Den farliga resan

Den farliga resan av Tove Jansson, utgiven av Alfabeta Bokförlag.

I Den farliga resan är Susanna på ett fasansfullt humör och önskar att allt vore tvärtemot. Och minsann, det är precis vad som inträffar. Den gamla, lata katten förvandlas till en fräsande tiger, som ger sig iväg på äventyr. Susanna ger sig iväg efter katten och upptäcker att hennes spegelbild i kärret har en lika vild uppsyn som kattens. Susanna får lust att både gå hem och ge sig iväg på äventyr och äventyrslängtan tar överhanden. På vägen möter Susanna Hemulen, Tofslan, Vifslan, Sniff och de andra välkända karaktärerna från Muminvärlden. De råkar ut för både vulkaner och snöstormar innan de når tryggheten i Mumindalen.

Den här berättelsen speglar barns sätt att tänka på ett mycket nyanserat sätt. Barn är omnipotenta, d v s de tror faktiskt att allt kretsar runt dem själva, att de är alltings mittpunkt och orsak. Att ha all den här makten leder emellanåt till ambivalens, barnets fylls av starka motstridiga känslor. Det är därför Susanna ger sig iväg på äventyr med skräckblandad förtjusning.

Den här berättelsen är riktigt spännande och kanske inte så lämplig som kvällslektyr för mörkrädda barn. Dottern på 4½ tycker att berättelsen är ganska otäck, men hon vill så klart att vi ska läsa den i alla fall. Jag är särskilt förtjust i bokens avslutning som visar att det inte alltid vare sig är lätt eller viktigt att veta vad som är verkligt och vad som är fantasi:

"Hon fick aldrig reda på
om allting var på riktigt,
men såvitt man kan förstå
så är det inte viktigt."

Bokens text är på rim och den är ganska utmanande och rolig att läsa när Tofslan och Vifslan talar. Illustrationerna är expressiva och förstärker både det som är spännande och det som är ljust och glatt.

Sammantaget är detta en bok som speglar barnens värld och därför är det en bok jag gärna rekommenderar till de äldre förskolebarnen och yngre skolbarnen.