Herta Müller har just hållit ett mycket gripande och personligt tacktal. Hon berättar att hon bevittnat hur vänner gått sönder och att hon själv varit nära att gå sönder. Jag tycker att hennes ordval är intressant eftersom jag när jag uppfattade hennes text i
Hjärtdjur som fragmentarisk, sönderslagen och sönderfallande. Herta talar också om hur repressalier, hot och rädsla formar människor. TV-kommentatorerna påpekade flera gånger att Herta var så personlig. Jag tror faktiskt inte att hon kan vara annat, hennes erfarenheter under uppväxten har nog gjort att medveten förställning inte längre är möjlig. Men, samtidigt beskriver Herta att hon hela tiden står bredvid sig själv.
Jag tycker att hennes tal var lysande. Men kemisten var roligast!
SvaraRaderaJag lyssnade och tittade också på hennes tal. Det var riktigt, riktigt bra. Och visst såg hon bra ut - originell, vacker och med massor av integritet. /Therese
SvaraRaderaHennes tal var berörande och vackert. Hela hon utstrålar en sådan integritet. Härligt många kvinnliga Nobelpristagare i år för övrigt!
SvaraRaderaDet var verkligen vackert och gripande, och man kunde riktigt se hur gripna alla var. Jag blir bara mer och mer fascinerad och inspirerad av denna modiga kvinna! De kunde inte ha valt en bättre pristagare!
SvaraRaderaNeej, de kunde faktiskt inte valt bättre!
SvaraRadera