måndag 24 maj 2010

Tematrio - Titelfärg

Lila hibiskus inspirerade till dagens tema, färger i titeln. Det visade sig att jag i hyllan hade en hel del färger, av dem var röd mest frekvent. Berätta om tre böcker med en färg i titeln!

1. Lila hibiskus av Chimamanda Ngozi Adichie handlar om en välbärgad, väl ansedd svart familj i Nigeria. Huvudpersonen och berättarjaget är den unga, mycket osäkra flickan Kambili, som lever under hård press att alltid vara god och bäst. Fadern är en beundrad man, som får pris av Amnesty för sina insatser för demokratin, men hemma är han en tyrann. Sträckläsare.

2. Purpurfärgen av Alice Walker är en gammal favoritbok, som jag tror ännu skulle stå sig. Den unga, svarta flickan har en svår familjesituation och hon börjar skriva brev till Gud för att ha någon att tala med. Romanen gestaltar de svartas saituation i under 1900-talets första hälft och den berättar om en osäker flickas mognad till en stark kvinna. Lättläst och engagerande.

3. Även den tredje av dagens bokval handlar om en ung svart flicka. De blåaste ögonen av Toni Morrison är en berättelse om en fattig familjs öde i Amerika på 40-talet. Varje natt ber den oälskade Pecola om blå ögon, hon är övertygad om, att om hon bara fick blå ögon skulle hon bli vacker och lycklig. Hennes föräldrar skulle bli kärleksfulla och slagsmålen skulle upphöra. Denna roman skildrar förtrycket, som det avspeglas i en liten flickas känsla av värdelöshet.


"Instruktioner"

Låna gärna bilden om ni vill, men ladda upp den på egen eller er bloggvärds server. Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

26 kommentarer:

  1. Måste ha med Lila Hibiscus jag också. Har 50 sidor kvar, men den är riktigt bra!

    SvaraRadera
  2. Nu är min tematrio klar. Den har dock inte så fin variation som din.

    http://bokmamma.blogspot.com/2010/05/tematrio-titelfarg.html

    SvaraRadera
  3. Den röda anteckningsboken av Paul Auster.
    En samling korta berättelser som enligt Auster ska vara helt sanna. De är fristående historier, men det finns ändå en röd tråd - slumpen. Är det som händer bara sammanträffande eller ligger det något mer bakom? Jag tycker om berättelserna - de är lagom anmärkningsvärda (inte för intetsägande för att man ska undra vad poängen med dem är, men inte så fantastiska att man inte kan tro att de är sanna) och lite småroliga. Lättläst och läsvärd.

    Vita tänder av Zadie Smith.
    Smith får nog sägas vara min favorit bland brittiska kontemporära författare. Vita tänder är hennes debutroman och är en brokig historia med flera olika huvudpersoner. Det jag gillar mest med Vita tänder (och Smiths böcker överlag) är att den är rätt tragikomisk och att karaktärerna är så operfekta. Båda de här sakerna tycker jag gör historien mer verklig. Sen har Smith också ett väldigt rappt språk som gör boken väldigt snabbläst.

    Svart som silver av Bruno K. Öijer.
    En diktsamling får avsluta dagens tematrio. Som Den röda anteckningsboken är det här en relativt tunn historia, sett till sidantalet. Som alltid finns det ju vissa dikter som man fastnar för mer än andra, men just den här samlingen innehåller ovanligt många som jag tycker riktigt bra om, trots att jag vanligtvis föredrar användning av interpunktion, stor bokstav och mig/dig/sig istället för mej/dej/sej.

    SvaraRadera
  4. Nu har jag tre färgglada böcker hos mig också:

    http://elilaserochskriver.wordpress.com/2010/05/24/fargglad-tematrio/

    SvaraRadera
  5. Min trio blev helt enfärgad :)

    SvaraRadera
  6. Det finns faktiskt 8 färgglada böcker hos mig!

    SvaraRadera
  7. Klar. =)

    http://etthemutanbocker.blogspot.com/2010/05/tematrio-titelfarg.html

    SvaraRadera
  8. En trio i svart finns hos mig!

    SvaraRadera
  9. Nu finns det tre färger hos mig också - men till en början hade jag svårt att komma på en enda...

    SvaraRadera
  10. Hos mig till salu finns bland annat Ann Cleeves:
    Svart som natten, Rött stoft och Vita nätter. I morse läste jag positiv recension i Sydsvenskan om en fjärde del: Blå gryning. Alla med brottsplats Shetlandsöarna.

    SvaraRadera
  11. Mitt svar finns här: http://varldenslitteratur.wordpress.com/2010/05/24/tematrio-frger/

    SvaraRadera
  12. Vitt är det hos mig:

    http://ombockersomjaghunnitlasa.blogspot.com/2010/05/vitt-som-appelblom.html

    SvaraRadera
  13. den Toni Mortinsson har jag inte läst..

    SvaraRadera
  14. Nu har jag lämnat ett bidrag till regnbågen.

    SvaraRadera
  15. 1. Orhan Pamuk: Den svarta boken

    (Här kunde man göra det lätt för sig och fortsätta med Mitt namn är röd och Den vita borgen av samma författare, men den svarta är bäst.)

    2. Jesper Svenbro: Blått

    (Utmärkt poet och akademiledamot som är mer lättläst än sitt rykte.)

    3. Walter Ljungquist: Revolt i grönska

    (Första delen i Jerk Dandelin-sviten, som har kallats den svenska motsvarigheten till På spaning efter den tid som flytt. Dock betydligt mindre gnällig än Proust.)

    SvaraRadera
  16. Johannes: Åh, jag ÄLSKAR Walter Ljungqvist! Vilken bra påminnelse. Tyvärr äger jag inte Revolt i grönska (men det är trevligt att leta efter den på antikvariat), men däremot har jag två exemplar av Azalea :-)

    Nu har jag inte läst Proust ännu, men jag håller med om att böckerna inte är gnälliga. Ett mycket vackert språk, en förtätad naturlyrik och en underström av religion. Påminner en del om Pär Lagerkvist, fast utan ångesten, tycker jag.

    SvaraRadera
  17. Vixxtoria: Den dagen jag hittar ett snyggt inbundet ex som inte är sviiindyrt kommer jag också att ha två st. Azalea. :-) Vissa författare vill man helt enkelt ha i böcker som håller för omläsning i några decennier framöver.

    Kul (och lite oväntat) med fler vänner av Walter. Håller han inte på att bli lite bortglömd?

    SvaraRadera
  18. Johannes: Är Azaleorna så svindyra, alltså? jag kanske kan göra mig en förmögenhet :-)

    Men jo, Ljungquist är nog tyvärr bortglömd. Det är – som du skriver - ovanligt att man hittar fler entusiaster. Jag har länge tänkt att jag ska skriva något riktigt omfattande och jättelångt om honom på min blogg, men jag måste samla mig först, och det har jag inte riktigt haft tid till under det långa hårda arbetsåret. Jag hoppas att sommaren kommer råda bot på det, och att jag också kan läsa om några Ljungquist-böcker. Paula, till exempel. Eller Resande med okänt bagage. Han har ofta så poetiska titlar. Och han har alltid väldigt intressanta och fantasieggande namn på sina personer (jag är svag för unika, underliga och lite oväntade namn; det är möjligt att det är en av anledningarna till att jag tycker så mycket om honom).

    SvaraRadera
  19. Vixxtoria: Jag vet inte om förstaupplagan av Azalea alls kom ut i inbunden form (och om den gjorde det är det nog än mer sällsynt med bevarat skyddsomslag i bra skick). Den enda som finns på antikvariat.net är en som någon har tagit till en bokbindare, verkar det som. 750 pix vill de ha för den...

    Sommaren är verkligen Ljungquist-omläsningstid för mig också. (Det känns som om alla hans böcker utspelar sig på sommaren, jag kanske minns fel men jag kommer inte på något motexempel. Alla dessa märkliga igenvuxna trädgårdar, allt detta ljus som alltid dämpas av grönskan...) Ser fram emot ett inlägg hos dig, när det än kommer.

    SvaraRadera
  20. Johannes: Ja, jag tänker på precis samma sak. Just trädgårdarna, grönskan och den ljusa sommarnatten. Det är där det händer, alla tankar och avgöranden. Och någon som spelar piano någonstans i bakgrunden, i ett vitt hus. Och så den där varma och svettiga vandringen i Källan...

    När du nu beskriver hur ovanlig Azalea verkar vara så blir jag tveksam. Men jag är nästan helt säker på att ett av mina exemplar hemma är inbunden. Och har skyddsomslag... Jag ska kolla ikväll! (Det andra är i mitt minne en ganska sladdrig pocket.)

    SvaraRadera
  21. Jag har aldrig hört talas om Walter Ljungqvist, men ni har definitivt väckt min nyfikenhet. Påminner han verkligen om Pär Lagerkvist så kommer jag att gilla.

    SvaraRadera
  22. Skojigt tema. :) Först kom jag inte på enda, men sedan hittade jag massor av böcker med en färg i titeln. Jag har dock inte läst någon av titlarna i din Tematrio, men jag blir sugen på att läsa Purpurfärgen.

    SvaraRadera
  23. Nu finns min trio på plats. Helt i rött efter en felläsning, Lyran. Till Johannes och Vixxtoria: ska jag börja med Revolt i grönt? Eller Azalea, om jag vill läsa Ljungquist?

    SvaraRadera
  24. Ann-Sofie: Hmmm.. båda går nog bra tycker jag. Azalea handlar om en författare som kidnappas av sina romanfigurer, kan man kanske lite förenklat säga. Revolt i grönska är första delen (fast den utspelar sig sist) i en lång svit på elva romaner om Ljungquists alter ego Jerk Dandelin, och de hänger ihop på ett lite knepigt sätt: Några delar (Liljor i Saron, Kammarorgel, Källan) är helt fristående och kan också vara bra första bekantskaper med WL. Andra (Brevet från Casper, Paula, I stormen, Sörj dina träd) utgör en sammanhängande berättelse och dem behöver man nog läsa i rätt ordning för att få ut mesta möjliga av dem. Jag överlåter åt Vixxtoria (hur tusan uttalar man det egentligen?) att fälla utslagsrösten.

    SvaraRadera
  25. Ann-Sofie och Johannes: Ja, vad ska du börja med. Jag håller med om att båda går bra, och eftersom jag själv gett mig på Jerk Dandelin-serien i okronologisk ordning (och jag har nog inte ens läst alla böckerna) så går det också bra, även om det säkert finns många fördelar med att läsa i rätt ordning.

    Azalea håller jag på att läsa om just nu (man blir väl inspirerad!) och det som är bra med den är ju att den är fristående. Källan kan man också läsa helt fristående, som Johannes skriver.

    Serien som börjar med Brevet från Casper är den jag har läst i sin helhet (till skillnad från Dandelin-serien, alltså), och eftersom jag tycker mycket om den, och särskilt boken Paula, så är en rekommendation att man ger sig på Casper först.

    Sedan har jag nu hunnit kolla ordentligt i min bokhylla, och det visar sig att det inte alls är Azalea jag har dubblett av. Mitt Azalea är mycket riktigt en sladdrig pocket. Däremot har jag två inbundna versioner, varav en med mycket vackert skyddsomslag, av Nycklar till okänt rum.

    Jag tror också det blir något substantiellt skrivet (om än inte det där stora översiktsverket som jag gått och inbillat mig att jag ska skriva) på min blogg ganska snart (ganska snart betyder i min värld inom två månader).

    (Vixxtoria uttalar man ungefär som det låter, men det andra x:et är bara dekoration. Många vänner kallar mig Vix, och det går också bra ;-) )

    SvaraRadera