En annan av dotterns favoriter är Lotta på Bråkmakargatan. Dottern är dessutom ungefär lika envis och skrikig som Lotta när något går henne emot. Och precis som Lotta kan hon nästan allting.
Men Pippi får nu tummen ner av dottern, som pendlat lite hit och dit innan hon bestämt sig. Visst är berättelserna om Pippi spännande och roliga, men problemet är att Pippi inte alltid är snäll. Dottern i vårt hus är mycket medveten om regler och anser att dessa alltid ska följas. Råkar man köra mot gult ljus hörs ett vrål från baksätet med hotelser om att skvallra för dagisfröken. Och Pippi bryter mot alldeles för många regler för att uppskattas av dottern. Dessutom lurar hon en flicka, som letar efter sin pappa, vilket gjorde dottern förvirrad och upprörd.
Inte heller Emil faller dottern i smaken. Fast egentligen är det inte Emil själv som är problemet, det är pappa Anton. För pappan skriker och gormar så att dottern tycker att han verkar vara farlig. Det hjälps inte att han emellanåt är snäll, dottern gillar honom inte.
Saltkråkan är rolig, men alla i huset är överens om att bästa sättet att ta del av äventyren på Saltkråkan är att titta på TV-serien. Melker som badar med kläderna på och den fine Båtsman gör sig bäst i rörliga bilder.
Madicken är ytterligare en favorit, trots att hon både ljuger och hittar på bus ibland. Berättelserna om när Lisabet petade in en ärta i nästan och när Madicken hoppade med paraply från taket har vi både läst och sett filmatiseringar av många gånger.
Kajsa Kavat, Karlsson på taket och berättelserna i Nils Karlsson pyssling väntar härnäst, jag ser med spänning fram emot att ta del av dotterns tankar om den gode Karlsson.
Jag hade jättesvårt för Pippi när jag var liten, av exakt samma anledning som din dotter. Framför allt klarade jag knappt av filmerna och snabbspolade förbi de scener som var jobbigast, som när hon är på kafferep hos Tommy och Annika och är oartig mot tanterna. Hualigen. Nu ser jag fram emot att få börja läsa Astrid för min lilla/e, men det lär dröja ett tag till innan dess.
SvaraRaderaJag har försökt att läsa dessa böcker för en av mina döttrar (nu är hon 7) och den enda som hon har velat lyssna färdigt på är Ronja och Madicken. Sedan håller jag med om att Saltkråkan bäst ses på film.
SvaraRaderaMin tös är lite för liten för Ronja ännu, men jag tippas att hon kommer att bli en favorit.
SvaraRaderaMin mamma kallar mig fortfarande Kajsa-Lotta när hon inte är, vad ska man säga, helt nökd med det jag gör. Kajsa-Lotta blev det eftersom det inte räckte med ett av dem för att beskriva mig. :)
SvaraRaderaDet där med Emils pappa är intressant. Jag var också alltid verkligt livrädd för honom när jag var liten, så jag kan förstå din dotter. För inte så länge sen läste jag förresten en analys som diskuterade de narcissistiska dragen hos Emils pappa. Rätt intressant, men jag inte komma ihåg var jag läste det nånstans.
SvaraRaderaKajsa-Lotta är ju ett väldigt bra namn :-)
SvaraRaderaKarln är ju skvatt galen tänker jag, som inte alltid har lust att vara analytisk och professionell ;-)