och precision än de flesta romanförfattare lyckas med på en hel livstid. Att läsa Alice Munro är att lära sig någonting man aldrig tänkt på förut." Det är sällan jag läst en motivering som så på pricken överensstämmer med min egen läsupplevelse.

Kärlek, vänskap, hat handlar om kvinnors liv, om kärlek, otrohet och hat. I flera av novellerna granskas äktenskapet och utfallet av denna granskning är inte särskilt positiv. Ofta beskrivs hur kvinnor måste anpassa sig för att passa in i mönstret. Men Munros kvinnor anpassar sig sällan, de ställer krav och försöker skapa liv som passar dem. Samtidigt uttrycks ofta en längtan efter närhet och kärlek.

Tonfallet i novellerna präglas av svårgripbar melankoli, stor närhet och realism. Tempot är långsamt, lite dröjande och språket precist. Novellerna speglar det oförutsägbara, det slumpmässiga, det mänskliga. Handlingen utspelar sig i småstäder kring Ontario, Kanada, och miljöerna skildras på ett sätt som skapar detaljerade inre föreställningar hos läsaren. På ett mycket begränsat sidantal porträtterar Munro sina huvudpersoner med sådan skärpa att man som läsare upplever dem som nära vänner, man engagerar sig i deras livsöden och blir delaktig i berättelserna.

Jag brukar inte vara så förtjust i novellsamlingar, men Alice Munros tillhör definitivt undantagen. Jag hoppas att Peter Englund någon gång i framtiden kommer att säga hennes namn, en torsdag i oktober.

Tematrio - Läsning

Alla är vi läsare av skönlitteratur, men de flesta av oss läser säkert dessutom något mer. Visst läser ni även tidningar, löpsedlar och på mjölkpaketen? Berätta om tre saker ni läser utöver skönlitteratur.


1. Även om det kanske räknas som skönlitteratur (?) måste jag så klart berätta att jag läser mängder av böcker för dottern. Hon tycker om bilderböcker, men är på väg att ta klivet in i kapitelböckernas värld. Just nu är det Nalle Puh som gäller, andra favoriter är Lotta på Bråkmakargatan, Mamma Mu och Pelle Svanslös.

2. Jag läser även en del facklitteratur i jobbet, det mesta just nu handlar om olika funktionsnedsättningar och hjärnskador. En riktigt bra bok är Jag har en sjukdom men jag är inte sjuk som är sammanställd av Christina Renlund. I den berättar ett antal ungdomar om hur det är att leva med muskelsjukdomar. Det här är en bok om allt som är viktigt i livet.

3. När jag inte bloggar läser jag andra bloggar och en del annat om litteratur på nätet. Jag läser recensioner och andra artiklar i t ex DN och SvD och jag läser ofta på min favoritsida Macondo.


"Instruktioner"

Låna gärna bilden om ni vill, men ladda upp den på egen eller er bloggvärds server. Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Bokgeografi - Japan

Mer Bokgeografi från Enligt O. Denna vecka vill O att vi besvara följande frågor/uppmaningar:

1. Berätta om en bok du läst som utspelar sig i Japan eller är skriven av en författare med anknytning dit.
När Fågel får det hemska beskedet att hans nyfödde son har hjärnbråck blir han lamslagen och, enligt gamla mönster, söker han fly verkligheten på olika sätt. Han börjar dricka och han tar upp kontakten med en gammal flickvän. Mardrömmen av Kenzaburo Oe har en febrig, desperat karaktär, som gör läsaren uppskakad och upprörd. Romanen innehåller ett fantastiskt porträtt av en rädd människa.

2. Berätta om en författare som på något sätt har anknytning till Japan. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.
Kuauo Ishiguro föddes i Nagasaki och flyttade som barn till England. Jag har en av hans böcker i bokyllan, Never let me go, den är tyvärr ännu oläst. Inte heller Återstoden av dagen har jag läst, men jag har sett den underbara filmatiseringen vid ett par tillfällen. Ishiguro är en författare jag ser fram emot att läsa.

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Japan, som du inte läst, men är nyfiken på.
Haruki Murakami är en annan japan jag är nyfiken på. Hans - på många sätt - största romaner är Kafka på stranden och Fågeln som vrider upp världen. Jag är dock lite tveksam till böcker i tegelstensformat och har valt att i stället införskaffa Norwegian wood. Målsättningen är att läsa den under nästa år.

Himlen i Bay City

Himlen i Bay City av Catherine Mavrikakis, utgiven av SEKWA, 2010.

Amy växer upp i den lilla staden Bay City i Michigan under 60- och 70-talet. Hon bor tillsammans med sin moster, morbror, kusin och mor i ett hus av blå korrugerad plåt under en dyster, grålila himmel. Amy är ett oönskat barn, hon lyckas aldrig ersätta den äldre systern Angie som dör i späd ålder. Amy är dessutom en flicka som saknar en stabil identitet och ett inre sammanhang. Moderns bakgrund hålls hemlig, men på något sätt förstår Amy i alla fall att något horribelt hänt. I drömmarna visar sig de äldre generationerna och så småningom får Amy bekräftelse på att alla hennes tidigare släktingar gasats i Auschwitz. Vi får, framför allt, följa Amy under några viktiga dagar i samband med hennes 18-årsdag och ta del av de ohyggliga händelser, som utspelar sig under denna korta tidsperiod. Familjens hus brinner och fler människor stiger till skyn i form av aska.

Det finns flera intressanta teman i romanen, själv berörs jag mig mest av de som rör Amys psykiska hälsa. Tematiken i Himlen i Bay City påminner om den i Stalins kossor av Sofi Oksanen. Båda författarna skildrar på ett lyhört sätt vad som händer unga flickor, som växer upp i en omgivning som förnekar deras ursprung och identitet. Mavrikakis tar dock det hela ytterligare ett steg genom att skildra huvudpersonens psykotiska sammanbrott. Amys ensamhet och sökande efter närhet skildras med tonåringens lite coola inställning, här finns inget gnäll och gny, bara en tuff tjej som tar droger och ligger runt. Det är alltid Amys egen röst vi hör och Amy berättar om sitt liv utan att vädja till läsaren om att bli förstådd, hon kräver bara att bli sedd. Detta ger ett mycket naket intryck som får mig att vilja hålla Amy i famnen (hon skulle dock bli skitarg om hon kunde läsa detta). Amy växer upp under samma tidsperiod som jag, referenserna till tidsspecifika händelser blir därmed extra betydelsefulla för mig. Amy har fått mig att börja lyssna på Alice Cooper - igen.

Vidare skildrar Mavrikakis på ett mästerligt sätt hur ett trauma överförs från en generation till nästa och hur man aldrig kan befria sig från historien. Det här är ett intressant tema för mig, som har arbetat som psykolog med traumatiserade flyktingar. Många gånger har jag erfarit att barn som "klarat sig undan" kriget ändå visar tecken på trauma, just för att deras föräldrar blivit traumatiserade.

"Invandrare av den andra generationen är fördömda. Det tar flera århundraden att hämta sig från sin familjehistoria." (sid 208)

Mycket påtaglig är även författarens gestaltning av den skam och skuld som de överlevande aldrig lyckas göra sig fria från.

"Det är vad åldrandet innebär: att bättre förstå skammen i att tillhöra de levande och att inte ha någon annan tröst än att döden som stadigt närmas sig ska utplåna det skändliga i att leva." (sid 217)

Det här är en roman som måste upplevas "på plats", inga recensioner i världen kan förmedla upplevelsen av att ta del av denna, bitvis smärtsamma, berättelse. Handlingen och språket präglas av tonårens besinningslösa vrede och en kompromisslös tolkning av omvärlden. Man blir som läsare både omskakad och utmattad av mötet med Amy. Texten är fylld av bitsk humor, våldsamma vredesutbrott och dyster melankoli.

"En hemlighet har äntligen blivit tagen med våld. Den himmelska mödomshinnan har spruckit och Guds inälvor har äntligen brustit. Det stinker." (sid 114)

"Vi är dömda till den himmel som vi i vår galenskap och löjliga inbilskhet påstår att vi inte tror på." (sid 146)

Sammantaget handlar Himlen i Bay City om människans behov av att vara någon och tillhöra ett sammanhang. Utan tillhörighet trasas människan samman. Romanen handlar också om de fruktansvärda brott mot mänskligheten som utfördes av nazisterna och visar oss hur de här händelserna lever vidare inom oss än idag. Texten i romanen är enkel, drastisk och fylld av vrede. Det går inte att undkomma denna berättelse när man väl börjat läsa. Himlen i Bay City är den bok som påverkat mig mest under det gångna läsåret, missa den inte!

Kapitelpaket

Dottern börjar verkligen gilla kapitelböcker, men det är inte så lätt att hitta de som passar för lite yngre barn. Jag har dock rätt höga förhoppningar på innehållet i dagens fina bokpaket.

Vitnos det lilla russet av Marie Louise Rudolfsson är första boken i en serie om den lilla ponnyn. Självklart är det dags att börja köpa hästböcker till tösen.

Marias lilla åsna av Gunhild Sehlin hoppas jag kan bli en fin bok att läsa till jul och ett bra sätt att prata om den lilla familjen som begav sig till Betlehem.

Jag, mamma och Socka Musen av Anna Toss tycks innehålla massor av fantasifulla äventyr, den blir nog spännande att läsa.

Dagspöket av Wieslander och Tomas Wieslander beskrivs som mycket rolig för barn i alla åldrar. Det låter ju lovande.

Lillebror och Billan av Jujja och Tomas Wieslander innehåller korta kapitel och passar därför lite yngre barn som vill prova kapitelböcker. Dottern kommenterade genast att de brukade läsa om Lillebror på dagis och hon kunde berätta om flera episoder.

Håkan Bråkans skrattbok av Anders Jacobsson och Sören Olsson ska vi läsa när vi verkligen vill bli roade.

Tipsa gärna om fler kapitelböcker för barn i 5-6-årsåldern, tack!

Kritiker och bloggare

Det förekommer en hel del diskussioner i gammelmedia om bokbloggarnas roll inom den kulturella sfären. Ofta uttrycker man sig ganska förklenande om oss, vi ägnar oss åt att gruppkramas och vi tittar storögt på våra författaridoler. Den här diskussionen poppar också upp med jämna mellanrum på olika bokbloggar; älskar vi för mycket, sågar vi för lite? Ibland sägs även från kritikerhåll att det är bra att vi finns, för då får kritikerna mer utrymme att ägna sig åt finkulturen. Oj så mycket jag tycker om allt detta, vi får se hur mycket jag orkar bena ut i detta inlägg.

Jag och de allra flesta (kanske alla?) bokbloggarna läser på fritiden och får inte betalt. Möjligen kan vi ses om "köpta" när vi skriver om böcker vi fått av förlagen. Och visst är det så att de allra flesta inläggen hyllar böcker, vi bloggar ju för att vi gillar böcker. Själv läser jag inte ens ut böcker som jag inte tycker är bra, därför finns här i princip inga negativa recensioner på den här bloggen. Men visst finns det negativa recensioner, även på bokbloggar. Den stora skillnaden mellan oss och kritikerna tror jag dock mer har att göra med vilket språk man använder. En kritiker använder sig av ett professionellt språkbruk, därför innehåller deras recensioner sällan översvallande glädjeyttringar över att ha fått möjlighet att läsa en av århundradets bästa böcker. Deras beskrivningar och analyser är helt klart mer blodfattiga än bloggarens.

Huruvida man kan säga att vi recenserar vet jag inte, kanske finns det regler för hur recensioner ska se ut, som vi inte uppfyller. Jag brukar i alla fall kalla de lite längre texter jag skriver om enskilda böcker för recensioner, rätt eller ej. Däremot kan jag naturligtvis inte recensera en roman på samma sätt som en utbildad, erfaren kritiker kan. Jag kan förstå kritikers irritation över alla diskussioner om att de inte längre behövs och över att de jämställs med bokbloggare. Jag har studerat psykologi i 5 år, är legitimerad psykolog och har arbetat som psykolog i 17 år. Jag blir irriterad när människor säger att de "fick lov att vara lite psykolog" när de lyssnat och möjligen tröstat/kommit med goda råd, när en vän varit ledsen/upprörd. Att vara psykolog är något helt annat, något som faktiskt baserar sig på vetenskap och metodik. På samma sätt är det naturligtvis inte samma sak att blogga om böcker för nöjes skull och att skriva som utbildad litteraturkritiker. Däremot behövs både lekmän och professionella, både inom mitt område och inom kulturvärlden.

Men, att bokbloggare enbart skriver om populärlitteratur kan jag verkligen inte hålla med om. Det finns ganska många bokbloggare som skriver om kvalitetslitteratur av olika slag. För att citera Bokmania vill jag slå fast att bokbloggare skriver "om böcker utan bäst-före-datum". Vi bloggar om det som är nytt, om gamla klassiker och allt däremellan.

Vad gäller just det där med att gruppkramas blir jag lite perplex. När man tittar på de större tidningarnas urval av böcker att recensera och även recensionernas innehåll slås man av hur samstämmiga de är. Jag tycker nog att gammelmedia ägnar sig minst lika mycket åt att gruppkramas som vi bokbloggare gör.

Buddenbrooks - filmen

Buddenbrooks är ett påkostat kostymdrama som baserar sig på Nobelpristagaren Thomas Manns roman, med samma namn. Här skildras tre generationer av den mäktiga familjen Buddenbrook, en köpmannafamilj bosatt i Lübeck. Vi får följa familjens vedermödor och glädjeämnen under 1800-talet och se dess glanstid och dess undergång.

Jag brukar uppskatta kostymdramer och släktsagor, men den här filmen blir undantaget som bekräftar regeln. Trots att berättelsen ursprungligen, sannolikt, är mycket bra, blir det platt fall i filmen. Man hinner inte alls lära känna huvudpersonerna, deras drivkrafter blir mycket schematiskt gestaltade och deras ageranden omöjliga att förstå och relatera till. Det här är urtypen av film där man i stället bör läsa boken. Och det tänker jag göra.

Hälsans diktatur

När jag gick på gymnasiet skrev jag en uppsats med titeln En grund själ i en sund kropp, där jag kritiserade utseendefixering och ensidig strävan efter fysisk hälsa. Om jag hade haft extraordinär förmåga att skriva kanske min uppsats kunnat utmynna i en fantastisk dystopi, i likhet med Juli Zehs Corpus Delicti. Men, tyvärr är jag inte någon extraordinär skribent, jag får nöja mig med att vara en suverän läsare :-) Och nöjd, det blir jag när jag läser just Corpus Delicti, en framtidsskildring som gestaltar hur livet, eller rättare sagt existensen, ser ut i en värld som är en hälsodiktatur. Sjukdomar är utrotade, men så är även människans fria val av kärlekspartner och livsstil. Jag är hittills (halvvägs) mycket imponerad av författarens förmåga att med små medel skapa rappa dialoger och en värld som består av övervakning och kampen för att få vara sjuk.

Litteratur - Jorden Runt 3

Att leta böcker och planera en resa är perfekta verksamheter när man är hemma och är sjuk. Under gårdagen surfades det flitigt och söktes efter nya, intressanta författarskap från hela världen. Jag har som vanligt försökt få till en blandning, där det bör finnas något för alla. Här finns Nobelpristagare blandade med mordgåtor. Här finns klassiker och här finns sprillans nya romaner. Med ett par undantag (Oscar & Lucinda och Aké) finns böckerna i handel nu och många av dem finns i pocketversion.

När jag sätter ihop litteraturlistorna försöker jag att varje gång introducera något nytt. Förra gången var nyheterna en essä (Hur man botar en fanatiker), ett seriealbum (Persepolis), en ungdomsroman (Boktjuven) och två novellsamlingar (Den indiske tolken och Kärlek, vänskap, hat). Även i år finns en ungdomsbok (Pojken i soffan), en novellsamling (Båten) och en icke-skönlitterär bok (En historia om läsning). Nytt för i år är att det finns en lyriksamling med på litteraturlistan - Här av Wisława Szymborska (säljs just nu till bra pris på Bokus).

Tanken med läsutmaningen är som vanligt att vi ska läsa samma böcker. Men ibland kan det ju vara så att man läst alla böcker jag föreslår (eller tycker att de verkar riktigt dåliga) och då väljer man så klart själv en bok från området. Man kan även hoppa av och på utmaningen som man vill, det är ju det som är unikt för virtuella resor. Mer detaljer om själva utmaningen kommer senare.

Östeuropa
Ingen konst - Péter Esterházy (Ungern)
En munter begravning - Ljudmila Ulitskaja (Ryssland)
Här - Wislawa Szymborska (Polen)

Mellanöstern
Huset vid moskén - Kader Abdolah (Iran)
Sju stenar till den otrogna hustrun - Vénus Khoury-Ghata (Libanon)
Järngräshoppan - Salim Barakat (Kurdistan/Syrien)

Asien
Den ovillige fundamentalisten - Mohsin Hamid (Pakistan)
De sex misstänkta - Vikas Swarup (Indien)
Båten - Nam Le (Vietnam)

Oceanien
Mot ännu en sommar - Janet Frame (Nya Zealand)
Oscar & Lucinda - Peter Carey (Australien)
Pojken i soffan - Sonya Hartnett (Australien)

Syd/Mellanamerika/Karibien
En historia om läsning - Alberto Manguel (Argentina)
Tant Julia och författaren - Mario Vargas Llosa (Peru)
Annie John - Jamaica Kincaid (Antigua och Barbuda)

Nordamerika
Dödssynden/To kill a mockingbird - Harper Lee (USA)
Lark & Termite - Jayne Anne Phillips (USA)
Himlen i Bay City - Catherine Mavrikakis (Kanada)

Afrika
Minaret - Leila Aboulela (Sudan)
Aké - Wole Soyinka (Nigeria)
Under lejonets blick - Maaza Mengiste (Etiopien)

Västeuropa
Med livet framför sej - Émil Ajar (Frankrike)
En dag - David Nicholls (England)
Alla själar - Javier Marías (Spanien)

Vad tror ni om detta urval?

Att resa eller inte resa

Att resa eller inte resa, ja det är frågan det. Violen frågade häromdagen om det blir en ny resa nästa år och det är detta jag nu funderar över. Själv är jag alltid intresserad av att läsa böcker från olika delar av världen, hur är det med er? Har ni lust att hänga med på ytterligare en Jorden Runt-resa?

Tematrio - Film

Jag är hemma från jobbet några dagar p g a feber, snuva och bedrövlig hosta. När jag inte orkar läsa tittar jag på TVn. Vi kan "hyra" film direkt via Telia och jag önskar därför tips på bra filmer. Berätta om tre favoritfilmer!

1. The Commitments baserad på en roman av Roddy Doyle har verkligen allt. Här finns suveränt skådespeleri, hejdlöst roliga replikskiften och fantastisk musik! Filmen handlar om ett gäng ungdomar i en fattig del av Dublin som startar ett soulband.




2. A beautiful mind är en film baserad på en verklig historia. Filmen handlar om en genialisk ung man, som ställer enorma krav på sig själv att prestera något makalöst, och som dessutom har stora svårighet att fungera i sociala sammanhang. Den unge mannen lyckas med sina akademiska mål, men livet blir ändå inte som man kunnat förvänta sig. Filmen innehåller fantastiskt skådespeleri, av framför allt huvudrollsinnehavaren Russel Crowe, nyanser och äkthet i skildringen av relationen mellan man och hustru och en berättelse som tar flera oväntade vändningar.


3. Billy Elliot utspelar sig i en tuff arbetarmiljö i norra England. Den elva-årige Billy bor här tillsammans med fadern, den äldre brodern och den förvirrade mormodern. Både pappan och brodern strejkar och kämpar för att få en bättre tillvaro. Pappans dröm är att Billy ska bli boxare, Billy själv vill dock hellre dansa balett. Det här är en helt underbar skildring av en far-sonrelation.




"Instruktioner"

Låna gärna bilden om ni vill, men ladda upp den på egen eller er bloggvärds server. Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Mer himmel och helvete

Jag har tillbringat en febrig dag i Bay City och mitt tillstånd kan möjligen ha förstärkt upplevelsen av denna roman. När jag inte läst själva boken (Himlen i Bay City av Catherine Mavrikakis) har jag ägnat mig åt all lyssna på gammal musik och läsa om hur PTSD kan överföras från en generation till en annan. Jag har tidigare arbetat med traumatiserade människor och ofta sett tecken på att den nya "icke-drabbade" generationen också visat starka tecken på att vara traumatiserade. Kanske gör detta att jag blir särskilt fascinerad av denna extraordinära roman.

Här är ett exempel på töntmusik av bandet som lånade stadens namn.



Här kommer i stället Amys favorit, som även var/är mer i min smak.



Jag försöker också komma ihåg en film jag en gång sett. Den handlar om en ung flicka, som är mycket upptagen av sin mormors erfarenheter i koncentrationsläger. Jag hade för mig att Molly Ringwald spelade tjejen, men kan inte hitta information om filmen, hjälp önskas.

(I morgon är jag troligen nog pigg att ordna till en Tematrio.)

Himlen...

Halvvägs in i Himlen i Bay City av Catherine Mavrikakos är jag förstummad, andlös och utmattad. Texten rör upp starka känslor och minnen från min egen uppväxt. Författaren skildrar en ung flickas liv i en liten amerikansk håla, mest känd för att ha gett namn åt töntbandet Bay City Rollers. Amys liv präglas av lögner, familjens ursprung hålls hemlig tills Amy närmar sig sin 18-årsdag. Men, naturligtvis har Amy ändå snappat upp saker här och där och i drömmarnas värld är hon mycket medveten om allt som hände hennes familj i krigets Europa och i Auschwitz. Tematiken i Himlen i Bay City påminner om den i Stalins kossor av Sofi Oksanen. Båda författarna skildrar på ett lyhört sätt vad som händer unga flickor, som växer upp i en omgivning som förnekar deras ursprung och identitet. Mavrikakis tar dock det hela ytterligare ett steg genom att skildra huvudpersonens psykotiska sammanbrott. Berättelsen präglas av tonårens besinningslösa vrede och en kompromisslös tolkning av omvärlden, texten är fylld av både bitsk humor och svärta.

Tre starka kvinnor

Tre starka kvinnor av Marie NDiaye, utgiven av Natur & Kultur, 2010.

Norah lämnar sitt hem i Paris för att besöka sin maktfullkomlige far i Senegal, på hans begäran. Hon möts av en nedbruten man, som behöver hennes hjälp. Men, vad är verkligt och vad är förträngt i Noras tidigare liv? Fantas liv gestaltas genom maken Rudys ögon. Rudy och Fanta tvingades lämna sitt trygga liv i Dakar efter att maken blivit avstängd från sitt arbete. Vad hände egentligen? Den unga änkan Khady Demba sörjer att hon inte fick några barn med maken. Familjen kastar ut henne, de kräver att hon ska resa till Europa och försörja dem. Resan blir fylld av umbäranden och svek. Men Khady har i alla fall sitt namn kvar.

Tre starka kvinnor är en roman om identitet, relationer och makt. De tre kvinnornas livsberättelser återspeglar sig i varandra på mer eller mindre subtila sätt. Beröringspunkter är utsatthet, främlingskap och relationer mellan män och kvinnor. På olika sätt domineras kvinnornas liv av andras förväntningar och krav. Under ytan bubblar också mäns våldsamhet, våldet som riktas mot kvinnor.

Texten i Tre starka kvinnor är bitvis mycket exakt och deskriptiv, bitvis lyrisk och symbolisk. Genom omkväden skapas en rytm som griper tag i läsaren. Romanen är egentligen inte särskilt lättläst, jag upplever den inledningsvis som ganska trög. Men allteftersom kryper berättelsen under skinnet på mig, jag kommer på mig själv med att fundera över kvinnornas liv.

Det som främst fängslar mig i romanen är de nyanserade gestaltningarna av mänskliga relationer. Här skildras komplicerade relationer mellan dominanta fäder och deras döttrar/söner. Både Sarahs och Rudys självbilder är starkt influerade av relationerna till deras fäder. Och båda följer upprepningstvångets lagar genom att välja partner, alternativt chef, att iscensätta upprepningar av barndomsdramat med. Det som mest karaktäriserar Khady Demba är hennes relation till sig själv, hon har en mycket stark upplevelse av en egen, unik identitet. Berättelsen om Khady genomsyras av människans kamp för överlevnad som psykisk och fysisk varelse.

Sammantaget är Tre starka kvinnor en mycket läsvärd roman, som gestaltar mäns och kvinnors relationer och inre drivkrafter.

Missade godbitar

Trots att jag köper mängder av böcker varje år och dessutom får en hel del av förlagen, tycks det alltid finnas böcker jag missat. Därför växer ständigt önskelistan på Bokus. Just nu är det fem böcker jag verkligen skulle vilja läsa (äga, om man nu ska vara petnoga). Jag har läst om dessa böcker på lite olika ställen och vill gärna dela med mig av godbitar jag hittat hos andra bloggare.

Om damromanen Spill av Sigrid Combüchen har Hermia skrivit så inlevelsefullt att den definitivt måste läsas. Det verkar sannolikt att den dessutom kommer att belönas med Augustpriset.

Flickan med glasfötter av Ali Shaw har jag tittat på för att den är så vacker på utsidan. Recensionen av Fiktiviteter beskriver insidan på ett oerhört lockande sätt, dags att sätta upp boken på önskelistan.

Alla själar av Javier Marías har jag suktat lite efter ett tag nu. När jag läser vad Jan och La Bibliofille skriver om författaren/romanen blir jag ännu mer intresserad.

Mircea Cărtărescu är ett namn jag ser då och så. Han verkar vara mycket intressant, möjligen "svår" i överkant för mig. Men, att någon har rykte om sig att vara svår har inte hindrat mig hittills och det har lett till många goda lässtunder. Även här vill jag hänvisa er till La Bibliofille, som skriver om romanen Nostalgia.

Novellsamlingen Båten av Nam Le hyllas på många bloggar. Bokmanias och Ingrids rekommendationer brukar jag försöka följa, hittills har jag aldrig blivit besviken.

Det första mötet

Äntligen hördes en knackning på dörren. Maken och jag utbytte nervösa och förväntansfulla blickar innan han öppnade. Utanför stod många människor, en del av dem höll barn i famnen. Min blick låstes vid en liten, vacker flicka i en mans famn. Där var hon, där var hon äntligen, där var hon på riktigt. Efter artiga hälsningar och utbyte av en del papper steg mannen med babyn fram till mig, och äntligen, äntligen lades flickan i min famn. Flickan som var min dotter. Vi gick in i rummet och stängde dörren. Där var vi nu, vi som var en familj.

Mina minnen av det första mötet återuppväcks när jag läser de första sidorna i Och var hör du hemma? av Anne Tyler. Fast vi fick inte barn på flygplatsen, vi fick barn i en hotellkorridor i en stad i södra Kina. Men känslan är den samma. Vi var inte heller den enda familjen som fick barn, vi var sex familjer från Sverige som reste tillsammans och fick våra barn från samma barnhem. I Och var hör du hemma? får två mycket olika amerikanska familjer barn från Korea på samma dag. Därefter får vi följa flickornas och familjernas anpassning till den nya vardagen.

Bokgreografi - Spanien

Mer Bokgeografi från Enligt O. Denna vecka vill O att vi besvara följande frågor/uppmaningar:

1. Berätta om en bok du läst som utspelar sig i Spanien eller är skriven av en författare med anknytning dit.
I inledningen till mitt exemplar av Pascal Duartes familj av Camilo José Cela beskrivs romanen som en "fasans bok". Romanen handlar om en man som, inför sin egen avrättning, skriver ner berättelsen om sitt liv. Camilo José Cela erhöll Nobelpriset år 1989 med motiveringen: ”för en rik och intensiv prosakonst, som med återhållen medkänsla gestaltar en utmanande vision av människans utsatthet”. Det är länge sedan jag läste berättelsen om Pascal Duarte, jag kommer dock ihåg att jag tyckte att romanen var något utöver det vanliga.

2. Berätta om en författare som på något sätt har anknytning till Spanien. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.
Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón handlar om en pojke som blir uppslukad av en bok. Romanen är spännande, men handlingen är tämligen förutsägbar, karaktärerna platta och språket alltför prunkande.

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Spanien, som du inte läst, men är nyfiken på.
Alla själar av Javier Marías sägs vara en vemodig ballad om otillåten kärlek, som utspelar sig i en litterär miljö. Jag har läst flera mycket positiva kommentarer om denna roman och har satt upp den på min önskelista.

Ett eget literaturpris

Äntligen ett pris författarna kommer att bli stolta över att erhålla ;-) Från och med 2010 kommer bokbloggarna att dela ut ett eget litteraturpris. Priset går till en svensk eller översatt bok, som getts ut under året. Detta prestigefyllda pris delas ut i samband med Stora kulturbloggprisets gala den 27 november. Läs mer om denna roliga idé hos Breakfast Book Club, intitativtagarna till utmärkelsen! Alla som bokbloggar får vara med och nominera, själv nominerar jag följande:


5 * Jayne Anne Phillips (Lark & Termite)
4 * Nawal El Saadawi (Den stulna romanen)
3 * Richard Yates (Easter Parade)
2 * Siegfried Lenz (En tyst minut)
1 * Vikas Swarup (De sex misstänkta)

Allrakäraste syster

Allrakäraste syster, text av Astrid Lindgren, illustrationer av Hans Arnold, utgiven av Rabén & Sjögren, 2010.

Barbro har en hemlighet, något ingen annan vet. Hon har en tvillingsyster, vid namn Ylva-li. Barbros pappa tycker mest om hennes mamma och mamman tycker mest om lillebror, men Ylva-li, hon tycker mest om Barbro och hon kallar Barbro sin allrakäraste syster. Ylva-li sprang och gömde sig direkt när hon föddes och hon är nu drottning i den Gyllene Salen. När Barbro hälsar på i Gyllene Salen leker flickorna med sina hundar, de rider på sina hästar och de äter de godaste av alla karameller. En dag berättar Ylva-li att när alla rosor vissnat kommer hon och Gyllene Salen inte längre att finnas. När Barbro kommer hem får hon veta att föräldrarna varit förskräckligt oroliga över att hon varit borta och de har köpt henne en underbar present. Nästa dag är ingången till Gyllene Salen försvunnen.

Tänk en sådan fantastisk förmåga Astrid hade att kunna gestalta små barns svåra känslor på ett så lättillgängligt sätt. När man läser hennes böcker förstår barn vad de handlar om, vare sig man gör det medvetet för dem eller ej. Själv förespråkar jag att man inte försöker "förklara" för barn vad berättelserna betyder, låt barnen förstå utifrån sig egen tankevärld. För oss vuxna handlar så klart Allrakäraste syster om syskonavundsjuka och längtan efter närhet. Tur för Barbro att hennes föräldrar förstod att hon behövde få se dem hysta undan lillebror och ge henne en stunds full uppmärksamhet. Många föräldrar i Astrids berättelser är verkligen helt underbara, jag skulle själv vilja ha Ronjas mamma som mamma och jag skulle gärna vilja vara som hon också.

Dottern, numer 5 år, har en hel del funderingar kring Allrakäraste syster, men inga så komplicerade, som jag befarade. Hon har ju nyligen börjat rida och därför var hästarna det viktigaste i berättelsen. Hon uttryckte en hel del funderingar kring vad som hände med hästarna när Gyllene Salen försvann och kom fram till att de nog reste hem till sitt stall. Därutöver har läsningen inneburit att tjatet om ett syskon/alternativt en katt tagit fart igen.

Illustrationerna i Allrakäraste syster har en magisk karaktär, som förstärker känslan av att Gyllene Salen finns i en annan värld. Bilderna är mörka, lite suddiga och fantasieggande.

Allrakäraste syster är en vacker berättelse om längtan och kärlek, som jag tycker att alla äldre förskolebarn/yngre skolbarn borde få ta del av.

Tematrio - Önskade Nobelpristagare

Jag kan inte med bästa vilja i världen säga att jag är nöjd med Akademiens val av Nobelpristagare. Kanske jag ändrar mig om jag läser mer av honom, vi får se. Men, veckans tema handlar om författare vi hellre velat ge priset. Berätta om tre författare som du velat ge Nobelpriset i år! Motivera gärna.

1. Allt går sönder av Chinua Achebe handlar om den stolte krigaren Okonkwo, hans familj och by vid en tidpunkt i historien då de vita männen för första gången dyker upp. Romanen skildrar kollisionen mellan igbofolkets livsstil och de missionerande brittiska kolonisatörerna. Berättelsen är mycket fängslande, igbofolkets myter och traditioner skildras utan vare sig förskönande eller förklenande, som läsare får man (viss) förståelse för en annan kultur. Chinua Achebe får idag blir mitt val av representant för de författare som skriver om ett historiskt och ett nutida förtryck av den s k "tredje världen".

2. En ung man dödas i krigets Korea, samtidigt som hans son föds med en omfattande funktionsnedsättning i USA. I skärningspunkten mellan liv och död får fadern och sonen kontakt. Författarens osentimentala skildring av ett hårt vardagsliv, kombinerat med närmast magiska, symboliska inslag i gränslandet mellan liv och död, gör läsningen av denna bok till en av årets höjdpunkter. Romanen är Lark & Termite, författaren är Jayne Anne Phillips och för denna underbara roman vill jag förära henne Nobelpriset. J A P har en sällsynt förmåga att förmedla vad människor med brister i sin kommunikationsförmåga tänker och upplever.

3. Mitt tredje val av Nobelpristagare är Isabel Allende, en fin representant för latinamerikansk litteratur. Andarnas hus handlar om en udda familjs öden under flera generationer. Vi får möta den koleriske Esteban, den klärvoajanta Clara och deras barn och barnbarn i en helt underbar latinamerikansk skröna som utspelar sig mot bakgrund av landets (Chiles) politiska situation. Härlig blandning av realism och magi, berättarglädje och fängslande personporträtt. Det här är en roman som väcker skratt, sorg och avsky hos läsaren, det är en roman som bjuder in läsaren i en ny värld.


"Instruktioner"

Låna gärna bilden om ni vill, men ladda upp den på egen eller er bloggvärds server. Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er! Lycka till!

Relationellt

Nu har läsningen av Tre kvinnor av Marie NDiaye äntligen tagit fart. Boken kändes lite seg i början och jag fick inget riktigt grepp om den. När jag nu läst en knapp tredjedel är omdömet ett helt annat. Det här är en roman med ett visst mentalt och språkligt tuggmotstånd, som verkligen är värd besväret. Författaren skildrar relationer mellan föräldrar och barn och mellan man och kvinna på ett mycket nyanserat, lyhört och tankeväckande sätt. Det här är en författare som säger mig något nytt om relationer, eller som åtminstone säger något på ett nytt sätt om dem. Ett högre betyg kan man näppeligen få av mig. Jag hoppas att den här känslan håller i sig hela vägen till sista sidan.

Nobelpriset 2011

Skam den som ger sig, nu ska här läsas blivande Nobelpristagare. Förr eller senare kommer vissa av nedanstående författare att erhålla priset. Och får de inte priset, har läsningen av deras romaner ändå sannolikt berikat mitt läsliv.

Jag är i ärlighetens namn inte särskilt förtjust i valet av årets Nobelpristagare. Men eftersom jag bara läst en halv bok av honom känns det inte riktigt rättvist att vara alltför kategorisk i mitt omdöme. Men visst, jag upplevde skildringarna av de sexuella mötena mellan den vite mannen och den unga svarta "infödingsflickan" som "gubbiga" i den del av Paradiset finns om hörnet jag läste. Jag har nu på Babel hört hur experterna samstämmigt hävdar att mitt intryck är fel, fast det är ju inte så säkert att jag ändrar åsikt bara för det. Däremot ska jag ge boken en chans till och jag ska läsa något ur författarens tidiga produktion. Jag ska försöka att fördomsfritt läsa innan jag förfäktar några åsikter om hans texter. Men, den nyliberala inställning Vargas Llosa omfattar kommer jag aldrig att uppskatta. Jag begriper heller inte hur man ska göra skillnad på författarens mycket tydliga politiska profil och hans texter. Skulle den politiska inställningen och människosynen vara en så tunn fernissa att den inte får genomslagskraft i en författares alster? Nåväl jag ska läsa innan jag uttalar mig vidare.

Åter till de kommande pristagarna, här är en lista på författare jag ska försöka läsa innan det är dags att presentera nästa års Nobelpristagare:

Paul Auster
Don DeLillo
Haruki Murakami
Michael Ondaatje
Peter Carey
Claudio Magris
Assia Djebar
Nuruddin Farah
Ngugi wa Thiong'o

Kom gärna med heta tips på kommande pristagare!

Bokgeografi - Algeriet

Mer Bokgeografi från Enligt O. Denna vecka vill hon att vi besvara följande frågor/uppmaningar:

1. Berätta om en bok du läst som utspelar sig i Algeriet eller är skriven av en författare med anknytning dit.
Albert Camus föddes i Algeriet, han fick Nobelpriset 1957 med motiveringen: "för hans betydelsefulla författarskap, som med skarpsynt allvar belyser mänskliga samvetsproblem i vår tid". Camus är en av de mest välkända och lästa Nobelpristagarna. Hans kanske mest framstående roman, Främlingen, skildrar en liknöjd ung mans närmast slumpartade väg till giljotinen. Romanen gestaltar den likgiltighet och normlöshet som präglar en ung människa, som alienerats från allt och alla, inklusive sig själv.

2. Berätta om en författare som på något sätt har anknytning till Algeriet. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.
Nina Bouraoui, född 1967 i Rennes, dotter till en fransk mor och en algerisk far, intar en framträdande plats bland de unga författarna i dagens Frankrike. Romanen Kärlekens geografi står i min bokhylla och väntar på att bli utvald. Den skildrar relationen mellan en författare och en yngre man, som i sitt konstnärskap inspirerats av hennes Dagbok. Det är en berättelse om besatthet, om att leva i nuet, om åtrå, om förväntan, om rädslan att bli övergiven, om vänskap och kärlek.

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Algeriet, som du inte läst, men är nyfiken på.
Assia Djebar var en av mina favoriter till årets Nobelpris. Hon skriver om svårigheten att som kvinna försöka integrera en modern livsstil med traditioner hämtade ut Tusen och en natt. Jag har flera av hennes romaner i min bokhylla och någon eller några ska bli lästa då vi under Jorden Runtresan besöker Afrika.

Mario Vargas Llosa

Efter att ha sprungit runt som en galning på jobbet lyckas jag få på en dator så att jag kan se Peter Englund presentera årets Nobelpristagare. Trots att detta namn funnits med på oddslistorna kom det som en överraskning för mig att priset i år går till den peruanske författaren Mario Vargas Llosa. Av denne författare har jag läst en halv bok, då borde jag väl kunna säga att jag läst honom? Och det var inte för att boken var dålig den inte blev utläst, det var helt enkelt så att jag fick ett gäng recensionsböcker som trängde sig före i kön. Nu är det således hög tid att läsa färdigt Paradiset finns om hörnet, romanen som handlar om Paul Gauguin, konstnären som sökte paradiset.

Andarnas hus

Andarnas hus av Isabel Allende

Andarnas hus är en släktkrönika som spänner över flera generationer och utspelar sig i Chile, från 1900-talets början fram till militärkuppen 1973. Vi får höra flera personer berätta om familjen Trueba, urfadern Esteban, dotterdottern Alba och en allvetande berättarröst. Esteban är en maktfullkomlig, kolerisk, konservativ man som tillhör den chilenska överklassen, jordägarna. Han gifter sig med den klärvoajanta Clara och de får tre barn tillsammans. Estebans relation till Clara och barnen präglas av främlingsskap och konflikter, han kan inte acceptera barnens vänsterorientering och solidaritet med de egendomslösa. I samband med militärkuppen tvingas dock Esteban att omvärdera sin tidigare inställning.

Andarnas hus innehåller en härlig blandning av realism och magi, fantasirikedom och färgstarka personporträtt. Berättelsen böljar fram, handlingen fängslar omedelbart och kontrasten mellan burlesk humor och plågsamt realistiska beskrivningar gör denna roman till ett mästerverk. Man pendlar mellan skratt och gråt under läsningen och man önskar att boken aldrig ska ta slut. Själv upplever jag de magiska inslagen som mjuka, fluffiga moln, som gör att jag står ut med att läsa om tortyrkammare och övervåld. Om de magiska inslagen säger författaren själv:

"Det var på den tiden då den mänskliga naturens dolda krafter och den gudomliga humorn fungerade ohejdade och åstadkom ett tillstånd av kris och förskräckelse för fysikens och logikens lagar." (sidan 238)

Författaren målar med svepande penseldrag och välfyllda penslar personer, som var och en har en unik personlighet. Esteban, Clara, Blanca och Alba är karaktärer man inte glömmer i första taget. Om Estebans syster Férula kan man läsa denna underbara beskrivning:

"Hon hade inget utrymme för små bekymmer, obetydligt groll, förtäckt avund, barmhärtighetsgärningar, färglös tillgivenhet, älskvärd artighet eller vardagliga hänsyn. Hon var en av de varelser som är skapta för en enda stor kärlek, för överdrivet hat, för apokalyptisk hämnd och för den mest sublima heroism, men hon kunde inte förverkliga sin romantiska kallelse utan hennes liv förflöt banalt och grått, instängd i ett sjukrum, med besök i eländiga hyreskaserner och med sinnrika bikter där denna stora, yppiga kvinna med hett blod, skapad för moderskap, för överflöd, handling och glöd sakta gick förlorad." (sidan 101)

Att vi får höra flera röster berätta om familjens liv gör berättelsen nyansrik och mer realistisk. Som läsare får man emellanåt små vinkar om vad som kommer att hända i framtiden, vilken leder till att man blir än mer nyfiken. Språket är vackert, meningarna vindlar fram och kräver att man låter sig svepas med.

Trots att romanen uppenbarligen handlar verkliga händelser och personer, som president Allende och general Pinochet, nämns de aldrig vid namn. Det här gör berättelsen mer allmängiltig och tidlös. Samtidigt finns här detaljerade beskrivningar av händelser, som ägt rum; jordbävningen, militärkuppen och begravningen av poeten Pablo Neruda är några av dem.

Kort sagt är Andarnas hus en helt underbar latinamerikansk skröna, som utspelar sig mot bakgrund av landets våldsamma politiska situation. Här finns en lockande blandning av realism och magi, fantasirik berättarglädje och fängslande personporträtt. Andarnas hus är en av de bästa romaner jag läst - någonsin.

Cormac?

Amerikanen Cormac McCarthy har numer lägst odds på Ladbrokes lista. Jag tror nog i och för sig mer på kenyanen Ngugi wa Thiong'o, men jag skulle inte misstycka om McCarthy erhöll priset, även om jag tycker att vita män är överrepresenterade på listan över Nobelpristagare. En fördel med McCarthy är ju helt enkelt att jag faktiskt läst honom :-) Dessutom är romanen jag läste, Vägen, en av de allra bästa jag läst i år. Om hans övriga alster håller samma kvalitet är han definitivt en värdig pristagare.

Vägen av Cormac McCarthy.

En far och hans son vandrar genom ett svartbränt landskap, så gott som allt liv på jorden är utsläckt, mörker råder. I denna postapokalyptiska värld överlever den starke, här finns inte längre några lagar eller någon moral. Vägen är en oerhört gripande berättelse om en far och hans son och en fruktansvärd skildring av livet efter jordens undergång.

Kvartalsrapport 3 - 2010

# Andarnas hus - Isabel Allende
# Alla vilda - Birgitta Stenberg
# På spaning efter den tid som flytt - Marcel Proust
# Pojken på andra sidan - Irene Sabatini
# Min mamma - Tahar Ben Jelloun

# Hunden - Kerstin Ekman
# Lark & Termite - Jayne Anne Phillips
# Den hemliga trädgården Francus Hodgson Burnett
# Den stulna romanen - Nawal El Saadawi
# Yacoubians hus - Alaa al-Aswany
# Damen med hunden - Anton Tjechov

# 1984 - George Orwell
# Älskaren - Marguerite Duras
# Mörkt vatten - Joyce Carol Oates
# Dr Jekyll & Mr Hyde - Robert Louis Stevenson
# Konungens återkomst - J R R Tolkien
# Små krig - Sadie Jones


17 böcker blev lästa under årets tredje kvartal och det är katastrofalt lite! Annat har tagit min tid i anspråk i alldeles för hög grad, det ska jag försöka rätta till. Blandningen vad gäller genrer och geografi är klart godkänd, fast här saknas Nobelpristagare.

3 klassiker/moderna klassiker
2 noveller/kortromaner
3 deckare/spänning
5 "världslitteratur" (utomeuropeisk, icke-anglosaxisk)
1 ungdomsbok
1 fantastik
1 dystopi

Geografiskt sett var kvartalets vinnare Afrika. Fokus på afrikansk litteratur orsakades av att Afrika var temat för bokmässan, dessutom tycker jag att litteratur från denna stora kontinent är fascinerande. Bäst av de afrikanska böckerna var den poetiska Den stulna romanen av egyptiskan Nawal El Saadawi.

Språkligt sett finns det naturligtvis inget som kan mäta sin med På spaning efter den tid som flytt, men steget till Hunden är ändå inte särskilt stort. Den korta berättelsen om Hunden är svindlande vacker och den väckte starka känslor hos mig. Texten i På spaning.. är naturligtvis också oerhört vacker, berättelsen väcker dock tyvärr aldrig något engagemang hos mig.

Det fanns inga bottennapp under kvartalet, däremot var mina förväntningar på Älskaren och Alla vilda för högt ställda. Båda böckerna väcker samma slags frustration hos mig, jag lyckas inte bry mig om huvudpersonerna för det verkar inte som om de bryr sig om vare sig andra eller sig själva.

Jag har ännu inte lyckats besluta mig för vilken av böckerna som ska utses till kvartalets bästa. Antingen blir det den fantastiska skrönan Andarnas hus eller den av underbara personporträtt välfyllda Lark & Termite. Vi får se hur de behålls i minnet på sikt.

Månadssummering - September 10

Underbara språkkonstverk, härlig magi och afrikanska miljöer dominerade under denna period.


Andarnas hus av Isabel Allende

Andarnas hus handlar om en udda familjs öden under flera generationer. Vi får möta den koleriske Esteban, den klärvoajanta Clara och deras barn och barnbarn i en helt underbar latinamerikansk skröna som utspelar sig mot bakgrund av landets (Chiles) politiska situation. Härlig blandning av realism och magi, berättarglädje och fängslande personporträtt.


Alla vilda av Birgitta Stenberg

Alla vilda ingår i författarens svik av självbiografiska romaner och den utspelar sig under 50-talet. Huvudpersonen och hennes vänner är unga, de ägnar livet åt konstnärligt arbete, de lever ut sin sexualitet och de berusar sig med olika medel. Jag har tyvärr svårt att bry mig om människorna i boken, jag upplever inte att de bryr sig om varandra eller ens sig själva.


På spaning efter den tid som flytt av Marcel Proust

Att berätta vad denna roman handlar om låter sig inte riktigt göras om man inte ska gräva ner sig i detaljer om kakätande och tedrickande. Här finns definitivt ingen spännande handling, författaren skildrar i stället en tidsepok, en miljö. Språket är otroligt fantastiskt, texten svävar fram och fyller mig med häpen beundran (eng "awe" beskriver bäst min känsla).


Pojken på andra sidan av Irene Sabatini

Pojken på andra sidan är en berättelse om komplicerad kärlek, som ses mot bakgrund av ett land i våldsam turbulens. Tillsammans bildar de båda perspektiven en mångfacetterad, intressant berättelse, som präglas av psykologisk trovärdighet. Texten är mycket lättläst, språket är okonstlat och handlingen fängslar från första stund. Sträckläsning rekommenderas.


Min mamma av Tahar Ben Jelloun

I Min mamma berättar författaren om sin mors liv. Vi rör oss mellan olika tidsperioder och får följa modern under uppväxten, vid hennes bröllop och under de sista åren i livet. Beskrivningen av hennes personlighet är ömsint, här finns utrymme för både humor och samhällskritik. Romanen är en vacker, vemodig skildring av en kvinnas livsvillkor, i en värld där hennes ord väger mycket lätt.

Nobelpris till Ngũgĩ wa Thiong'o

Om Ngũgĩ wa Thiong'o presenteras som årets Nobelpristagare på torsdag, kommer jag att reagera med ambivalens. Jag blir glad för att en afrikan får priset, men nedstämd över att jag inte har läst något av honom. När jag läser om Ngũgĩ wa Thiong'o blir jag nyfiken på att läsa hans romaner, vare sig han nu får det fina priset eller inte. Han verkar vara en afrikansk motsvarighet till min indonesiske favorit Pramoedya Ananta Toer och om berättelserna är lika bra som Toers kommer jag att uppskatta Ngũgĩ wa Thiong'o.

Ngũgĩ wa Thiong'o anses vara Kenyas störste författare. Han föddes 1938 och tillhör folkslaget kikuyu. Framträdande i Ngũgĩ wa Thiong'os romaner och pjäser är kritik mot orättvisor och politisk korruption. Ett centralt tema handlar om vad som händer med människor när de skiljs från sina förfäders land, vilket Ngũgĩ wa Thiong'o själv upplevt, i samband med att hans far förlorade sin mark till en vit farmare. För sin regimkritik har Ngũgĩ wa Thiong'o suttit fängslad och han lever sedan 1982 i exil.

Läs mer på Macondo om författaren och hans verk.

Jag såg nu på morgonen att Cormac McCarthy också börjat klättra på Ladbrokes lista. Av honom har jag läst den helt fantastiska post-apokalyptiska romanen Vägen. Men i Nobelprissammanhang tror jag nog mer på Ngũgĩ wa Thiong'o.

Tematrio - Titelmän

För ett par veckor sedan handlade det om betitlade kvinnor, denna vecka är utmaningen att leta efter boktitlar som innehåller mansförnamn.Berätta om tre romaner/noveller/texter med ett mansförnamn i titeln!


1. Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf är en mustig värmländsk skröna om den försupne prästen Gustav, majorskan på Ekeby och de kavaljerer hon förbarmat sig över. Kavaljererna lierar sig dock med den ondskefulle parton Sintram och driver majorskan från gården.

2. Röde Orm är hjälten i Frans G. Bengtssons saga om vikingarnas liv på land och på äventyrsfärder. Humoristisk och underhållande även när det beskriver blodiga överfall och mord.

3. Simon och ekarna av Marianne Fredriksson handlar om Simon Larsson, en judisk pojke som adopteras av en arbetarfamilj i Göteborg. Relationen mellan mor och barn och vuxenvärldens förlust av fantasi belyses fint i denna, den bästa, av författarens böcker.


"Instruktioner"

Låna gärna bilden om ni vill, men ladda upp den på egen eller er bloggvärds server. Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Augustpriset

Karin undrar vem vi skulle vilja ge Augustpriset och jag vill gärna göra min stämma hörd. Tyvärr får jag lov att passa på både fack- och barn- och ungdomsböcker, men årets svenska skönlitterära vill jag ge till någon. Och den jag vill ge det till är naturligtvis Sara Stridsberg för Darling River. Jag har förvisso inte läst många av årets svenska romaner, men jag är säker på att Darling River definitivt förtjänar att nomineras.

Ngugi wa Thiong'o

Vem är Ngugi wa Thiong'o? Han har seglat upp på Ladbrokes odds för årets Nobelpristagare. Detta brukar ju onekligen vara ett tecken... Dags att googla lite.

Pojken på andra sidan

Pojken på andra sidan av Irene Sabatini, utgiven av Norstedts, 2010.

Den svarta flickan Lindiwe vaknar en natt av att det brinner i huset bredvid. Den vite grannpojken Ian misstänks och döms för mord på sin styvmor. När Ian några år senare släpps från fängelset växer en vänskap fram mellan de två ungdomarna, trots rasbarriärer och andra komplikationer. I samband med oroligheter i landet skiljs Lindiwe och Ian åt, men när det återigen träffas blossar kärleken upp igen. Mycket har dock hänt under tiden de varit ifrån varandra och intima relationer mellan svarta och vita ses ännu inte med positiva ögon. Att leva tillsammans med någon från "den andra sidan" kräver mycket av dem båda.

Pojken på andra sidan är en berättelse om kärlek med komplikationer. Hur ska man hantera att ens älskade tillhör "fiendesidan"? Hur hanterar man de rasistiska inställningar man vuxit upp med, som man internaliserat och som styr ens sätt att tänka? I den här romanen får man inga förenklade svar, men författaren krånglar inte heller i onödan till det. Kanske är det så att man kan det mesta man beslutar sig för?

I den här romanen återkommer samma typ av "rasindelning" som jag tidigare läst om i Min sons historia av Nadine Gordimer. Man skiljer mellan vita, färgade (blandade) och svarta och det är de svarta som har lägst status. Att hudnyanser kan vara så viktiga är emellanåt svårt att förstå, det är därför konstant angeläget att problemet uppmärksammas i litteraturen. Zimbabwe är ett land med en komplicerad historia, det har varit brittisk koloni, det förklarade sig självständigt och styrdes av en vit regim under Ian Smith och efter ett blodigt gerillakrig kom Robert Mugabe till makten. Historien får liv i Pojken på andra sidan och det är mycket givande att ta del av landets historia på detta sätt.

Texten är mycket lättläst, språket är okonstlat och handlingen fängslar från första stund. Hoppen mellan tidsperioderna gör mig som läsare nyfiken på vad som hänt i huvudpersonernas liv, det här är en bok man gärna läser i ett par stora sjok. Samtidigt finns här glasklara skildringar av fruktansvärda övergrepp som begås i krigssituationer och realistiska beskrivningar av det kaos som uppstår vid ett inbördeskrig.

Sammanfattningsvis är Pojken på andra sidan en berättelse om komplicerad kärlek, som ses mot bakgrund av ett land i våldsam turbulens. Tillsammans bildar de båda perspektiven en mångfacetterad, intressant berättelse, som präglas av psykologisk trovärdighet. För denna debutroman (!) belönades författaren välförtjänt med med Orange Award for New Writers 2010.

Lästa Nobelpristagare

1901 - Sully Prudhomme
1902 - Theodor Mommsen
1903 - Bjørnstjerne Bjørnson - "Fadern" ur Nobeller
1904 - Frédéric Mistral
        - José Echegaray y Eizaguirre
1905 - Henryk Sienkiwicz
1906 - Giosue Carducci
1907 - Rudyard Kipling - Hur dromedaren fick sin puckel (bilderbok)
1908 - Rudolf Eucken
1909 - Selma Lagerlöf - Löwensköldska ringen, Charlotte Löwensköld, Jerusalem, Herr Arnes penningar, Kejsarn av Portugallien, Gösta Berlings saga, "Julklappsboken" ur Nobeller, En herrgårdssägen, Körkarlen, Den heliga natten
--------------------------------------------------
1910 - Paul von Heyse - "L'Arrabiata" ur Nobeller
1911 - Maurice Maeterlinck
1912 - Gerhart Hauptmann
1913 - Rabindranath Tagore
1914 - Inget pris delades ut
1915 - Romain Rolland
1916 - Verner von Heidenstam
1917 - Karl Gjellerup
        - H. Pontoppidan - "Idyll" ur Nobeller
1918 - Inget pris delades ut
1919 - Carl Spitteler
--------------------------------------------------
1920 - Knut Hamsun - Svält
1921 - Anatole Fance
1922 - Jacinto Benavente y Martinez
1923 - William Butler Yeats
1924 - Wladyslaw Reymont
1925 - George Bernard Shaw
1926 - Grazia Deledda Madesani
1927 - Henri Bergson
1928 - Sigrid Undset - Kristin Lavransdotter, Jenny
1929 - Thomas Mann
--------------------------------------------------
1930 - Sinclair Lewis
1931 - Erik Axel Karlfeldt
1932 - John Galsworthy
1933 - Ivan Bunin
1934 - Luigi Pirandello
1935 - Inget pris delades ut
1936 - Eugene O'Neill
1937 - Roger Martin du Gard
1938 - Pearl Buck
1939 - Frans Eemil Sillanpää
--------------------------------------------------
1940 - Inget pris delades ut
1941 - Inget pris delades ut
1942 - Inget pris delades ut
1943 - Inget pris delades ut
1944 - Johannes Vilhelm Jensen
1945 - Gabriela Mistral
1946 - Hermann Hesse - Siddharta
1947 - André Gide
1948 - Thomas Stearns Eliot
1949 - William Faulkner
--------------------------------------------------
1950 - Bertrand Russell
1951 - Pär Lagerkvist - Barabbas, Gäst hos verkligheten, Dvärgen
1952 - François Mauriac
1953 - Winston Churchill
1954 - Ernest Hemingway - A Farewell to Arms, Och solen har sin gång, Den gamle och havet
1955 - Halldór Kiljan Laxness
1956 - Juan Ramón Jiménez
1957 - Albert Camus - Pesten, Främlingen
1958 - Boris Pasternak
1959 - Salvatore Quasimodo
--------------------------------------------------
1960 - Saint-John Perse
1961 - Ivo Andric
1962 - John Steinbeck - Öster om Eden
1963 - George Seferis
1964 - Jean-Paul Sartre (avböjde priset)
1965 - Michail Solochov
1966 - Samuel Yosef Agnon
        - Nelly Sachs
1967 - Miguel Angel Asturias
1968 - Kawabata Yasunari
1969 - Samuel Beckett - Murphy
--------------------------------------------------
1970 - Alexander Solsjenitsyn - Att andas ur Nobeller, En dag i Ivan Denisovitjs liv
1971 - Pablo Neruda
1972 - Heinrich Böll - Ungdomens bröd
1973 - Patrick White - Tant Theodora
1974 - Eyvind Johnson - Stad i ljus
        - Harry Martinson - Nässlorna blomma, Aniara
1975 - Eugenio Montale
1976 - Saul Bellow
1977 - Vicente Aleixandre
1978 - Isaac Bashevis Singer
1979 - Odysseus Elytis
--------------------------------------------------
1980 - Czeslaw Milosz
1981 - Elias Canetti
1982 - Gabriel García Márquez - Översten får inga brev, Tisdagssiesta ur Nobeller
1983 - William Golding - Flugornas herre
1984 - Jaroslav Seifert
1985 - Claude Simon
1986 - Wole Soyinka
1987 - Joseph Brodsky
1988 - Naguib Mahfouz - Midaqq-gränden, Två berättelser ur Nobeller
1989 - Camilo José Cela - Pascal Duartes familj
--------------------------------------------------
1990 - Octavio Paz
1991 - Nadine Gordimer - Amnesti ur Nobeller, Min sons historia
1992 - Derek Walcott
1993 - Toni Morrison - De blåaste ögonen, Älskade
1994 - Kenzaburo Oe - Mardrömmen
1995 - Seamus Heaney
1996 - Wislawa Szymborska
1997 - Dario Fo
1998 - José Saramago - Blindheten
1999 - Günter Grass
--------------------------------------------------
2000 - Gao Xingjian - En ensam människas bibel
2001 - Vidiadhar Surajprasad Naipaul
2002 - Imre Kertész - Mannen utan öde
2003 - John Maxwell Coetzee - Onåd
2004 - Elfriede Jelinek - De övergivna (text om Fritzl)
2005 - Harold Pinter
2006 - Orhan Pamuk - Snö
2007 - Doris Lessing - Det femte barnet, Ben, ute i världen
2008 - Jean-Marie Gustave Le Clézio - Afrikanen, Hungerns visa, Raga
2009 - Herta Müller - Hjärtdjur