Bokberoende, en sund åkomma

Bokmania undrar hur det står till med våra bokvanor, är vi bokberoende likt Martina Lowden och Kristina Lugn.

1. Är du ständigt försjunken i tankar om litteraturen?
Kanske inte riktigt alltid, men en oproportionerligt stor del av min vakna tid tänker jag faktiskt på böcker. Nästan allt jag är med om påminner om något jag läst och jag har tyvärr en tendens att informera min omgivning om likheten mellan verkligheten och dikten, utan att ta värst stor hänsyn till deras bristande intresse för världslitteratur.

2. Tycker du att en tillvaro utan böcker vore begränsad, tråkig och intetsägande?
Ja, det skulle vara rent bedrövligt om livet saknade böcker. Men, jag skulle trösta mig genom att spela Sims och skapa egna berättelser.

3. Blir du rastlös och irriterad när du inte får läsa?
Om jag är mitt i något fängslande blir jag mycket irriterad över att bli avbruten. Och under den period jag såg för dåligt att kunna läsa var jag nog tämligen påfrestande för min omgivning.

4. Läser du för att få lindring när du mår dåligt?
Självklart, att läsa är ju en av de få accepterade formerna av verklighetsflykt.

5. Känner du att tiden aldrig räcker till för allt du skulle vilja läsa?
Ibland kan jag känna att tiden inte räcker till, vilket gör mig lite stressad. Då brukar jag fantisera om hur det kommer att bli när jag blir pensionär och kan läsa ytterligare c:a 10 timmar per dygn.

6. Kan du ha svårt att sluta läsa när du väl börjat?
Jag slutar aldrig, jag gör bara kortare pauser när livet ställer krav på min medverkan.

7. Händer det att du låter bli att göra något du borde ha gjort för att läsa i stället?
Andra skulle nog kunna tänkas tycka det, men jag har rationaliserat bort en massa borden för att inte behöva ha dåligt samvete för jämnan.

8. Har anhöriga eller vänner tyckt att du läser för mycket?
Folk frågar ofta, med ett lite anklagande tonfall, hur jag har tid att läsa så mycket, men när jag berättar att jag inte putsar fönster eller ägnar tiden åt att titta på Idol brukar kritikerna tystna. Maken är tack och lov stödjande, och så länge jag läser äger ju han fjärrkontrollerna.