Årets resstopp i Asien fylldes av två mycket läsvärda romaner. Jag blev tvungen att välja bort Lahiri, av tidsbrist, men hoppas kunna återkomma till henne vid senare tillfälle.
Mardrömmen av Kenzaburo Oe, (Japan).
När Fågel får det hemska beskedet att hans nyfödde son har hjärnbråck blir han lamslagen och, enligt gamla mönster, söker han fly verkligheten på olika sätt. Han börjar dricka och han tar upp kontakten med en gammal flickvän. Mardrömmen har en febrig, desperat karaktär, som gör läsaren uppskakad och upprörd. Författaren utforskar människans psyke utan att väja för det obehagliga. Texten är konkret och deskriptiv, den lämnar tolkningarna till läsaren.
Människornas jord av P A Toer (Indonesien).
Människornas jord är en realistisk roman, fylld av spänning och kärlek. Samtidigt innehåller den nyanserade skildringar av Indonesiens historia. Tiden är 1890-tal, den infödde pojken Minke växer upp i en privilegierad familj och han studerar vid det holländska gymnasiet i Surabaya. Där anammar han en europeisk livssyn och drömmer om en framtid i Europa. Men när kärleken drabbar Minke får han upp ögonen för hur kolonisatörerna egentligen betraktar de infödda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar