Mitt bidrag till årets förstamajfirande får begränsas till lite boktips. Jag har läst en hel del arbetarförfattare och tycker om den realistiska stilen. Det finns många författare att välja bland i den här genren, jag har här helt enkelt valt ut några av mina favoriter.
Martin Andersen Nexö - Ditte människobarn är det andra av författarens storverk (det första är Pelle Erövraren). Flickan Ditte överges av modern och uppfostras av sina morföräldrar. Livet är en ständig kamp och, trots en okuvlig optimism, är Ditte utsliten redan i unga år. Fantastisk, gripande skildring av ett hårt liv.
Moa Martinson - Mor gifter sig är första delen av en trilogi om proletärflickan Mia. Romanserien skrevs som motvikt till de "pojkbiografier", som var vanliga under 1930-talet. Förutom att skildra hur livet var för kvinnor vid sekelskiftet innehåller denna självbiografiska romanserie en mycket nyanserad skildring av den komplicerade relationen mellan en mor och en dotter.
Per Anders Fogelström - Mina drömmars stad och de efterföljande romanerna om staden och dess förvandling är något av det allra bästa i svensk litteratur. Det är den stora omvandlingens tid och nya möjligheter öppnar sig. Den unge Henning far till Stockholm för att arbeta och skapa en ljus framtid. Han får slita hårt, men får också uppleva vänskap och kärlek. Romanen är en rakbladsvass analys och skildring av urbaniseringens och industrialiserings förödande konsekvenser för människans livsvillkor.
Elsie Johansson - Romanserien om Tåpelles skildrar fattigdom, hårda livs- och arbetsvillkor samt människans inneboende stolthet och strävan efter värdighet. Berättelsen kryper under huden på läsaren och väcker starka känslor. Nancy drömmer och frihet och kärlek, men drabbas av förödmjukelser och svek. Flickan ger dock aldrig upp, utan kämpar på för att förbättra sin och familjens livssituation.
John Steinbeck Vredens druvor utspelar sig i USA under depressionen. Tom Joad och hans familj vräks och ger sig iväg mot Kalifornien för att få arbete. Drömmen om ett bättre liv finns dock bara i reklambladen. Många fattiga familjer har sökt sig till västkusten och blir offer för giriga, samvetslösa arbetsgivare. Trots fattigdom och umbäranden finns dock en stark solidaritet bland de utsatta människorna.
Åsa Linderborg - Mig äger ingen är Åsas berättelse om hennes uppväxt med en ensamstående pappa, en ensamstående pappa med alkoholproblem. Romanen är en osentimental skildring av en torftig barndom och en kärleksförklaring till en pappa som gjorde sitt bästa, trots begränsningar i föräldraförmågan. Pappan Leif var den unga lokala fotbollsstjärnan, som gifte sig tidigt och började arbeta på fabriken, precis som hans far före honom. Men arbetet på en fabrik är nedbrytande, både fysiskt och själsligt. Och hur ska man hantera att både vara stolt över att vara en god arbetare och samtidigt hata arbetet?
Ge gärna tips på fler arbetarromaner i kommentarerna, jag har ännu mycket oläst.
Du skulle nog gilla "Träskoland" av Gunnar Adolfsson och "Analfabeten" av Ivar Lo-Johansson.
SvaraRaderaFogelströms Stadsserie lästa jag för många år sen och jag håller med dig, det är något av det bästa som skrivits.
SvaraRaderaÄven Kerstin Ekman har skrivit en tetralogi Kvinnorna och staden ur ett mer kvinnligt perspektiv. Också mycket läsvärda.
Tack för tipsen. Kvinnorna och staden-serien har jag läst för länge sedan, men den gjorde uppenbarligen inte så stort intryck. Jag minns den knappt. Kanske dags för en omläsning. Ivar-Lo har jag inte alls läst, men misstänker att han kommer att bli en favorit.
SvaraRadera