Jenny Winge är en modern, ung konstnärinna med höga ideal, från början av förra seklet. Hon har fått ett blygsamt stipendium, och har bosatt sig i Rom för att måla. Hon vill arbeta och göra sig ett namn som konstnär, men samtidigt drömmer hon om den Stora Kärleken. Jenny bor tillsammans med Francesca, vars kärleksliv är både avancerat och ombytligt. Jenny längtar efter den uppslukande, kompromisslösa kärleken, men då denna uteblir intalar hon sig att hon älskar Helge Gram och förlovar sig med honom. När Jenny och Helge återvänder till Sverige blir de indragna i Helges föräldrars konfliktfyllda relation. Jennys livsvillkor förändras drastiskt när hon blir med barn och för första gången upplever den allomfattande kärleken.
Jenny är Sigrid Undsets genombrottsroman och den publicerades redan år 1911. Trots detta känns den ibland skrämmande aktuell. Unga kvinnor av idag längtar och drömmer fortfarande om den Stora Kärleken som ska förlösa och fullkomna dem. Samtidigt brottas kvinnor av idag också med svårigheter att försöka kombinera yrkesliv med längtan efter familj och barn. Jag önskar att jag kunde säga att dagens kvinnor är mindre osäkra på vad de vill och att deras föreställningar är mer realistiska, men så tycker jag tyvärr inte att det är. Den stora skillnaden är att man idag inte förväntas hålla på sig. Men, å andra sidan förväntas unga kvinnor idag att leva ut sin sexualitet på sätt som många av dem egentligen inte vill.
Sigrid Undsets sätt att problematisera teman genom att låta olika karaktärer föra fram sina åsikter är mycket intressant. Undset låter till exempel en av huvudpersonerna - Gunnar - stå för en radikal feministisk inställning, medan andra pläderar för kvinnans bestämmelse att bli mor och maka. Jenny är ambivalent och låter i hög grad andra (det vill säga männen) fatta beslut om hennes liv.
Jenny väcker starka känslor hos mig som läsare. Jag skulle vilja ha ett samtal med henne och försöka stötta henne att själv våga fatta beslut. Det gör mig ont om henne att se hur hon dras in i relationer, som i längden inte är gynnsamma. Bokens huvudsakliga styrka är den nyanserade och psykologiskt trovärdiga personbeskrivningen av en ung kvinna med bristfällig tillit till sig själv.
Jenny är en roman jag tycker oerhört mycket om och jag vill å det varmaste rekommendera den. Därför vill jag inte heller avslöja alltför mycket om handlingen, vilket gör det svårt att på ett rättvisande sätt recensera den här boken. Sammantaget är detta en oerhört läsvärd, gripande kvinnoskildring, som jag hoppas kommer att läsas flitigt i minst 100 år till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar