Månadssummering - Januari 10

Det blev både låga och höga betyg utdelade denna månad. Men var har Nobelpristagarna tagit vägen?


På spaning efter den tid som flytt av Proust/Heuet.

Detta är således den grafiska adaptionen av del ett av Prousts fantastiska romansvit. Trots mycket fina illustrationer var boken tämligen svårläst och långrandig. Den innehåller mycket text för att vara en grafisk roman, antagligen för att stora delar av Prousts verk inte går att illustrera i bild. Men även om boken inte var så bra som jag hoppats, väckte den mitt intresse för originalverket.


Mordets praktik av Kerstin Ekman.

Pontus Revinge heter läkaren som stod modell för Doktor Glas, enligt Kerstin Ekman. Här möter vi en läkare med oacceptabla böjelser som lever långt från de fina salongerna. Boken är skriven på fantastisk prosa, men jag blir ändå inte så begeistrad. Jag hade kanske förväntat mig en ny vinkling av berättelsen, som i Gregorius, men detta är mer en sidoberättelse.


Sju stenar till den otrogna hustrun av Khoury-Ghata.

I en liten, avlägsen by vid öknens rand väntar den gravida trebarnsmamman Noor på sitt straff, hon är skyldig till äktenskapsbrott och dömd att stenas till döds. En dag kommer en fransk kvinna, en hjälparbetare till byn och engagerar sig i Noors öde. Kvinnornas liv sammanflätas på ett oväntat sätt. En fruktansvärd berättelse skriven på ett underbart poetiskt, sagobetonat språk.


Kungens komediant av Agneta Pleijel.

Redan som sexåring får den blivande skådespelaren Lars Hjortsberg en roll vid Gustaf IIIs opera. Han kom att stå kungen nära, och berättar själv om sitt liv i boken. Romanen innehåller intressanta historiska perspektiv, men tyvärr känns språket varken lättläst eller elegant. Jag tappade intresset för berättelsen ganska tidigt och möjligen gör inte min bedömning boken rättvisa.


Penelopiaden av Margaret Atwood.

Här återberättas Homeros'äventyrsfyllda myt om Odysseus utifrån ett kvinnligt perspektiv. Vi får lära känna hustrun Penelope som ung och vi får följa hennes möte med maken och flytten till Ithaka. Penelopiaden är en skickligt vävd gestaltning av kvinnans situation både under antiken och i samtiden. Språket är enkelt och precist, berättelsen engagerande och temat intressant.


Aprils frusna blommor av Ismaïl Kadaré.

Denna roman utspelar sig i Albanien år 2000, ett Albanien vars kommunistiska styre nyligen rasat samman, ett land som försöker bygga upp något nytt - eller återuppbygga något gammalt. Handlingen speglar konflikterna mellan det moderna väst och de uråldriga traditioner som kommunismen kuvat, men inte utrotat. Underbara legender finns invävda som motbilder till nutiden.


Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón.

När Daniel är tio år får han romanen Vindens skugga. Pojken blir uppslukad av berättelsen och av dess författare och sökandet efter gåtornas svar tar över hans liv. Jag önskar att jag hade tyckt mer om den här romanen än jag gjorde. Jag uppfattade handlingen som förutsägbar, språket som alltför prunkande och karaktärerna som platta. Men spännande var den.


Lolita av Vladimir Nabokov.

I korthet handlar Lolita om Humbert Humberts sökande efter sexuell tillfredsställelse. Romanen består av Humberts dagboksanteckningar från fängelset, där han sitter i väntan på en mordrättegång. Han skriver för att rättfärdiga sig och hans skönmålningar och falsifikationer är makalösa. Detta är ett fantastiskt inträngande porträtt av en pedofil, skriven på ett underbart språk.


Isslottet av Tarjei Vesaas.

Denna underbara lilla roman berättar om den gryende vänskapen mellan två elvaåriga flickor, Siss och Unn. De har precis börjat lära känna varandra när Unn försvinner på isen, och Siss blir som frusen inuti. Kamrater och familjen försöker förgäves få henne att leva upp igen. Det här är en otroligt vacker, nyanserad, vemodig skildring, som på ett finstämt sätt fångar det sköra i en ny vänskap.