Liam Pennywell, en 61-årig nybliven pensionär i Baltimore, förbereder sig inför livets slut genom att flytta till en mindre lägenhet och göra sig av med onödiga ägodelar. Liams yrkesverksamma liv har fört honom från de mer meriterande tjänsterna till arbeten med lägre status; i ungdomen tänkte han sig en framtid som nytänkande filosof, därefter arbetade han som lärare i filosofi och klassiska ämnen på en framstående skola, åren innan den ofrivilliga pensioneringen tjänstgjorde han som lärare i en femte klass på en vanlig skola. Med två misslyckade äktenskap bakom sig, och tre döttrar han egentligen inte känner, är Liam en tämligen ensam människa. Första natten i den nya lägenheten går Liam och lägger sig i sängen med täcket noggrant instoppat på sidorna, morgonen därpå vaknar han upp på sjukhuset. Något har hänt under natten, men Liam har inget som helst minne av detta. Att inte kunna minnas är oerhört frustrerande för Liam, som så småningom inser att han behöver en påminnerska.
Berättelsen om Liam skildrar på ett närmast försynt sätt hur människan fortsätter att utvecklas även efter ungdomsåren. Liam är en ensam människa, som inte har lätt att ta initiativ eller fungera i sociala relationer. Barnen och ex-hustrun tycks anse att han är ett hopplöst fall, själv verkar Liam inte bry sig om vad andra anser. Omgivningen har dessutom svårt att förstå Liams frustration över minnesförlusten, de anser att det nog är skönast att slippa minnas att man blivit nedslagen. För Liam blir minnesförlusten dock något av en fix idé och när han upptäcker att en äldre välbärgad man i staden har en "personlig påminnerska" väcks hans intresse. Med tiden lär Liam känna denna påminnerska och en relation som väcker gamla känslor till liv inleds. Samtidigt flyttar den yngsta dottern till Liam, som nu inte längre kan värja sig för livet.
Anne Tyler är en av mina favoritförfattare och en mycket pålitlig sådan. Hennes romaner är skicklig komponerade, hon formar sina huvudpersoner med sympatisk värme och varsamhet. Texterna är lättlästa och innehåller mer klokheter än man i förstone inser. Författaren har inga behov att skriva oss på näsan att hon har något viktigt att säga, men det har hon. Denna och andra böcker av Anne Tyler rekommenderas varmt.
Tänk, igår såg jag en roman av Anne Tyler i vårt bryggbibliotek - hoppas den står kvar idag när jag kommer ut igen!
SvaraRaderaJag har inte läst något av Anne Tyler men efter ditt inlägg om Påminnerskan är jag väldigt intresserad av hennes författarskap. Finns det någon annan av hennes böcker som du skulle rekomendera?
SvaraRaderaEn av hennes senare som jag gillade är "Ett amatöräktenskap". Men jag tror i o f s att jag gillar allt jag läst av henne.
SvaraRaderaEtt amatöräktenskap är den jag gillar bäst hitills. Den med adoptionstema var också helt okej.
SvaraRaderaPåminnerskan är så skönt lättläst, men samtidigt inte alls banal, utan som du skriver, innehåller den massor av klokheter. Skönt att läsa om en äldre person, som jag inte gör så ofta. Han hade ett sånt skönt förhållande till livet på nåt sätt, även om det blev ännu bättre sen.
Kommer du på nån mer som påminner om Anne Tyler? Nick Hornby kanske?
Jag har svårt att komma på ngn som liknar Tyler, men Hornby är ändå rätt lik tycker jag. Jag har just läst Easter Parade av Richard yates, som också på något sätt fick mig att tänka på Tyler. Fast likheten kanske mest består i det amerikanska.
SvaraRadera