Om kön, makt och Lucia

79

Göran och Zlata passerade den stora anslagstavlan vid skolentrén. Årets
Luciakandidater satt upptejpade och log med sina bedjande leenden mot sina
betraktare. ”Rösta på din favorit!” stod det med stora bokstäver. Göran
stannade till och tittade på de blonda tjejerna. Skolans snyggaste. Göran
funderade. Tänk om någon av de änglarna ville bli hans tjej. Tänk om han
kunde få en kyss av kandidat nummer två.

Plötsligt och till sin fasa fick han syn på sitt eget porträtt. Göran var
Luciakandidat nummer sju. Wanja smög upp bakom Göran.

”Jag har fått ihop skitmånga röster åt dig!” viskade hon.

Göran hoppade till och bara glodde på Wanja.

”Nej, nej, nej. Jag kandiderar ej. Jag är nöjd.”

Så slog det honom.

Om han blev Lucia, fick han alla tärnor i sitt tåg. Då skulle han kunna
välja vem av tärnorna som skulle bli hans tjej.

”Ja, ja, ja!” Göran tog tag i Wanjas kinder och klämde dem röda. ”Tack
Wanja! Du kan få bli Stjärngosse!”

”Lägg av va?! Du är sjuk Göran. Inget annat än sjuk!” fräste Wanja. Men
Göran brydde sig inte och vände sig till Zlata.

”Och du Zlata, du får vara pepparkaksgubbe!”

Göran rullade korridoren bort.

”Då i vårt mörka hus, rullar med tända ljus, Sankta Göran, Sankta Göran.”


80

”Vi har röstat på dig Göran!” några tjejer i Görans parallellklass, som
aldrig någonsin hade gett Göran en blick tidigare, skröt om sin insatts.

”Man tackar, man tackar!” tackade Göran och gjorde en svepande gest med
handen som om han lyfte hatten för tjejerna.

”Tro inte att du vinner!” fräste en av kandidaterna. Men Göran bara log och
höll tummarna.

Hårt.

Riktigt hårt.

När elevrådets ordförande och kassör tillsammans med rektorn räknade
röstsedlarna, bevittnade de att samma lyckans ost som tidigare vann
modelltävlingen även hade skrapat ihop flest röster i Luciatävlingen.

”Nej, det här får inte vara sant!” utbrast rektorn och tog sig för pannan.
”Det begriper väl var och en att vi inte kan ha en kille och till på köpet i
en rullstol som Lucia!”

Göran satt inne på rektorns rum och motsatte sig rektorns argument om den
oföränderliga Luciatraditionen.

”Ja men det förstår du väl att dina kamrater gör narr av dig!” menade
rektorn.

”De vill ha mig och de ska få mig!” avslutade Göran diskussionen och rullade
ut från rektorns kontor.

”Lusse lelle, Lusse lelle, Elva nätter före jul!”

Rektorn hade aldrig varit med om något liknade. Lucia är en högtid, en årlig
tradition, och traditioner ändrar man inte på hur som helst.

Get-Hans kom fram till Göran efter lektionens slut.

”Har du tid en stund?”
Göran nickade.
”Rektorn bad mig prata med dig!”

”Får jag gissa? Han vill hälsa, att från och med nu, är på hans skola
hjulmänniskor lika mycket värda som fotmänniskor! Rätt?”

”Har du verkligen tänkt igenom detta ordentligt?”

”Absolut!”

”Rektorn bad mig framföra att du fick helgen på dig att fundera på om du
ville ändra ditt ställningstagande.”

”Det kvarstår!”

”Det är bra Göran!” Get-Hans klappade Göran på axeln.

”Vi bär ljus till dig som är i mörker!”

”Jag håller med dig fullständigt. Att eleverna valt dig är demokrati i sin
sannaste och renaste form. Trevlig helg!” bräkte Get-Hans glatt.

När Göran på måndagen passerade musiksalen hörde han hur kören övade på
Lucialåtarna. Han rullade genast till rektorsexpeditionen.

”Nämen, där är du ju!” utbrast rektorn och slog ihop händerna. ”Har du tänkt
över ditt beslut?”

”Jag är årets Lucia!”

”Göran?!” rektorn stirrade förundrat på sin elev. ”Lucia är en viktig
tradition här i Sverige.”

”Jag håller med dig. Den är mycket viktig!”

”Och det är mycket viktigt att det är en tjej som är Lucia. En vacker tjej.
En tjej som kan gå!”

”Nej. Där har du fel!”

Rektorn tittade förvånat på Göran.

”Lucia är en symbol för de utstötta, en symbol för de svaga. Lucia kommer
med ljuset. Det är det som är budskapet. Inte om hon har Lusselelle mellan
benen eller inte och definitivt inte om hon skrider fram eller rullar. Lucia
var lika handikappad som jag!”

”Nu är jag inte med i ditt resonemang!”

”Lucia var blind!” röt Göran. ”Fast tydligen mindre blind än du!”

”Nu lugnar vi ner oss lite! Annars relegerar jag dig. Vem tror du att du är?
Du skall inte köra över en tradition som vi vill ha här på skolan. Varken
med eller utan rullstol.” Rektorn kokade av ilska.

”Så här kompromissar vi så att alla blir nöjda och glada; Du får ett diplom
där det står att du korades till årets Lucia men du får inte vara med i
Luciatåget. Är det förstått? Nu går… eller rullar… eller försvinner du ut
härifrån med eller utan diplom!” Rektorn knuffade ut Göran ur kontoret och
slog igen dörren.


81

Göran författade ett brev till Jämställdhetsombudsmannen JämO. Han hoppades
innerligt att det stora O:et i JämO inte stod för en stor nolla som befäster
det sorgliga intet som en JämO gör för jämställdheten.

Några veckor senare, när Luciafirandet redan passerat, svarade JämO på
Görans brev.


”Hej.

Jag förstår att du är arg över att du inte fick vara Lucia. I läroplanen för
grundskolan står det bland annat att skolan skall motverka traditionella
könsmönster och könsroller men så är det tyvärr inte.

Det finns jämställdhetsutbildningar för pedagoger. Tipsa gärna din rektor om
dessa utbildningar.


Mvh

Jämställdhetsombudsmannen"


Ovanstående är ett utdrag ur Det rena landet - En berättelse om en våldtäkt av Vladimir Oravsky och Daniel Malmén (publicerat med författarens tillstånd). Läs mer om boken på Barnboken.nu.