Den stulna romanen av Nawal El Saadawi fångar genast min uppmärksamhet genom sina lyhörda personteckningar, intrikata upplägg och sin värme. Här möter vi kvinnor i alla dess skepnader, starka, förtryckta, upproriska. Berättelsen skrider långsamt framåt, byter fokus, tidsperspektiv och interfolieras av drömliknande sekvenser. Språket är vackert, poetiskt, uttrycksfullt, det är en ren njutning att läsa denna text. Samtidigt rymmer romanen en intressant skildring av ett Egypten statt i förändring, av ett samhälle i kaos.
Yacoubians hus av Alaa al-Aswany är en myllrande berättelse om ett hus och dess invånare. Här möter vi de rika affärsmännen, de fattiga som bor på taket, de svikna förhoppningarna och islamisk fundamentalism. Boken skildrar på ett realistiskt sätt ett korrumperat samhälle, ett land i sönderfall. Personbeskrivningarna är dock mycket torftiga och har nästan uteslutande fokus på utseende och sexualitet. Människorna i denna roman har endast ett fåtal intressen, de vill äga och de vill ligga. Tyvärr väcker inte varken handlingen eller huvudpersonerna något större engagemang hos mig, här finns för få nyanser.
Nawaal el-Sadaawis senaste finns på min att läsa lista. Jag läste alldeles nyss om Törst - en novellsamling som berörde mig. Kankse kan El-Sadaawi hamna hos nobelkommiteen? Det förtjänar hon!
SvaraRaderahttp://joanna-ochdagarnagar.blogspot.com/2010/08/en-av-forfattarna-som-kommer-till-arets.html
Jag gillade inte heller Yacoubians hus, och håller med om din beskrivning. Den tar sig inte på slutet heller - snarare tvärtom. Jag förstår inte riktigt varför den har gjort sån succé. :-/
SvaraRaderaBåda finns på min läsalista, Yacoubians hus får nog bli kvar där ett tag till känns det som såvida den inte kommer i någon utmaning....:-)
SvaraRaderaYacoubians tycker jag inte alls är nödvändig att läsa, men Den stulna romanen tyckte jag om.
SvaraRadera