"De av oss som levde i Islamiska republiken Iran uppfattade såväl tragedin som absurditeten i den grymhet vi var utsatta för. Vi blev tvungna att göra narr av vårt eget elände för att överleva. Vi kände också instinktivt igen posjlost - inte bara hos andra, utan hos oss själva. Det var ett skäl till att konsten och litteraturen blev så oumbärliga i vårt liv: de var ingen lyx utan en nödvändighet. Det Nabokov fångade var livets beskaffenhet i ett totalitärt samhälle, där man är fullständigt ensam i en bedräglig värld full av falska löften, där man inte längre kan skilja mellan sin räddare och sin bödel."
Nafisis bok levde jag med länge efter att jag läst den. Diskuterade den, citerade den och försökte övertala mina vänner att läsa den.
SvaraRaderaJag har fortfarande avrivna lappar utplacerade här och var i boken där texten kändes extra angelägen att minnas. Ett av de citat som jag har med mig är:
"En roman är ingen allegori, sade jag mot slutet av föreläsningen. Den är en sinnlig upplevelse av en annan värld. Om ni inte träder in i den världen, håller andan med romangestalterna och blir berörda av deras öde, kommer ni inte att kunna leva er in i dem, och upplevelsen är romanens hjärtpunkt. Så här läser man en roman: man andas in upplevelsen. Så sätt igång och andas."
Underbart citat!
SvaraRadera