Mjölk och kol handlar om Simon och hans familj i Ruhrområdet på 60-talet. Simon växer upp under en expansiv tidsperiod då ekonomin blomstrar, men trots detta räcker familjens pengar aldrig till något annat än det nödvändiga. Pappan jobbar hårt i gruvan och tillbringar kvällar och helger framför TVn med öl. Mamman älskar att roa sig, tycker om att känna karlarnas blickar och syr sig en ny klänning varje lördag. Simon åker runt på motorcykel med kompisen Pavel, sover i dennes tält och drömmer om kärlek. Simon känner sig inte riktigt hemma någonstans, men han närmar sig vuxenvärlden genom Beatles och en flicka. Brorsan Traska spelar fotboll och har frånvaroattacker. En dag tar pappan med sig sin italienska arbetskamrat Gino hem och saker börjar hända.
Det här är en barndomsskildring av det klassiska slaget. Simon försöker förstå vuxenvärlden, en värld som tycks vara trist och enahanda. Nöjena för ungdomar och vuxna är supande och hafsigt sex. Det hårda slitet i gruvan förlamar människornas kraft och längtan efter något meningsfullt och vackert, men Simon har ännu inte gett upp om världen.
Det här är så realistiskt, eller kanske rättare sagt naturalistiskt (?), att jag ibland ryggar bakåt. De detaljerade skildringarna av skador som uppstod vid ett epileptiskt anfall eller en pojkes uppgörelse med sin far hugger verkligen tag i läsaren. Det här är otroligt bra, men brutalt och svart. Berättelsen känns lika kolförgiftad som miljön den utspelar sig i. Den gryende sexualiteten förråas och mekaniseras, livet är trist. Men kanske Simon ändå lyckas bibehålla sin längtan och strävan efter något annat, något mänskligare.
Bokens text är mycket lättläst och vardaglig. Berättelsen är tung, emellanåt tragikomisk. Kanske är det så att man inte kan göra annat än att skratta åt eländet. Men maskrosungen Simon har ändå, tack och lov, förmågan att drömma om något vackrare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar