Jag måste ändå fälla några kommentarer över Nya På spåret, som var lika nytt som Nya Moderater (dvs bara lite yngre och omsvidade). I går var det alltså premiär och jag var mycket nyfiken på hur programmet skulle arta sig utan Ingvar Oldsberg och Björn Hellström. Och upplevelsen var väl sisådär, inte så mycket nytt, några förbättringar och några försämringar.
Efter en lite skakig inledning tog sig programledarna och skötte sig hyggligt. Precis som vanligt var jag inte särskilt förtjust i Kristian Luuk, jag har aldrig förstått vad det är folk gillar med honom. Jag uppfattar honom bara som träig och trist. Och precis som vanligt tyckte jag mycket om Fredrik Lindström, han är rolig på ett sätt som passar min smak. Första intrycket blev att de hade fula kläder, som inte alls passade ihop. Med tanke på hur oerhört ointresserad jag är av mode måste kläderna således ha varit riktigt dåligt valda - eller helt inne. Fult var det i vilket fall.
Generellt var programmet lite för babbligt, det blev lite för mycket interna skämt mellan en av deltagarna (Peter Apelgren) och programledarna. Björn Ranelid var sig själv och jag tycker att han alltid förgyller ett program, helt enkelt för att han intresserar mig professionellt. De tävlande kvinnorna var i detta program lite intetsägande. Själva resorna och frågorna var sig ganska lika, men jag saknar så klart ett göteborgskt uttal. Och vi (maken och jag) var tyvärr riktigt dåliga under denna första omgång och skrapade inte ihop många poäng.
Det stora plusset var bytet av husband. Musiken var mycket bättre och gästartisten Amanda Jenssen var riktigt bra.
Läs andras synpunkter här.
Läs andra bloggares inlägg om Nya På Spåret, Kristian Luuk, Fredrik Lindström.
Jag håller med, typ. Fast inte om Björn "Ädelskånska" Ranelid, då. :)
SvaraRaderaJag blir väldigt nyfiken på vad det är med Ranelid som intresserar dig professionellt. Jag gissar att den grandiosa personligheten är spännande för en psykolog ;-)
SvaraRaderaAnnars är jag en sån som gillar Luuk bättre än Lindström (vilket inte betyder att jag ogillar den senare så där väldigt mycket). Och så tittar jag väldigt sparsmakat och motvilligt på På spåret.
Berätta vad du gillar med Luuk så jag kan förstå vad jag missar. Och ja visst är det det grandiosa som lockar, det är inte så vanligt att man får dem som patienter - i alla fall inte förrän allt brakat samman.
SvaraRaderaJag tror det med Luuk helt enkelt handlar om vilken humor man har, vilket du är inne på i ditt inlägg. Jag lyssnade på dem båda på Hassantiden, och tyckte att programmet helt enkelt tappade sting när programledaren skiftade från Luuk till Lindström. Det är svårt att sätta fingret på det, men min preferens ligger alltså ganska långt tillbaka i tiden.
SvaraRaderaJag har annars inte så där särskilt mycket emot Lindström, även om jag rent professionellt tycker att han kan låta bli att uttala sig så tvärsäkert om saker inom språkvetenskapen som ligger utanför hans expertområde, och som han inte vet så mycket om (eller i värsta fall missuppfattat). Men så tycker nog alla forskare om sitt ämne.
... Och där klickade jag lite för snabbt - här kommer fortsättning:
SvaraRaderaDäremot är det väldigt roligt att Lindström har gett språkvetenskapen ett modernare ansikte än Sture Allén i media.
Och så tycker jag det skulle vara VÄLDIGT!!! spännande att läsa din analys av Ranelids personlighet!