Hur dromedaren fick sin puckel, text av Rudyard Kipling, illustrationer av Ursula Seeberg, utgiven av Opal Förlag, 2006.
Den här klassiska berättelsen av Nobelpristagaren Rudyard Kipling utspelar sig i världens begynnelse. Djuren har just börjat arbeta för människan, men dromedaren vill inte delta. Han bor ensam i öknen och svarar bara "pu" när de andra djuren pratar med honom. Eftersom både människorna och djuren arbetar hårt i den splitternya världen, blir de upprörda över dromedarens lättja. Då den store trollmannen över alla öknar kommer farande i en sky av damm, får han höra talas om den late, självupptagne dromedaren. När dromedaren vägrar att lyda trollkarlen, växer en puckel ut på hans rygg. Genom puckeln skall dromedaren kunna klara sig utan mat i flera dagar och på så sätt kunna arbeta i kapp de andra djuren. Sedan dess släpar dromedaren på sin puckel och ännu har han inte lyckats ta igen de tre arbetsdagar han kom för sent vid tidens begynnelse och ännu har han inte lärt sig vara lydig.
Hur dromedaren fick sin puckel är en berättelse om att inordna sig och lyda sociala koder, eller inte. Boken kan tolkas på många sätt och hemma hos oss känns det inte självklart att man alltid måste inordna sig. Ska man vara helt ärlig har både mamman och pappan i familjen vissa auktoritetsproblem och ser civil olydnad som något positivt för samhället. Dottern på 4½ anser dock att regler ska följas! Denna olikhet i synsätt har lett till intressanta diskussioner om dromedarens asociala beteende.
Bokens text är lättläst och illustrationerna är både fantasieggande, exotiska och roliga. Berättelsen är tankeväckande, eftersom man kan se på dromedarens beteende utifrån olika aspekter. Det här är en bra bok att läsa för lite äldre förskolebarn och ha som utgångspunkt för att diskutera regler och lydnad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar