Nu är det dags för bokstaven G i Lilla O:s utmaning.
1. Tantsnusk har väl alla hört talas om, men har du läst någon bok som skulle kunna kallas gubbsnusk?
Milleniumtrilogin, tycker jag är ett bra exempel på gubbsnusk. Psykiskt störd ung kvinna opererar in silikon i tuttarna och ligger runt med feta äldre män (och kvinnor).
2. Berätta om en bok som fick dig att gråta! Händer det ofta att du gråter av böcker?
Ja, jag gråter ofta av böcker, känslomässigt engagemang är för mig meningen med att läsa. Allra mest grät jag när jag för länge sedan läste Mannen som kunde tala med hästar.
3. Berätta om en gammal favoritbok som du ofta återkommer till!
Momo - eller kampen om tiden är en av de bästa böckerna - alla genrer. Berättelsen om hur Momo besegrar tidstjuvarna och får människorna att tänka på det som är viktigt är mästerlig.
4. I programmet Go´kväll brukar någon känd person bjuda in till en fiktiv middag. Vilka fyra författare, levande eller döda, skulle du bjuda och vad tror du att ni skulle prata om?
Nu är det ju så att jag hellre fantiserar om författare än träffar dem i verkligheten. Och jag vill i vilket fall inte träffa fyra stycken samtidigt, de skulle förmodligen bara prata med varandra. Men jag skulle gärna vilja att Selma berättade en saga för mig, någon hennes farmor berättade när Selma var liten.
Momo var en av mina favoritböcker när jag var yngre. Undra om den håller för omläsning? Temat är definitivt aktuellt.
SvaraRaderaDen håller :-)
SvaraRaderaDet mest utpräglade gubbsnusk jag någonsin läst är Robert Heinleins "I will fear no evil". Startar med bra förutsättningar att bli fantastisk sf med transplantation av hjärnan när kroppen tar slut, etc, men blir bara gubbsnusk när den gamla gubben använder sin nya unga kvinnliga kropp till att ha sex med så många som möjligt. För att få veta hur det känns, och sen konstatera att tjejer har det bättre. Blä.
SvaraRaderaJag har aldrig lyckats ta mig igenom Momo, trots att jag har den på långlån från en kompis sen ett halvår tillbaka. Började, men fastnade inte alls...
Men du, var det inte Selmas _farmor_ som berättade de mest fantastiska Värmlands-sagorna? (Jag kan absolut minnas fel.) Annars håller jag med om att jag gärna skulle lyssna till dem. Astrid Lindgren skulle också gärna få berätta, förresten.
SvaraRaderaVisst var det farmor. Jag lyckas alltid skriva mormor i stället för jag ser min egen mormor framför mig. Ändras genast.
SvaraRaderaJag hade gärna haft Selma och hennes sagoberättande på besök också. Och Momo är verkligen en underbar historia, brukar själv också återkomma till den! Den går aldrig "ur tiden", så att säga.
SvaraRadera