Siv sover vilse, av Pija Lindenbaum, utgiven av Rabén & Sjögren, 2009.
Siv ska sova över hos sin bästis Cerisia, som har två marsvin och en hund och en storebror. Det ska bli så härligt. Men det luktar lite konstigt i Cerisias hus, och där finns många dörrar, och hunden har en äcklig knöl på huvudet, och maten är helt ny för Siv. Mitt i natten vaknar Siv i Cerisias mörka rum och upptäcker att hon är ensam. Hon smyger sig ut i hallen för att försöka hitta den försvunna Cerisia och stöter på en hel del oväntade varelser. På morgonen hämtar pappa Siv, som inte tyckte att det var så jättekul att sova borta.
Siv sover vilse är en spännande berättelse med oväntade vändningar och fantasifulla, magiska inslag. Texten är lättläst, den har finurliga ordvändningar och passar perfekt till handlingen. Illustrationerna är helt magnifika. Graden av spänning illustreras av skeva, suggestiva perspektivförskjutningar och mörka, dova, expressiva färgskalor.
Dottern tyckte att boken var ganska otäck vid första läsningen, men nu vill hon ofta att vi ska läsa den vid sängdags. Det är intressant att se hur tydligt hon använder sig av denna bokkaraktär (och även Pija Lindenbaums Gittan) för att bearbeta sin egen rädsla inför att bli ensam i skrämmande situationer. I en TV-intervju berättade Pija att hon själv var en ängslig, liten unge och att det är den egna barndomen som avspeglas i hennes huvudpersoner. Jag hoppas att Pija är medveten om hur stor betydelse hennes böcker har för rädda små barn, de är en riktig skatt.
Den här boken hade varit en värdig Augustvinnare och jag vill varmt rekommendera den till alla barn i 4-6 års ålder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar