I Onda stenar berättar ett barnbarn om sin mycket speciella farmor. Farmor har som ung en enda längtan, hon vill bli älskad. Den unga kvinnans intensitet, möjligen galenskap, skrämmer dock bort alla friare, alla utom en. Farfar gifter sig med farmor, mer av plikt än av kärlek, och i deras relation saknas den innerliga kärlek farmor så hett längtat efter. Den fysiska sidan av kärleken utforskas dock av paret och tycks vara tillfredsställande för dem båda. Farmor har dock besvär med "onda stenar" - njurstenar - och reser till en kurort för att få lindring för sina besvär. Där träffar hon en man, nyligen hemkommen från kriget, och får uppleva en passionerad kärlekshistoria.
"På söndagen, när de andra flickorna gick i mässan eller promenerade på huvudgatan arm i arm med sina fästmän, samlade farmor håret i en knut, detta hår som ännu var tjockt och svart när jag var liten och hon redan gammal, tänk bara hur det måste ha varit då, och gick till kyrkan för att fråga Gud varför, varför han var så orättvis och förvägrade henne att lära känna kärleken, som är det härligaste som finns, det enda som gör det värt att leva …"Onda stenar är en kort berättelse, som rymmer starka känslor och ovanliga upplevelser. Historien engagerar läsaren omedelbart, farmoderns längtan och sorg sipprar ut från sidorna och väcker starka känslor. Denna osentimentala gestaltning av en desperat kvinnas längtan är nyanserad och vittnar om en djupgående psykologisk inlevelseförmåga.
Texten är poetiskt vacker, stämningen är vemodig och det oväntade slutet ger berättelsen en känsla av äkthet. Att låta berättarrösten vara barnbarnets skapar en intim, varm känsla, en upplevelse av att man som läsare får ta del av familjehemligheter. Sammantaget är Onda stenar en liten pärla, som jag hoppas kommer att hitta hem till många läsare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar