lördag 17 april 2010
Electra
Nej inte Orestes syrra, utan cykeln är det jag vill blogga om. Jag har nämligen blivit kär - i en cykel. Det som gör saken extra ironisk är att jag inte kan cykla (råkade ut för en olycka i tonåren och blev rädd). Men kärleken övervinner allt, som sagt. Nu ska jag baske mig lära mig att cykla igen. Igår köpte jag en gammal, skruttig cykel för ett par hundra av en arbetskamrat för nu ska här övas. Sedan ska jag önska mig den finaste av alla cyklar jag sett, en Electra Amsterdam. Frågan är hur man ska kunna välja färg...
Superfina cyklar! Lycka till med övandet. Förstår att det måste vara läskigt. Jag cyklade inte på många år efter att en vän skadats svårt i en cykelolycka och då var jag inte ens drabbad själv.
SvaraRaderaOch jag som klickade hit för Orestes skull...
SvaraRaderaI stället blir jag jätteavundsjuk på dig som ska köpa en ny cykel. Den jag har är bara ett par år, jättedyr, med 24 växlar, och jag är fortfarande ganska förälskad i den. Till och med nyförälskad, eftersom jag nu för första gången på 1,5 år kan cykla så smått igen (jag har dragits med en meniskskada som opererades i vintras, så det är först nu jag kan cykla igen).
De här cyklarna var ju dock helt underbara. Visst borde jag ha två?
Av de här två skulle jag definitivt valt den vit-gröna, men teckningen av kvinnan och flickan (?) på den röda var ju helt underbar! Och sadlarna! Sadlarna!!
Jag var själv inblandad i en cykelolycka som tonåring, som hade kunnat sluta riktigt illa. Cykeln blev totalkvaddad, men själv kom jag undan med ett skrubbsår, så jag kan förstå dig.
O, den var fin! Nästan så att jag vill börja cykla igen.
SvaraRaderaÅÅÅ,vad fina! Förstår fullkommligt din kärlek. :-)Blev själv lite förälskad i den vita cykeln. :-)
SvaraRaderaÅh, jag blev cykelsugen. Lycka till med övandet!
SvaraRaderaTack så mycket :-) Det gick ganska bra att öva, fast det känns vingligt och lite farligt. Men, om jag cyklar lite flera ggr i veckan borde det ju bli en vana igen.
SvaraRadera