Husfrid av Alison Bechdel, utgiven av Ordfront, 2009.
Alison växer upp i en mycket akademisk och tämligen excentrisk familj. Fadern är distanserad i sin relation till barnen och mycket krävande. Han arbetar som begravningsentreprenör och hyser ett fanatiskt intresse för litteratur, konst och att inreda deras hus i dess nygotiska stil. Under collegetiden inser Alison att hon är homosexuell och hon meddelar sina föräldrar detta i ett brev. Alison får då veta att även hennes far är homosexuell och att han t ex haft ett förhållande med barnvakten, Roy. Bara några veckor senare avlider Alisons far under oklara omständigheter. Han lämnar efter sig många frågetecken, både kring sitt liv och kring sin död.
Jag uppfattar romanen/serien framför allt som en beskrivning av en mycket komplicerad far-dotterrelation. Alison söker efter faderns godkännande och beundran på många sätt, framför allt genom att försöka dela hans intresse för litteratur. Boken är sprängfylld av referenser till Fitzgerald, Proust och Joyce. Detta gör naturligtvis boken extra intressant. Berättelsen gör djupa nerslag i avgränsade tidsperioder, då vi i detalj får ta del av hur livet såg ut i familjen. Detta gör personbeskrivningarna fylliga; en av mina favoritpassager handlar om hur Alison utvecklar en mängd tvångstankar.
Illustrationerna är detaljerade utan att vara överlastade och stilen/färgsättningen skapar en historisk ram för hela verket. Även för en ovan serieläsare som jag ter sig boken lättläst och bilderna väcker min nyfikenhet att få veta mer.
Både till den vane och den ovane serieläsaren vill jag rekommendera denna fina grafiska roman.
Jag har "Husfrid" mycket högt upp på min önskelista. Det var mycket inspirerande att läsa din recension.
SvaraRaderaTack Ingrid, skulle tro att du kommer att tycka om Husfrid.
SvaraRadera